Gömmer det sig en paradox i de krav på öppenhet och integritet som kännetecknat en stor del av samhällsdebatten de senaste åren? FRA-debatten präglades av krav på åtgärder för att förhindra att staten genom FRA:s signalspaning avlyssnade enskilda medborgares kommunikation på nätet. Men samma röster som kritiserade FRA-lagen hyllar nu Wikileaks offentliggörande av 90 000 hemligstämplade underrättelsedokument, dokument som innehåller en hel del personuppgifter. Som Deeped träffande uttrycker det: Är det mer rätt att en organisation som Wikileaks lägger upp information för att hitta krigsbrott än att en stat avlyssnar internet för att hitta terrorism?
Min egen position är tydlig. Jag är motståndare till FRA-lagen, samtidigt som jag stödjer Wikileaks verksamhet och grundläggande verksamhetsidé. Hur skall vi då förklara och förstå den antydda paradoxen i ett sådant ställningstagande?
Den kommunikationsteknologiska utvecklingen har skapat ett samhälle som är mer öppet och transparent än tidigare samhällen. Allt är offentligt, som Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann uttryckte det på ett seminarium i Almedalen för något år sedan. Det är t ex inte så många år sedan som de politiska partiernas kampanjstrategier vaktades som om de vore den heliga Graalen. I numrerade exemplar kunde strategierna vid stängda möten delas ut till särskilt betrodda valledare, för att när mötet var slut åter samlas in och låsas in i ett plåtskåp. I dag presenteras samma kampanjstrategier i stället med flaggor och klingande spel på särskilda presskonferenser eller, i särskilt känsliga fall, så läcks de medvetet till media.
Öppenheten är en ny verklighet som de politiska partierna och andra samhällsaktörer har att förhålla sig till. I grunden är öppenheten något positivt. Synlighet civiliserar. Krigshandlingar kännetecknas av en lägre våldsnivå och färre folkrättsbrott när TV-kamerorna är på. Vi får mindre mygel och smutsighet inom de politiska partierna när partiernas inre processer är transparenta.
Men öppenheten skapar integritetsproblem. Wikileaks avslöjanden innebär att enskilda namn och personuppgifter lämnas ut. Vi har fått en smutsigare och mer personinriktad kriminaljournalistik, eftersom uppgifter om brottslingar (och brottsoffer) bara finns några klick bort på nätet. Signalspaningens förbättrade tekniska förutsättningar möjliggör en övervakning som Storebror tidigare endast kunde drömma om.
Den ökande öppenheten är en irreversibel (oåterkallelig) process och den bör bejakas. Dess negativa konsekvenser med avseende på medborgarnas integritet bör bekämpas, men inte genom minskad öppenhet. Här är debatten ännu famlande, och några distinkta frontlinjer är ännu inte utmejslade.
Jämförelsen - och skillnaden - mellan FRA-lagen och Wikileaks är ett uttryck för en av de nya politiska skiljelinjer som framträder i samband med den språngartade kommunikationsteknologiska utvecklingen och de samhällsförändringar som följer i dess spår - den mellan nationalstaten och olika transnationella nätverk. Nationalstaten försöker bibehålla eller återta kontroll över det globala nätverksamhällets främsta råvara och maktmedel: information. Med FRA-lagens hjälp vill nationalstaten värna sin maktställning för att därigenom stärka sin egen säkerhet och sammanhållning. I fallet med Wikileaks ser vi i stället ett nätverk som vill bekämpa statens informationsmonopol i centrala sakområden. Individens okränkbara rätt till kunskap och medborgarnas skydd från monopoliserande makthierarkier står då i centrum.
Parallellt med skiljelinjen nationalstat - transnationella nätverk skymtar vi också skiljelinjen kunskap-marknad. Den senare skiljelinjen mobiliserar marknadsaktörer som ser kunskap som en vara bland andra varor, säljbar på en marknad och som ett medel att uppnå vinstmaximering. Mot dessa marknadsaktörer mobiliserar samhällsgrupper som ser kunskap som en rättighet och kunskap som ett värde i sig. Skiljelinjen kunskap-marknad kan också tolkas som en kamp om kontrollen över informationsflöden mellan å ena sidan de som vill värna existerande informationsmonopol och å den andra sidan kommersiella eller ideella aktörer som utmanar dessa informationsmonopol. Efter dessa nya skiljelinjer mobiliserar Piratpartiet på internationell basis, och hittills med störst framgång i Sverige.
