2018-12-16

Hedra demokratin - håll SD borta från makten!

I slutet av veckan avslöjade Dagens Nyheter att Sverigedemokraternas riksdagsledamot Jonas Millard startat ett konto med användarnamnet SinX på nätforumet Flashback. Från detta konto har det under flera år publicerats kvinnoförnedrande inlägg med tips om hur man köper sex utomlands eller hur man kan droga och misshandla kvinnor för att sedan våldta dem. Överhuvudtaget betecknar användarkontot SinX kvinnor som "Sliddjur", "Hyndor" och "Horor".

Jonas Millard påstår att han delar användarkontot SinX med flera andra personer och att han inte själv har skrivit de grövsta inläggen. Dagens Nyheter kan berätta att Jonas Millard använt samma lösenord till detta Flashback-konto som till sitt tidigare arbete som heltidsarvoderat oppositionsråd i Örebro kommun.

Oavsett vilka och hur många av dessa hatfulla och kvinnoföraktande inlägg som Jonas Millard själv skrivit så bär han ett personligt ansvar för att ha låtit kontot finnas kvar och för att ha låtit andra personer utnyttja det genom tillgång till hans lösenord. Men Sverigedemokraternas ledning bryr sig inte. Partiets gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson säger i stället att han inte ser någon anledning att misstro Jonas Millard och att det inte finns någonting som pekar på att Jonas Millard skulle ha en negativ kvinnosyn. 

Dagens Nyheters avslöjande bekräftar igen det vi redan visste. Sverigedemokraterna är inget vanligt parti. Sverigedemokraternas vidriga människosyn skiljer dem från alla anständiga demokratiska partier. Sverigedemokraterna är inte ett parti som bara vill ha "lite mindre invandring". Sverigedemokraterna är den liberala demokratins svurne fiende.

I morgon måndag är det på dagen 100 år sedan riksdagen fattade det principiella beslutet om att införa allmän och lika rösträtt. Det är en stor dag. Det vore tragiskt om den svenska demokratins 100-årsjubileum solkades av att Sverigedemokraterna släpptes in i den politiska värmen och tilldelades en avgörande maktställning i Sveriges riksdag. Låt oss tillsammans hjälpas åt att se till att så inte blir fallet. 

8 kommentarer:

Karin Kirkland sa...

Intressant att Jonas Millard säger att han ville testa säkerheten, utan att han får några följdfrågor om det. Undrar vad en bank säger om den förklaringen om ditt lösenord är spritt så att andra kan använda dill konto.

Jag får en känsla av iskyla när C och L och en del ledarskribenter jämställer Vs och SDs politik. Är det för att öppna för att släppa fram SDs politik tror du?

Anonym sa...

"kvinnoförnedrande" tilltal är det väl ingen brist på i Sverige.
Svennehoror hör dit. Med våldtäkter som följd. Det borde oroa
"alla anständiga demokratiska partier".

Ni pute ni soumise

Anonym sa...

Obegripligt, att bröla ut dumheter på Flashback, fast i ärlighetens namn, så har vi yttrandefrihet. Frågan är mer vad det är för olämpligheter som brölats ut? Orkar man ta del av detta, och är det olagligt? Visserligen bra att DN bedriver "inre" spaning, men nog är det underligare att inte gruppledaren tagit något slags avstånd, alltså om det skulle vara fråga om olämpligheter. Vet någon om det är fråga om kvinnor i allmänhet, eller några kvinnor i synnerhet? I vart fall får man se till syftet, DN är inte de enda som har problem med Sd, men vänder man spå steken, vilka resurser som sannolikt läggs ner på att nita Sd-politiker, så kan man nog säga att det inte är så jävla illa alls. Det är ingen enorm överrepresentation av knasbubblor, så det kunde varit värre. Det är alltså i grunden dumt att ha en uppfattning om något man inte är insatt i, och har vederbörande gått över en gräns, så är det en läxa lärt, alltid något. S.W

Jan Holm sa...

Begripligt att Sossarna i nuläget gör allt för att inte C och L ska tillåta någon M/KD regering med stöd av SD.
Hemska tanke, då förlorar ju Sossarna makten.
M/KD är nog ganska nöjda med stödet de fick, både vid talmansvalet och vid valet av budget.
Då hade tydligen inte C och L några problem att samverka med SD.
Tycker det är bra att SD och de andra partierna inte nedlåter sig till Sossarnas nivå att värdera hela partier, utifrån enskilda individer.
Tycker också att Löfven borde avstå från att indirekt påstå att över en miljon väljare röstar på ett högerextremt parti.
Blir intressant att se S och C skylla på varandra, när Kristersson blir statsminister med hjälp av SD.

