Födda: Socialdemokrater För Tro och Solidaritet

Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen finns inte längre. Förbundet och dess verksamhet finns naturligtvis kvar, men förbundets just avslutade kongress i Uppsala beslöt att namnet fortsättningsvis skall vara Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.

Jag tycker det är ett bra beslut. Namnbytet visar att förbundet utvecklas med sin tid och där den kristna vänstern är tillräckligt stark i sin identitet och frimodig i sin anda för att vilja ta steget att hand i hand med vänner från andra trosinriktningar utmana ofriheten och ojämlikheten och kämpa för ett solidariskt samhälle. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är ett radikalt politiskt förbund och inte en kyrka. Alla som delar förbundets grundläggande värderingar är välkomna i arbetet.

Förbundets ändamålsparagraf inleds så här:

Vår övertygelse är att alla människor är en del av Guds skapelse och äger samma mänskliga rättigheter. Vi är också övertygade om att den enskildes och samhällets utveckling till frihet och rättvisa främjas när människa med respekt för sin egen och andras andlighet och tro deltar i politiken och samhällsbygget; människans kritiska tänkande liksom hennes skaparkraft är gåvor till mänskligheten.

Religionen har återtagit sin plats i det offentliga livet. Som jag brukar säga: Staten skall vara sekulär, men samhället kan aldrig vara sekulärt. I denna post-sekulära tid har en kristen vänster - sida vid sida med en vänster från andra trosuppfattningar - en viktig uppgift att föra kampen vidare för ett samhälle impregnerat av frihet, jämlikhet och solidaritet. Välkomna med i detta viktiga arbete.

Från Broderskap till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen föreslår att förbundet byter namn till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Förbundskongressen i Uppsala i juni får nu ta ställning till förslaget.

Skälen till namnbytet är två. För det första lever vi i dag i ett samhälle där den kristna tron har sällskap med betydligt fler trosuppfattningar än tidigare. Redan nu finns det t ex inom Broderskapsrörelsen ett nätverk för muslimska socialdemokrater och flera lokala grupper är under uppbyggnad. Genom att bredda förbundet till att innesluta människor även med en annan tro än kristen vill vi främja dessa människors politiska mobilisering. Broderskapsrörelsen har alltid varit ett radikalt politiskt förbund och inte en kyrka. Många medlemmar i Broderskapsrörelsen definierar sig inte som troende, men väljer att vara med eftersom de känner frändskap med förbundets politiska värderingar.

För det andra har namnet Broderskapsrörelsen blivit allt svårare att använda i rörelsens utåtriktade arbete. Alltför många associerar ordet Broderskap till patriarkala sammanhang eller till organiserad brottslighet. Alltför mycket kraft får läggas på att försvara namnet och förklara att ordet Broderskap historiskt anspelar på en mellanmänsklig gemenskap och inte en manlig gemenskap. Ordet Broderskap har därigenom oåterkalleligt blivit ett hinder i stället för ett hjälpmedel i det politiska arbetet.

Religionen har återtagit sin plats i det offentliga livet. Som jag brukar säga: Staten skall vara sekulär, men samhället kan aldrig vara sekulärt. I denna post-sekulära tid har en kristen vänster - sida vid sida med en vänster från andra trosuppfattningar - en viktig uppgift att föra kampen vidare för ett samhälle impregnerat av frihet, jämlikhet och solidaritet. Kanske att namnbytet sänker tröskeln för åtminstone några att ta del i det viktiga arbetet. Välkomna!

P.S. Namnet Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är lite långt och behöver kompletteras med ett tillnamn (på samma sätt som "Broderskapsrörelsen" blev ett tillnamn för "Sveriges kristna socialdemokraters förbund"). Alla förslag mottages tacksamt.

Sveriges Kristna Socialdemokrater byter namn?

Sveriges Kristna Socialdemokrater - Broderskapsrörelsen funderar på att byta namn. Förbundet har sitt ursprung i det sena 1920-talet, då kristna socialister bemöttes med skepsis såväl i kyrkan som i arbetarrörelsen. För radikala för kyrkan, för religiösa för partiet.

