Sedan några dagar pågår en debatt om nyutgivning av några av författaren Jan Lööfs barnböcker. Det är böckerna ”Morfar är sjörövare” och ”Ta fast Fabian” som av förlaget anses innehålla stereotypa skildringar av andra kulturer.
På ett sätt är frågan okomplicerad. Tider och seder förändras, och normerna med dem. Några av Jan Lööfs teckningar kan i dag förefalla daterade, och sända ut helt andra signaler än vad de gjorde när de först publicerades. Förlaget kan då välja att avstå från nyutgivning, att trots allt ge ut böckerna på nytt med originalteckningarna eller att i samråd med Jan Lööf ge ut en uppdaterad version. No big thing.
Men frågan om nyutgivningen om Jan Lööfs böcker blir en del av en pågående metadebatt om rasism, och om rasistiska stereotyper i litteraturen överhuvudtaget. Tintin, Pippi Långstrump, Stina Wirséns Lilla Hjärtat och Walt Disneys I jultomtens verkstad är andra konstnärliga verk som dissekerats. Debatten är förstås inte bara svensk. Ordkombinationen "Enid Blyton" och "racism" får till exempel 40 000 träffar på Google. Och hur skulle en nyutgivning av originalversionen av sir Walter Scotts Ivanhoe tas emot idag, med tanke på de grova antisemitiska stereotyper som där förekommer?
Jag tror att den som söker en enkel princip för att hantera dessa problem biter sig i tummen. Nej, vi kan inte sorglöst och mekaniskt återpublicera gamla böcker som om ingenting hänt sedan de först gavs ut. Varje nyutgivning kräver nya motiverade publiceringsbeslut. Vi kan heller inte skriva om historien genom att radera ut de stereotyper som präglat tidigare epoker i mänsklighetens historia. Det är ofta bättre att offensivt och frimodigt låta stereotypa bilder och texter ligga till grund
för samtal och diskussioner om rasism, om vår historia och om vårt sätt
att leva tillsammans.
Det jag tycker om med dessa metadebatter är att de bidrar till att rikta fokus på frågan om rasismen i vår tid och i dagens Sverige. Vilka är vår tids förtryckande, rasistiska strukturer som vi tar för så givna att vi inte ens är medvetna om deras existens? Vad kommer vi att vilja klippa bort eller rita om om 50 år?
7 kommentarer:
Jag löste fem böckerna som barn och tyckte på det hela taget att Julian, Dick, Anne och Georgina ( George) var justa, och faster Fanny var riktigt snäll; skänkte mat till trashankar mm. Visst fanns det svepande formuleringar, men vem brydde sigvoch tog några intryck av det? Det är först nu i modern tid när någon påtalar det som jag tittat tillbaka i böckerna. Jag hade förstås kloka föräldrar som mer än väl balanserade de otäcka formuleringarna i Blytons böcker. Men framför allt. Jag tänkte själv.
Stackars barn om ni blir rasister av att läsa Pippi Långstrump. Astrid Lindgren ville ju så väl.Bry er inte om att det råkar finnas passager där det står "negerkung".
Blyton borde förstås ha låtit Julian (den äldste i syskonskaran) reagera varje gång ordet zigenare mm förekom, och gett sina syskon och kusin en uppsträckning. Vilken fullträff det skulle ha blivit år 2016!!
Kjell Eriksson
"Vad kommer vi att vilja klippa bort eller rita om om 50 år?"
Koranen. Pronto!
Jag, som är utomordentligt trött på den postmoderna identitetspolitiken, funderar inte särskilt mycket på " Vilka är vår tids förtryckande, rasistiska strukturer som vi tar för så givna att vi inte ens är medvetna om deras existens?". Jag tror mig veta att jag bor i ett av de minst rasistiska länderna i världen. Men ett tips till förespråkarna: studera Sovjet under Stalin. Där utvecklades historierevisionismen till fulländning. En sovjetisk Lööf hade försvunnit både ur böckerna och från jorden. Men om några år tror jag att postmodernismen kommer att framstå som lika irrelevant som bokstavsvänsterns testuggande på 60- och 70-talet
Klas Bengtsson
UB. "Det är ofta bättre att offensivt och frimodigt låta stereotypa bilder och texter ligga till grund för samtal och diskussioner om rasism, om vår historia och om vårt sätt att leva tillsammans."
S.W Sant, nuvarande debatt polariserar, där ett litet antal personer, (med ett intresse) gör sig till tolk för det allmänna, och det är alltid farligt med universella smakpoliser, universellt.
UB "Det jag tycker om med dessa metadebatter är att de bidrar till att rikta fokus på frågan om rasismen i vår tid och i dagens Sverige."
S.W alternativ flytta fokus från de viktiga frågorna och fokusera på fel objekt, dvs istället för att göra rätt sak, fokusera rätt, så gör man sak rätt, dvs agerar ängsligt och korrelt, på Jan Lööf, som är fel subjekt (subject)
UB "Vilka är vår tids förtryckande, rasistiska strukturer som vi tar för så givna att vi inte ens är medvetna om deras existens? Vad kommer vi att vilja klippa bort eller rita om om 50 år?"
S.W I värsta fall allt som en enskild person som stärvar mot makt, anser är kränkande,och totalitära anspråk, rätten för alla att inte känna sig kränkta, är en farlig väg att vandra, tänk om kränktheten, bara är ett medel för att nå makt och kränka andra? Tolerans har flera sidor.
U.B "Vi kan heller inte skriva om historien genom att radera ut de stereotyper som präglat tidigare epoker i mänsklighetens historia."
S.W Så sant, dock makt, glöm inte att makt ofta är drivmedel, och makt utnyttjas alltid, so oder so. Allt kan vara stereotypt, faktum är att universaliestriden ocks handlar om stereotyper. Ta exemplet:
"man" - "kvinna"
"pojke" - "flicka"
"vit" - "svart"
"ung" - "gammal"
"heterosexuel" - "homosexuell"
"feminist" - "höhö-gubbe"
"äpple" - "päron"
Utan generella begrepp (universalier) skulle inte språket fungera
häst (uiversalie) - hästen Brunte (partikulär) S.W
PK kan man nog bara vara om man saknar internationell erfarenhet. Träffade en kines med hemvist i Australienl och med flera generationers bakgrund i Indonesien. Vi blev goda vänner. Han uttryckte sitt ogillande över att hans syster gift sig med en skäggig vit amerikan. Kunde inte förstå vad systern kunde se hos den halvapan. Hörde i Kuala Lumpur om jag visste varför européer kallas tennisbollar. Svaret är; de är vita och ludna. Hår på bröstet är inte eftersträvansvärt i förfinade kretsar i Fjärran Östern. Och i Singapore fick jag av både kineser och malajer reda på att om man på djungestigen plötsligt möter både en giftorm och en indier, så är det inte giftormen man bör skjuta först. Det finns många sätt att uttrycka preferenser - ibland blir det mer drastiskt än det i verkligheten är.
Anonym 5:51
Bananas: Asiatiska avkomlingar i väst (gula på utsidan, vita på insidan)
Västerlänningar i Kina : Eggs (vita på utsidan, gula på insidan)
Coconuts: (bruna på utsidan, vita på insidan, tex indier, mexikaner}
osv
Ulrika
Ulrika 12:17 FM
Mycket lustigt! Hade emellertid också varit intressant att få veta vem som säger vad om vem.
Skicka en kommentar