Anonym sa...

Det verkar finnas märkliga individer i fler partier. Har inte miljöpartiet personer som vill avskaffa demokratin högt på listorna till EU-valet nästa år? Att luta sig mot Miljöpartiet verkar minst sagt lika skrämmande.

Kjell Eriksson

Anonym sa...

Att hålla borta Sd från makten är en (respektabel) hållning, bara man vet vad frågan gäller, vilken sorts makt? Parlamentets makt?

Ett antal väljarne har defacto röstat in Sd i riksdagen, det maktorgan som besitter den yppersta makten. Så där går det inte att göra något åt just den saken.

Så det handlar således om regeringsmakten eller budgeten? Där Sd även i år valde att rösta för Moderaternas budget.

Vidar A beskriver den delikata frågan, detta att partierna inte har något emot Sds stöd i utskotten, när de väl fått makten, dvs det fullständigt logiskt och självklara faktum att om ett förslag från en minoritetsregering inte vinner oppositionens bifall, så går det inte igenom, ett förslag kan vinna bifall endera om det stöds av den traditionella oppositionen, eller av Sd. I vissa frågor leder detta faktiskt till kompromiss mellan blocken, vilket leder till stabila lösningar. Kompromisstraditionen i Sverige är stark, och den sedan 2000-talet lite nya världsordningen med globalisering, ställer krav på anpassning. Det går inte att blunda.

Frågan som ska ställas, som Sds partisekr ställde i går, beträffar långsiktiga trender, vad man gör nu, påverkar hur det går sedan. Kristersson har inte råd att äventyra partiet, så han kan nog lura i vassen, dvs regeringsmakten är inte en fråga om livet. Får inte M med sig alliansen, så är det bättre att vara i opposition, vilket Sd tycks ha upptäckt. Det är ingen lek med S + Sd i opposition, och lika eländigt med M+kd+Sd i opposition, och V i halv opposition. Vilken regering det en blir, blir det uppförsbacke, och att ha med C som siktar mot stjärnorna, verkar inte enkelt.

Det förefaller av retoriken som att Centern bestämt sig, att UK inte ska bli statsminister. Centern gör bedömningen att det gör minst ont perioden 2018 - 2022, att inte regera och inte släppa fram M. Dvs C tänker tvinga in M i Sd-fållan, för att den vägen försöka öka på Ms bekostnad.

Det finns inga andra vägar att ta, dvs om partiet har storstilade planer. De försöker skademinimera, fatta det minst dåliga beslutet, ett reaktivt beslut, och sedan sikta på fyra års arbete i utskotten, för att åter möta väljarna 2022. Det är nog ingenting som C måhända har som mål, att sitta i halvopposition, eller hur nu samarbetet är tänkt, men det kanske är det minst dåliga, och så hoppas partiet på bättre tur nästa gång. Det är väl mer det att trenden över tid, inte ser alldeles ljus ut. S.W

Anonym sa...

Eftersom C under inga omständigheter vill regera i minoritet med stöd av Sd, och inte tänker fika efter några ministerposter, så ska man nog ta Lööf på orden.

På hennes twitter finns fastnålat:

"Jag bedömmer det osannolikt att vi ändrar uppfattning"

"att Alliansen inte består av 1, 2 eller 3 partier utan av 4.
Att jag vill se en alliansregering som håller ihop och istället
för ett aktivt stöd av SD, söker konstruktiva, blocköverskridande
lösningar."

"Att jag vill se en alliansregering som håller ihop och istället
för ett aktivt stöd av SD, söker konstruktiva, blocköverskridande
lösningar."

