SVT Debatt läggs ned - till glädje och förtvivlan

I kväll sänds sista avsnittet av SVT Debatt, som efter 27 säsonger (!) nu läggs ned. SVT Debatt har varit ett program som många älskat att hata. Programmet har anklagats för att vulgarisera debatten och för att låta den som ropar högst och viftar mest få ordet. Publikläktaren har kallats för "apberget". I sanningens namn har statusen och kvaliteten på deltagarna inte alltid varit den högsta. Själv har jag varit med 7-8 gånger. :)

Men programmet har fått genomslag och ofta gått igenom bruset. Redaktionen har - vad jag förstått - oftast varit högmotiverad och entusiastisk. Attityden kan beskrivas som en slags uppkäftig kvällstidningsinspirerad hälsning från Göteborg till de "finare" samhällsprogrammen i Stockholm (även om Uppdrag granskning-redaktionen också finns i Göteborg). Tittarsiffrorna har varit bra, även om de minskade våren 2015. Mellan 380 000 och 500 000 människor brukar se programmet, och spinnet särskilt på Twitter har varit livaktigt. Alla svenska TV-tittare känner till SVT Debatt. I alla fall nästan alla.

Då och då har programmet gått över gränsen. Riktigt upprörd blev jag när Debatt i september 2012 behandlade en slags vårdnadstvist om en tvåårig flicka, mellan barnets fosterföräldrar och barnets biologiska mamma som levde i Algeriet. I studion fanns en man som påstod sig ha levt med flickan och hennes mamma och han fick i livesändning framföra en mängd uppgifter av betydelse för utredningen om flickan, uppgifter som var omöjliga att kontrollera. Han påstod sig ha tillgång till den biologiska mammans telefonnummer, och SVT Debatt försökte i direktsändning ringa upp mamman. Ingen frågade sig hur glad mamman skulle bli över att oförberedd via tolk diskutera en vårdnadstvist om sin dotter i direktsänd svensk television. Redaktionellt haveri, skrev jag då, vilket ledde till en debatt i Studio Ett i P1 mellan mig och SVT Debatts då projektansvarige Robert Olsson. SVT Debatt bad om ursäkt för att man försökt ringa upp mamman i direktsändning.

Av alla programledare för SVT Debatt har Lennart Persson varit bäst. Hans lugna auktoritet har skapat en ordning i samtalet, vilken bidragit till att argumenten hamnat i centrum och skiljelinjer kunnat synliggöras.

Det är ett klokt beslut att nu lägga ned SVT Debatt. Programmet har stelnat i sin form och har svårt att komma vidare. Nu lanserar i stället SVT ett nytt program - Opinion Live - som börjar sändas torsdag 14 januari. Vem skall leda det programmet? Det är oklart, men Göteborgs-Posten påpekar stillsamt att SVT Göteborg nyligen rekryterat samhällsjournalisten och författaren Lena Sundström.

Nyligen rekryterade SVT Göteborg samhällsjournalisten Lena Sundström, en av Sveriges mest namnkunniga journalister och författare - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2930208-hon-erbjods-fa-leda-svt-s-nya-debatt-#sthash.PBaNZ9hk.dpuf

Nyligen rekryterade SVT Göteborg samhällsjournalisten Lena Sundström, en av Sveriges mest namnkunniga journalister och författare - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2930208-hon-erbjods-fa-leda-svt-s-nya-debatt-#sthash.PBaNZ9hk.dpuf

yligen rekryterade SVT Göteborg samhällsjournalisten Lena Sundström, en av Sveriges mest namnkunniga journalister och författare - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2930208-hon-erbjods-fa-leda-svt-s-nya-debatt-#sthash.PBaNZ9hk.dpuf

yligen rekryterade SVT Göteborg samhällsjournalisten Lena Sundström, en av Sveriges mest namnkunniga journalister och författare - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2930208-hon-erbjods-fa-leda-svt-s-nya-debatt-#sthash.PBaNZ9hk.dpuf

amhällsjournalisten Lena Sundström, en av Sveriges mest namnkunniga journalister och författare - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2930208-hon-erbjods-fa-leda-svt-s-nya-debatt-#sthash.PBaNZ9hk.dpuf

amhällsjournalisten Lena Sundström, en av Sveriges mest namnkunniga journalister och författare - See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2930208-hon-erbjods-fa-leda-svt-s-nya-debatt-#sthash.PBaNZ9hk.dpuf

