Antalet människor som söker asyl i Sverige minskar kraftigt. Enligt färska siffror från Migrationsverket inkom 2018 endast 21 502 ansökningar om politisk asyl i Sverige. Det är det lägsta antalet på över tio år. Under rekordåret 2015 inkom nära 165 000 ansökningar, det vill säga åtta gånger fler än i år.
Det minskade antalet beror i första hand på EU:s politiskt kontroversiella överenskommelse med Turkiet och att gränskontrollerna i Europa skärpts. Men även den lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, som antogs av riksdagen 2016, kan spela en roll. Lagen innebär bland annat att asylsökande endast får tillfälliga uppehållstillstånd och att det blivit svårare för familjer att återförenas i Sverige.
Ett av skälen till att lagen kunde röstas igenom var just att den var "tillfällig". Den skulle ge Sverige "ett andrum" efter den rekordstora flyktingmottagningen 2015. Nu kan man i och för sig diskutera om det var Sverige eller människorna på flykt som var i störst behov av ett andrum, men i alla fall.
I sommar löper den tillfälliga lagen ut, och antalet asylsökande har minskat mycket kraftigt. Kommer då lagen då att avvecklas? Knappast. Tillfälliga åtgärder tenderar lätt att permanentas, vilket vi var många som varnade för redan när lagen röstades igenom. (Ett klassiskt exempel är omsen - omsättningsskatt - på varor som infördes 1960 och bara skulle vara tillfällig. Omsen låg då på 4.2 procent. År 1968 ersattes den av moms - mervädersskatt - och ligger i dag på 25 procent.)
Även om den tillfälliga lagen inte avskaffas i sommar så bör den ändras på ett sätt som möjliggör för Sverige att utveckla och förbättra sin migrationspolitik:
- Tillfälliga uppehållstillstånd motverkar människors integration i det svenska samhället och utsätter myndigheter och domstolar för hård arbetsbelastning. I stället bör permanenta uppehållstillstånd vara huvudregel för de som beviljas asyl.
- Möjligheterna för familjeåterförening måste förbättras. Sverige ska hålla samman familjer, inte splittra dem.
- Unga ensamkommande som vistats i Sverige i mer än ett år bör få amnesti - annars riskerar vi ett växande skuggsamhälle.
Förhoppningsvis har vi snart en ny regering på plats. Då blir det också möjligt att driva dessa frågor med kraft. Låt oss inte tveka inför det arbetet.
5 kommentarer:
Den främsta andledningen till att antalet ansökningar minskat torde vara att flyktingströmmen från Syrien avstannat. Under 2018 flydde ca 170,000 människor från Syrien, jämfört med 1,4 miljoner under 2015. Dessa två datapunkter stöder till synes hypotesen att det existerar ett orsakssamband mellan den totala flyktingströmmen och antalet flyktingar som kommer till Sverige. (Statistiken från UNHCR.)
En annan anledning kan vara att de ekonomiska migranterna slutat använda asylprocessen som inträdesbiljett till Sverige (och Europa.) En sådan självsanering var ett av huvudsyftena med lagstiftningen. Om så skett i verkligheten har lagen varit mycket effektiv och borde förlängas.
Homo Economicus
Tack för att du är en solidarisk röst i omänsklighetens brus! Instämmer till fullo. Sverige bör, och ska, gå tillbaka till att vara ett humanistiskt och empatiskt land igen. Vi om några har råd. Vi är ett stabilt land vad gäller inbördes konflikter, miljökatastrofer och politisk struktur. Dags att de unga som hunnit rota sig får stanna i trygghet, att familjer kan återförenas om de hittat varandra igen.
Vi som på ett ideellt plan stödjer och hjälper alla dessa familjer från Afghanistan med små barn och yngre tonåringar som nu varit i Sverige i 3 år förstpr inte hur det kan komma sig att de hela tiden glöms bort i debatten ! I media tycks de inte existera annat än ensamkommande unga och eventuellt tankar om familjeåterförening.
Det finns många familjer som i dag har beslut om eller väntar på beslut om utvisning och som därför lever ett mycket otryggt och psykiskt påfrestande liv. Utan oss volontärer skulle flera av dem i dagens läge inte ens överleva.
För dem är återvändande till krigets Afghanistan en omöjlig tanke. De lever i dag med kraftig psykisk ohälsa och i " min familj" har 4 personer intyg från psykiatrin om allvarlig planerad självmordsrisk. 1 person har därutöver allvarlig NEP-diagnos med intell. funktionsnedsättning där vård inte finns i Afghanistan. Ytterligare ett barn väntas.
Trots detta är Migrationsverket i dagsläget benägna att skicka dem tillbaks.
Alltså: Varför finns inte barnfamiljernas situation med i debatten?
Tack Ulf Bjereld, för dina envisa och tydliga inlägg i asyldebatten!
Visa med siffror, inte
med känslor!
Skicka en kommentar