I dag röstade riksdagen ja till Moderaternas och Kristdemokraternas budgetförslag. Eftersom Centerpartiet och Liberalerna lade ner sina röster fick Sverigedemokraterna avgöra frågan, och därmed föll regeringens övergångsbudget.
Det politiska läget börjar bli lätt absurt. Det finns en budget i minimiformat, men ingen regering som vill genomföra och ta ansvar för den. En ny regering kan visserligen i en ändringsbudget sätta sitt eget avtryck på politiken, men inkomstskattesänkningarna går inte att rulla tillbaka.
Igår antydde Stefan Löfven att talmannen givet utfallet av budgetomröstningen kanske borde föreslå Ulf Kristersson som ny statsminister, i stället för att som planerat låta riksdagen rösta om Stefan Löfven nu på fredag. Tanken var att om riksdagen nu ställt sig bakom Ulf Kristerssons budget vore den naturligt om riksdagen också fick ta ställning till den som lagt fram budgeten.
Det finns en logik i Stefan Löfvens resonemang. Men jag tycker ändå det är bra att talmannen håller fast vid sin plan och låter processen ha sin gång. Om riksdagen däremot på fredag röstar nej till Stefan Löfven - vilket den med all sannolikhet kommer att göra - har jag i dag svårt att se någon annan legitim väg framåt än att Ulf Kristersson föreslås som ny statsminister.
Då får Centerpartiet och Liberalerna återigen en möjlighet att visa att de står upp för sina vallöften om att inte ge Sverigedemokraterna något inflytande i svensk politik. Om de verkligen står fast återstår sedan bara två alternativ - en blocköverskridande överenskommelse med Socialdemokraterna eller ett extra val. Jag har tidigare sagt att jag inte tror att det blir ett extra val. Det tror jag fortfarande inte - men jag är inte längre lika säker.
5 kommentarer:
Det blir ju intressant att se om Lööf kommer att skylla på Löfven, om hon nu ändrar sig och släpper fram Kristersson med stöd av SD.
Genom att ställa orimliga krav på Sossarna, fick hon ju "prövat" det alternativet.
Det hjälper föga, att det enda som förenar S och C, är deras vilja att hålla SD utanför, när de i stort sett är oense om allt annat.
Dock bör väljarna notera i det fall det skulle bli ett extraval, att Sossarnas var beredda till en generösare migrationspolitik vid en ev uppgörelse med C och L.
Verkar vara på väg mot ett extraval. Det skulle vara intressant att veta hur många i C som tycker att marknadshyror och lagstiftning om arbetsrätt är viktigt. Verkar vara rena Federley och Lööf politik än den C-politik jag ser i min kommun och min region. Där är det S+C+V styre i kommunen och S+C+L i regionen. Även i grannkommunerna är det S+C samarbete.
Hade det inte varit enkelt att tillräckligt många röstade mot M+Kds budget i näst sista omröstningen genom att rösta på SDs förslag? Eftersom inte så mycket annat följer vanliga regler tycker jag det verkar onödigt att inte få sitt eget förslag mot Sds i sista omröstningen.
Hade varit galet sjukt absurt, om S-budget ställts mot övergångsbudget, men nu hade ju M och kd lagt fram sin budget, så de vågade väl inte leka med elden, de andra. Dessutom har ju framför allt C fått som de velat, och kanske även Folkisarna, avseende försvarsbudgeten....? så det är nog mellan skål och vägg inte väldigt överdrivet sorgsna över att den politik de gick till val på, och blev omsat i statsbudgeten, det vara väl att det var en ganska stor undanmnöver, eller snarare en skenmanöver, för att få igenom den politik de huvudsakligen vill ha, utan att behöva bli beskydda för att vara beroende av Sd. Nu har ju Sd röstat på en budget som inte är deras, trots att budgeten i grunden är den grund som de gick till val på, exklusive migration.
Fast nu återstår då detta med statsminster.
0. Lövfen röstas bort av alliansen + Sd
1. UK röstas ner av rödgröna + C+Fp
2. Löfven kommer troligen att röstas ner, se punkt 0.
3. N.N
4. N.N
Med säkerhet vet vi att det blir endera Löfven eller UK i omgång nr 4, och det är nog ganska givet att partierna kan anpassa sig, oavsätt, beroende på vem som kommer sist.
Att talmannen är moderat, spelar så klart roll, annars vore inte talmansvalet viktigt, och nur har trots allt alliansen röstat för A.N, med stöd av Sd. Så är det. Talmannen lägger fram för votering den kandidat som han tror kan bli vald, i vart fall retoriskt,
men det kan faktiskt vara så att om UK går upp på nr 3, och faller, så kan ju Hr Åkesson blir nr 4. Inget säger att Löfven får ytterligare en chans efter skott nr 2.
Minst osannolikt är trots allt Lööf eller Åkesson på skott nr 3. Åkesson faller ju garanterat, och vill naturligtvis inte ens bli statsminister. Går Lööf upp så har hon garanterat stöd av Mp + Fp. Men garanterat nedröstad av Vp, Sd. Med stor sannolikhet kommer M+kd rösta nej till Lööf, eftersom det ju finns ett försök kvar, varför det blir
154+28=182 nejröster, dvs V röstar ner Lööf, och hoppas på att 4e försöket också misslyckas. Väljer Talmannen UK som 3eförsök, så blir ju M hårt utsatta för utpressning av C, som upprepar proceduren från försök nr 1. Får Löfven försöka på nr 4a.
Omröstning om Löfven
Röstar Fp nej tillsammans med M+Kd+Sd (och C lägger ner), blir Löfven vald eftersom:
154+20= 174. Röstar C nej till Löfven, så spelar det ingen roll, hur Fp röstar.
Avseende omröstning om UK, så kommer 144 vara emot, och om C röstar emot, så blir det 175, om Fp lägger ner. Så räkna med att det är minst osannolikt att UK går up i ringen sist, och att om Fp stryker flagg, vilket de så klart kommer att göra, partiet kommer först, så räcker det att en C-partiskt trycker fel, och sådant har hänt förr, om C retoriskt menar att de kommer att rösta nej till UK i försök nr 4, men vill slippa extraval, då räcker det alltså med att som slinter. S.W
Skjuter
Min teoi har ända sen valet varit att M och KD skulle bilda Regering. Jag tänkte att enda sättet för L och C att leva upp till två löften samtidigt ( dvs att fälla Löfven och inte ta stöd av SD) är att helt enkelt lägga ner sina röster när man röstar om Kristersson och rösta nej till Löfven.
C har nog genom sitt agerande nu gjort sig själva en björntjänst. Och nu tycker tom Löfven ( han med servettskissen) att det är rimligt att Kristersson får bli statsminister.
Kjell Eriksson.
Före riksdagens omröstning i går, 12/12, fanns för mig ett enda parti som jag omöjligen skulle kunna rösta på. Nu blev de snabbt ytterligare 2, totalt 3 således.
Frågan är om denna skara inom kort ska utökas med ytterligare 2?
Kanske ett problem som mycket snart blir högaktuellt.
Skicka en kommentar