Jag har heller inget problem med principen att låta största block - de rödgröna eller allianspartierna - regera. En sådan lösning får gärna kombineras med blocköverskridande samverkan och breda politiska uppgörelser i enskilda sakfrågor. Men Alliansen misslyckades med att hålla fast vid Decemberöverenskommelsen förra mandatperioden, och det är tveksamt om de skulle lyckas bättre denna gången.
En del vill ha en alliansregering, även om de rödgröna partierna fått ett starkare väljarstöd än Alliansen. Den idén tror jag inte på, då en sådan regering blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning. Jag tror verkligen inte Annie Lööf och Jan Björklund vill ge Sverigedemokraterna en sådan politisk makt, och jag tror heller inte Centerpartiets och Liberalernas medlemmar skulle acceptera en sådan lösning. Jan Björklund och Annie Lööf har också lovat dyrt och heligt att inte gå in i en sådan regering:
"Vi är inte beredda att sätta oss i en regering där Alliansen skulle vara mindre än de rödgröna för det skulle betyda att SD kan utpressa en sådan regering och säga 'gör ni inte som vi vill så fäller vi er', så kan de säga hela tiden och man hamnar snabbt i ett starkt beroende." (Jan Björklund i Aftonbladet 24 januari 2017.)
"Om
Alliansen blir mindre än de rödgröna krävs det ju stöd över
blockgränsen för en Alliansregering då vi säger nej till ett aktivt stöd
från
SD." (Annie Lööf på Twitter 7 augusti 2018)
Det finns förstås en möjlighet att Centerpartiet och Liberalerna påhejade av Jimmie Åkesson släpper fram en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna, även om de rödgröna fått ett starkare väljarstöd än vad allianspartierna fått. Men jag tvivlar på det. En sådan regering skulle bli än mer utlämnad åt Jimmie Åkessons välvilja, och det tror jag inte Annie Lööf och Jan Björklund och deras partikamrater vill. En sådan regering skulle knappast heller bli särskilt långlivad.
Givet att valnattens resultat håller i sig talar därför det mesta för en regering baserad på blocköverskridande samverkan - till exempel genom en koalitionsregering eller genom samverkan/förhandlingar om budgeten och andra viktiga politiska sakfrågor. En sådan lösning tycks också ha ett starkt folkligt stöd. När Sifo ställer frågan "Ska man bryta upp eller fortsätta med dagens blockpolitik?" svarar hela 64 procent att man ska bryta upp den, endast 19 procent vill
fortsätta med den.
Men vägen dit blir lång och snårig. Fortfarande har partiledare och partiaktivister för mycket valkampanj i huvudet. Varje parti har ett behov av att köra sitt eget favoritalternativ i botten, för att därefter med hedern i behåll kunna inta nya positioner. Jag ser inget märkligt i det. Politik är det möjligas konst, även om det ibland känns omöjligt.
*
Just nu går mina tankar till Anna Lindh. I dag är det 15 år sedan hon mördades. Hon fattas oss.
17 kommentarer:
Det hade ju varit begripligt om Alliansen hade tagit avstånd från SD, om dessa hade ställt långtgående krav , för att ge Alliansen sitt stöd.
Som nu är fallet, så vägrar ju Alliansen att ens samtala med SD.
Det tycks vara viktigare för Alliansen att avstå regeringsmakten och möjligheterna att genomdriva sin politik, än att riskera att SD skulle ställa upp på denna.
Att S vill slopa blockpolitiken måste väl främst tilltala invandringsförespråkarna. Med MP,C och L i Regeringen tillsammans med S, blir situationen ohållbar för S att driva en restriktiv migrationspolitik.
Kunde man inte göra en deal i stil med sommarregeringen 1936?
Dela upp mandatperioden i mindre perioder där vi växlar mellan alliansen och rödgröna? Antingen två långa perioder eller flera mindre.
Anna Lindh föreläste på min gymnasieskola nån vecka innan hon mördades. Jag var rätt politiskt blåst på den tiden så jag kan inte säga att hon gjorde något större intryck på mig, men tjejerna verkade väldigt taggade av henne, och det var ju spännande att se en minister.
Var ni bekanta?
Jag är överens med Ulf om att vänsterpartiet kommer att sakna inflytande åtminstone fram till nästa val. Men till skillnad från honom tycker jag att detta är utmärkt.
