Men stilen? Och värdigheten? Varför lyckas man inte upprätthålla den i nederlagets stund? I stället präglas Ulf Kristerssons och Ebba Busch Thors kommentarer av ett indignerat och harmset tonfall.
Jag blir aldrig bitter, det är mot min natur sjöng Björn Afzelius en gång i tiden. Det vore något för delar av det borgerliga politiska ledarskapet att ta efter.
KD-politikern Sara Skyttedal gör mig med sin tweet där hon kallar Annie Lööf för Quisling orolig på riktigt. Vidkun Quisling kom 1940 till makten i Norge genom en statskupp och samarbetade därefter med den nazityska ockupationmakten. Efter krigsslutet dömdes Vidkun Quisling till döden för landsförräderi och han avrättades den 24 oktober 1945.
Min oro består dels i att en framträdande kristdemokratisk politiker som Sara Skyttedal i sin retorik är så vulgär och smaklös att hon beskriver Annie Lööf som en landsförrädare. Jag är också orolig över att Skyttedal inte tycks förstå - eller ännu värre, bry sig om - vilka hatstormar hennes uttalande mobiliserar, och att dessa hatstormar också innebär en ökad hotbild för en enskild person. (Den som tvivlar kan ju googla runt lite, och se vad som följer i spåren på Sara Skyttedals tweet.)
Det behövs en vuxen i rummet. Så lyder ett populärt uttryck i dag. Javisst, jag instämmer. Men tillägger: Show, don't tell.
9 kommentarer:
Skyttedal lyckades i alla fall bevisa hur historielös hon är - eller hur grunda hennes kunskaper är. Annie Lööf är inte en av mina favoritpolitiker, men hon borde behandlas med mer respekt än så här.
Man skall dock komma ihåg att inget är definitivt, inte ens mellan valen. Väljarstödet kommer att avgöra. Hamnar c under 4% i flera mätningar kommer man säkert att agera därefter. Skriva under sin egen dödsdom är nog centerpartiet trots allt inte berett att göra. Men vi får se vad som händer med väljarstödet.
Kjell Eriksson
C har nu fattat partaj-beslut släppa fram Löfven, samtidigt lovar Lööf att bli en liberal nagel i ögat på regeringen. Samtidigt som överenskommelsen är i hamn beträffande C, så betonade fru Lööf partiets roll som oppositionsparti.
Det är något overkligt över det hela, ett svart-vitt skimmer över det hela, som inger vissa dubier. Inställningen är lite dubiös, samma förhållningssätt som inför valet. Normalt tänkande hänger inte med, detta med att ha kakan och äta den.
En S-regering ska driva liberal politik, åt C, som ska sitta i opposition, där allt motiveras med att Sd inte ska ha något inflytande (över flyktingspolitiken), för det är nog detta som det handlar om. Migration, man tar sig för pannan. Ska det bli verklig framgång med övriga liberala reformer, så måste Lööf sökas stöd hos sina gamla kollegor.
Det är inte så att Sverige saknar utmaningar i spåren efter borgarnas politik 2010 - 2014 med Mp i baksätet, och sedan åren 2014 - 2018 med en minoritetsregering som förutsättningarna till trots, regerat, men med 141 + 49 = 190 mandat mot sig.
Men Lööf klarar detta, alltså retoriskt, även om ingen begriper hur det går till. Att driva igenom krav på nyliberal politik för en s-regering, utan att själv vara med och regera, måste ses som en smula anmärkningsvärt. Alltså ingen normalt tänkande människa skukke komma på idén. Att S gått med på det hela kan förefalla vara svårsmält, men ärligt talat, det handlar om glasögon. Överenskommelsen kan tolkas efter betraktarens näsa, och två parter kan se ett "avtal" som detta på helt olika sätt.
Man kan på goda grunder anta att detta med "sakpolitiska" framgångar, beror på att politik även är ett (räv)spel, alltså från Cs sida. Det är helt enkelt än så länge plakatpolitik, och på den kan man komma långt, i synnerhet om man själv slipper ansvaret. Dvs C behöver något att motivera sitt beslut på, sakpolitiska framgångar, och om det sedan blir konkret, så ligger det 2,5 år fram för utvärdering, och då är det valår, och då är alltså C i opposition, och ska argumentera / motivera varför gemene man ska rösta på C. Sådan tur var sitter C i en massa kommunstyrelser, så där blir det andra bullar 2022, med ansvaret. S.W
Samtliga partidistrikt ställde sig bakom den uppgörelsen med S, Mp och Fp. Röstsiffrorna blev 56 - 2. Blott studentförbundet var emot. Det är ändå ganska talande, dvs en linje som inte direkt var uttalad före valet, vilket innebär att Lööf och Co har en mycket stark ställning.
