I en tidigare bloggpost analyserade jag Liberaldemokraternas nyligen presenterade manifest En liberal vision för Sverige. Liberaldemokraterna har sina rötter i nätverket Liberati, vilket bildades 2008 som en reaktion mot Alliansregeringens beslut att driva igenom FRA-lagen. Liberaldemokraterna beskriver sig som "en allians mellan pragmatiska socialliberaler och pragmatiska libertarianer" och arbetar för att skapa ett liberalt alternativ i svensk politik. Liberaldemokraterna genomför bl a en namninsamling för att kunna registrera sig som politiskt parti. Alexander Bard är en av Liberaldemokraternas förgrundsgestalter vilket borde borde borga för att ge Liberaldemokraterna ordenligt utrymme i mediedebatten.
Men de senaste månaderna har det varit väldigt tyst om Liberaldemokraterna. Rörelsen har tappat momentum. Jag hade t ex förväntat mig att Liberaldemokraterna skulle göra avtryck i Almedalen, men så blev inte fallet. För några dagar sedan meddelade två av Liberaldemokraternas övriga förgrundsgestalter - Torbjörn Jerlerup och Niklas Starow - att de hoppar av. Niklas Starow ger på sin blogg sin syn på bakgrunden till avhoppet, och publicerar en mejlväxling mellan Torbjörn Jerlerup och Alexander Bard.
Motsättningarna tycks vara två. Den ena gäller om Liberaldemokraterna skall prioritera att ombilda sig till ett formellt politiskt parti eller om man skall avvakta partiledarvalet i Centerpartiet (där förhoppningen hos Bards falang tycks vara att Annie Lööf skall lyckas driva Centerrörelsen i en sådan liberal riktning att det blir kontraproduktivt att bilda ett ytterligare liberalt parti). I så fall, menar en del, vore det bättre att slåss för liberalismens ideal genom nätbaserade rörelser inom Centerpartiet som t ex Stureplanscentern. Andra menar att det vore fel att låta interna skeenden inom Centerpartiet avgöra huruvida det är rätt att prioritera partibildning för ett nytt liberalt alternativ i svensk politik.
Den andra motsättningen rör styrelseformen. De som vill prioritera partibildningen vill också redan nu formalisera organisationen inom Liberaldemokraterna. De som inte vill skynda på partibildningen tycks också hellre bibehålla den mer lösliga nätverksorganisationen och ett mer informellt ledarskap.
Till dessa skiljelinjer kommer personmotsättningar. Den ovan nämnda mejlväxlingen mellan Niklas Starow och Alexander Bard är ingen trevlig läsning, särskilt inte det tonläge Alexander Bard använder (med argument som "Är du dum i huvudet?").
Vart skall liberalismen ta vägen i svensk politik? Om Annie Lööf blir ny partiledare för Centerpartiet kommer hon sannolikt att styra partiet i en mer (ny)liberal riktning och konkurrera med Folkpartiet och Moderaterna om väljarna på högerkanten. Om Anna-Karin Hatt blir partiledare kommer Centerpartiet snarare att stanna kvar i mitten som ett (social)liberalt alternativ och på sikt kanske kunna öppna upp för blocköverskridande uppgörelser.
Alexander Bard och hans nätverk klarar sig säkert. Kommer Liberaldemokraterna att kunna hålla samman och mobilisera givet den interna turbulens som nu råder? Det är inte alls säkert. Den här typen av inre bråk tenderar att demobilisera medlemmarna och det blir en utmaning att försöka återskapa engagemanget och trovärdigheten i projektet.
Alexander Bard och hans nätverk klarar sig nog, oavsett om det blir inom ramen för ett nytt politiskt parti, inom liberala center-nätverk eller som ett självständigt liberalt nätverk. Men det vore synd om de frihetliga tankar om t ex kriminalpolitiken eller skolpolitiken som Liberaldemokraterna formulerade i sitt manifest nu endast blir historisk kuriosa i stället för att på allvar föras fram i den politiska debatten.
7 kommentarer:
Intressant text, särskilt i skuggan av det initiala snacket om centerliberalerna.
Frågan är vad som långsiktigt kan tänkas gynna liberaldemokratin bäst. Att rörelsen skulle fungera i form av tankesmedja kan ha sina fördelar men i dagens åsiktsmättade närforum är det svårt att se hur detta skulle kunna ta signifikant plats.
