Året 2018 kan gå till historien som den vändpunkt när den svenska verkligheten vann en seger över den konstruerade katastrofen, skrev Marie Demker i Borås tidning. Hon syftade på att Sverige under året i huvudsak stått emot trycket från nationalkonservativa krafter som med populistisk retorik försöker spela upp en dystopisk bild där landet faller samman och katastrofen närmar sig.
Vi vet ju att en sådan bild är falsk. Oavsett hur vi mäter och oavsett vilka internationella rankingar vi utgår från så framgår det att Sverige är ett av de absolut bästa länderna i världen att leva i. Sverige är världens bästa land - på typ allt, som tidskriften Café skrev i ett reportage baserat på en stor mängd globala studier och undersökningar.
Att Sverige är ett av världens allra bästa länder innebär naturligtvis inte att det råder brist på allvarliga samhällsproblem. Vid sidan av klimathot och problem inom sjukvården är det främst tre företeelser som oroar mig för inför 2019.
Det gängrelaterade våldet (som vi ibland kallar "skjutningar"). Trots kraftfulla insatser av olika slag minskar inte det dödliga gängrelaterade våldet. Det gör så ont att tänka på alla dessa människoliv som slocknar i förtid och den sorg som följer för familjer och närstående. Om vi inte får bukt med detta våld så riskerar förtroendet för samhällets institutioner att urholkas. Här finns ingen enkel lösning - men frågan måste prioriteras än mer kraftfullt under det kommande året.
Hatets och hånets retorik. Parallellt med de högerradikala krafternas politiska mobilisering ser vi ett förfall i det politiska språket och sättet att tilltala varandra på sociala medier. Ord spelar roll. Att hata och håna på nätet sänker tröskeln till våldsanvändning. Bara de senaste månaderna har riksdagsledamoten Hanif Bali på Twitter kunnat häva ur sig "din dumma apa", "pucko" och "Hur många oskulder knullar din pappa för närvarande" utan att hans egen partiledare - som gör anspråk på att vara "vuxen i rummet" agerat. Hatets och hånets retorik måste få ett slut, och politiker har ett särskilt ansvar att gå i första ledet för att sätta stopp.
Mäns våld mot kvinnor. #metoo-rörelsen blev en bekräftelse på det förtryck och den utsatthet som präglar många svenska kvinnors vardag. Men också ett tecken på att tiden förändrats, och att gamla patriarkala normer inte längre är legitima. Nu är det viktigt att den feministiska kampen både värnar det som vunnits och tar ytterligare steg fram. Jag är orolig för en backlash. Kampen för kvinnors rättigheter och lika värde måste föras i alla sammanhang, både i dag och i morgon.
Men det är till syvende og sist inte oron som präglar min syn på framtiden. I stället känner jag tillförsikt och hopp inför 2019. Här lyfter jag fram tre saker som gör mig särskilt hoppfull.
Vi stod emot. Inför valet i höstas blev jag nedringd av journalister från internationell media som trodde att Sverige nu gick mot ett definitivt genombrott för de högerradikala krafterna. Skulle Sverigedemokraterna till och med bli största parti? Skulle det politiska landskapet stöpas om med en kraftigt försvagad socialdemokrati och rasistiskt impregnerade partier få aktivt inflytande över regeringspolitiken? Så blev det inte. Sverige stod emot. Sverigedemokraterna har inte vuxit varaktigt i opinionen sedan 2015. Den mellanmänskliga tilliten i Sverige visar inga tecken på att avta. Sverige stod emot. Jag hoppas och tror att Sverige kommer att stå emot även under 2019.
Flyktingsolidariteten. I mina många resor i landet och kontakter med människor blir jag så imponerad över hur många människor som engagerar sig i flyktingmottagningen och kampen för en mer human och rättssäker flyktingpolitik. Det rör sig om civilsamhällets organisationer, olika nätverk, trossamfund och enskilda individer. Det finns ett språkcafé i varje buske, folk tar uppdrag som "god man" och många låter asylsökande unga bo hos sig. Mitt hjärta blir varmt av all denna kärlek jag ser och möter. Nu flyttar vi fram positionerna inför 2019. Gymnasielagen var en viktig delseger. Nu är det dags att inför 2019 kräva amnesti åt de ensamkommande unga som vistats i Sverige - vårt växande hem - i mer än ett år.
Greta Thunberg, 15 år. Så ung, så klok och så modig. Hennes sittstrejk utanför Sveriges Riksdag under parollen "Skolstrejka för klimatet" har fått ett enormt internationellt genomslag. Jag hoppas och ber att hon kommer att ha kraft och få stöd att hantera all denna enorma uppståndelse.
Med Greta Thunbergs egna ord - Once we start to act, hope is everywhere. So, instead for looking for hope, look for action. Then, and only then, hope will come - önskar jag bloggens alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!
3 kommentarer:
”Året 2018 kan gå till historien som den vändpunkt när den svenska verkligheten vann en seger över den konstruerade katastrofen, skrev Marie Demker .” Men en människa är som bekant ingen isolerad ö och om vi vidgar blicken till Europa ser vi att migrationen fortfarande är den i särklass viktigaste frågan för medborgarna. Och även om ingen ny överenskommelse om gemensam migrationspolitik har träffats kan vi konstatera att den svenska linjen med gemensamt ansvar är aska. Om ”flyktingsolidariteten” dvs generös migrationspolitik. För EU-medborgarna är migrationsfrågan den viktigaste politiska frågan. Det tycker 40%. som nummer två kommer terrorismen (20%). I Sverige placeras klimatet i topp, men som nr två kommer migrationen med 28%.
”Skjutningarna” uppmärksammas av Ulf. Inte konstigt när som rektor Zafar skriver ”Det dödliga gängvåldet skördar tio gånger så många unga offer i Sverige som i Tyskland.”
Hatets och hånets retorik. Hanif Bali platsar. Men varför förbigår Ulf ABs ledarsida som beskyller liberala ledarskribenter för att vara apokalypsens ryttare och Kristersson för att vara en nazistisk medlöpare som von Papen?
Mäns våld mot kvinnor. Kompletterar med Soffan Hermansson: ”...hedersförtrycket är fortfarande mycket mer omfattande, begränsande och brutalt än många tror. Resoluta åtgärder krävs. Och precis: Detta är tveklöst en avgörande integrationsfråga .” Och Magda Gads reportage från Afghanistan: ”Otroligt märkligt att bosätta sig i Afghanistan och i reportage lyfta fram hur situationen är för kvinnor - de är mest utsatta för våld i världen - och sedan få höra från svenskar att det inte är sant. Jag vågar mycket men jag vågar inte berätta för dem att de inte blev trodda. ”
SD fick 17;6% av rösterna. Det kan vara en tröst för tigerhjärtan när socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sen rösträtten infördes. Och jämfört med övriga Europa är det (tror jag) det högsta valresultat som något S har fått. (Bortsett från Rumänien där S fick 45% men enligt senaste opinionsmätningen rasat till 25%.) I Frankrike är S utplånat och i Tyskland kämpar de om tredjeplatsen med AfD. Och utan tvekan kommer högerpopulistiska och konservativa krafter att dominera det nya EU-parlamentet. Så lär det fortsätta så länge som den politik Ulf förespråkar är alternativet. Sorgligt men sant.
Klas Bengtsson
Tack än en gång Ulf Bjereld för dina ord, det är ofattbart för mig att inte socialdemokrater i partitoppen tar till sig detta
https://timbro.se/smedjan/arbetarrorelsens-forodande-sjalvbedrageri/
Skicka en kommentar