2019-04-28

Kommer V att på allvar försöka fälla regeringen?

Det väckte viss uppmärksamhet när (V)-ledaren Jonas Sjöstedt i veckan antydde att han var överens med Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) om att genom misstroendevotum fälla regeringen på frågan om arbetsrätten. Jonas Sjöstedts uttalande kom efter det att regeringens direktiv för den utredning som bland annat ska se över arbetsrätten och turordningsreglerna blivit kända.

Ja - Vänsterpartiet kan tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna avsätta regeringen vilken dag som helst under mandatperioden. Men mycket talar ändå för att de kommer att avstå.

Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna skulle säkert inte ha något emot att fälla regeringen genom ett misstroendevotum. Sverigedemokraterna eftersom Januariavtalet utestängt partiet från politiskt inflytande under mandatperioden, och Kristdemokraterna eftersom partiet nära nog bundit sig vid masten genom sin retorik om regeringens bristande legitimitet och genom partiets gynnsamma opinionssiffror.

Moderaterna har ett svårare beslut att fatta. Att avsätta regeringen är lätt. Att bilda en ny regering är svårt. Att avsätta regeringen utan att ha en realistisk plan för fortsättningen än knappast att vara den vuxne i rummet. Och partiet har - i rådande opinionsläge - all anledning att frukta ett extra val.

Vänsterpartiet har hamnat i en helt ny situation, jämfört med förra mandatperioden. Åren 2014-2018 kunde Vänsterpartiet genom budgetsamarbetet med den rödgröna regeringen utöva politiskt inflytande över regeringspolitiken utan att behöva ta ansvar för den. Makt utan ansvar, om man så vill.

Men genom Januariavtalet har Vänsterpartiets makt och inflytande över regeringspolitiken minskat, trots att partiet gjorde ett bra val. Visserligen går partiet nu hyggligt, eller kanske till och med bra, i opinionsmätningarna - men det är klart att oppositionsrollen blir frustrerande för ett parti som vant sig vid inflytande över regeringspolitiken.

Problemet för Vänsterpartiet med att fälla regeringen är att ingen vet vad som händer sedan. Kanske får vi en långvarig regeringskris som till sist utmynnar i en moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraternas stöd i varje viktigt omröstning? Kanske får vi ett extra val med osäker utgång, och där Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har möjlighet att stärka sin ställning ytterligare?

Allt detta vet naturligtvis Jonas Sjöstedt, och därför tror jag heller inte att han under överskådlig tid kommer att fälla regeringen. Men mandatperioden är lång, och de sakpolitiska och strategiska förutsättningarna kan förstås komma att förändras före riksdagsvalet 2022.

6 kommentarer:

Unknown sa...

Förutsätter inte själva parlamentarismen att partierna inte bara söker få sina önskemål accepterade utan även att det som står emot blir underkända? V kan knappast passivt godta beslut som strider mot deras ståndpunkter och som de kunnat förhindra? Kan inte vara V:s ansvar att S då berövas sin plattform och inte heller kan V lastas för att en annan regering kommer till? S måste väl snarare fråga sig hur klokt det är att bilda regering på andras politik nä de vet att denna är provocerade för V?

Anonym sa...

V:s hot är en ickefråga. Utredningarna om arbetsrätten (som jag iofs personligen anser inte bör ändras) blir klar strax före nästa val. Samtidigt kommer parterna att förhandla om samma sak. Både fack och arbetsgivare ser helst att det inte blir någon ny lagstftning utan att de kommer överens. (Den tid är förhoppningsvis förbi när LO kunde skicka beställningar till S-regeringar och få dem expedierade.) Att KD och M skulle fälla regeringen nära inpå nästa val på en fråga där de i sak i så fall är överens om att turordningsreglerna ska förändras förefaler högst osannolikt.
PS Noterar för övrigt att LO i EU-valet kommer att prioritera striden mot åtminstone 25% av sina medlemmar, dvs de som röstar på SD. DS
Klas Bengtsson

Jan Holm sa...

Om inte V fäller regeringen, så blir det som väntat, bara tomma ord från V.
Fast det blir också ett klartecken till Löfven, att det är helt ok med högervridningen och fritt fram att fortsätta på den inslagna linjen, utan att detta får några konsekvenser.

