2011-08-07

Därför är jag kritisk till medborgarskapstest. Svar till Adam Cwejman (LUF)

I en tidigare post kritiserade jag Liberala ungdomsförbundets (LUF) beslut att kräva godkänt resultat på ett "språk- lag- och regeltest" för att invandrare skulle få medborgarskap i Sverige. Jag hävdade att ett sådant test skulle höja tröskeln till medborgarskap för t ex äldre, anhöriginvandrade män och kvinnor från andra språkområden, eller för flyktingar som har svårt att uttrycka sig i skrift t o m på sitt eget modersmål.

På sin blogg bemöter LUF:s ordförande Adam Cwejman kritiken. Cwejman menar bl a att staten redan ställer flera villkor för medborgarskap, och att LUF inte vill skärpa dessa krav utan förändra dem. Cwejman betonar också att testet inte skall undersöka kunskaper om den svenska konstitutionen, vilket jag påstod. (Cwejman vet här säkert bättre än jag - man jag har trots en del försök inte lyckats hitta originaltexten till LUF:s beslut, utan förlitade mig på en ledarartikel i liberala Göteborgs-Tidningen (GT).)

Jag och Adam Cwejman är överens om åtminstone ett par saker. Språkkunskaper och kunskaper om samhället underlättar integration. Det finns inga entydiga vetenskapliga belägg för att språktest underlättar eller motverkar integration.

Viktigast i diskussionen tycker jag är vilken funktion ett medborgskapstest skulle fylla. Cwejman anger tre sådana funktioner. Ett medborgarskapstest skulle: (a) ersätta dagens godtyckliga system för förvärvande av medborgarskap, (b) ersätta en outtalad nationalistisk idé om det svenska med en medborgerlig, samt (c) uppvärdera medborgarskapet.

Men jag kan givet dessa tre funktioner inte se värdet av ett medborgarskapstest. (a) Visst finns det inslag av godtycklighet i dagens system för förvärvande av medborgarskap. Men varför skulle just ett "test" av alla tänkbara reformer vara det bästa sättet att åtgärda de problem som i dag finns? (b) Visst kan det vara en bra idé att ersätta en outtalad nationalistisk idé om det svenska med en medborgerlig. Men det blir svårt - för att inte säga omöjligt - att utforma ett test som utgår ifrån kunskaper i svenska språket, om svenska lagar och om svenska regler och samtidigt frikoppla testet från just det nationella. Lagar och regler är ju ett uttryck just för de "normer" som präglar den svenska nationen och det svenska samhället. (c) Visst kan det vara en bra idé att uppvärdera medborgarskapet. Men en sådan uppvärdering kan ske på en mängd olika sätt och inte nödvändigtvis genom just ett "test".

Överlag tycker jag att LUF i sitt beslut har lagt en alldeles för stor vikt vid formen ("test") vilket skapar en onödig låsning i debatten. Det är heller ingen slump att LUF inte på något sätt går in på hur dessa "test" skulle utformas, utan överlämnar detta åt experter och andra att utforma. men form kan inte frikopplas från innehåll. Ett "test" kan ju se ut på väldigt många olika sätt, beroende på vilka mål det är som skall uppnås och vilka mekanismer man tror är viktiga i relationen mellan invandring, medborgarskap och integration. Nu får åtminstone jag känslan av att LUF förespråkar ett "test" för sakens egen skull, och därav min formulering om "den kontroll- betygs- och testmani som svenska liberaler drabbats av".

Cwejman gör en poäng av att "infödda svenskar" inte kan testas för medborgarskap eftersom de skulle bli statslösa om de missade provet. Det är riktigt. Men vill man uppgradera medborgarskapet kunde man låta det föregås av en obligatorisk utbildning (obs - utan test) för såväl invandrare som "infödda svenskar" inför de senares 18-årsdag. Då skulle vi inte hamna i den konstiga situationen att vi ställer större kunskapskrav om svenska lagar och regler på invandrare som söker medborgarskap än på infödda svenskar.