Själv missar jag kvällens avslutande sändning av SVT Debatt, då jag inte vill missa det nya avsnittet av Kommissarie Lewis kl 21.00 i Kanal 5. Men jag säger tack för alla dessa år och för att ni stuckit ut och jag önskar Opinion Live lycka till. Den som inte kan få nog av SVT Debatt hittar en förteckning över samtliga program och dess innehåll här - hur skulle man klara sig utan Wikipedia...

Norska högerpopulister gör självkritik. Jimmie Åkesson tiger.

Uppdatering längst ned i posten! (2/8 kl 21.50)

Ordföranden för det norska Fremskrittspartiet, Siv Jensen, är självkritisk till hur hon och hennes parti agerat i debatten om invandring och muslimer. Till Verdens Gang säger Siv Jensen att hon ångrar enskilda uttryck som använt och att hon som en konsekvens av terrordåden i Norge kommer att ändra sin framtoning i debatten: Ja, jag tror att vi redan har ändrat vårt sätt och vi kommer aldrig att bli desamma igen.

Även lokala företrädare för Fremskrittspartiet är öppet självkritiska. Partiets tidigare ordförande i Oslo, Svenn Kristiansen, säger att han aldrig mer kommer att använda begreppet "snikislamisering" som länge varit en del av Fremskrittspartiets retorik. Partiets ordförande i Askøy, Knut Hanselmann, säger att språkbruket nu måste bli helt annorlunda och mer sakligt. Han menar att det är fel att fokusera så mycket på kultur: Vi bør fokusere på ting som at kommunene ikke har kapasitet til å ta imot flere når det gjelder mottaksapparat, integrering, barnevern og lignende. Det kan vi ha en saklig og grei diskusjon rundt, i motsetning til å snakke om kultur og at samfunnet blir revet i filler.

Det är positivt att ledande företrädare för norska Fremskrittspartiet inte likt strutsen stoppar huvudet i sanden utan står upp och förklarar sig villigt att ta sin del av ansvaret för det inträffade. Vad gör då Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson? I Studio Ett i dag hade han möjlighet att knyta an till sin partifrände Siv Jensens ödmjuka inställning och även han gå i spetsen för en mer hyfsad svensk debatt i dessa frågor. Men icke. Jimmie Åkesson fann inte skäl att utöva någon som helst självkritik och kunde inte på något sätt förstå varför just hans parti pekades ut i detta sammanhang. Att just hans parti pekades ut av Anders Behring Breivik själv som ljuset i det svenska mörkret kunde annars kanske ha varit skäl nog till ett uns eftertanke.

Ord spelar roll - ett vulgärt språkbruk främjar en vulgär politik. Ett våldsromantiskt språkbruk sänker tröskeln till våldsanvändning. Ett främlingsfientligt språkbruk ökar risken för fientliga handlingar mot de som uppfattas som eller utpekas som främlingar/främmande. Därför är det positivt om främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna förändrar sitt språkbruk och t ex inte länge föraktfullt benämner invandrare som "kulturberikare" vilket tidigare ofta förekommit.

I andra sammanhang har jag stött på argumentet att det inte spelar någon roll vad Sverigedemokraterna säger, för partiet är lika främlingsfientligt vilken retorik de än använder. Men det är ett konstigt sätt att argumentera. Man kan inte påstå att ord spelar roll och samtidigt påstå att det inte har någon betydelse vilka ord Sverigedemokraterna använder.

Om ordets betydelse i politiken, läs gärna Vänstra stranden, samt Ola Larsmos och Lena Sundströms artiklar i Dagens Nyheter.