Anonym sa...

Det finns så klart inget alternativ, det vet V sedan den där dramatiska helgen,
och frågan ställdes på sin spets, dvs om allt fagert tal om att hålla Sd ute,
inte bara är snickesnack, så måste de 2goda" krafterna samarbeta om ett alternativ.
Det finns inget annat än rådande ordning, och detta gäller ju inte minst för Fp och C.

- Om inte vi får som vi vill, och om inte uppgörelsen tolkas och genomförs som vi vill,
ja vad då? Jo då hotar vi med att släppa fram en UK-regering, eller så hotar vi med extra val. Jo, det ser ju väldigt väldigt ljust ut på opinionsfronten för Fp, Mp och C.

Så länge inte C+Fp byter sida, vilket står dem fritt att göra, men som alltså innebär
att den forna artisten benämnd Alliansen, måste förhandla med S, Mp eller Sd för att få igenom en budget, där S kan ställa vissa krav, vilket innebär att UK hellre passar. Det är ju bara om C+Fp lyckas få Moderaterna på att åter anamma Mps politik, som detta blir möjligt, och det finns ingen sportmössa i världen att M kan återgå till Reinfeldtlinjen.

Så länge parterna till RÖKen stävar/strävar
vidare, dvs lappar och lagar vidare, så är den enda som kan ställa till
något V, som alltså kan vad då? Hota med misstroendevotum, få regeringen
att avgå, och sedan på egen nåder släppa fram en regering LöfvenII, jaha,
kommer Fps och C förhandlingsläge då att försämras? Sannolikt inte, de kommer
bara kunna visa på att de hade rätt, (Att vilja isolera V jämte Sd)

Nu ligger nog riskerna på ett annat plan, och stavas
- förtroende, att överenskommelsen förmår förvalta uppdraget (från väljarna)
- frid/fred, att det det kivas om fundamentala saker och inte cykelställsfrågor
- funktion/förmåga (att samhället fungerar som det är sagt)

Den risken finns trots allt även hos V, för visst ska de ta strid, och förväntas vinna framgång i klassiska arbetar-rörelsefrågor.

Dörrmatterisken innebär att väljare
till vänster trots allt ser V som en del av uppgörelsen,
eftersom det är så. S.W

Anonym sa...

Dvs V har inte heller något bättre alternativ,
och har med viss rätt ett behov att visa att de i någon
mening faktiskt är en smula rökta. Eftersom C och Fp,
genom den nya variant av DÖ som föreligger, valt att exkludera
även V från samverkan om budgeten.


Repetition:

2002 - 2006 Mp var vågmästare och Person regerade på dess nåder.

2006 - 2010 Mp ej vågmästare, alliansen regerade på egen nåder.

2010 - 2014 Kom Sd in, allians = 173 gjorde upp* med Mp = 25 -> 198 för budget

2014 - 2018 räknades Sds 49 mandat inte in, riksdagen = 300. Alli=141, Regeringen=159

2018 - 2022 räknas varken Sd eller V in (enl Fp&C)-> 259 som blir mysko att förklara.

* Reinfeldt meddelade på valnatten 2010 en önskan att samverka med Mp, som med tre mandats marginal blev vågmästare. Enligt Mp kom det inget gemensamt erbjudande från Alliansen om att inleda koalitionsförhandlingar där Mp ställde sig avvisande till att enbart bli ett stödparti. Reinfeldt visste att Mp inte kunde stödja en S-regering, som ju krävde stöd från Sd.

Den 27 september 2010 (12 dagar efter valet) meddelade Mp, efter samtal med Reinfeldt, att de kunde tänka sig ett samarbete med Alliansen inom asyl- och invandringspolitiken i syfte att avstyra Sds inflytande i dessa frågor.

höjer man blicken och tittar på brädspelet, så är det ett sluttande plan, det är bara det att man inte vet vem det sluttar rätt för.