Kan det tänkas att partiforum ändå skulle gynna konceptet där man p åsikt riktar in sig på en ihopslagning med en förment liberal center?
Varför bekymrar ni er om efemära dagsländor som "Liberaldemokraterna", "Junilistan", "Piratpartiet" ('Pipipartiet') "Feministiskt initiativ", "Den kokta grodans parti","Planskilda korsningspartiet" och allt vad de heter? De är ju skapade som plattformar av och för publicitetshungriga wannabepolitiker. Tillfälligtvis kan de ju väcka en del intresse men i längden blir visar det sig att det bara var hetluft.
I dagens politiska kris borde man väl koncentrera sig på reella problem? Låt clownerna uppträda på cirkus. Skratta åt dem om ni tycker det är kul men fokusera den politiska diskussionen på verkligheten.
Ryktet om rörelsens död är betydligt överdrivet. I höst kommer Pub Liberal återigen låta sina bränningar obönhörligt slå in över integritetsinskränkningarnas, morallagarnas och de underliga subventionernas rev.
Redan idag är det möjligt att stödja partiet genom att skriva under en namninsamlingsblankett (allt finns på hemsidan, http://www.liberaldemokraterna.com/ ).
En ny version av manifestet planerar att släppas halvårsvis. Politiska rörelser måste få ta tid att bygga.
Välkomna hit!
Att Alexander Bard utrycker sig som han gör förvånar knappast, det som förvånar mest med Bard är hur en sådan man (fascistoid personlighetstyp?) kan vara liberal. Han är bl.a. kraftigt elitiskt (full av förakt, bildar nätverk av utvalda som konspirerar pch skvallrar) och oblygt intolerant (vilket t.ex. mailväxlingen på bloggen visar). Påminner en hel del om Ayn Rand, fast hon var ju också liberal, sägs det, jag är inte så säker på den saken ...
För den grupp som styrs av kung Alexander är det naturligtvis en stor fördel att som "tankesmedja" få sin försörjning och ålderdom tryggad av Centerpartiet.Partiet har ju en hel del pengar att spendera på hjärntvätt och är dessutom nära knutna till Sveriges jämte LO mäktigaste särintresse.
Det är dock tvivelaktigt om partiets väljarsiffror skulle öka som en konsekvens av konstruktionen.
Jag tror inte att det finns en marknad för fler demagoger än Åkesson i svensk politik.
Det finns ju redan ett liberalt (libertarianskt) parti - Liberala partiet! Jag kände inte ens till dem i höstas så jag hoppas att de kan få lite mer uppmärksamhet inför nästa val. Förhoppningsvis kommer det ekonomiska kaoset att gynna dem.
Jag har personligen utsatts för Jerlerup-hatet sen flera år tillbaka. Han har skrivit en massa skitsnack om mig av någon obestämd anledning. Det är lite smickrtande att någon tar sig tid att försöka smutskasta min person av enda anledning att jag röstade på Sverigedemokraterna. Dessutom skriver jag inlägg på facebook osv.Tillvägagångssättet för hans smutskastningskampanjer säger allt om hans personlighet:
Han Googlar på mitt namn (eftersom jag alltid skriver under eget namn får man väldigt många träffar. Då har han fått för sig att jag plötsligt är någon annan (UncleBob) som påstås ha “rasistiska åsikter” och en svårbegriplig litania om en Journalist på HD som blivit facerapad på Facebook. Detta ha därefter presenterats på hans personliga fulblogg och gett näring åt någon annan vänsterextremist som påstår liknande saker.
Då jag uppmärksammades på det inträffade skrev jag ett inlägg på facebook där jag bad honom ta bort dessa lögner. Så har inte skett. Om jag ansett denna herre vara fullt frisk i huvudet hade jag givetvis anmält honom för förtal. Sanningen är väl närmare den att jag ids inte bemöta sånt skitsnack och ödsla enerigi på en sån energitjuv.
http://ligator.wordpress.com/2010/09/04/sverigedemokraterna-och-rasisten-unclebob-i-landskrona-2/
Det har DESSUTOM skrivits fler inlägg på samma tema av Torbjörn Jerlerup och det framgår tydligt att mannen har en förkärlek för att googla hej vilt och hitta på “kopplingar” som skall “bevisa” hans hjärnspöken.
Tragisk kille det där. Är det överhuvudtaget någon som tar notis om det han skriver?
Skicka en kommentar