Ingen vet (bokstavligt talat) hur nästa regering kommer att se ut. Men kan Löfven bli statsminister i nästa regering? Aldrig med stöd av SD. Knappast heller med stöd av M och KD. Återstår "mittenpartierna". Björklund har såvitt jag hört inte definitivt avfärdat möjligheten. Det har däremot Lööf: "Jag kommer inte att sätta mig i en regering med Löfven som statsminister." Jag utgår från att partiledares KATEGORISKA uttalanden gäller och inte är trick för att kortsiktigt vinna röster. Då återstår att se om S är beredda att svälja den bittra kalken och sätta sig i en regering med MP, L och C utan att få statsministerposten. Att S skulle acceptera att vara stödhjul åt en alliansregering är ju inte sannolikt vilket innebär att en sådan inte är möjlig (givet nuvarande mandatfördelning). Men hur denna regerings politik skulle se ut vet jag inte. Sannolikt skulle utrikespolitiken behöva ändras eftersom inte minst L har en annan syn än den Wallström representerar. Hur den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken skulle se ut har jag ingen aning om eftersom S och C är varandras motsatser. Detsamma gäller migrationspolitiken, där S och M ligger närmast varandra (jag bortser från falangen inom S som Ulf representerar). Expressen skriver att S är beredda att ge upp kravet på begränsning av vinster i välfärden. Men det är ju en ickefråga idag med en ännu större riksdagsmajoritet emot än före valet. Den gemensamma nämnare som förenar denna regering är att hindra SD att få inflytande. Inte mycket att bygga ett regeringsprogram på.
Det finns naturligtvis några andra regeringskombinationer som är tänkbara, de flesta mycket svaga. Mitt bästa förslag är S+M. Något som inte kommer att inträffa på kort sikt. Men eftersom vi sannolikt kommer att gå in i en lågkonjunktur inom nästa mandatperiod kommer vi att behöva en handlingskraftig regering som kan genomföra flera strukturreformer, ju förr desto bättre. En S+M-regering skulle förhindra ytterkantspolitik, skulle stå för en restriktiv migrationspolitik och förhoppningsvis införa en integrationspolitik där sysselsättningen inte i huvudsak består av subventionerade jobb.
PS Jag har länge varit medlem i S och betraktat mig som en gråsosse. (Lämnade när jag tyckte att Göran Persson blev alltför mycket HSB.) Nu hörde jag till min förvåning på Kvartal Daniel Suhonen säga att han var gråsosse. Om det är sant är S illa ute, för Suhonen liksom många andra på vänsterkanten är ju i sak mer överens med V än med traditionella gråsossar. Dock representerar Suhonen inte den postmoderna identitetspolitiska falangen, vilket tror allt är ett plus.DS
Klas Bengtsson
Sedan måste man ställa sig frågan varför alliansen gjort bedömningen att det är lönt att hålla en presskonferens före den definitiva rösträkningen är klar, och inte efter.
Konferensen nu kl 11 baseras ju på icke definitiva omständigheter, och kan alltså bara bli hypotetisk, gäsp.
- Det är inte osannolikt att alliansen är mindre än rödgröna budget-konstellationen.
- Reinfeldt regerade i minoritet med stöd av Mp 2010 - 2014, liksom HSB 2002 - 2006
- När inte Dö fungerade, och slängdes över ända, hittar de på en ny Dö-liknande formel.
- De som lyckas få ihop en budget som de som antar den, även ingår i regeringen, ja
.. de ska ha första tjing på talman och regeringsmakten.
- men, detta ska ske utan grundläggande parlamentariskt stöd, dvs de tänker sig stöd av Sd i kommande sakpolitk, utan motprestation.
Varför inväntar de inte valresultatet, och sliper knivarna efter verkligheten, istället för att anpassa verkligheten efter sin rätt slöa knivar.
1. Det ska väljas en talman, och detta är det SD som avgör, inte moderaterna.
2. Det ska hållas en statsministeromröstning senast 8 oktober.
3. Det går att utlysa misstroendevotum dessförinnan, om frågan väcks i kammaren.
4. Vilket förefaller vara fallet.
5. Innebär att de ändå är beroende av SD för att fälla Löfven, men anser att det är bråttom att komma över budgetavdelningen på finansen.
6. En ny regering kan inte tillträda förrän den gamla har avgått, och frågan om vem som blir ny regeringschef står skrivet i stjärnorna.
En sak vet vi, det är ett spel för galleriet, eftersom Sd inte kommer att acceptera en statsminister med en viss budget och vissa statsråd hursomhelst.
Men visst är det spännande, galleriet.
S.W
Magstarkt av Alliansen att begära att det klart största partiet S, skulle bli ett stödparti, för en M ledd regering.