Cwejman avslutar med en intressant fråga om medborgarskapets roll i en globaliserad tidsålder. Jag utvecklar gärna mina tankar där i ett annat sammanhang. Här nöjer jag mig med att konstatera att även om nationalstatens makt urholkats som en följd av den kommunikationella revolutionen och territoriets minskade betydelse så är nationalstaten fortfarande den överlägset starkaste organisationsprincipen för mänsklig samlevnad i världen. Nationalstaten har visat god förmåga att överleva sina belackare. Därför ser jag under överskådlig tid inga realistiska alternativ till att knyta medborgarskapet till någon annat än just den förkättrade nationalstaten.

5 kommentarer:

Mannenpagatan sa...

Självklart har man ett test för att sålla ut sådana man inte vill ha. Ett test som alla klarar är inget att ha.
Ett språkkrav/-test ska man ha så att de som inte lärt sig svenska inte ska få blir medborgare eller ens få PUT.
LUF hymlar med detta. Varför?
Varför ha ett test som alla ändå ska klara?

Nivån ska ju rimligtvis inte sättas högre än att man kan klara det om man under ex. ett års tid fullgjort sina förpliktelser på SFI. Men LUF svävar på order här...

THE Banana sa...

Till testformens försvar så kan jag säga såhär:

alla LUF:are jag såg på Twitter som twittrade direkt från mötet och röstningen och som kommenterade saken sa att det var ett 3-delat test på språk, lagar och regler som de hade röstat för och ville ha. Ska man tolka Cwejmans revision som att LUF-medlemmar inte är att lita på?

Anonym sa...

"Då skulle vi inte hamna i den konstiga situationen att vi ställer större kunskapskrav om svenska lagar och regler på invandrare som söker medborgarskap än på infödda svenskar."

Varför inte? Man kan rimligen anta vissa baskunskaper hos de allra flesta infödda svenskar.

T.ex. skulle många, säg tio år efter det teoretiska körkortsprovet, inte klara detta, men likväl kunna framföra en bil på ett säkert sätt i trafiken, och mycket bättre än en nybliven körkortsinnehavare.

På samma sätt kan en infödd myndig svensk antas ha de kunskaper som krävs för att vara en god medborgare. Vi har dessutom skolplikt.

Motsvarande antagande kan inte göras för en relativt nyanländ invandrare, som dessutom inte genomgått det svenska skolsystemet.

HenrikSjoholm sa...

Intressant diskussion. Även om jag till fullo instämmer i avståndstagandet från medborgarskapstest, så finns det en del i ditt resonemang som jag tycker haltar, och där Cwejman har en viktig poäng. Det rör att ersätta "det svenska" med en tanke om medborgarskap.

Som jag förstår det handlar det inte om att medborgarskapet ska tömmas på "det svenska", där det finns mycket att vara stolt över (ett öppet tolerant samhälle, miljöhänsyn, jämställdhet, social trygghet osv), utan om att gå från en uråldrig syn på "blodet" som grund för medborgarskap till vad som kan kallas en mer konstitutionell nationell identitet, där envar som bor och verkar i Sverige och som ställer upp på de grundläggande värderingar som t.ex. grundlagarna ger uttryck för är "svensk".

Det är inte nödvändigtvis så att Sverige behöver mindre fosterlandskärlek, utan kanske rentav mer "konstitutionell patriotism", men väsentligt mindre av den rasymstik som SD och andra stollar ägnar sig åt.

De senaste åren har vi tagit några viktiga steg i denna riktning (dubbelt medborgarskap, slopande av tidsgränser för medborgarskap för vissa befattningar etc), men fortfarande bygger den svenska medborgarskapssynen i allt väsentligt på den gamla idén om blodsband.

Lars sa...

"men väsentligt mindre av den rasymstik som SD och andra stollar ägnar sig åt"

Och den svenska debatten behöver väsentligt mindre av de uppenbara lögner som du sprider. Om du nu ogillar SD:s ideologi och politik så kan du faktiskt kritisera den på sakliga grunder; det skulle göra debatten gott och få sådana som du att i mindre utsträckning framstå som oseriösa stollar som inte kan bemöta SD sakligt.