Ska man vara renlärig är det alltså så att riksdagens alla 349 mandat räknas, utan faktiskt bara de som inte är V och Sd, vilket innebär att V+Sd faller bort. Samtidigt är Sd + Mp i högsta grad partier som har vågmästarmakt, eller snarare, Sd har väldigt makt
eftersom om M+Kd+Sd skriver ihop sig om en reservation, så blir det 154, och då är regeringsunderlaget = 116+51 = 167. Det räcker med några missar vid kvittning samt att några opstinata Folkpartiklar röstar gult, så är det klippt, såvida inte V lägger ner.
och det verkar kanske som att V börjar morra lite, och det blir så klart inte bekvämt för fru Lööf och Co. De håller väl masken väl, men nog är det inte bara V som sitter på pottan?


----- Goda - Onda# Alli (diff) < - > Rödgr Diff .... Våg . (Mp+Sd) . Diff

2002 - 349 - 00 - 158 . (- 1) < - > 191 . (+1 ) ... 17 .. (17+00) . (+1)

2006 - 349 - 00 - 178 . (+20) < - > 171 . (-20) ... 19 .. (19+00) . (+2)

2010 - 339 - 20 - 173 . (- 5) < - > 156 . (-15) ... 45 .. (25+20) . (+26)

2014 - 300 - 49 - 141 . ( -32) < - > 157 . (+1 ) ... 74 .. (25+49) . (+29)

2018 - 259 - 90 - 143 . ( +2) < - > 144 . (-13) ... 78 .. (16+62) . (+4)

# Goda = S+Mp+Fp+C+M+Kd (samt V 2014-2018) Onda = V+Sd, utom V 2018-2018.

Dvs som det är tänkt krävs det 175 mandat för att regera, dvs majoritet, men om man exkleruderar både V+Sd från budgetsamverkan, vilket är nuvarande ordning, så krävs
i realiteten 130 mandat, eller snarare att bli största konstellation.
V får räknas med för att bilda regering, men inte i budgeten.
Sd får inte räknas med i vare sig budget eller regeringsbildning.

Frågan, den demokratiska, om vad som är rätt och fel, står och faller med om våra politiker förmår förklara det hela. Den normativt acceptabla delen av riksdagen ska å ena sida förklara att Sd inte är önskvärda eller att kompromissa budget om, men i stort sätt alla övriga frågor går det bra, eller i vart fall gick bra, medan V acceptabla så länge de gör upp med S och Vp, men alltså inte att göra upp budget med, med något av allianspartierna.

Antar att C och möjligen Fp måste markera efter Vidars fullt legitima förklaring om DÖ, där den enda logiska lösningen 2022 är att S+M++Fp+C går till val på gemensamma frågor och söker stöd från V. Det är logiskt, men av någon anledning så tänker sig C+Fp inte detta, och i väntan på att de saknar svar, så är det bara att vänta på att strategin med att få M på knä, genom att Sd äter upp dem på ena sidan, medan C äter upp dem från andra, ger verkan. Nu var det bara så att ekvationen ändrats, igen.
Dvs Kd hittade en egen lucka och det ser inte ut som att C kan tälja guld med guldsked på Ms fria flygels bekostnad. S.W

Anonym sa...

Jo, Vidar fortsätter med rimliga analyser, men nog fick man sig en tankeställare idag i SvDs under strecket, om "confirmation bias", kanske inget direkt nytt, sillstimsbeteendet, men man måste ständigt påminna sig om giftet, att umgås med likasinnade, bubblan och får förmåga att ständigt vilja passa in, med det vi redan tycker. En av poängerna med demokrati är just detta, men problemet är att parlamentet redan är riggat, dvs bubblorna får sällan mötas i ringen för match, allt är redan färdigkokat i trängre sekter/sikter.

Vidar:
"S börjar nu förlika sig med ett 20-25 procentsläge och
närmar sig små höger- och vänsterpartier för att om möjligt
bilda en hållbar koalition framöver."

"M behöver göra en liknande resa. På den tydliga högerkanten
drar Kd till sig ett växande intresse. Där finns inga stora
vinster för M; om man nu inte vill satsa på att krossa Kd."

sw nåja, det är nog enklare än så, Kd+M är de två partier som
tillsammans är bäst på att utmana Sd. det är mindre fråga om
höger, mitten eller vänster, och mer en fråga om migration och
pragmatism. Väljarna korrigerar när regeringspartierna S + m inte
klarar av att hålla i styrpinnen. Nu är M + Sd jämnstora, klart det
tar ut sin rätt någonstans.