Om denna problematik skriver jag och Marie Demker i boken Kampen om kunskapen. Informationssamhällets politiska skiljelinjer (Hjalmarson & Högberg, 2008) samt i vår kommande bok Den nödvändiga politiken. Makt och motstånd i en indivdualiserad tid (Hjalmarson & Högberg, 2011).
P.S. Lyssna också gärna på ett inslag i ämnet i radioprogrammet Medierna här.
11 kommentarer:
På papperet och i teorin är öppenhetens större idag, i verkligheten är den nog inte det - för de flesta av oss.
Dels har vi den numer normala politiska gången att det väsentliga som beslutas, som en ny grundlag ex, det talar man inte om utan beslutar om utan att väljarna har fått reella möjligheter att säga sitt om saken, helt utan offentlig debatt tom. Jag gissar att den överväldigande delen av svenska folket inte har en aning om att man just tagit första beslutet om den sådan ändring och kommer att ta nästa efter valet.
Dels har vi det faktum att man idag konstruerar en massa regler, framför allt sådana som handlar om människors rättigheter, att få ut från de sociala försäkringarna ex. som är nära nog omöjliga att förstå. Försöker man blir man klar över att dessa bestämmelser visserligen är offentliga, men så snåriga och svåråtkomliga att det i praktiken är omöjligt för de allra flesta att sätta sig i regelverken. Vi har exempelvis försökt ta reda på hur pensionerna bestäms och hur de beräknas och det har krävt en väldig massa arbete och ett enormt grävande för att få fram såpass mycket att vi i alla fall fått en vagt hum om hur det fungerar.
Med den nya "public management-praktiken" har man alltså gjort det mycket svårare för människor att förstå hur systemen fungerar. Så det är lite av en schimär det där att allting är så transparent numer.
Det är väl en avgrundslik skillnad mellan FRA och WikiLeaks - den förra emanerar från statsmaktens bevakning av medborgarna och den senare från det omvända.
Dessutom är det väl så, att syftet skiljer sig betydligt - det förra syftar till makt och kontroll av medborgarna och det senare till medborgarnas ökade makt och kontroll, dvs anti-demokratisering kontra demokratisering.
Skrev också om det här med marknadsaspekter i en bloggpost - http://komigenuva.wordpress.com/2010/07/31/proffstyckarna-flockas-kring-wikileaks-anti-bushiness-business-as-usual/
Det här var intressant. Paradox just det. Vi måste finna vägar att skydda individerna utifrån båda dessa aspekter. Dels mot staten och dels mot läckande såll alla Wikileakas. Men hur gör man det. Jag förespråkar öppenhet men samtidigt så måste det finnas något slags skydd. Offentlighetsprincipens grundval var att kontrollera hur staten och myndigheter skötte sina uppgifter och har nu också blivt ett ställe för media att kontrollera enskilda på ett sätt som inte i alla delar är OK. IMHO.
Du skriver:
"Krigshandlingar kännetecknas av en lägre våldsnivå och färre folkrättsbrott när TV-kamerorna är på. Vi får mindre mygel och smutsighet inom de politiska partierna när partiernas inre processer är transparenta."
Vad har du för belägg. Den råa verkligheten visar väl snarare på motsatsen. Du tror och det borde teoretiskt vara så.
Men håller med de tidigare kommentarerna.
Betydelsen av Wikileaks beror på hur människor reagerar - gör åt det. Precis som Ellsbergs avslöjanden under Vietnamkriget. Dvs utan någon motståndsrörelse kan de makthavande avslöja eller avslöjas med vad som helst och kan ändå fortsätta sitt jävelskap.
Ulf, har jag inte rätt?
Sixten Andréasson
Vi kan ta fler områden som är mycket mindre transparenta idag än tidigare. Bara en sådan sak som att jämföra olika elbolags prissättningar är i det närmaste omöjligt. Tidigare, då vi gemensamt ägde elbolag som hade som uppgift att tillhandahålla så billig el som möjligt var det avsevärt mycket klarare, både vad man fick och vad man betalade för.
Inte nog med det, det är nästan omöjligt att läsa de räkningar man får från ex, Telia.
Jag kallar detta för minskad genomsynlighet. Skulle vi verkligen sätta oss i allt det här, skulle vi behöva använda flera dagar varje månad bara för att begripa vilket alternativ som vore det bästa för oss och vad vi betalar för.
Gläder mig att någon mer än jag tar upp problemet med paradoxerna. Det handlar ju inte om att ta en sida utan att se att man hamnar i en rätt intressant konsekvensetisk problematik.