*

Uppdatering: Flera läsare har påpekat att ordföranden för Dansk Folkeparti, Pia Kjaersgaard, blivit oerhört provocerad av Siv Jensens självkritik. Pia Kjaersgaard säger att Siv Jensen låter gärningsmannen vinna genom att tona ned sin islamfientliga retorik och att Siv Jensen framstår som att hon "saknar ryggrad".

I SVT Aktuellt i kväll medverkade Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Mattias Karlsson. Han såg inga skäl att idka självkritik, och när han konfronterades med partibrodern Kent Ekeroths uttalanden om ett 1 400 år långt krig mellan västerlandet och islam kommenterade han det med att Ekeroth hade ett sinne för det dramatiska och att Ekeroths uttalanden inte stod för partilinjen. Ändå visade SVT Aktuellts bilder hur Jimmie Åkesson ställde sig upp och applåderade just Ekeroths uttalande.

Åkesson får nu bekänna färg. Vill han hålla fast vid den vulgära retoriken om islam och massinvandring, uppmuntra sina kärntrupper och därigenom liera sig med Pia Kjaersgaard i Danmark? Eller vill han fortsätta transformera partiet för att därigenom sänka tröskeln för nya väljargrupper att rösta på partiet samt för andra partier att i någon mening samverka med partiet? I så fall bör han gå Siv Jensens väg.

Almedalen: Demokratisk spelplats eller skenplats

Diskuterade i dag Almedalen som demokratisk spelplats eller skenplats med Lena Sundström i Expressens valstuga i Almedalen. Samtalet hade sin grund i en artikel om Almedalen som fenomen som jag i dag publicerade i Expressens nätupplaga.

I artikeln argumenterar jag under parollen Låt tusen Almedalar blomstra för att varje svensk kommun borde arrangera ett Almedalen i miniatyr, för att den vägen släppa in medborgarna i arrangemanget och bidra till att bryta partiernas isolering från väljarna.

Nedan återfinns slutet på artikeln. Hela artikeln kan läsas här.

Men för att kunna fylla en sådan funktion är naturligtvis Almedalen i Visby alldeles otillräcklig. Mitt fältrop till alla landets politiker, journalister och samhällsengagerade medborgare blir i stället: Låt tusen Almedalar blomstra! Se till att varje kommun en gång om året arrangerar ett Almedalen i miniatyr. Låt de politiska partierna konfronteras med alternativa politiska rörelser, miljöorganisationer, djurrättsaktivister, kyrkor och samfund, idrottsföreningar och kulturfolk i seminarier och debatter (och ja, gärna jippon också) där lokala och regionala frågor varvas med nationella och globala. På så sätt skulle de politiska partierna kunna öppna upp sina slutna strukturer, bryta sin isolering från väljarna och bidra till att gjuta nytt liv i en representativ demokrati som nu riskerar att stelna i sina former.

Per Landin, Lena Sundström och konsten att utöva härskartekniker

I en artikel i Dagens Nyheter i dag (ännu ej på nätet) går kulturskribenten och litteraturvetaren Per Landin till angrepp mot Lena Sundström och hennes uppmärksammade bok Världens lyckligaste folk. En bok om Danmark. Om boken kan man förstås tycka vad man vill. Själv tycker jag den är utmärkt och jag instämmer i de hyllningar den fått i svensk och i dansk press (den nominerades också till Augustpriset och erhöll Gleerups litterära pris). Per Landin legitimerar sin text med att Lena Sundström kommer att arbeta med valbevakning på TV 4 i samband med höstens val.

Per Landins text är värd eftertanke eftersom den utgör en närmast övertydlig provkarta på flera (oftast manliga) härskartekniker . Den prisbelönta och välmeriterade författaren och journalisten Lena Sundström förminskas t ex i Landins text genom att hon introduceras enbart som AB-krönikören. Landin förlöjligar också Lena Sundström genom att i raljant ton skriva att hennes bakgrund som koreanskt barnhemsbarn (!) gör henne som klippt och skuren till att med oskuldens rena blick skildra Danmark som den moraliska ruttenhetens och inskränkthetens hemvist på jorden. Sundström sägs ta sig an sitt uppdrag med storögd välvilja och upplyst överermod.