I det nuvarande läget, då S,MP och V är större än Alliansen, är det naturligtvis självklart att Alliansen borde vara "konstruktiv" och stödja S,V och MP istället.
Allt under förutsättningen att Alliansen fortsätter att vägra samtala med SD.
Intressant att det tycks vara viktigare att frysa ut SD, än att genomdriva sin egen politik i regeringsställning.
Jo, visst är det kyckling-rejs.
När alliansen synes bli ett mandat mindre än S+V+Mp, så blir de beroende av Sd för att knipa talmansplatsen :-) och talmannen kan väl inte vara viktig i detta läge, när det blir 3 - 4 talmansrundor och det är talmannen som ska avgöra om det är lönt att släppa fram en regeringschef, med eller utan "stöd" av en budget i kammaren, dvs det som avgör budgetfrågan är hur många röster den får, eller inte får. Det är väl ingen direkt nyhet att S+Vp+Mp inte kommer att rösta för en alliansbudget, även om den innehåller mycket skrala skattesänkningar. Nä, det är väl inte svårt att begripa att V kommer att vara rimligt samarbetsvilliga och gå med på att rösta för en S-budget, vilket torde vara möjligt även med Mp, varför det i första ordningen blir dragkamp om Mps gunst.
Beroende på sidval för Mp i budgetfrågan, avgörs sedan Sds avgörande.
Frågan är om de bägge blocken lägger exakt samma summa på migration och integration, som förra valet, för att spela med Mp? Det blir alltså sedvanligt migration som håller Svensk politik gisslan i fyra år till.
Nä, du står striden om vem som kan regera bäst;
- en allians som gjort upp med mp och har Sd mot sig, eller
- en ren s-regering, som har Mp och V med sig.
ELLER
- en m+kd-regering som har Sds stöd, och Fps + Cs
- en S-ministär, som backas upp av endera Sd eller av Mp+Fp?
ELLER
- en c+Fp-ministär, som backas av S, men det blir en rätt meningslös regent, som inte kommer att kunna åstadkomma någonting på fyra år.
S.W
Slingrandet från alliansen att komma undan stöd från Sd fortsätter, fast det är tyst i talmansfrågan, om den nya regeln är att den "konstellation" av partier som avser bilda regering, fast innan de kunnat bilda regering, har rätten att utse den nyckelperson, som för förhandlingar med regeringsbildare, om vem som har bäst förutsättningar att bilda regering. Det är onekligen en ny spännande princip, en slags hypotetisk parlamentarisk princip, för att få stöd, att inte ha ett stöd emot sig, fast efter att man tillsammans med det parti man skyr som elden tagit stöd för att rösta bort sittande regeringschef
i statsministeromröstningen.
Fast på DN debatt föreslår Alliansen att de ska ta makten från S, genom att votera bort Löfven från posten med stöd av SD, för att därefter inte tala med SD på fyra år, och regera själva, med stöd av S, i alla frågor som de inte råkar få stöd av SD, utom då SDs hjärtefråga förståss. För där räknar de med stöd av S, eller i vart fall Mp.
Nä, det kan ett barn räkna ut att S inte ska agera stödparti åt hela alliansen, är de från vettet, varför skulle S begå politiskt självmord? Att agera för stöd för borgerlig politik? Nä, S och Vp har i många frågor mer gemensam ideologi och värderingar, än både;
- de konservativa å ena sidan
- de nyliberala globala skattesänkarna å andra sidan.
Det är precis lika rimligt att säga att alliansen som helhet i så fall ska agera stöd för S, allt för att utestänga Sd från inflytande, som alltså är samma princip som låg bakom DÖ. Det är klart att det röda och blå laget tycker olika i många frågor, och då måste de endera enas/jämkas, eller ta stöd av SD. S.W
Löfven idag:
– "Socialdemokraterna blir inget stödparti"
Det visste redan alliansen, som alltså ännu inte presenterat en gemensam budget eller gemensamt politiskt manifest, samtidigt som de inför förra valet krävde att S skulle regera med stöd av Vp, dvs som budgetkonstellation, eftersom de trodde att detta inte var görligt med Mp i samma båt. Tydligen klarade Löfven detta.
Så när den idén inte bar, så kommer nästa SNILLRIKA idé, att Löfven måste ha med Vp i regeringen, för att de ska räknas som stöd på riktigt.
Negativ parlamentarism råder avseende regenten, men i praktiken inte avseende budget, som i normalfallet kräver majoritet, för att politiken ska fungera i samklang med alla riksdagsbeslut som avser lagstiftning.
