Novellen, författad av ungraren Lajos Zilahy, handlar om den 35-årige snickargesällen János Kovács som hösten 1874 insjuknar och dör. Allteftersom tiden går försvinner också János Kovács arbetskamrater, vänner och släktingar. År 1895 berättar två gamla kamrater från militärtiden en anekdot om Janos Kovásc - det är sista gången någon nämner hans namn. Fyra år senare tänker en döende arbetarkvinna som han haft en kärleksrelation med - på honom. Det är sista gången en människa tänker på János Kovásc. Efter ytterligare ett år brinner ett arkiv med kyrkböcker med hans personuppgifter upp. Längre fram stjäl en fattig, frusen person som behöver ved hans träkors från kyrkogården. Och allra sist kastar någon ett kvitto som undertecknats av János Kovács på sophögen, där regnet successivt utplånar hans namnteckning - det sista spåret av János Kovács stund på jorden.
*
I dag valdes Stefan Löfven till statsminister av riksdagen, och de flesta tycks vara överens om att Alliansen nu verkligen är död, åtminstone på nationell nivå. Men striden om den exakta dödsdagen fortsätter, eftersom ingen av de fyra forna allianspartierna vill bära ansvaret för Alliansens hädanfärd.
Moderaterna och Kristdemokraterna menar att Alliansen dog i dag, eftersom Liberalerna och Centerpartiet sade nej till en regering bestående av allianskamraterna Moderaterna och Kristdemokraterna för att i stället släppa fram en socialdemokratiskt ledd regering. Liberalerna och Centerpartiet menar i stället att Alliansen dog redan före jul, när Ulf Kristersson valde att gå fram som eget regeringsalternativ tillsammans med Kristdemokraterna, mot sina övriga allianskamraters vilja. Andra menar kanske att Alliansen åtminstone i praktiken dog när Anna Kinberg Batra i januari 2017 förklarade att Moderaterna ville bryta isoleringen av Sverigedemokraterna, trots att Liberalerna och Centerpartiet hade en helt annan uppfattning.
Själv har jag tidigare daterat Alliansens dödsdag till den 9 oktober 2015, då Kristdemokraternas riksting beslöt att riva upp Decemberöverenskommelsen. Under rubriken "Dagen då Alliansen upphörde att existera" skrev jag i Expressen: Det är möjligt att vi kommer att minnas denna dag inte som den dag då Decemberöverenskommelsen gick i graven, utan som den dag då Alliansen de facto upphörde att existera. Jag tror faktiskt att jag blev sannspådd.
Igår benämnde Annie Lööf och Jan Björklund fortfarande Moderaterna och Kristdemokraterna som sina "alliansvänner". Vi får väl se hur länge den terminologin lever kvar.
21 kommentarer:
Ett annat förslag är när någon i det borgerliga lägret, dvs alliansen,kom på idén att införa DÖ. Någonstans uppstod det en liten chock den 3 december 2014, eftersom alliansen då hade lagt fram en egen budget, som baserade sig på all muskelkraft som fanns på finansdepartementets budgetavdelning. De la faktiskt fram den budgeten gemensamt, och röd-gröna var ju större, där teorin var att en budget som innefattade V, skulle göra det hopplöst i armkrok med Mp. Så då röstade Sd på alliansens budget :-) Det var ganska snoepet, och i efterhand något att garva åt, där satt de som fiollådor i ansiktet, vaffö vaffö gör di på detta viset? Inte fan kan Sd rösta på en annan budget än sin egen? Men det kunde de, och vips hade Sd med sina riksdagsledmöter skaffat sig inflytande på svensk politik, - > DÖ, som innebar att största "konstellation skulle regera utan real opposition, dvs utan stöd av SD. Men det mantrat upprepade Reinfeldt till dö-dagar redan i valrörelsen 2013, största konstellation, ska regera, och den största konstellationen, sd oräknat, var det block som hade Mp på sin sida. Så fallet i 2014 år val berodde på uppgörelsen med Mp efter 2010 års val. Där allians la om kurs, in kom Ullenhag och Co,
och naturligtvis den nya centerledningen, och det var detta som bäddade sängen åt den andra vågen av sympatier för Sd, borgerlig fanflykt, som protest mot Mp-politiken.
Nu försökte fru Lööf med Mp-tricket detta val, dvs om UK skulle bli statsminister, men alltså inte när hon själv testade sig. Alliansen dog utöver dagen då DÖ infördes, den dag som de blev oense om Mp, och hur man bekämpar Sds tillväxtpotential. Rent logiskt är det så klart inte att fortsätta med Ullenhags-liberalism, men då detta är rätt karriärväg inom tre små "mitten-partier" så kom denna linje att fortsätta, Sds tillväxt till trots, och det kommer inte att ändras, förrän den dag väljarna tröttnar. Den som lever får se. S.W
Novus är den andra januarimätningen som kommit, men märk väl, den omfattar tiden:
2 januari - 13 januari. Inget hade läckt och inget var tillkännagivet förrän den 11
januari, då Lööf äntrade talarstolen:
Partiledningen beslutade sig för Löfven - för att hålla Sd borta från inflytande.
Inte heller Vänsterpartiet kommer att få inflytande.
I dag publicerades en sakpolitisk överenskommelse mellan S, MP, C och L.
I utkastet står att: ”genom denna överenskommelse accepterar C och L
- att Löfven väljs som statsminister för att leda en regering bestående av S och Mp.”
– "Det är inte den lösningen C helst velat se,
men den är det bästa möjliga."
– "Vi har landat i en lösning där SD:s inflytande inte avgör, en lösning där också V hålls borta från makt över Sveriges politiska inriktning."
- "Vi har även drivit fram en liberal reformpolitik som vi inte sett under de senaste två mandatperioderna"
– "I förhandlingarna vet man att det handlar om ett givande och tagande. Det handlar om att ge och ta för att hitta vägar framåt. Självklart har C också accepterat politik som vi inte själva skulle lägga fram, men vi har också fått igenom vår politik."
