Studio Ett i P1 är ett utmärkt radioprogram. Dagsaktuella och relevanta händelser granskas, debatteras och lyfts in i ett vidare sammanhang. Programledarna - idag Jon Andersson och Camilla Kvartoft - är pålästa, uppmärksamma och förmår driva samtalen framåt.
Men liksom så många andra program i radio och TV känner Studio Ett sig numera tvunget att ha en förment öppen dialog med sina lyssnare. I Studio Etts fall består kontakten i att lyssnarna uppmanas att kommentera de enskilda inslagen på programmets hemsida. I slutet av programmet citeras en eller två av kommentarerna och vi lyssnare uppmanas energiskt att gå in och läsa resten av kommentarerna själva.
I dag gjorde jag det. Jag gick in på Studio Etts hemsida och läste samtliga kommentarer till inslagen. Efter avslutad läsning ställer jag mig frågan: Vilken bild har Studio Ett av oss lyssnare eftersom vi uppmanas att lägga tid på att gå in och läsa dessa kommentarer?
Dagens första inslag handlade om ensamkommande flyktingbarn till Malta. I skrivande stund har 21 kommentarer publicerats. Av dessa 21 är 20 antingen öppet flyktingfientliga eller djupt kritiska till begreppet "flyktingbarn". En lyssnare föreslår att svenska myndigheter skall börja använda sig av tandundersökningar för att bättre kunna fastställa påstådda flyktingbarns ålder. Signaturen "Verklighetsmänniskan" fyller på och föreslår att "undersökningar ska göras på männens könsorgan" för att den vägen utröna pojkarnas ålder. Signaturen "Trött skattebetalare" konstaterar i stället lakoniskt att han i morgon skall säga upp sin tv-licens och börja lyssna på dansk radio i stället.
Så håller det på, i kommentar efter kommentar. Snälla Studio Ett - kan ni berätta för mig varför ni tycker att det är så viktigt att jag och alla era andra hundratusentals lyssnare går in och läser dessa kommentarer?
Inslaget om en långtidsvårdad pedofil har bara fått en kommentar. Den kommentaren handlar om att endast brottslingar med svenska namn namnges i media. Inslaget om översvämningarna i Pakistan har fått tre kommentarer. En av dessa föreslår att "de rika muslimerna" skall betala biståndet. De två övriga kommentarerna handlar om att ämnet är uttjatat och att de pakistanska myndigheternas ansvar för katastrofen förtigs. Inslaget om blockpolitiken i EU-nämnden har fått en kommentar. Den kommentaren ondgör sig över att Piratpartiets ställningstaganden i EU-nämnden inte behandlas. Författaren är uppenbart okunnig om att Piratpartiet inte är representerat i EU-nämnden. (Visst, det finns fler inslag och även en del mer nyanserade kommentarer.)
Jag undrar vilken publicistisk (obs - inte marknadsmässig) idé som ligger till grund för att de arma programledarna varje dag tvingas uppmana oss lyssnare att ta del av dessa kommentarer. Jag lade tid och kraft på att ta del av dem i dag. Det lär dröja mycket länge innan jag väljer att göra det igen.
4 kommentarer:
/agree
Jag har länge undrat över syftet med dessa möjligheter att kommentera. Merparten av kommentarerna är ju alltid som dom du beskriver. Jag har till och med skrivit ett skript som döljer allt som har med läsarkommentarer att göra på bl.a. DN.se, för att slippa börja varje dag med att bli nedstämd.
/Henrik
Två funderingar:
1: Vem är "lyssnarna"? Kanske inte så övre-medelklass, akademiskt hög-utbildade, borgerlig-finsalong-etikett-kunniga, som man kan tro?
DU kanske inte är representativ för målgruppen?
2: Vem är "klottrarna" på nätet? Ofta de som brinner för något och har avvikande åsikter som gör att de inte får komma till tals inom PK-diskursen? Rasister är en sådan grupp. Så kallade klimat-skeptiker en annan. Så fort det skrivs något i media om klimat så är det hundratals kommentarer från skeptiker.
Intressant. Man kan fundera på hur detta förhåller sig till radio- och tv-lagens demokratiparagraf. Enligt den ska ju antidemokratiska påståenden bemötas. Jag tycker dock att det finns en positiv potential i kommentarsfunktionen. Om jag som lyssnare uppmanats att gå in och skriva min åsikt, istället för att gå in och läsa andras idioti, hade jag inte haft några problem med det hela.
Skicka en kommentar