Och en intressant artikel apropå talet om "mer öppenhet":
http://www.counterpunch.org/lindorff07292010.html
Kerstin: Mycket beror förstås på vad man menar med "öppenhet". Du beskriver hur komplicerade regeglverk, valfrihetens förbannelse och vad du upplever som avsaknad av debatt om centrala beslut innebär en minskad öppenhet. Men när jag talar om ökad öppenhet gör jag det mer i betydelsen av en "ökad offentlighet". Saker och ting är i dag betydligt svårare att hålla hemliga än vad som tidigare varit fallet, och i den processen spelar den språngartade kommunikationsteknologiska utvecklingen en avgörande roll.
Nemokrqati: Vi är väl helt eniga kring detta? Jag skriver ju t ex i posten att: "Med FRA-lagens hjälp vill nationalstaten värna sin maktställning för att därigenom stärka sin egen säkerhet och sammanhållning. I fallet med Wikileaks ser vi i stället ett nätverk som vill bekämpa statens informationsmonopol i centrala sakområden."
Mary: Visst. Just hur öppenheten och integritetsskyddet skall kombineras är den avgörande frågan.
Sixten: Statsvetaren Daniel Naurin har i sin avhandling undersökt lobbyverksamheten inom EU. Hans resultat pekar i den riktning jag utvecklar i posten, om att synlighet civiliserar.
Deeped: Absolut. Sedan är det inte självklart att det just är de konsekvensetiska utgångspunkterna som blir avgörande - men det är en annan diskussion! :)
Ulf:
Vad du alltså menar är att numer kan man ta ut offentliga handlingar från nätet, som man tidigare var tvungen att ringa eller besöka myndigheterna för att få ut. Om detta är vad du menar, så visst, då är offentliga handlingar i teorin mer tillgängliga idag.
Men jag menar nog att om man kallar detta för "ökad transparens" då vilseför man människor, för i samma stund som dessa handlingar lagts ut på nätet, så har det blivit allt svårare att förstå vad de egentligen säger.
Dessutom tillkommer det faktum att personal i de företag, som hyrs att utföra skattefinansierade tjänster inom skola, sjukvård etc. inte har samma rätt att berätta för media om verksamheten missköts, att de, istället för att ha sin första lojalitet gentemot dem som betalar dem, skattebetalarna, ska vara lojala mot de kontrakterade företagen. Detta leder till att stora delar av vår skattefinansierade omsorgsverksamhet slutits för insyn och det bidrar ytterligare till minskad "transparensen" i samhället.
Vi kan nog också utgå ifrån att det faktum att regelverk mm blivit så mycket krångligare att förstå (ta ex. att man inte ens på Försäkringskassan begrep de regler man var satt att administrera), är orsaken till att media skriver så lite eller så felaktigt, som ofta är fallet, om detta regelsystem. Journalister förstår dem förstås inte heller och idag får de inte tid att verkligen sätta sig i dem innan de skriver om dem.
Lite blir därmed påståendet om ökad transparens som att hävda att då staten nu lägger ut alla sina handlingar, på tagalog enbart, på nätet, så har transparensen ökat.
Så jag envisas med att anse att vi inte har en större transparens idag än vi hade tidigare, även om det kan förefalla vara på det sättet.
FRA och WikiLeaks skapar ingen paradox.
Ena sidan innefattar statlig kontroll över information och personer
Den andra offentliggör dem till folket, som informationen ändå handlar om.
Jag är emot FRA - För att individens privatliv är viktigare än att *Sverige* ska bli attackerat av terrorister.
Jag är för WikiLeaks - För att vi har rätt att veta vad staten vet.
Deeped:
När gamla grekerna grundade demokrati som begrepp var det för skapa frihet för den enskilda och var o ens röst var viktig. Hur det ställde sig till integritet låter jag vara osagt.
Vidare var "politiska" diskunioner helt öppna för alla.
Det fungerade bra och grunden till all demokrati idag.
Rätten till integritet lämnar jag där hän då den jag hoppas är självklar för alla.
Nordkorea som har ett moderna styre och idé än gammal grekerna. Där förespråkar man en mer djupgående övervakning av medborgarna och en något mer restriktiv insyn i statliga organet och omvärlden.
Jag förederar med de gamla filosofierna än de mer nya..
Så öppenhet med staten och rätten till hemligt privatliv hänger ihop.
De har ju dessutom fungerar bra i Sverige under 1900-talet med våran offentliga öppenhet.
Varför prova något helt nytt, när man har något som fungerar.
Skicka en kommentar