– "I förra mandatperioden gick S, MP och V i helt fel riktning vad gäller valfriheten i välfärden. Den vänstersvängen avbryts nu med besked och styrs i en helt annan inriktning"
Det kommer tidigast att dra någon liten slutsats om opinionen i februari, tidigast. Det
kommer att ta lite tid innan väljarna hunnit ta in det nya politiska landskapet, och sedan inleds "köksbordsdiskussionerna, arbetsplatsdiskussionerna, snacket vänner och familjer emellan, middagsdiskussioner och så sätter sig så sakta en bild, som är lite olika beroende på Län, byggd och sammanhang. Då kommer väl de första relationerna, sedan
ska detta med V hanteras, och sedan beror en del på hur M + kd hanterar sin nya oppositionsroll. Sedan sätter det sig, och sedan kommer det riktiga svaret på regeringslösningen när vårbudgeten presenteras, och när vidden av migrationsuppgörelsen blir klar, med den så kallade familjeåterföreningen, som kommer att öka attraktiviteten att söka sig till Sverige. Här ligger hela knäckfrågan för utkomsten av valet 2022. Det kan sluta hur som helst, men stalltipset är att Sd inte kommer att tappa, när Mp ges inflytande över migration. När nu även C och Fp är på samma sida, så kommer det att bli spännande hur det rör sig inom den tidigare alliansen. Någon slag rörelse kommer att ske, men vilken? S.W
Alliansen dog eller dör väl helt enkelt den dagen då väljarna slutar tro på den som ett existerande alternativ. Dessutom: Vad är egentligen alliansen som tidigare borgerliga samarbete inte har varit? Vad är det som dött, eller dör egentligen?
Alliansen dog eller dör väl helt enkelt den dagen då väljarna slutar tro på den som ett existerande alternativ. Dessutom: Vad är egentligen alliansen som tidigare borgerliga samarbete inte har varit? Vad är det som dött, eller dör egentligen?
DNs klarsynte politiske kommentator, Barth Kron, konstaterar "Det hotande systemskiftet från höger slogs tillbaka, med ett annat systemskifte från höger." Så om alliansen finns eller inte spelar mindre roll så länge varje regering bedriver högerpolitik.
https://www.dn.se/nyheter/politik/viktors-val-nar-far-s-super-ar-det-ratt/
Björklund har ju bedyrat att så här mycket högerpolitik fick han inte ens igenom under alliansregeringen. Minns ni slaget om välfärd kontra skattesänkningar i valrörelsen?
Klas Bengtsson
PS Stefan Löfven i Aftonbladet 1 maj 2018: ""I stället för att använda kraften i svensk ekonomi till att göra vardagen bättre för de många, så vill de sänka skatten för de få som tjänar allra mest. Deras politik leder till lägre löner, högre hyror och de vill göra det enklare att sparka anställda." Ett påpekande: han syftade på moderaterna, inte på regeringen Löfven 2. DS
Klas Bengtsson
Alliansens självskadebeteende började med DÖ och ledde fram till dess död.
SD, som anses utan inflytande, var orsaken till dödsfallet.
När nu regeringen, med V:s goda minne, ska driva högerpolitik, görs detta för att SD ska hållas utanför inflytande?
Ett parti som påverkar alla andra partiers politik, anses således vara utan inflytande.
Snarare är det väl så att Alliansens död också har blivit vänsterpolitikens död.
Tänk så mycket inflytande man kan ge ett parti, i en strävan att hålla partiet utan inflytande.
Säkert någon som kommer att uppmärksammas i omvärlden, fast kanske inte riktigt på det sättet som PK-sfären hade hoppats på.
Men att klassa in Sd i exakt samma fålla som Ms lberal-konservatism, dvs
- liberal ram för individen, (frihet under ansvar)
- en konservativ syn på staten, (som ett nödvändigt ont)
- en Zetterbergsk syn på samhället i övrigt, inkluderat kultur
är nog inte heller rätt.
SD är inne i en formativ period, vad de ettikeras som, är mindre vikigt, centralt är vad Sd driver för politik, dvs vad som är formen är en sak, och innehållet en annan. Vad/vem som är bägaren, vad/vem som är innehållet, och vem som dricker därur, är inte oviktigt, för att använda en klassisk Hammarskjöld-metafor. Huruvida cenntern begripit de idéhistoriska och ekonomhistoriska rötter, de format sitt program är oklart.
För att citera Johan Norberg:
"Men Centern har tidigare letat sig fram till en ideologi och
har hittat på sina egna begrepp. Ett begrepp som ”ekohumanism”
har kanske varit främmande för de flesta och ur ett akademiskt
perspektiv har det varit oklart vad som egentligen avses,
säger Johan Norberg.
haha - ekohumanism, världsklass, hemmasnickrat humbug på en nybildad PR-byrå, som skulle hitta en egen nisch. Fan, man minns eländet tidigt 90-tal, en massa nyfrälsta människor som gått på högskola och lärt sig varumärkesstrategi ute i spenaten, fullständigt övertygade om att formen styr innehållet. Tanken lika tom ett urdrucket kärl med rusdryck, det är där tänkare som Greta Thunberg kommer in, spelar ingen roll att hon är upphaussad eller fått lite hjälp, hon är en person som på allvar försöker tala om att ord och handling måste hänga ihop, och att de ord man nyttjar, måste vara relaterade till något konkret, och inga generella fluffiga luftpastejer. Vi får väl se, när det börjar vina kring knutarna, när hungern gör sig påmind, då gäller tingens egen ordning, das ding für sich, hemmasnickrare i Stureplanscentern i ett nötskal, men är det Folkisarnas med, att allt ligger i betraktarens näsa, och om så är fallet, är det då väljarnas eller den egna?
I vart fall är Ayn Rand en historisk person, född 1905, de flydde från konfiskation/kollektiviserar. Ayn Rand skulle ha ryst i hela sitt väsen, över EU.