Lööf:
– "Nu börjar en prövande tid då S ska visa att de klarar att samarbeta med andra partier". :-) Bullshit. Hur ska regering samarbeta med C, om C sitter i opposition?
Det är faktiskt inte klokt för en vanlig väljare, samarbetet kommer att ske i utskotten, och genom kommande budget.
Lööf:
- "De ska visa att de klarar av att hålla vad de lovar. Från vårt håll kommer vi att vara konstruktiva men stentuffa. Vi kommer att vara en liberal nagel i ögat på S. Den här överenskommelsen ska genomföras."
Jaha, och hur bedömer någon genomförandet? Det är ju mest en massa honnörsord, utan ett spår av konkretion, eftersom det inte är möjligt. Trots allt är det så, utskotten, att
M+Kd har 4+1=5 platser, C+Fp har 2 och Sd har 9 platser. Det kan bli spännande hur C ska samarbeta i utskotten med regeringen, och inte med M+Kd+Sd, man bara undrar, detta med kaka och äta. Det finns skäl att vara skeptisk, och sannolikt ingår det redan i Lööfs plan inför valet 2022, att vara gediget missnöjd vid utgången av 2021?
Dvs
2019 - moderat intäktsbudget, initiera utredningar, formera samarbetet.
2020 - Hantera första egna "samarbetsbudgeten" Besluta.
2021 - Implementera - genomföra - utvärdera
2022 - Valår, valmaskineriet drar igång, nu ska Lööf kamma hem guldet?
Fast nu i vår är det EU-val, och det kommer att hända grejor både i Svenska valkretsen, och i övriga Europa. Så en första skarp indikation på hur populär Cs och Fps ställningstagande är i borgerliga kretsar kommer redan i vår. Ett stalltips är väl att C+Fp kanske möjligen kan nå 3 mandat, men fan trot. Mer troligt är att:
S kammar hem 5 - 6 mandat. (Fi kan hälsa hem)
M+Kd går från 4 till 5 mandat, (pga just detta med inrikes i Sverige)
Sd går från 2 till i vart fall 3 mandat, kanske 4.
Mp går från 4 till 1 mandat.
Vp går från 1 till 2 mandat.
Fp+C ligger nog still på 2 mandat.
EPP - 219 Kristdemokrater, klassisk höger. (M=3 + Kd=1 = 4)
ECR - 73 Konservativa EU-skeptiker (Sd = 2)
S&D - 187 Socialdemokrater, (S=5 + Fi = 6)
GUE - 52 Socialistiska partier, inkl undergruppen Nordisk grön vänster (Vp=1)
ALDE- 68 Herrejössesliberaler (C+Fp = 2)
Grün- 41 Miljöpartier som är i koalition med EFA (Mp=4)
EFA - 11 Fria alliansen, regionala partier som ogillar nationella parlament.
EFDD- 43 Socialkonservativa nationalistiska partier
ENF - 34 Populistiska partier
NI - 23 Partilösa
Är Eu-valet intressant? Jepp, det kommer att bli fokus på Europeisk politik, eftersom det finns en rad frågor som kommer att påverka, utöver själva valresultatet. Inte minst, om Tex Fp åker ur parlamentet, så ryker Björklund, och då är frågan vad som händer med "dealen" Det ska bli spännande som fanken. Eftersom Folkpartister är outgrundliga, om än inte lika mycket som Centerpartister, numera. S.W
Jag tog bort min rättelse av namnet på landsförrädaren Quisling, och det har Ulf rättat. Men tyvärr, det felaktiga namnet "Vidar" har bitit sig fast ändå, i texten ovanför bilden.
Här skulle man vilja höra en professor på A-kursen i statsvetenskap förklara hur parlamentarism fungerar (och fungerat tidigare) med olika överenskommelser, en massa bra och mindre bra politik, beroende på glasögon, som beskriver förklarar hur man ska "baxa" igenom godsakerna? SD har således haft utslagsröst i finansutskottet 2010 och 2014.
2010 fick Reinfeldt med sig Mp på sin sida, men 2014 förslog det inte, eftersom alliansen + Mp = 8 röster.
I valet och kvalet var det bara för Reinfeldt att avgå, trots att alliansen + Sd skramlade ihop egen majoritet i finansutskottet, 7 + 2 = 9.