I dag har samhället förändrats. Kristna socialister välkomnas på ett självklart sätt såväl i kyrkan som i arbetarrörelsen. Kristendomen är inte heller alls på samma sätt den totalt dominerande religionen i Sverige. Broderskapsrörelsen är ingen kyrka, utan en politisk rörelse. Det blir på sikt orimligt att utestänga muslimer, judar och människor från andra religioner med socialdemokratiska värderingar från vår politiska rörelse. Det vore fel både mot dem och mot rörelsen.

Därför är det en klok inställning att öppna förbundet för människor med annan tro än kristen. På samma gång blir det en möjlighet att släppa ordet "Broderskap" som en del av förbundets namn. Broderskap är ursprungligen en term som inte handlar om maskulin gemenskap utan om mänsklig gemenskap. Ordet "Broderskap" har därför också under många år utgjort ett starkt varumärke för den kristna vänstern. Men tiderna förändras, och i dag associeras ordet "Broderskap" alltför ofta med patriarkala maktstrukturer eller med organiserad brottslighet. Som en modern rörelse kan vi inte göra annat än att inse fakta och därför släppa den delen av vårt namn. Tidningen Broderskap har redan gått före och bytt namn till Tro & Politik.

Som arbetsnamn diskuteras nu "Sveriges troende socialdemokraters förbund". Namnfrågan kommer att föreläggas förbundskongressen för beslut i juni 2011. Förslaget är inte fulländat. Ordet "troende" kan dels leda tankarna till en viss typ av religiositet, dels öppnar ordet för frågan om vad det är man tror på. Formuleringen blir för öppen, och namnet mister sin udd.

Kom gärna med förslag på nytt namn!

Namnbytet är också en signal till Socialdemokraterna om att det dags för en förändring.
Vi måste inse att vi inte längre kan möta framtiden med utgångspunkt i de historiska meriterna, säger förbundets ordförande Peter Weiderud till Svenska Dagbladet.

Ulf Carmesund hemma igen - och snart styr M/s Rachel Corrie mot Gaza

I dag kom Ulf Carmesund åter till Sverige, efter några dygn i israelisk fångenskap. Ulf Carmesund är internationell sekreterare för Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen och var en av de elva svenskar som fanns ombord på Ship to Gaza. Lite medtagen men stark och samlad mötte han i dag svenska medier vid välbesökta presskonferenser i Stockholm och i Göteborg.

Carmesund berättade bl a hur fartyget stormades av israeliska soldater beväpnade med automatvapen, gummikulor och tårgas och hur fartygets kapten blev slagen med en gevärskolv i huvudet. Han berättade också uttrycksfullt om den förödmjukande behandling han utsattes för under sin tid i fångenskap. (Hela presskonferensen i Stockholm kan ses här.)

Jag är oerhört lättad över att Ulf Carmesund nu är hemma hos sin hustru och sina tre barn i Alingsås. Tragedin med Ship to Gaza har också fört en del goda saker med sig. Den internationella opinionen tycks nu mer enig än någonsin om att den grymma och politiskt kontraproduktiva blockaden av Gaza måste brytas. Egypten har redan öppnat sin del av gränsen och bidrar därmed till att urholka blockaden ytterligare.

Nu vänds blickarna mot det irländska fraktfartyget M/s Rachel Corrie som är på väg med förnödenheter i lasten till Gaza. M/S Rachel Corrie är döpt efter den amerikanska aktivisten Rachel Corrie som år 2003 dödades av en bulldozer när hon som mänsklig sköld försökte hindra israeliska soldater från att riva ett hus i Gaza. M/s Rachel Corrie befinner sig runt 400 sjömil från Israel ute i Medelhavet. Ombord på fartyget finns bl a mottagaren av Nobels fredspris irländskan Mairead Maguire och förre koordinatorn för FN:s biståndsprogram i Irak Denis Halliday. Irlands premiärminister Brian Cowen har offentligt krävt att fartyget släpps igenom den ”omoraliska och kontraproduktiva” militärblockaden. "Om våra medborgare skadas får det mycket allvarliga konsekvenser", hotade premiärministern.

Israel har genom sitt övervåld och sina folkrättsbrott i samband med attacken mot Ship to Gaza ytterligare stärkt sin internationella isolering. Det är trist, för att uttrycka det milt. Någonstans kommer det politiska priset att få betalas. Jag tvivlar på att den israeliska regeringen lyckas hålla ihop året ut.