Rand hade Aristoteles som sin främste epistemologiska förebild, vilket är ett försonande drag, dvs verkligheten gäller, och den finns utanför oss själva, vad än strukturalisterna anser, och det är inte så långt från Marx materialism.
Rand skapade "objektivismen" som försvarar rationell egoism, individualism, kapitalism (laissez faire) och en objektiv moral. Det är nog där det brister, moral/etik är något helt annat, som är i högsta grad en privatare, som egentligen inte finns, mer än som subjekt. S.W
En första indikation på vad väljarna tycket om den nya regeringen får vi nog redan i vår i Europaparlamentsvalet.
Blir det dramatiska förändringar jämfört med riksdagsvalet 2018 kommer det säkerligen att också påverka rikspolitiken. Det fina med demokratin är ändå att politikerna är beroende av väljarnas gunst.
Kjell Eriksson
Det blir en ganska löjlig diskussion borgerligheten emellan, om vems fel det är
att det gick som det gick. Politologerna har väl en intressant sammanställning om
detta att triangulera, men i slutändan handlar det om att prioritera; sina mål:
- personliga mål
- partiets mål
- mål i ett val, dvs valresultatet
- den politiska grupperings mål, som krävs för att nå samlad parlamentarisk makt.
Det är inte så enkelt som man kan tro, där ett givande och tagande före ett val, inte är samma sak som ett givande och tagande efter valet. Borgarna hade egen majoriet 1976 och 1979 års val, sedan dröjde det till 1991 när de fick egen majoritet tillsammans med NyD, men då kom bank- och finanskrisen 1992. Sedan utmärker sig valen 1998 och 2002 då borgarna + Mp får majoritet -> Mp i förhandlingsläge, som nästan ger en Fp-ledd mittenregering, men det sätter Maud P för. Mauds högergir är ett resultat av att centern gått knackigt som attan från 1994 års val, 98 var en näradödenupplevelse, och sakta började det gry en högerfalang som vinner internt 2002 och sedan ytmynnar i alliansen.
Det var väldigt mycket Maud och folket med henne som gav grunden för alliansen. Sedan kommer valen 2010 och 2014 som ger Fp + C 47 resp 41 mandat tillsammans, även om valet
2006 med 57 mandat inte heller var en höjdare.
Jo, det är sant som fru Lööf säger; C+Fp gick fram 10 mandat i 2018 års val.
M + kd backade 8 mandat. Men ... tillsammans har alliansen backat från 173 till
143 mandat = 40 mandat tillsammans sedan 2010. Det är den frågan som borgerligheten
tillsammans ska svara på.
Studeras raden alliansen + Mp resp Alliansen + Sd så ser man ganska tydligt
att det är vågmästarmatch i valen 1998 - 2010. 2014 mister Mo sitt vågmästar-
mandat, och därefter är det Sd som är nyckeln för att erhålla majoritet.
Så säger matematiken.
Trenden för C+Fp+Mp ser ut att vara under 70 mandat efter 1991.
Trenden för M+Kd+Sd, ser ut att vara över 120. Valet 1994 var
det finanskrisen + att NyD klappade samman. 2002 var det valstuge-
reportaget. I övrigt ser det alltså ut som att Sds fram-march och
svårigheten att isolera partiets sakpolitik, som innebär att vi
nu ser ett helt nytt politiskt landskap. Det kan så klart gå hur som helst.
utom då att Sd nog inte kommer att förlora. M + Kd är i ren opposition,
och ofta är det tillfälligheter som avgör + personkemi.
--------- -88 .. -91 .. -94 .. -98 .. -02 .. -06 .. -10 .. -14 .. -18
M. ------ 66 ... 80 ... 80 ... 82 ... 55 ... 97 ... 107 ... 84 .. 70
Kd ------ 00 ... 26 ... 15 ... 42 ... 33 ... 24 .... 19 ... 16 .. 22
Sum: ---- 66 ... 96 ... 95 .. 124 ... 88 .. 121 ... 126 .. 100 .. 92
Fp ------ 44 ... 33 ... 26 ... 17 ... 48 ... 28 ... 24 ... 19 ... 20
C ------- 42 ... 31 ... 27 ... 18 ... 22 ... 29 ... 23 ... 22 ... 31
Sum: ---- 86 ... 64 ... 53 ... 35 ... 70 ... 57 ... 47 ... 41 ... 51
Sum: --- 154 .. 170 .. 148 .. 159 .. 158 .. 178 .. 173 .. 141 .. 143
Alli+Mp 174 ... 170 .. 166 .. 175 .. 175 .. 197 .. 198 .. 166 .. 159
Alli+Sd 174 ... 195 .. 148 .. 159 .. 158 .. 178 .. 193 .. 190 .. 205
Mp ------ 20 ... 00 ... 18 ... 16 ... 17 ... 19 ... 25 ... 25 ... 16
Sd/NyD .. 00 ... 25 ... 00 ... 00 ... 00 ... 00 ... 20 ... 49 ... 62
Sum: ---- 20 ... 25 ... 18 ... 16 ... 17 ... 19 ... 45 ... 74 ... 78
M. ------ 66 ... 80 ... 80 ... 82 ... 55 ... 97 ... 107 ... 84 .. 70
Kd ------ 00 ... 26 ... 15 ... 42 ... 33 ... 24 .... 19 ... 16 .. 22
Sd/NyD .. 00 ... 25 ... 00 ... 00 ... 00 ... 00 .... 20 ... 49 .. 62
Sum: ---- 66 .. 121 ... 95 .. 124 ... 88 .. 121 ... 146 .. 149 . 154
Fp ------ 44 ... 33 ... 26 ... 17 ... 48 ... 28 ... 24 ... 19 ... 20
C ------- 42 ... 31 ... 27 ... 18 ... 22 ... 29 ... 23 ... 22 ... 31
Mp ------ 20 ... 00 ... 18 ... 16 ... 17 ... 19 ... 25 ... 25 ... 16
Sum: --- 106 ... 64 ... 71 ... 51 ... 87 ... 76 ... 72 ... 66 ... 67
Studeras siffror över tid, kanske diskussionen kan bli lite mer saklig.