Klassisk block-uppställning
-------- 2018 --- 2014 --- 2010 --- 2006 --- 2002
S ...... 5 ...... 6....... 6 ...... 6 ...... 8
Mp: .... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 1
Vp: .... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 1
Sum: ... 7 ...... 8 ...... 8 ...... 8 ...... 10
Sd: .... 3 ...... 2 ...... 1 ...... - ...... -
M ...... 4 ...... 4 ...... 5 ...... 5 ...... 3
Kd ..... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 2 ...... 1
Fp: .... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 2
C: ..... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 1 ...... 1
Sum: ... 7 ...... 7 ...... 8 ...... 9 ...... 7
Ja, det är väl bara att räkna lite, försöka komma upp till nio, sedan fundera lite,
hur turerna går när de tänkt efter, efter valet. S.W
Ordet quisling har upptagits både i svenskan (SAOB) och engelskan (Merriam-Webster) som ett vanligt ord i betydelsen landsförrädare, eller i engelskan förrädare (traitor). Det är kanske ett väl magstarkt ordval om Lööf, men det är inte nödvändigtvis en jämförelse med Vidkun Quisling och hans ogärningar i Norge under den tyska ockupationen.
Homo Economicus
När VQ återvände till Norge 1929 tog han kraftigt avstånd från kommunismen och varnade för dess utbredning i en rad artiklar samt i boken Russland og vi (1930).
1931 grundade VQ Nordisk folkereisning i Norge, som var tänkt som en elit-organisation med antidemokratisk delvis facisisk inriktning för personer i företagslivet, försvaret och förvaltning. Sannolikt var man rädd för den allmänna rösträtten, och det fanns en rädsla att "revolutionärerna" skulle bilda majoritet, vilket medförde lite olika idéer hur detta skulle stävjas, den framgångsrika vägen stavades socialdemokrati, dvs social rättvisa via parlamenten. I tyskland kunde det gått vägen, men hyperinflationen, ockupationen av Ruhr samt börskrachen 1929 slog gav nationalsocialisterna ett osannolikt uppsving. Dock ej i norden, men visst var det många av den gamla skolan som agerade för att motverka kommunismen, detta med nationalsocialism var en ganska knasig väg.
1931–1933 var Quisling försvarsminister i två bondepartiregeringar.
Den 7 april 1932 påstod försvarsminister Quisling i Stortinget att den norska arbetarrörelsen med hjälp av Sovjetunionen planerade ett väpnat maktövertagande.
För att utreda anklagelsen tillsatte Stortinget ett särskilt utskott, som inte kunde bekräfta Quislings beskyllningar.
År 1933 grundande Quisling tillsammans med Johan Bernhard Hjort partiet Nasjonal Samling, NS. I början förespråkade partiet en kristen-konservativ politik men efter 1935 kom partiet att efterlikna den tyska nationalsocialismen.
VQ ansåg sig ha insikter i historiens syften (Heideggersk historicitet) och hyllade ledarprincipen, så klart. Han siktade högst upp. Målet var makt, medlet den nya ideologin, och han hade nog inga direkta moraliska betänkligheter.
NS förblev till krigsutbrottet 1939 en obetydlig kraft i norsk politik, 2 % av rösterna och tog inget mandat.
Quisling var mån om att utveckla egna kontakter med Nazityskland. 1939 beordrade Hitler sin generalstab att undersöka hur "Tyskland kan skaffa sig besittning över Norge". Operation Weserübung initierades. Sex dygn innan Tyskland gick till angrepp mot Norge och Danmark, sammanträffade Quisling med tyska underrättelseofficerare i Köpenhamn. Samtalen rörde detaljer i norska försvaret.
VQ var en tvättäkta förrädare, därtill som tidigare försvarsminister. Det var en munsbit att inta Norge, med sedan bjöd Norge på motstånd. Slutsatsen kan bara bli att VQ helt enkelt drevs av egna maktambitioner och inte verkade ha någon speciell sort lojalitet mot sin uppdragsgivare.
Det folkvalda demokratiska statsskicket, och inte var Norge direkt hotat av Sovjet, inte ett dugg, inte då. Så det finns inga direkt förmildrande omständigheter, å andra sidan sökte han inte om nåd, efter att blivit dömd till döden, han var konsekvent och stod för sina handlingar och fick nej till att bli arkebuserad utan ögonbindel.
Man kan säga att VQ fiskade i grumliga vatten, trots att han var minister i Norge, och inte hade någon som helst anledning att sätta sin ställning på spel. Rädslan för kommunismen hade han kunnat stävja på andra sätt och vis. Det var alltså inte helt friskt, att inte bara löpa över, utan att magstarkt nog tillhöra det ledande skiktet, eftersom ideologin han vurmade för, inte fick fotfäste någonstans i norden. Vi har haft kloka väljare och kloka politiska ledare. Gud ske lov. S.W
Skicka en kommentar