Nu verkar det som att alliansen anser att "största block" ska regera, innebär vilken "regering" som är störst. Men den principen finns inte fastlagd i någon praxis, det lär väl heller inte accepteras av Mp?
Löfven:
– "Förhandlingarna kommer inte att fungera om de ska ske block mot block, förhandlingarna måste ske mellan partier".
sw det är förvisso frivilligt, klart att partiledarna för det blå laget inte kan tvingas att förhandla en och en med S, det säger sig själv att de inte heller kommer att göra.
Det finns nämligen inget att förhandla om, om de avser att bilda en egen regeringsallians. Så det kommer inte att bli några samtal alls :-)Ä varken med Sd eller mellan S och alliansen, eftersom bägge aspirerar på samma post. Så den enda som kan föra samtal är talmannen, och denne heter för tillfället Urban. och nästa talman är det Sd som utser, dvs om inte S och M kan enas, vilket ingen ännu tror är möjligt, varför den talman som S framför, vinner om Sd lägger ner :-) Vilket är rimligt, i vart fall om Ian hade varit i livet.
Löfven:
- kallar genomgående Sd för "ett oanständigt parti".
– "SD har anammat en "existentiell krigsretorik", vilket är ett bevis på att de aldrig kan få inflytande över svensk politik"
Antagligen detta med "segra eller dö" som är lite putslustigt, mot bakgrund av DÖ.
- Vinna eller försvinna, är ett annat inte fullt så ödesmättat uttryck, men nog är alla överens om att spelet för galleriet, handlar om att ingen får bli beroende av Sd, fast
frågan inte går att runda, i praktiken, men nu gäller retoriken. S.W
Aha, nu är det dags för en ny parlamentarisk "term"
EBT på twitter:
"Alliansen är det största regeringsbildande alternativet och
vi är redo att ta ansvar för Sverige."
Jo, principen formuleras för att kunna hitta en annan formen än DÖ, för att regera utan stöd av Sd, men samtidigt utan stöd i parlamentet, dvs att kunna regera som minoritetsministär, med en majoritet emot sig, eftersom det enligt dem själva inte (ännu) finns något annat "regeringsalternativ" som är större.
men hallå, vän av ordning, vår grundlag föreskriver bara val av en (1) enda person, som kan bli regeringschef, så det handlar inte om vilka som denne sedan väljer in som statsråd, utan om hur många riksdagsmän som röstar för eller emot denne, och framför allt, hur många som röstar för eller emot budgeten, så har det alltid varit. En ny finurlig princip, som bara för att det lag som är mindre än det rödgröna laget anser detta, så betyder inte detta att det är sant, det är möjligen mer lite löst tyckande.
För att kunna regera, så måste alliansen ha:
- stöd från Sd för att avsätta Löfven,
- stöd från Sd för att välja en talman som inte kommer från det största partiet,
... i den största "konstellationen"
- innan "avsättningen" är de beroende av talmannen, som antas lägga fram UK som förslag till kammaren, trots att hans budget (sannolikt) kommer att vara mindre än; de rödgrönas alternativ, dvs
- om inte Sd röstar på en ren S-budget, eller lägger ner.
- varför val av statsminister grundas på en hypotetisk budget, som ej sett dagens ljus,
- för att sedan i december, eller tom efter julafton hålla budgetvotering, där alliansens budget, som ingen ännu sett, och heller inte kommer att få se, före valet av statsminister, nog ändå inte faller Sd i smaken,
- varför "alliansen" sedan avser att bedriva politik, genom författningar, där de måste de ha med sig en majoritet i kammaren, dvs inte ha S+Sd emot sig....de måste välja, Sd eller S, och för att få med sig S, och inte Sd, kanske inte heller är gratis.
Lycka till, utan att föra samtal med Sd.
S.W
I vart fall är det inte märkligt att Sjöstedt anför att Vp stödjer en talman från S samt att Vp kommer att stödja en S-budget, enderna genom budgetsamverkan eller genom regeringsamverkan, dvs som det varit, så det går att anta att S självfallet förebereder sig för att sitta kvar och inväntar statsministeromröstningen, för att sedan avgå, för att sedan fortsätta som expeditionsministär, och sedan lägga fram en budget, som har stöd av Vp och Mp, varför vi kan vänta oss spännande turer med talmansrundor för att välja en ny statsminister. Hur detta ska ske utan att talmannen samtalar med Sd, som kommer att ha en av talmännen, är helt otroligt, eftersom val av statsminister hänger på vems budget som går i hamn.