I slutändan är det enkelt, alliansen samlar inte ihop mer än ca 140 mandat
de två senaste valen, det går inte att regera på. Felet är så klart väljarnas :-)
S.W
Leif Lewin statuerar följande i gårdagens Expressen:
https://www.expressen.se/debatt/applet-fick-mogna-sen-foll-det-i-lofvens-hand/
"Att kunna bygga koalitioner
visar sig vara viktigare än
förmågan att vinna väljare."
sw Nja, nu vann rödgröna 0,3 % fler väljare än "alliansen". Detta var grunden.
Bara om Sd räknas in, stämmer detta. Så frågan var inte bara kunna, utan framförallt
att vilja, bygga en koalition. Det fanns bara S eller Mp att bygga en koalition med,
om Sd uteslöts. S var uteslutet, och då återstod Mp. Mp ville inte stödja en M regering,
och M ville inte ha med Mp, men det var enklare än så. En allians + Mp var mindre än
S+Sd, och hade alltså inte fått igenom en budget. Den budget som gick igenom klarade sig
ju pga av att Sd röstade för, medan Fp + C la ner. Alltså, även om M och UK hade velat bygga en koalition som inkluderade Mp, som inkluderade C oc Fp, så hade de inte fått igenom en budget.
Leif Lewin utvecklar två huvudfrågor:
1. Splittring pga inbördes obalans, M mer än dubbelt så stora som övriga "allierade"
2. Utförda ej ogenomförbara kategoriska vallöften.
Det var nog trots allt detta som blev en del av knäckfrågan, om det var stödet för sakpolit, eller principer för hur politikens genomförande, som skulle styra valet av
statsminister. S.W
Ytterligare ett svar är att alliansen dog när C till slut blev tvungna att sätta ner foten.
24 sept: Obligatorisk omröstning om Löfven.
204 mot och 142 för.
Åkesson i kammaren:
– "Vi kommer att stoppa och fälla varje regering som inte ger oss ett rimlig inflytande"
Dvs Sd deklarerade att de skulle rösta nej till UK - dvs om C och Fp (och Mp) fick för mycket inflytande.
Inför den första statsministeromröstningen om UK den 14 nov.
Lööf 5 nov
Hon är skitsur för att hon inte fått sonderingsuppdrag, inför den första omröstningen
om Kristersson, eftersom det innebär att ta ställning i den hårda frågan.
Björklund: (den 5 nov)
– "Jag ser gärna att Kristersson blir nästa statsminister,
men just i det här upplägget riskerar SD att få betydande
politisk makt i Sverige och det säger vi nej till"
Maria Ferm 7 nov:
– "Vi skulle gärna se att Lööf som har varit med i olika diskussioner
om olika regeringsalternativ skulle få ett förutsättningslöst uppdrag"
Den 14 nov röstade kammaren nej till Kristersson, eftersom hans 1, 2, 3-lösning inte accepterades av C och Fp, (Sd:s stöd var beroende av migrationsfrågan, dvs om C och Fp lagt ner, så hade Sd utslagsröst, och inge ville släppa fram någon, eftersom detta ger för mycket inflytande över budgeten, vilket alltså är det nya sannolikt bestående konstitutionella rävspelet) - att budgeten tas före statsministeromröstningen.
Det egendomliga inträffade nu att Fp + C tvingades att bekänna färg, dvs rösta emot den kandidat de gått till val på, men det fanns inget alternativ att rösta om, eftersom Löfven nyss blivit nedröstad. Något alternativ till Kristersson fanns inte heller, och det var här som allt blev märkligt, eftersom det gick att dra denna slutsats redan före valet, och definitivt när de röstade ner Löfven första gången. S.W
Johanna Jönsson dagen efter Norlens besked:
(för talmannen visst nu att C och Fp inte skulle tolerera UK, och då återstod det att ge tid för C+Fp att förhandla med S över jul.
20 dec i Aftonbladet - tärningen är kastad.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/1kA87e/c-toppen-tar-stallning-bor-valja-lofven
”Jag har otroligt svårt att se mig själv släppa fram
ett allt mer konservativt M till makten”
”Det kommer nog inte som en chock för någon att jag personligen
hellre vill hitta en lösning med Löfven än med Kristersson i det
här läget.”
”Jag har otroligt svårt att se mig själv släppa fram ett allt mer
konservativt M till makten i ett läge där de dessutom pressas på
att gå allt längre högerut både av sina väljare, egna politiker
och andra partier."
"Det talas om att M i så fall på något sätt ska göra hållbara
utfästelser om att inte låta SD få något inflytande,
att det ska finnas både ”hängslen och livrem”.
Men hur ska det ens gå till?”
"Johanna Jönsson understryker längre ner i uttalandet att S gått
till att driva en mer restriktiv migrationspolitik och inte ska
ses som något ”gulligull-parti”.
”Att släppa fram S är absolut inte något som C kan göra lättvindigt.
Om någon form av överenskommelse ska bli verklighet så måste det på
papperet göras stora eftergifter från S,"
Slutsats:
Det är en intern borgerlig strid, C har inte bara utmanat Fp på sin
egen planhalva och hemmavatten, utan har för avsikt att även utmana
M, och det man i grunden är oense om är migrationsfrågor, det enda
område som M inte backade om, efter erfarenheterna 2014.
Den andra slutsatsen är att C försöker lägga rabarber på termen "liberal"
och försöker få M och Kd att vara "konservativa" i en avgörande fråga,
synens på migration.
Det är ganska uppenbart att Cs strategidokument om att försöka bli största
borgerliga parti till 2022, spelat roll, eftersom det är svårt att bli större
än M, om alla enas under samma flagg. Det är alltså av döma på uttalande från
både C och Fp en fråga om att utmana M om kärnan i moderaternas ideologi.
