I dag presenterade Kristdemokraterna sitt valmanifest 13 steg och 89 vallöften för ett mänskligare Sverige. Valmanifestet lär inte sätta några djupare avtryck i debatten. Nyheterna är få, och föga kontroversiella (t ex lovar partiet att inom offentlig sektor skapa 10 000 nya jobb för funktionshindrade). Valmanifestet innehåller heller inte några medialt tacksamma förslag, som t ex Piratpartiets vilsegång i barnpornografifrågan eller Jan Björklunds spektakulära utspel om burkaförbud och tvångshämtning av föräldrar till skolan.
Kristdemokraterna har ett fortsatt bekymmer i hur partiet skall övertala den allmänborgerlige väljaren att rösta på KD i stället för på Folkpartiet, Centerpartiet eller Moderaterna. Jag har i tidigare poster försökt hjälpa Kristdemokraterna på traven ;-) genom att peka ut en generös bistånds- och flyktingpolitik som ett tänkbart område där partiet skulle ha en stor trovärdighet att profilera sig i förhållande till de övriga borgerliga partierna. Men av en sådan profilering finns det endast svaga spår i valmanifestet.
Överlag uppfattar jag det som att Kristdemokraterna under senare år övergivit omsorgen om de mest utsatta och dessa mina minsta för att i stället lägga sina omsorger på vanlighetens, förlåt verklighetens, folk. Vänstra Stranden jämför förre KD-ledaren Alf Svenssons retorik med Göran Hägglunds retorik och finner att Kristdemokraternas människosyn förskjutits "från individen i marginalen till gruppen i mitten". I dag är det de som befinner sig långt från marginalerna, som är i fokus för Kristdemokraternas budskap. Cecilia Dalman Eek ställer frågan om Jesus själv verkligen skulle ha inrymts i Kristdemokraternas definition av verklighetens folk. Jesus var ju varken välartad eller lättanpassad - i stället umgicks han konsekvent med de utstötta och de föraktade.
Jag tror fortfarande att Kristdemokraterna kommer att klara fyraprocentsspärren i höstens val och därigenom rädda sig kvar i riksdagen. Men om Kristdemokraterna skall lyckas bryta sin nedåtgående trend och stärka sin ställning i förhållande till sina allianskollegor behövs det en skarpare ideologisk plattform än vad partiet i dag lyckas åstadkomma. Ramlar partiet ur riksdagen finns det en risk att partiet faller samman och aldrig kommer tillbaka. Klarar partiet sig kvar finns det en risk att det sprider sig en känsla av förnöjsamhet och att Kristdemokraterna går in i valrörelsen 2014 ur en ännu svagare position än den partiet har i dag.
Lästips: Douglas Brommesson, Svenska kristdemokrater i förändring. Från konfessionellt universella till sekulärt partikulära. Statsvetenskaplig Tidskrift 2010/2.
3 kommentarer:
Men så här kan vi väl inte ha det Bjereld! Menar du på allvar att kd bara kan profilera sig om de ger sig i kast med galenskaper som du och andra sedan kan kasta er över och kritisera sönder? Utan burkaförbud - inget som sticker ut! Utan tvångshämtning av föräldrar - ingen profilering! Det kan ju inte vara seriöst...
Kd profilerar sig som alliansens socialt engagerade parti. Jag förstår att det inte passar socialdemokratiska önskedrömmar att ha en kristdemokratisk socialminister som tar tag i vårdköer och psykiatri - och lyckas rätt bra. Och som går till val på att förbättra välfärden och sätta stopp för klåfingriga rödgröna politiska förslag.
Men att säga att ett parti blir profillöst om det talar konsekvent om vård istället för att göra hysteriska utspel, det är ju löjeväckande.
Och se där! I kristdemokraternas valmanifest har de tydlige lyssnat på professorns goda råd och slår ett slag för generöst bistånd och human flyktingpolitik. Men det var tydligen svårt att läsa sig till...
Nej, är det någon som får svårt med trovärdigheten är det inte Hägglund, utan Bjereld.
Fast kristdemokraterna kan ju i egna ögon vara hur socialt ansvarstagande som helst utan att det påverkar valrörelsen i någon större utsträckning. Det var väl det Ulf påpekade då det inte finns några mediala hakar att hänga upp politiken på.
Utspel behöver inte vara hysteriska a la Björklund, men de har sin plats.
Kd har ju snarare försökt sig på att bli ett socialt konservativt parti för de som sover med händerna på täcket. Funkar i USA, men näppeligen i Europa och ännu mindre i Sverige.
Länk till statsvetenskaplig tidskrift 2010/2 http://www.statsvetenskapligtidskrift.se/cms/documents/C1331205-C140-41B2-AE4A-3E03E962D3C2.pdf
Skicka en kommentar