I grunden är det enkelt, det går inte att byta regering och lägga fram en budget, utan stöd av riksdagen, och detta kan alliansen endast få av endera Mp eller Sd, eller så klart S. Men S förutsätter stöd från någon av allianspartierna. och ingen kommer att ge sig. Hur sedan politiken som ska drivas ska kunna bedrivas utan stöd av Sd är ännu märkligare. S.W
Alliansen samlar alltså för tillfället 142 mandat i kammaren.
S = 101 (100)
Sd = 63 (62) mandat.
Sum 164 mandat, med endera Mp eller Vp blockerar de enkelt en borgerlig budget.
Alliansen samlar 142 mandat, och med Mp rasslar de ihop 157 mandat, dvs S+Sd kan blockera. Så Mp har ingen direkt egen handlingsfrihet att högerprassla.
M. = 70 (71)
Kd = 23
Sd = 63 (62) mandat.
Sum: 156, vilket är 8 mandat mindre än S+Sd
och för att klå 156 mandat behöver ett motalternativ samla 157
S = 101 (100)
C. = 30
Fp = 19 (20)
Mp = 15 (16)
Sum: 165, dvs de måste ha med Mp
Medan alliansen + Mp samlar 157, dvs vad som behövs för att spöa en M+Kd-minisgtär,
men detta kan alltså ändras när den feta tanten sjungit klart, Nibelungenlied eller något.
Det verkar alltså som att det innan allt detta, blir en liten diskussion om hur vår konstitution ska tolkas, hitan och ditan, beroende på vem som säger vad, om hur man kommer undan DÖ, utan att ta stöd av Sd, fast man är en mindre "konstellation", fast å andra sidan kanske vi istället för blok, som blev konstellation, ska lära oss att säga regeringskonstellation, men som sagt, det är Riksdagen som bestämmer, inte några partiledare, och det är en (1) person som ska väljas som regeringschef, varken mer eller mindre, och denne person kan utse fan och hans moster till regering, så länge regerings tolereras av riksdagen, och har man inte stöd av Sd, måste man ha stöd av den andra sidan, och det verkar inte alliansen ha, som det ser ut just nu. S.W
Jo, alltså, vore man själv i Sds kläder, skulle man ju se till att hålla god min i elakt spel, Sd slåss ju ändå inte om regeringsmakten, utan om en långsiktig plan, att få igenom sin politik. Och som det ser ut gäller det alltså att vara tydlig med att de siktar på 2022, eftersom om inte de som nu slåss om makten löser de problem som ger upphov till:
- att Sd knipit ytterligare 13 eller 14 mandat, och
- befäst ställning som riksdagens tredje största parti, nära nog jämstora med m
så kommer givetvis Sd fortsätta att öka, på någons bekostnad.
Det finns alltså ingen direkt anledning för Sd att grina illa, av att alla även detta val försöker runda partiet, deras väljare kommer i vart fall inte bli besvikna, eftersom
partiet faktiskt inte får ta ansvar.
Så vore man i Jimmys kläder skulle man ju visa makt, tex att inte rösta med alliansen om misstroendeomröstningen, inte för att Sd skulle få något i gengäld, inte ens en klapp på huvudet, men det skulle kunna gå att förklara att de viss kommer att votera om misstroende senare, om de inte får igenom några av sina krav från alliansen.
Dvs detta skulle eventuellt kunna spräcka alliansen, eftersom alliansen inte kommer åt statsministerposten utan att först fälla regeringen Löfven, och bara för att Löfven skulle klara statsministeromröstningen genom att Sd lägger ner, så innebär ju inte det att Sd inte senare kan fälla, dvs om de får något i utbyte av borgarna. Men det kommer de inte att kunna få av C eller Fp, så då blir frågan hur UK i så fall ställer sig?
Alternativet är trots allt en S+Mp regering, med endera stöd från Vp eller stöd från Fp och eller C. Eftersom om det visar sig att det inte går att bilda en regering med UK som statsminister utan Sd, så borde ju C och Fp ta ansvar för Sverige, väl?
Det saknas stöd för en borgerlig ministär, utan stöd av Sd, och det stödet vill de inte ha, och då är detta viktigare än borgerlig politik, fast å andra sidan kan de väl få igenom sin borgerliga politik i utskotten med stöd av Sd ändå, och det är väl viktigare än att slänga sina heliga principer överbord, väljarna förstår säkert...
