I dag röstade riksdagen som väntat nej till talmannens förslag att utse Stefan Löfven till statsminister. Därmed har talmannen bara två statsministeromröstningar kvar att spela med - sedan väntar extra val.
Vad händer nu? Det rimligaste alternativet är att talmannen än en gång låter riksdagen rösta om Ulf Kristersson som ny statsminister. Situationen har förändrats sedan Ulf Kristersson fick nej förra gången. Riksdagen har röstat igenom Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag. Makt och ansvar hänger ihop. Därför kan talmannen nu pröva riksdagens vilja att ge Ulf Kristersson inte bara makten utan också ansvaret.
Helst borde en sådan omröstning äga rum redan före jul. Men jag vet inte om det är praktiskt möjligt.
En annan möjlighet är att talmannen ger partiledarna julhelgen på sig att fundera över läget och ompröva sina positioner. Men då börjar tiden rinna iväg, och ett extra val kan knappast läggas efter EU-valet i maj.
I sin röstförklaring i dag var Jan Björklund väldigt tydlig med att den preliminära regeringsöverenskommelsen mellan Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna var tillräckligt bra för att han skulle kunna tänka sig att släppa fran Stefan Löfven som statsminister. Även Annie Lööf anslog försonliga tongångar och stängde inga dörrar till fortsatta förhandlingar med Socialdemokraterna.
Allt mer offentliggörs nu också kring hur nära en överenskommelse egentligen var mellan de fyra partierna. En artikel i Dagens Nyheter beskriver händelseförloppet på ett vad jag kan bedöma i sina huvuddrag korrekt sätt.
Hur kommer då Centerpartiet och Liberalerna att ställa sig om de än en gång i riksdagen ombeds ta ställning till Ulf Kristersson som statsminister? Jag har ovanan att tro på vad folk säger. Därför tror jag inte heller att Annie Lööf och Jan Björklund i en eventuell ny omröstning kommer att
svika sina löften och släppa fram en M/KD-regering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd.
Centerpartiet och Liberalerna har sedan sist inte blivit trygga i att M/KD-regering skulle förmå hålla dörren stängd för Sverigedemokraternas inflytande. Ulf Kristerssons försonliga inställning till samarbete på lokal nivå mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna är ett tydligt tecken på varthän det barkar. Flera undersökningar har också visat att moderaternas egna väljare stöder ett samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Vem tror att Ulf Kristersson skulle kunna stå emot trycket? Inte jag. Och knappast Annie Lööf eller Jan Björklund heller.
Annie Lööf slår dessutom i dag än en gång fast att Centerpartiet inte tänker släppa fram Ulf Kristersson i en ny omröstning. Till Aftonbladet säger hon: Vi röstade nej till Ulf Kristersson förra gången för
att Centerpartiet vare sig kan tänka sig att sitta i en regering eller
vara i budgetsamverkan med en regering som kräver Sverigedemokraternas
aktiva stöd.(...) Vi vill inte medverka till en sådan konstellation, ett sådant samarbete, där man blir beroende av SD.
Politik är att vilja, sa Olof Palme. Så är det. Men det räcker inte med att vilja, det måste finnas en förmåga också. Jag tror faktiskt att Jan Björklund och och Annie Lööf båda vill bära sina respektive partiorganisationer fram till en blocköverskridande överenskommelse och därigenom spärra ut Sverigedemokraterna från politiskt inflytande. Man har de förmågan? Det är just nu den avgörande frågan.
9 kommentarer:
Jag tror inte riktigt på fru Lööfs efterhandsuppgifter. Man tycks ha varit mycket nära en uppgörelse med S, om rapporterna talar sant. Tillräckligt nära.
I detta läge dyker några rader ur en berömd dikt upp i minnet:
"Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity."
(W. B. Yeats, The Second Coming)
SD kan inte vika sig - det kan inte ens deras väljare förlåta.
C och L har råd att förråda en andel av sina väljare för den ekonomiska högerpolitikens skull, även om det skadar deras partier. SD är en ny fiende, S och V är gamla fiender. Om man binder SD närmare alliansen har man i princip 50 % garanterat varje val, och man kan börja nedmontera den svenska modellen på riktigt.
Det låter krasst men så är det. Lööf och Björklund kommer vika sig, för de är trots allt liberaler och liberaler hatar socialism och socialdemokrati mer än de hatar nationalism, neofascism och socialkonservatism.