Den matchen är inte enkel. Palme kallade ju både C+Fp+M för nyliberaler på
80-talet. Så det är en gammal paradgren, etiketteringen och att klistra på
motståndare egenskaper som de själva inte bett om. S.W
Det kan för övrigt noteras att AKB i sina memoarer inte nämnder något om turerna med Lööf, som ju Lööf nu givit sin version av i DN igår, och sedan har "högerspöket" Uwell, som faktiskt är rätt "rättfram" skrivit en egen liten sammanfattning, som möjligen hade bristen att hon ej själv var en del av förloppet, men se, det inlägget har AKB besvarat, eller delat, eller vad det heter. Dvs sanktionerat. Så det lär väl bli full inbördeskrig, och det kommer inte bli två mot två, eftersom Björklund trots allt försökte få till en allians inför valet, dvs röstade inte med gymnasielagen, sedan hade inte Folkisarna något val, när det inte gick att bilda en alliansregering utan stöd av Sd. Så det lär komma fram mer, med historieskrivningen kommer även att skrivas av Folkpartiet, i vart fall var Leijonborgs memoarer intressanta, och Björklund kommer helt säkert att ge ut något alster. För att inte tala om AKB, hon var lojal mot alliansen,
och alltså inte direkt bitter. men nu kanske man kan förvänta sig ett nytt kapitel, som beskriver de verkliga händelserna, rackarspelet, som trots allt ledde till att hon hamnade i en hopplös situation, eftersom det inte gick att förklara. Alltså mer än det "lättvindiga" vi får då söka stöd över blockgränsen... Utesluts Sd, och Mp inte var i närheten av att tillsammans med borgarna få ihop 179, så inses att det hela inte gick ihop, i vart fall inte matematiskt, och därmed inte heller retoriskt. S.W
Ett annat svar kan vara när Alliansen presenterade sin reformagenda.... den 21 augusti på Fålhagens vårdcentral i Uppsala. 21 augusti, då var det feber inför valet den 9 sept.
dvs 19 dagar före valet. Frågan var om någon han läsa agendan, som alltså utgjorde alliansens gemensamma "manifest" Det förstår nog alla att det inte var någon vidare stämning, om det kom ut en valplattform som inte fanns tid att förankra hos väljarna.
Klart som korvspad att C och Fp ville profilera sig själva.
För att hänga med i debatten om "vallöften" och
för att kunna föra en seriös (sakpolitisk) debatt under kommande valperiod, och
för att kunna följa hur C+Fp resp M+Kd avviker från den gemensamma idégrunden,
bör alliansens valplattform utgöra en slags referens.
Reformagenda innehåll alltså 117 förslag till reformer, inom följande reformområden:
1. Företagande och integration
2. Ett tryggare Sverige, ordningsfrågor och integrationsproblem (utanförskap)
3. Sjukvårdsfrågor
4. Skola, utbildning och insatser för nyanlända
5. Klimat- och miljöpolitik (vittnar om att man hade en parlamentarisk insikt)
........
6. sw Nä, inte ett ord om flykting-, migration, medborgarskaps- och rättighetsfrågor.
Vad man ska göra är att jämföra denna agenda, med C+Fps 73 samarbetspunkter.
Det är på tiden, att alliansagendan få komma i dagen, eftersom det var lite den agenda som de gick till val på, de fyra. Nu kan man se en ny indelning av våra opinionsinstituts mätningar, vilket kommer att vara formativt för fortsatt rapportering om opinionen. Så det går att anta att debatten kan bli intressant framgent.
- Regeringen driver en linje
- C + Fp driver en slags dubbelriktad linje som halva inne-opposition
- M + Kd driver sin opposition, med distans från Sd
- Sd driver sin opposition, numera med möjlig konkurrens
- V som ligger i en slags egen opposition, men trots allt utgör ngt slags stöd.
Det var här det det brast, de var inte överens, och visste att de inte kunde få majoritet tillsammans med Mp, de visste man alltså redan före valet. Nu gick de på
val på någon slags idé att de skulle kunna regera, trots att de inte skulle få
majoritet med Mp, vilket alltså innebär beroende av S? eller?
Manifesterad av alliansens som deras reformagenda.
Dokumentet som går att ladda ner,
http://www.alliansen.se/wp-content/uploads/2018/08/Alliansen-reformagenda-val-2018-1.pdf
Agendan har revisionsdatum 18 augusti och presenterades den 21 augusti på Fålhagens vårdcentral, Stationsgatan 26 B, Uppsala. Det var kanske i senast laget, och frågan är varför det var så tyst om alliansens plattform? S.W
Agendan har revisionsdatum 18 augusti
(de hade fyra år på sig :-)
Presenterad den 21 augusti på Fålhagens vårdcentral,
Stationsgatan 26 B, Uppsala.
Det var i grevens tid, frågan är varför alliansens plattform inte ens lyftes av
lokalraidon i Uppsala? Var det medvetet? eller bara klantigt? Nä, de var så kart inte eniga om vad som skulle stå däri, och därmed kunde agendan skjuta och skjuta framåt.
Det som är taktiken, att vinna valet, hur de ska kunna regera, utan stöd av Sd, och utan stöd av Mp, som alltså inte nämns i agendan, ja se de är den stora frågan. Ingen vet än idag, mer än att Fp och C givetvis drev på om att inkludera Mp i ett potentiellt regeringsunderlag, eftersom detta skulle innebära att alliansen + Mp blev större än S+V, och det är lika enkelt att förstå att om UK avsåg att bli statsminister, så skulle moderata väljare slå bakut om han knystade ngt om Mp. Det låg även i Mps intresse att hålla tyst, eftersom partiet numera företrädesvis ligger till vänster, både bland partigängare och väljare.
Utdrag ur den högtravande inledningen:
- Höstens val är det viktigaste valet på länge.
- Alliansen är den starkaste kraften i svensk politik för förnyelse.
- Vi är fyra partier som har var sitt program och flera egna prioriteringar.