Per Landin använder Lena Sundström som ett redskap för sitt egentliga ärende - att urskulda den danska flykting- och integrationspolitiken. I artikeln betonar Landin att Danmark genom sitt tusenåriga kungahus är tryggare i sin kontinentala självkänsla än vad Sverige är och att man därför också vågar låta problemen komma till ytan utan att drabbas av moralpanik.

Lena Sundström kan förstås försvara sig själv, vilket hon också gör i dagens Studio Ett i P 1 samt på DN Kultur på torsdag. Men Per Landins text är en fläkt från tider jag för trodde vi för längesedan hade passerat. I det Studio Ett-inslag jag länkar till ovan säger Per Landin också att Svensk debatt skulle må bra om den muslimska invandringen kunde diskuteras öppet. Ack ja. Vi gör väl inget annat än diskuterar islam och hur vi skall förhålla oss till den religionen och dess yttringar? I Norge var orden islam/muslim 2009 nästan lika ofta förekommande i norska medier som namnet på statsministern Jens Stoltenberg.

Tänk om Per Landin i stället hade sagt att Svensk debatt skulle må bra om den judiska invandringen kunde diskuteras öppet. Sådana uttalanden kunde höras under 1930-talet, och det hade varit väldigt skönt att få slippa höra den typen av ytliga kategoriseringar efter människors religionstillhörighet igen. Spåren förskräcker.

Sverigedemokraterna och medielogiken

I kväll var jag på Publicistklubbens debatt om Sverigedemokraterna och media, på Nefertiti i Göteborg. Massor med folk och med bl a Lena Sundström, Jonathan Falck (chefredaktör Göteborgs-Posten) och Nina Glans (SR-chef i Göteborg) i panelen.

Jag tror att arrangörerna egentligen hade tänkt sig att debatten skulle kretsa kring huruvida svenska media lade locket på i invandrarpolitiska frågor, av rädsla för att annars bidra till att gynna Sverigedemokraterna. Men eftersom debatten var rubriksatt till Har Sverigedemokraterna rätt?, följt av frågan Får medierna ta på sig ansvaret för att ett parti som vill se ett Sverige utan invandrare är på väg in riksdagen trodde nog de flesta att debatten skulle handla om hur media behandlade Sverigedemokraterna. Nu blev det i stället en ganska spretig tillställning.

Lena Sundström stod - inte oväntat - för kvällens skarpaste inlägg. Hon klargjorde att svenska media inte hade några goda argument för varför man nu i betydligt större utsträckning än tidigare fokuserade på "etnicitet" i sin kriminaljournalistik. I polemik med Jonathan Falck och Nina Glans betonade hon att eftersom Sverigedemokraterna inte är ett vanligt parti kan det heller inte på ett enkelt sätt bevakas utifrån traditionella journalistiska arbetsmetoder. Det är meninglöst att granska Sverigedemokraterna, sa hon, med tillägget men vi bör göra det ändå. Lena Sundströms poäng är att det inte spelar någon roll om media visar att Sverigedemokraterna inte har någon sammanhängande eller trovärdig politik i traditionella politiska sakfrågor - partiets väljare är ändå bara intresserade av invandrarfrågan.

Jag tycker att Lena Sundström har alldeles rätt i denna sak. Om media försöker använda traditionella nyhetskriterier på Sverigedemokraterna blir det journalistiska utfallet något helt annorlunda än när media använder samma traditionella nyhetskriterier på de etablerade partierna. Problemet är att det inte finns någon genomtänkt strategi hur man bör göra i stället. Vilken är den journalistiska formeln för att ge Sverigedemokraterna den uppmärksamhet och den bevakning som partiet förtjänar? Förslag mottages tacksamt.

P.S. Tips till Mona Sahlin: Gör Lena Sundström till integrationsminister i en rödgrön regering!