Det kanske inte spelar så stor roll nu, hur det går nu, och ett år framåt. Det som spelar roll är hur det går f.o.m om ett år och tre år fram.
SD ligger i en egen fil och har fokus på områden som framgent kommer att vara i fokus, tex migration. Så är det, och kommer att förbli, alltså skyddade / immuna från politiskt ansvar. Gratulerar.
V ligger också i en skyddat fil, sedan ser senaste Sifon intressant ut, om trender inför ett potentiellt extraval.
Detta att rödgröna går fråmt samfällt,
S = 100 -> 105
V = 28 - > 27
Mp = 16 -> 15
Sum 144 -> 147, + 3 mandat, inte illa.
dvs om Mp kvalar, går sittande regering från 144 till 147,
sedan den före detta alliansen, spm backar....
C = 31 -> 27
Fp = 20 -> 14
Sum: 51 -> 41 ajajaj, -20 % signifikant....
M = 70 -> 67
Kd = 22 -> 23
Sum: 92 -> 90 (ej signifikant)
Sd 62 -> 71 (+9)
Struntar man i hur strömmarna går, och bara studerar övergripande block
Röda laget: 128 - > 132 (+4)
Blå laget 92 - > 90 (-2)
Summa: 220 - 222 (+2) Dvs nätt upp.
Skogssylt 67 -> 56 (-11)
Sd: 62 - > 71 (+9)
Sum: 129 -> 127 (-2) S´Dvs nätt upp.
Jo, när det gäller den klassiska kampen mellan arbete oh kapital, så ser det ut som det ut som att vänstern har en betryggande ledning. När det gäller globalismen vs nationalstaten, så verkar det alltså gå i en riktning som inte ger något väldigt starkt mandat för C + Fp att trycka S mot planket avseende alltför stora förändringar för arbetare i allmänhet, vilket ju majoriteten av befolkningen alltjämt är.
Det är klart att de kommer att göra allt för att undvika extraval.
S.W
Sedan är det inte lite underhållande med trender och förebråelser (järtecken) - om det skulle ha varit val, tex extra val, och senaste Sifo fällt utslaget.
S (105) + Sd (70) = 175, det är naturligtvis ingenting som skulle vara i närheten av ett regeringsunderlag, men
alla som kan räkna, vet att att 175 är större än 174, så varje given regeringskonstellation som inte är S eller Sd, kan alltså inte regera utan att tolereras av S OCH (konjunktion) Sd, dvs så fort S+Sd är överens om att en viss borgerlig nyliberal reform är dålig, så blir det ingen, och faktum är att redan idag så är S+V = 128 + Sd (62) = 190, så det går alltså inte att reformera ett barr, för borgarna, utan att endera söka stöd hos S alternativt Sd, det är väl det som de som flåshurtslibereralerna börjat att inse, och folk i gård och stuga kanske tycker att somligt gått lite väl fort. De kan ju suga på karamellen ett tag, dörrsmällarpartierna. S.W
Talmannen förutser en situation där extraval kan bli oundvikligt och har samrått med Valmyndigheten. Kanske har det förlopp som är igång så stor egen kraft att det inte längre kan påverkas. Samtidigt har allt fler uppgifter i media visat att man på sina håll inser att SD:s intentioner går mycket längre än vad partiet själv vill ange, se t ex Peter Wolodarski i DN "Ännu en dag i SD:s skandalfabrik" och Christer Nylander (L) i SvD, "Naivt att inte se SD:s plan för Sverige".
Kommer de demokratiska partierna i mittfältet att i tid inse vad som pågår? Kommer de att börja arbeta på allvar för en regering som är oberoende av SD?
I så fall har de skäl att välkomna ett extraval.
Sammanfattning som det ser ut nu inför slutkampen:
0. Nej till Löfven, alliansen + Sd
1. Nej Till UK, Rödgröna + C + Fp
2. Nej Till Löfven, alliansen + Sd.
3. UK (eller tomten) till omröstning? Rödgröna har 144 -> behövs ytterligare 31 mandat för att skjuta ner UK igen :-)
Fp kommer att lägga ner, så då är det C som sitter på sitt avgörande.
4. Löfven? (Faller UK igen i trean Pga C) blir det garanterat 154 röster mot Löfven, det behövs ytterligare 21 mandat, vilket Fp inte har, varför de inte är tvingade att rösta ja. Både V eller C har var sitt skarpt skott.