- I reformagendan presenterar vi vår gemensamma politik på flera viktiga områden.
- Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna
- söker nu tillsammans väljarnas förtroende
- för att Sverige ska få en ny alliansregering.
- Detta är inte bara den bredaste grunden för en ny regering som
någon kommer att presentera i 2018 års valrörelse. Det är den enda.
- Samtidigt har inget annat politiskt alternativ i Sverige
större gemensam värdegrund och täckning för sin politik.
- Vi är förberedda för uppgiften och vi har erfarenhet av
att genomföra ett framgångsrikt reformarbete.
- Vi tror på Sverige och är övertygade om att även svåra problem kan lösas.
- Men det förutsätter ett politiskt alternativ som kan och vill göra det.
- Mycket kommer att ta tid och kräva ett långsiktigt och målmedvetet arbete.
- Alliansens reformagenda och vår gemensamma erfarenhet av att hitta politiska lösningar på viktiga samhällsproblem lägger grunden för det arbetet.
"det är uppenbart att det finns en rad stora problem att ta itu med.
- Det arbetet behöver börja omedelbart efter valet.
S.W
Sedan kommer i inledningen en 2-sidig sammanfattning av agendan, med sina 5 fokusområden:
- Det behövs en alliansregering för att få Sverige på rätt köl.
1. Företagande & integration * - Cs profil, delvis även M.
2. Ett tryggare Sverige - Ms prfilfråga
3. Sjukvårdsfrågor - Kds profil
4. Skola, utbildning - Fps profil
5. Klimat- och miljöpolitik Cs profil och annons för att "kroka" Mp
- Integration får ingen egen punkt, men nämns ändå som en s.k utmaning.
* varför integration och företagande? varför inte integration och utbildning?
1. Företagande och integration
- Det handlar om jobben och om företagandet som är avgörande för Sveriges välstånd.
- Och att en viktig del av lösningen på integrationsproblemen
- är att nyanlända verkligen kommer in i arbetslivet.
- Misslyckas vi där kommer Sverige stå inför mycket allvarliga problem
2. Ett tryggare Sverige
- polistätheten den lägsta på tio år (alliansens polisreform)
- Vi visar hur vi kan öka tryggheten och pressa tillbaka brottsligheten.
3. Sjukvårdsfrågor
- vårdköerna har fördubblats (landstingens ansvar)
- Hur världsledande sjukvård också ska finnas tillgänglig när man behöver den.
4. Skola, utbildning
- var femte elev lämnar nian utan behörighet (det var inte bättre på Björklunds tid)
- Hur vi får en svensk kunskapsskola, som gör att fler elever kan komma vidare i livet.
5. Klimat- och miljöpolitik
- De klimatfarliga utsläppen har slutat att sjunka.
- Vi stärker miljöpolitiken och Sveriges roll i klimatarbetet,
- från symbolpolitik & uteblivna resultat till klimatinvesteringar & konkreta resultat.
Integration? har ingen egen huvudpunkt
- Det finns en stor grupp nyanlända som aldrig kommer in på arbetsmarknaden eller blir en del av samhällsgemenskapen.
- Antalet utsatta områden har blivit fler.
(sw hm antalet utanförskapsområden galopperade inte minst 2006 - 2014)
Alliansens medtävlare? (nu blir det intressant)
- Under fyra år har den nuvarande rödgröna regeringen misslyckats med
att upprätthålla förtroendet för grundläggande samhällsfunktioner.
Socialdemokraterna ... har varken presenterat
vad de vill, hur de vill göra det eller med vem de vill göra det.
Vänsterpartiet...
driver en oansvarig och skadlig ekonomisk politik
som skulle hota vårt välstånd.
Sverigedemokraterna ...
pekar finger utan konkreta förslag till lösningar och
vill driva Sverige in på en okänd och farlig kurs.
Inget av dessa alternativ har svar på Sveriges utmaningar.
Miljöpartiet?
Inget sägs om Miljöpartiet, Alliansens samarbetspartner 2010 - 2014,
och som Reinfeldt gjorde allt som stod i sin makt för att flörta med vid
valet 2014. Det är nära nog magiskt, inför regeringsbildningen, att Mp
inte nämns i manifestet, varken som partner eller som regeringsparti,
eftersom Alliansen vid tiden var i opposition. Alltså är det tydligt att
alliansen inte var vidare enig mindre än tre veckor före valet, eftersom
de visste att Sd skulle rösta nej till en alliansregering som innehåll Mp.
Så känslorna kan inte ha varit varma. För att UK skulle kunna bli statsminister,
krävde helt enkelt C att Mp skulle krokas med, och det gick bara om UK krokades av.
Så oenigheten om Mp, ngn slags strategiskt val, ledde ofrånkomligen till att frågan
om val av statsminister kom på tapeten. Men eftersom inget heller nämndes om ett alternativ, får man säga att Alliansen måhända förlorade valet på musslighet och oenighet i regeringsfrågan. Trots detta, fick alltså inte Sd så många röster som befarats, så det går att anta att några väljare röstade borgerlig för att få till stånd ett regeringsskifte. men det går alltså inte att skylla på enbart C eller Fp, alliansen var ett gemensamt projekt, som bara kunde fungera om alla var med. Förutsättningarna 2006 var radikalt annorlunda, eftersom Sd då inte var på banan. väljarna kunde välja
borgerligt, eller S eller Mp, där Mp tydligt gick till val i armkrok med Persson.
S.W
I grunden sköts alliansen i sank 2014, när det inte längre gick att bilda majoritet för en budget med hjälp av Mp. Att Mp förlorade sin vågmästarställning som ensam våg, och fick sällskap av Sd som kvalade in med 20 mandat, berodde alltså i grunden på att Sd blev ett riksdagsparti, för om inte Sd hade röstats in, så hade Mp fortsatt att vara våg. Nu valde alliansen att regera vidare med Mp som koalitionspartner, vilket sedermera ledde till att Sd i valet efter fick 49 mandat och M backade från 107 till 84. Så fick Sverige ett helt nytt parlamentariskt läge, där systemet hade fungerat som det är tänkt, om Sd varit ett acceptabelt parti, men eftersom det nu inte är så, så kommer i princip inställningen i migrationsfrågan, att skruva om rätt många normala politiska kalkyler.