Den enda lösningen som finns är att gå i opposition, eller att försöka bilda en annan allians, dvs att försöka få över Mp på andra sidan. Men då är det inte en allians, efterso Mp ställt kravet att själva ingå i en regering, omöjliggöra UK som statsminister. Därtill har M stängt dörren till Mp, och Mp stängt dörren till M.
Så kanske ska fru Lööf uttrycka:

"Alliansen består av fyra partier, inte av 1, 2 eller 3.
Antingen regerar vi tillsammans, och annars inte.
Om vi blir mindre än rödgröna, måste vi få med Mp, då blir
det en allians på 5 partier. Om inte någon vill vara med
i den alliansen, så slipper de, då bildar jag själv en
allians med 1, 2 eller 3 partier, om inte M och Kd vill bara med.
Går inte detta, kommer C att rösta för Löfven."

Sanna mina ord, man kanske ska ta fru Lööf på orden, trots allt.
S.W

Anonym sa...

I så fall återstår för Centern och Lööf:

1. att försöka mygla igenom Lööf som statsminister i runda nummer tre
... = stöd från hela alliansen + Mp (+passivt stöd av S)

2. Löfven som statsminister, med aktivt stöd av C+Fp+Mp (minst osannolikt)

3. Svika allt hon står för, och i kölvattnet av Fp lägga ner rösterna

3. Extraval?

Nr 1 faller, moderaterna går inte i fällan igen, inte nu när partiet börjat stabilsiera sig, då är det mer rationellt att hålla den borgerliga linjen, eftersom Lööfs plan så uppenbart går ut på att göra henne själv till statsminister, genom att söka stöd för Sd för politiken, (alternativet är ju Sd,, och då är nog moderaterna ganska körda 2022.
Så maktsugen är inte U.K, på sätt och vis sitter S i samma dilemma, man har nog inte längre samma blödning till Sd.

Hotet om extraval är realt, dvs det är det instrument som Lööf förfogar över, för att driva igenom mer av sin vilja.

Samtidigt förmodas vara något som i synnerhet Mp och Fp skyr som elden, så är då frågan hur dessa partier resonerar?

Mp kommer samarbeta på sin kant och fokusera på vädret inför EU-valet, dvs låg sannolikt att de byter kant, även om M skulle glänta på dörren, vilket de inte gör.

Fp är inte livrädda utan dödsskraja inför EU-valet med 5 %-spärr, och funderar som bäst vad som gagnar partiet bäst. En nära-döden-upplevelse.

Vem som ska efterträda Björklund, senast efter EU-valet, eftersom vederbörande ska dra partiet mot valet 2022.

Indirekt har Fps ställningstagande ganska mycket att säga till om.
Björklund själv har satt ner foten, inget snack. Om Fp inte stödjer Löfven aktivt,
utan lägger ner, så blir det en helt annan ekvation. Därmed är C i någon mening mer beroende av Fp än vice versa.

Partierna måste förhålla sig till SD - det måste finnas en begriplig poliyc, vad som avses med "inget som helst samarbete" Det har alla begripit, men detta utesluter inte att Sd röstar för de förslag de tycker är minst dåliga, det går liksom inte att förbjuda. Dessutom börjar det bli humor, ju mindre ansvar Sd ges, desto mer gräddfil, så det är skräckblandat förtjusning, vilket val och vilken slagstyrka Sd har när de når sin normalzon, som partiet pendlar kring. Just nu är serien; 20 -> 49 -> 62 Det är inte så att partiet kommer att tappa inflytande närtid.

Om Fp åker ur Riksdagen, eller rent av både Mp +Fp, så kommer Sd att öka med 6-7 mandat av bara farten, och en lite ökning på det, ger i vart fall 75 mandat.

Liberalismen försvagas för närvarande, pga den så kallade herrejössesliberalismen, att marknaden inte per automatik löser fattigdom, brottslighet eller ojämna ekonomiska villkor.

Det finns en konflikt mellan:
- Ekonomisk politik <-> Normerande politik (lagar)
- Skattepolitik <-> Omfördelningspolitik
- Värderingar <-> Pragmatik
- Ideologi <-> realpolitik
- Arbete <-> Kapital

I grunden handlar det nog om intressen, i en eller annan förpackning.

Av historien går det att dra lärdom.

S har regerandet i blodet och är i grunden realpolitiker som kompromissar.
Om C+Fp vill ägna sig åt realpolitik är frågan om varför de inre väljer UKs 1,2,3 4 linje, som ger mer pang för pengarna. Således prioriterar C ideologi, och frågan blir då mer specifikt vilka värderingar som kan bli gemensamma, annars blir det varken rätt med ideologin, värderingarna eller sakpolitiken. S.W