Gilliam:
Tycker inte att det finns 400 miljoner skäl mot att hålla ett extraval,
- det är ett verktyg bland andra för att åstadkomma en regering i en demokrati,
- dvs Gilliam tycker nog att Talmannen ska hålla låg profil i denna fråga.
- (fast Ygeman anförde demokratiska skäl, mot att hålla extraval, pga högt valdeltagande), så både S och M räds nog extraval, men kanske inte lika mycket som Fp, Mp och C. Tex anför Gilliam:
- Alliansen kan bli större är rödgröna?
- ett eller två partier kan åka ur riksdagen?
- (uppfattade ej argumentet om liberala slagstyrkor, men rimligtvis relationen/kvoten mellan (M+Kd) / (C+Fp), ex. 2:1
Men bästa argumentet är ändå undergångs -scenariot, dvs om Sd ökar, och tillsammans med S får 175.
Nä, borgerligheten har sin sista chans i trean, (och är alltså beroende av att inte Sd röstar nej), och om Sd skjuter ner UK i 3an, så går avgörandet över till försök 4a, dvs Då är det garanterat 154 mot Löfven, och det behövs alltså Centerns avgörande, inte undra på att det börjar bli lite spännande. S.W
Hihi, när fru Lööf ber talmannen att noga tänka sig för, och uttalar detta offentligt, så är det ett hot om förestående extraval. Så vad kan fru Lööf mena månne?
Att det inte är lämpligt att utse UK för arkebuseringspatrull nr 3 eller menar hon att UK ska upp för avrättning i nr 4a, och vem ska då upp i trean?
Det är väl bara att avvakta, och nu menar drottningen att hennes dörr står öppen för S att komma och hovniga? Jo man tackar. Löfvén kan ju inte gå upp en gång till, så då måste någon annan upp för Centerns nåd, och det är svårt att se någon annan än UK, och om det nu är så att C avser fälla UK igen, så blir det ju Löfven kvar i fjärde försöket,
såvitt inte fru Lööf menar att hon ska upp i trean, för att den vägen förhindra Löfven i fyran, och låta UK sprattla till i fyran, med tt triggerhappy Sd. Nä, hon tänker sig nog sig själv i 3an och Löfven i fyran.
Det bästa, vad gör fru Lööf om hon tycker att S inte niger tillräckligt djupt i 4an? Tror hon att detta ökar chansen i 3an?
Jo, då blir det Extraval, centern sitter med skägget i brevlådan, och har väl inget speciellt stort handlingsutrymme.
Extra-val - till i vart fall min stora förtjusning, demokrati när den är som bäst. Fp och Mp kommer att strö palmblad och bre ut kläder. Sickna spelare. S.W
Sedan ska gudarna veta att Folkpartiklarna och Björklund inte haft det enkelt,
sedan C bestämde sig för att positionera sig i samma fålla.
Det är nog så att C inte bara har ett svårt val att göra mellan höger och vänster, mellan UK och SL, lika svårt har C att välja mellan sin pragmatiska sida och sin renläriga nya ideologiska sida. Det är ett nytt gäng ungdomsförbundare, som hade sin formativa period under 90-talet, sedan fick de vara med när Persons era föll 2006, och omstarten med Alliansen. Det såg ju enkelt ut, men samarbetet var en frukt av borgerlig splittring sedan 1994. Men det dröjer ända till valet 2010, då Fp kickar Sabuni och kastar in Ullenhag samtidigt som C efter samma val, då M sopat banan med alla, omorienterar i en ganska extrem riktning. Det var nog lite så:
- Fp med fru Olsson som drev Ullenhagsliberalerna
- C och det nya idéprogrammet som var en frukt av EU-eufori och globalisering
- Mp, som fick vågmästarroll och påverkade migrationspolitiken
gav, tada, Sd först 20 mandat i valet 2010 sedan 49 i valet därefter.
Maudan:
- väljs till partiledare 19 Mars 2001, 18 månader före valet, (efterträdde Daleus)
- kammade hem 22 mandat i valet 2002, en uppgång med 4 från valet 1998 då C fick 18.
- Valen -98, -02 var traumatiska för C samtidigt som Mp var våg, C gjorde upp med S - 98
- I valet 2002: Fp=48 Kd=33 (vann på Ms bekostnad) men C då? något måste göras ->
- Fp vill bilda regering med C+Mp+Kd=120 mandat, Maud sa nej -> C pragmatiskt
- Persson regerade vidare genom uppgörelse med Mp (Maria W/Peter E) och V (Gudrun)
- 30 aug 2004 bildades Alliansen i Högfors.