Det kan sluta precis hur som helst.
Sverige har haft minoritetsregeringar, (fram till 2014), med något slags stöd eller tolerans för statsbudgeten, som omfattar halva valmanskåren. Vad som fört ut Sverige på parlamentariskt nya vägar, är att inte ens S + M kan bilda egen majoritet. Dvs Sds vågmästarposition innebär att regeringarna f.o.m 2014 helt enkelt saknar majoritet för statdsbudgeten, vilket innebär att all lagstiftning som ska ansluta till budgeten, so oder so, måste "kohandlas" i utskotten. Detta är lite oprövade vatten, minst sagt.
+ = majoritet
- = minoritetsregering, som samlar majoritet
# = Okänd terräng
Regeringar
+ 1970 - 1933 - S-majoritet, inkl VPK
0 1973 - 1976 - Jämviktsriksdag
----------- Skifte - höger
+ 1976 - 1979 - Borgerlig majoritet
+ 1979 - 1982 - Borgerlig majoritet
-----------
- 1982 - 1988 - S-majoritet med stöd av VPK: 178 mot 171
- 1988 - 1991 - S-majoritet med stöd av VPK: 177. Borgarna + Mp = 172
----------- Skifte - vänster
- 1991 - 1994 - Borgarna + NyD i majoritet (195) mot S+V = 154
----------- Skifte - höger
- 1994 - 1998 - S-majoritet inkl V på 183 vs borgarna + Mp = 166
----------- Skifte vänster - Paradigm - Mp nytt vågmästarparti
- 1998 - 2002 - S+V = 174 -> beroende av Mp * (Borgarna + Mp = 175)
- 2002 - 2006 - S+V = 174 -> beroende av Mp * (Borgarna + Mp = 175)
----------- Skifte höger - Återgång till normal blockmajoritet
+ 2006 - 2010 - Borgarna i majoritet, 178 mot 171 (S+V+Mp)
----------- Nytt paradigm - Mp ELLER Sd är vågmästare
- 2010 - 2014 - Borgarna = 173 vs Rödgröna = 156 -> Sd vågmästare -> Allians+Mp = 198
---------- Skifte vänster - Nytt paradigm - Enbart blockmajoritet möjlig med Sd -> DÖ
# 2014 - 2018 - Rödgröna 159: Borgarna 141, borgarna + Sd (49) = 190 -> S-regering
---------- Nytt paradigm, utan DÖ -> bägge block beroende av Sd för egen majoritet
# 2018 - 2022 - Rödgröna 144: Borgarna 143, borgarna + Sd (62) = 205 -> S-regering
Systemet fungerar bra, till Mp blir vågmästare 1988, så blev det slagsmål om Mps gunst,
och när Mp inte längre var ensam vågmästare 2010, så föll valet på Mp, eftersom S+V+Mp inte fick ihop mer än 156 och endast med Sd fick ihop 176, vilket inte var en realiserbar summa. S.W
Inför valet 2014 är det slagsmål om Mp, för att bli största "block" dvs för att få relativ majoritet, men det är demokratiskt underligt, och inget som Sverige tidigare tillämpat, och definitivt inte våra grannländer, faktiskt inte heller våra kommuner.
* Person visste att Mp omöjligen kunde stödja en regering som inkluderade Kd, varför Person kunde sitta kvar utan att i princip förhandla på allvar med Mp. Regeringen blir alltså beroende av två stödpartier V + Mp.
1998. Den 5 oktober gav regeringen ut ett pressmeddelande:
Regeringen (S) ska samarbeta med V och Mp inom fem områden under mandatperioden: ekonomi, sysselsättning, rättvis fördelning, jämställdhet och miljö.
2002
Efter valet inledde Fp samtal med Mp, C och Kd om att bilda en mittenregering med passivt stöd av M, eftersom borgarna + Mp hade majoritet. Mp var vågmästare och kunde spela ut alternativen mot varandra, där Mp parallellt förhandlade med Persson, som blev rätt hårt trängd. Den 27 september meddelade Maud Olofsson att C hoppade av samtalen,
(hon ville inte regera i samma regering som Mp)
Den 1 oktober meddelade Persson om en ny överenskommelse med Mp och V gällande politiskt samarbete, där Mp nu fick sambandspersoner placerade på finansdepartementet. Efter valet initierade Leif Lewin en debatt om att RF borde ändras, så att Regeringen automatiskt skulle avgå efter riksdagsval.
Detta ledde fram till förändringen om den obligatoriska statsministeromröstningen, som skulle ha infallit första gången 2014, men Reinfeldt avgick på valnatten.
Kalkylen slog fel, eftersom Alliansen, som samlade 141 mandat + Mp som fick 25 mandat sammanlagt fick 166 mandat. Det fattades 9 mandat. Reinfeldt insåg att om han suttit kvar, skulle han bli bortröstad ... av SD, och sedan behöva förhandla
med ... just det, Sd. Detta skulle ha spräckt alliansen, så det vara bara att gilla läget. S.W
Nu är det väl inte omöjligt att det hade blivit regeringsskifte, om de behållit DÖ,
och i efterhand går det att se en slags logik i att C och Fp ville behålla DÖ, medan Kd och M såg problemen, eftersom det företrädesvis var M som led av att tappa röster till först Sd och sedan åt andra hållet, till C som paradoxalt nog 2014 - 2016 i vissa mätningar låg under spärren. Utan DÖ är det i efterhand fullständigt logiskt att AKB öppnade upp för att samtala med SD i utskotten, den uppfattningen hade även Björklund, som ju insåg samma sak, men striden med Birgitta Olsson fick honom på andra tankar.
