Israels relationer till USA och EU har - för att uttrycka det milt - under de senaste veckorna utsatts för svåra påfrestningar. Det började med att Israels inrikesminister Eli Yishai - parallellt med USA:s vicepresident Joe Bidens besök i Israel - meddelade att 1 600 nya judiska bostäder skall byggas i Jerusalems arabiska del. Bosättningarna är olagliga och beslutet fördömdes omedelbart i mycket hårda ordalag av den fördömjukade amerikanske vicepresidenten.
I dag meddelade den brittiske utrikesministern David Miliband att Storbritannien utvisar en israelisk diplomat. Skälet till utvisningen är att förfalskade brittiska pass använts i mordet på en Hamas-ledare, ett mord som Mossad misstänks ligga bakom.
Just nu är Israels premiärminister Benjamin Netanyahu på besök i USA, där han bl a kommer att träffa president Barack Obama. Obama är den amerikanske president som mest kraftfullt uttalat sitt stöd för en palestinsk statsbildning, bl a genom att hävda att upprättandet av en palestinsk stat ligger i USA:s nationella intresse. Netanyahus försvar för de olagliga bosättningarna i Jerusalem har inte fallit dem amerikanske presidenten på läppen. Det är mycket möjligt att mötet mellan Obama och Natanyahu senare i dag kommer att inramas av någon politisk israelisk eftergift.
Bekymret för Barack Obama är att värdegemenskapen mellan Israel och USA är så stark att den amerikanske presidenten har begränsad handlingfrihet. Visst är USA en supermakt och visst är Israel politiskt och ekonomiskt starkt beroende av USA. Men för att USA skall kunna sätta press på Israel att göra de nödvändiga eftergifterna så att en palestinsk stat verkligen kan upprättas så krävs en helhjärtat satsning från USA:s och presidentens sida. Så länge kriget i Afghanistan pågår med oförminskad intensitet, läget i Irak är så instabilt och den iranska regimen inte visar tecken på att vika sig är det svårt att se hur USA under de närmaste månaderna i grunden skulle kunna förändra den israeliska politiken. Kanske krävs det t o m att den brett sammansatta men högerdominerade israeliska regeringen först faller samman och vi får en mer mittenrorienterad regering? Men hittills har den israeliska regeringen hållit ihop överraskande lätt.
Själv åker jag i morgon till Israel och till Palestina, inklusive Gaza. Jag hoppas kunna återkomma med rapportering på bloggen därifrån vid åtminstone några tillfällen de närmaste dagarna.
4 kommentarer:
Bra att du åker till Israel och till Palestina, inklusive Gaza.Och lycka till på resan.
De 1600 bostäderna var inte planerade i Jerusalems "arabiska del", som du hävdar, utan i det judiska haredi-området Ramat Shlomo i nordöstra Jerusalem.
Bostadsområdet ligger på det som var ingensmansland när Jordanien ockuperade Jerusalem i brott mot FN.
I alla fredsförhandlingar sedan 90-talet, samt år 2000 och 2008, så var det helt klart att Ramat Shlomo skulle tillfalla Israel i varje fredsuppgörelse.
Därför har Obamaadministrationens reaktion på den förvisso klantiga och skadliga timingen av offentliggörandet av bostadsplanerna beskrivits som grovt överdriven och okunnig. Även i amerikanska vänstermedier.
Palestinierna har valt att inte acceptera de fredslösningar som Israel presenterat 2000 och 2008, som skulle innebära långtgående eftergifter i Jerusalem.
Därmed kan inte Israel längre stå och vänta medan människor behöver bostäder. Och Israel kan inte acceptera förhandskrav för att sätta sig i förhandlingar (men har alltså ändå utlyst ett byggstopp på Västbanken). Inte ens detta fick palestinierna att vilja sätta sig i förhandlingar med israelerna.
Det har därför nu gjorts klart att det är slut med eftergifter till palestinierna annat än i direkta fredsförhandlingar. När palestinierna är intresserade av det så kan de höra av sig.
Ulf, undrar bara om uttrycket "Jerusalems arabiska del". Det låter inte rätt av flera anledningar, som att dra ett streck i sanden i en stad där judar och araber bott i alla tider. Somliga har talat om fler lägenheter på redan existerande boplats, ett område som som kommer att ingå i fredsförhandlingar med kompromisser för båda sidor. Andra har talat om dessa som vore de i Östra Jerusalem, andra som vore de i Norra Jerusalem och andra åter som om det handlade om "omtvistad mark". Så "Jerusalems arabiska del" låter som sagt lite politiserat.
A-K Roth
1949-års stilleståndslinje (byggd på hur långt arabiska invasionsstridsvagnar inavderade Israel), och som ingen part erkänt som gräns, och som Jordanien upphävde genom ett angrepp 1967 i brott mot stilleståndsavtalet och folkrätten, har till och med mindre relevans idag än Sveriges sockengränser.
Skicka en kommentar