- 2006 Succé, och det gick bra för C och Maud, som sedan tappar 2010 (Nuon)
23 September 2011, ett år efter valet blir det skifte på tronen.
För att vässa den ideologiska profilen tog C hjälp av
den liberale debattören och idéhistorikern Johan Norberg,
som är både klok och sympatisk, men ett idépogram....
med tomtar och troll, för ett parti som består av pragmatiska
bygdefolk, jo, det kunde bara gå på ett sätt, Stureplanscentern,
först trodde man att det var Lorry eller något, men det var det inte.
Centerns nya idéprogram ... fokuserar på "frihet" alltså
en suspek mix av negativ frihet, frånvaro från tvång (Skatter)
kombinerat med en massa rättigheter, som alla har rätt till,
och detta är ord, om man inte låter någon betala för att människor
ska få sin rättigheter uppfyllda. Det är här skyldigheten att betala
skatt och följa lagen kommer in, och detta förefaller de nya unga
gladaihågen-liberalerna ha missat.
Som ett första led i detta vill C ta strid för valfrihet i välfärden,
dvs låta näringslivet få ta del av skatteintäkterna, bra idé, om det
sitter kloka beställare på andra sidan, men...det är inte alltid det
gör det. S.W
Marmorsteins artikel i Aftonbladet från 2012
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bKqga5/centerns-mal-stjala-liberalismen-fran-fp
Några high-lights:
"– Jag tror Folkpartiet känner sig hotade.
- "De har insett att det finns en ny sheriff i stan,"
säger Per Ankersjö som leder arbetet med att ta fram ett nytt idéprogram.
– "Jag tror de känner sig hotade men jag vill be dem att istället se möjligheterna."
- "Det är väl bra för samhället att det finns två partier som tävlar om att vara de mest liberala, säger Per Ankersjö.
– Vi är det parti som främst står upp för att vi behöver privata alternativ för att klara utmaningarna i framtiden, säger Per Ankersjö.
"Det omfattande förändringsarbete som Annie Lööf sjösatte för ett drygt år sedan
är på väg in i ett intensivt skede. I mitten av december ska det nya partiprogrammet vara klart."
Det gick väl så där, Lööf åkte på semester till Thailand, var inte ens där, det var väl
Ankersjö och Arhursson med sin byrå Fores, som hade hittat någon slags guldgruva, och det blev så klart ett ramaskri, Lööf fick avbryta sin semster, de reviderade idéprogramet ngt, men i valet 2014 backade partiet från 23 till 22. Det var ett uselt val för samtliga borgerliga partier, so tillsammans backade från 173 till 141. Klart Reinfeldt avgick. Det är nu de börjar se mörkret i tunneln, extrapolerade de:
Sd 0 -> 20 -> 49 -> ? så kunde de nog räkna ut att om inte Reinfeldt lyckades med öppna hjärtan (alliansens 141 + Mp25 blev 166), så kanske denna taktik inte skulle lyckas 2018? Men så blev det, takiken blev att vinna över Mp, men hålla tyst om detta, eftersom detta skulle ge Sd mer luft under vingarna. Trots tystnad och smusslande, inget om migration i den gemensamma reformagendan, så trodde alliansen att de skulle bli större än S+V+Mp ... men inget i opinionen pekade på detta, så då tänkte de, eftersom de skulle avsätta Löfven, att man skulle få med sig Mp, men hur fasiken då? Alliansen + Mp hade inte en sportmössa ens före valet, och det blev 143 + 16 = 159. Hallå i lingonskogen,
det fanns inte på kartan som regeringsalternativ, och det är detta som nu tar ut sin rätt. De tänkte inte, trots att DÖ övergivits, så trummade de på, vi ska regera.
Det är nästan skrämmande, hur de en hel valrörelse kunde trolla bort givna parlamentariska naturlagar, att man inte kan regera, i en demokrati, utan stöd eller tolerens. Det var egentligen värre, eftersom Sd inte fick så stor utdelning många befarade. Det var ett bondfångeri. Centern gick från 23 till 31 mandat, företrädesvis på Ms bekostnad, men sedan ... Hur tänkte de? S.W
Skicka en kommentar