Så länge C anser sig vinna opinion på att spotta och fräsa åt Sd, och sparka bakut vad tygen håller, så är det vinst varje gång, p Ms bekostnad. Nu såg väl Folkpatiklarna att denna affärsidé var gynnsam, och tänkte väl få vara med att dela samma kaka, men den kakan är redan gammal. C har inte fått samma skjuts i opinionen denna gång, eftersom det tidigare ansågs vara ett nollsummespel inom alliansen, där man inte brydde sig om M tappade till Sd, men se, till slut var M nere för räkning, AKB fick problem med pedagogiken, och det är enkelt att förstå UK kategoriska NEJ till Sd, eftersom detta var ett krav från övriga alliansvänner. Det var bara det att väljarna inte var med på tåget, efter en tid insåg väl väljarna att det inte gick ihop, så M började åter dala. Det intressanta är att det gick uselt för Fp, medan C och kd gjorde stora framstötar internt. Trots allt gick alliansen fram med två mandat, och Sd fram med 13 mandat. Valets stora förlorare, utöver M som tappade 14 mandat var faktiskt Mp, som dalade med 9.
Man kan med fog säga att alliansen dog, eftersom Sd tagit för stora positioner iom blocket. naturligtvis måste M konkurrera om röster, och vem ska annars ta den matchen?
Det är väl här som det kan bli lattjo, eller lite bakvänt.
Alliansen dog ju eftersom M bestämde sig för att inte låta Sd vara ensamma på en egen arena. Alliansen dog eftersom C och sedermera Fp såg interna vinster med att vara lika liberala avseende flyktingpolitik som Mp, men det är bara S + Mp som tvingas axla ansvaret för helheten. Det är i vart fall helt rätt att alliansen är död. Varje gång
Björklund påstår motsatsen, ska han svara på vilken sorts regering han tror kan regera landet, som har stöd av M+Kd+C+Fp+Mp och om han tror att UK kan bli statsminisger i en sådan regering? Det kan inte UK. Alliansen är död. S.W
Ursäkta, det blev ett skrivfel med skiftena,
poängen är att skiftena i Riksdagen
tidigare ankommit på att väljarna inför valet haft
två likvärdiga alternativ att välja mellan;
vänster ELLER höger.
Valet 1988 bildar S+V majoritet utan Mp,
där spelar inte Mp någon konstitutionell roll.
I valet 1991 är det klar högerfördel (efter murens fall)
Valet 1994 är ordningen återställd, delvis pga bank- & finanskrisen.
Valet 1998 är alltså tidpunkten när S blir beroende av ett "mittenparti"
Det är nu det börjar gå åt ... skogen, eftersom Mp från början var borgerliga,
i vart fall var det borgerliga väljare som röstade grönt. Sedan glider Mp åt vänster,
och då kommer nästa "utbrytning" för om man beaktar vilka som faktiskt utgör grunden för Sd, när det börjar bli ett riktigt parti, så är det Centerpartister i Skåne + Moderater.
Regeringar
+ 1970 - 1933 - S-majoritet, inkl VPK
0 1973 - 1976 - Jämviktsriksdag
----------- Skifte - höger
+ 1976 - 1979 - Borgerlig majoritet
+ 1979 - 1982 - Borgerlig majoritet
----------- Skifte - vänster
- 1982 - 1985 - S-majoritet med stöd av VPK: 186 mot 163
- 1985 - 1988 - S-majoritet med stöd av VPK: 178 mot 171
----------- Fortsatt vänster, Mp sopar banan med borgarna som går -19, med S+Vpk går -1
- 1988 - 1991 - S-majoritet med stöd av VPK: 177 mot 152 + Mp 20 = 172
----------- Skifte - höger. En osannolik rekyl, eftersom Mp ramlar ur.
- 1991 - 1994 - Borgarna + NyD i majoritet (195) mot S+V = 154
----------- Skifte - vänster Carlsson sopar banan med borgarna inkl Mp
- 1994 - 1998 - S-majoritet inkl V med 183 vs borgarna + Mp = 166
----------- Fortsatt vänster - Paradigm pga att Mp är nytt vågmästarparti
- 1998 - 2002 - S+V = 174 -> beroende av Mp * (Borgarna + Mp = 175)
- 2002 - 2006 - S+V = 174 -> beroende av Mp * (Borgarna + Mp = 175)
----------- Skifte höger - Återgång till normal blockmajoritet
+ 2006 - 2010 - Borgarna i majoritet, 178 mot 171 (S+V+Mp)
I valet 1991 åker Mp ur riksdagen och kan inte agera våg
medan NyD träder in, där NyD är ett högerparti, så då är
det bara för Carlsson att avgå, 1991 är egentligen ett otroligt val:
M + Kd : 14 + 26 = +40 mandat
Nyd ------------ = +25 mandat.
C + Fp : -11 -11 = -22 mandat
Mp ramlar ur ... = -20 mandat.
Toti:
- firma M+Kd+NyD = +65 mandat
- firma C+Fp+Mp. = -42 mandat
- firma S + V... = -23 mandat, (Werners sista val, där S tappade från höga 156)
Så 1991 skiljer sig från 1976 - 1982 genom att NyD lyckades tippa balansen genom att dra väljare från vänster till höger, medan valet tex 1988 innebar att Mp tydligt drog väljafe från höger till vänster. Samma sak 1998 och 2002, det är Mp som drar mer borgerliga väljare än S. Sedan kommer paradigmet 2010, när Sd kommer in, som i någon mån utjämnar mellan Pop och Mp, medan valet 2014 gör Sd dubbelt så stort som Mp, och valet 2018 är Sd nära fyra gånger så stort som Mp och bara fem mandat mindre än C+Fp+Mp.
Valet 2022, med dagens upplägg, är det rimligt att något av Fp eller Mp lever så farligt att Sd kommer att vara en god bit större än C+Fp+Mp. Det är den matchen som blir spännande. I vart fall ser trenden förskräcklig ut. S.W
Skicka en kommentar