Vidar
"På sin egen kant finns ett starkt Sd. Inte heller där finns
särskilt mycket att vinna för M."

sw Vänd på frågan, innan AKB föll 2017, låg M ganska stabilt på 24%
Nu blev M nervösa i maj 2017, på 22,8% och resten är väl historia.
Men nog är det intressant att följa SCBs statistik perioden 2014 - 2018.
Bollen är rund, inget är givet och vad som helst kan hända. Skulle någon
sagt att Kd skulle ligga på nära 10 % 2019, så skulle man trott att veder-
börande rökt på, eller trodde på magiska väsen.

Studeras Kd för perioden
så skvallrar ingenting om den situation vi har idag, och som vi nu tar för given,
dvs vi är ständigt fångade i nuets primat, och extrapolerar på den situation vi
ser just nu. Nov -17 och Maj-15 till nov-15, är intressanta, vad fick Sd och
verkligheten just då att vara annorlunda än den situation vi ser framför oss nu.

-------- S ----- Vp --- Mp --- M ----- Kd --- Fp --- C ---- Sd ---- Övr -- Alli -- SVMp
Val-18 - 28,3 .. 8,0 .. 4,4 .. 19,8 .. 6,3 .. 5,5 .. 8,6 .. 17,5 .. 1,5 .. 40,3 .. 40,6
Maj-18 - 28,3 .. 7,4 .. 4,3 .. 22,6 .. 2,9 .. 4,4 .. 8,7 .. 18,5 .. 2,9 .. 38,6 .. 40,0
Nov-17 - 32,6 .. 7,0 .. 3,8 .. 22,2 .. 3,1 .. 4,2 .. 9,5 .. 14,8 .. 2,6 .. 39,2 .. 43,4
........................................................... ????
Maj-17 - 31,1 .. 6,3 .. 4,5 .. 18,1 .. 3,2 .. 5,0 . 11,3 .. 18,4 .. 2,2 .. 37,6 .. 41,9
.............................. ???? ............... ????
Nov-16 - 29,2 .. 7,7 .. 4,5 .. 22,8 .. 3,1 .. 5,0 .. 7,1 .. 17,5 .. 3,2 .. 38,0 .. 41,4
Maj-16 - 29,5 .. 6,8 .. 4,7 .. 24,7 .. 3,1 .. 5,4 .. 6,1 .. 17,3 .. 2,4 .. 39,3 .. 41,0
Nov-15 - 27,6 .. 5,5 .. 5,9 .. 23,5 .. 3,5 .. 5,5 .. 6,5 .. 19,9 .. 2,1 .. 39,0 .. 39,0
........ ???? ................ ???? ....................... ????
Maj-15 - 30,0 .. 6,2 .. 6,6 .. 25,6 .. 3,7 .. 4,9 .. 6,4 .. 14,4 .. 2,3 .. 40,6 .. 42,8
........ ???? ............................................. ????
Nov-14 - 32,2 .. 5,7 .. 7,2 .. 24,2 .. 3,7 .. 5,3 .. 6,0 .. 12,4 .. 3,2 .. 39,2 .. 45,1
Val-14 - 31,0 .. 5,7 .. 6,9 .. 23,3 .. 4,6 .. 5,4 .. 6,1 .. 12,9 .. 4,0 .. 39,4 .. 43,6

Vidar:
"Moderaternas chans är nog att vara det "regeringskompetenta samarbetspartiet" på den borgerliga kanten. Det är en svår roll. Men de andra rollerna är redan upptagna."

sw jo, det finns inget annat parti som kan axla manteln, Centerpartiet är numera
ett parti som polariserar dels ekonomisk politik, dels migration, så partiet
kan glömma att bli något att bygga en regering kring. En modenyck som vill bli något
som det inte kan bli. Så M har egentligen en ganska enkel resa, det finns inget borgerligt alternativ. Med tiden är det rimligt att M stabiliserar sig på runt 20 %
och att Kd kretsar kring 7 - 10 % som alltså innebär att M+kd har potential att ligga
på 30% och ner mot 25% eller varför inte 21,3% som i maj 2017. S.W