Samkönade äktenskap? Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

I dag blev Svenska kyrkan blev den första större kyrkan i världen att välkomna äktenskap mellan människor av samma kön. Jag är stolt och glad att få tillhöra en kyrka som har den andliga och den politiska kraften att kunna ta detta steg.

Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänstern i Svenska kyrkan (Visk) och Öppen kyrka stödde förslaget. Bland dem som röstade emot återfanns Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, ett 20-tal moderater och Frimodig kyrka.

Beslutet var inte enkelt. Välkomnandet av samkönade äktenskap innebär stora utmaningar för Svenska kyrkan - både i det ekumeniska arbetet och i uppgiften att hålla samman en kyrka där en engagerad minoritet tog avstånd från beslutet.

Själv ser jag beslutet som en seger för kärleken. All kärlek är bra kärlek, skriver Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen i Manifest för kristen vänster. I Johannes första brev (1 Joh 4:16) sägs: Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. Kärlek kan aldrig vara fel - kärleken är en del av Gud. Det är omöjligt att tänka sig Gud utan kärlek och kärlek utan Gud. Därför är all kärlek bra kärlek.

En annan sak är hur vi som jordiska varelser väljer att reglera våra samlevnadsformer. Jag är trygg i min uppfattning att två vuxna människor som bekänner sin kärlek också skall få ingå äktenskap, och därför också väldigt glad över det beslut som kyrkomötet fattade i dag.

Manifest för en kristen vänster!

Helgen har gått i den kristna vänsterns tecken.

Förbundsstyrelsemöte med Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen (bli gärna medlem), 80-årsjubileum med tidningen Broderskap (det är inte många veckotidningar i Sverige i dag som är 80 år - prenumerera gärna) samt distriktsledarsamling med Broderskapsrörelsen i syfte att på allvar påbörja arbetet med ett manifest för en kristen vänster.

Vi lever i en tid präglad av religionens återkomst i samhällslivet. Uttryck som att "religion skall vara en privatsak" eller "religion och politik hör inte ihop" har svårt att finna fäste i debatten. Att skilja mellan religion och politik är för mig som att försöka dra en linje i vatten - d v s en fåfäng sysselsättning. Eller som vi skriver i utkastet till manifestet: För den kristna vänstern utgör tron en inspiration till politisk handling. Tron övertygar oss om att människan är en gemenskapsvarelse, att varje människa ofrånkomligen är beroende av andra människor. Först när var och en ser sig själv och andra som unika individer beroende av varandra kan samhället omdanas i en riktning där människans frihet inte står i motsättning till jämlikhet och solidaritet.

Även vårt socialdemokratiska moderparti är med sin tid. Läs t ex gärna dokumentet "Politik och religion" från rådslagsgruppen "Vår värld", som visar på en förståelse av religionens betydelse bortom individen på ett sätt som inget annat parti (kristdemokraterna möjligen undantagna) förmår visa upp.

Manifest för en kristen vänster syftar förstås inte bara till att utmejsla vår egen identitet, utan också till att visa upp en kristen vänster som en politisk kraft, i polemik med såväl den kristna högern som med de religionsdöva ateisterna i förbundet Humanisterna. Religionens återkomst i samhällslivet och konflikten mellan kristen vänster - kristen höger uppmärksammas i tv-programmet Existens i SVT2 nu på tisdag 23 september kl 20.00, och där jag medverkar.

En kristen vänster står för öppenhet och bejakar alla sidor av mellanmänsklig samvaro som är ett uttryck för sann kärlek och som inte skadar någon. För oss är tron en glödande källa till hopp, mening och en väg till mänskligt växande och frigörelse. Vi vill med manifestets ord vara med och leda den mobilisering som syftar till att låta samhället impregneras av kärleksbudet. En aktiv politisk kamp för värden som frihet, jämlikhet och solidaritet är bästa sättet att omsätta kärleksbudskapet från ord till handling.

Tillägg 1 oktober: Tillsammans med Anna Ardin och Peter Weiderud presenterar jag våra tankar om ett Manifest för en kristen vänster på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i dag.