S.W
Mats Linder i Gotlands allehanda:
"De fyra borgerliga partierna beter sig nu obegripligt.
De säger sig vilja bilda regering, men de vägrar att ens
tala och sondera terrängen med SD. Däremot vill de gemen-
samt tala med den statsminister som vägrar avgå trots att
han saknar stöd i riksdagen.
Vad tror de ska hända? Ska de avsätta Stefan Löfven, behöver
de hjälp av SD. Ska de sedan själva bilda regering med stöd
av just Stefan Löfven? Eller ska de övertyga Löfven om att
avgå självmant och hjälpa dem till makten?
Glöm det. Det är inte Löfvens uppgift att ta er ur den knipa
ni försatt er i.
Vad tror de sig för övrigt kunna uträtta i regeringsställning,
om varje förslag måste förankras på den andra sidan blockgränsen?"
Ganska glasklart formulerat.
S.W
Det är alltså ganska klart, att det börjar krypa in på alla möjliga
kanter, detta med parlamentarism. Att det är väljarna som väljer parlament,
representanter för folkstyret, och sedan väljer representanterna, dvs
riksdagsmännen, en exekutiv regent, som visserligen
- kan styra och ställa oinskränkt med utrikespolitiken,
- och kanske även med viss utnämningsmakt,
Men i övrigt har att följa order, från;
- från EU, som emellanåt kokar ihop sådana dumheter, att de tigger om stryk,
- Riksdagen och dess utskott.
Så nu, mot bakgrund av vad som börjar sjunka in, om vi verkligen ska tala om ansvar och allvar, så borde våra partimyglare på allvar fundera över vilka gubbar och gummor som ska sitta i vilka utskott.
Från att statsbudgeten styrt utskottens arbete, via finansutskottet, så blir det nu lite omvänt, dvs statsbudgeten kommer inom överskådlig framtid att behöva vara jämkad, och den jämkningen sker rimligen i finansutskottet. För var finansdepartementet hund, och utskottet svans, nu är utskottet hund och finansdepartementet svans. Den som blir finansminister, och ska hålla fortet, måste helt enkelt vara välförankrad i finansutskottet och dess presidium, och för att klara av detta, måste man rimligen samtala med varandra.
Just nu, vid beaktande av att väljarna ska utkräva ansvar 2022 av riksdagens partier, och alla nu tänker hålla ffast vid den tidigare taktiken, att ge Sd frikort genom att låta dem undslippa ansvar, så borde helt enkelt etablissemanget fundera en gång till på hur de kvarvarande sju partierna, eller möjligen sex - eftersom Fp inte räknar in V - borde agera, på hur de ska kunna bedriva en ansvarsfull politik i Riksdagen, utan att väljarna får fnatt.
Rreinfeldt2 uträttade inte väldigt mycket, och Löfven har haft det ännu svårare att få igenom sin politik. S.W
Det verkar bli utpressning och full fart mot stupkanten.
- Att Sd röstar för talman från M utan gengäld bör de nog glömma, dvs Sd kan lägga ner, och överlåta talmansvalet till 7-klövern :-) Om Sd röstar för, kan man nog se det som att Sd på ngt vis sesr en möjlighet att via en talman från M, sedermera trixa igenom en moderat ministär.
- Men att tipp av av Löfven, blir en annan femma, om han inte avgår. Dock är det nog självklart att Sd lägger ner vi votering av statsminister, och då borde Löfven vinna mot U.K,rent parlamentariskt.
- Varför skulle Sd rösta för U.k om han har med C i båten och därmed en kommande budget med C-anspråk?
Detta blir nog en del av spelet, dvs att alla parter kommer att försöka sätta press på SD, att vara "vuxna" i rummet, och ta ansvar för en borgerlige regering, som inte vill ha med Sd att göra....
The show must go on
Men frågan kvarstår, detta med hönan och ägget vår negativa parlamentarism bygger trots allt på att den som blir regent, kommer att få med sig en (relativ) majoritet för sin budget. Nu kan inte alliansen få igenom en dylik, utan "aktivt" stöd av Sd, såvitt inte Mp byter sida, och då kan Sd istället rösta aktivt för en budget som är s-märkt, eftersom precis var enda kotte som inte röstat på SD, kan räkna ut att Sd kommer att vara lojala mot sina väljare, och inte rösta för en budget som är förhandlad med C och Mp. Den röd-gröna budgeten kommer att bli större än alliansens, såvitt inte Mp lägger ner, och en budget från S som Sd stödjer, kommer att vara ännu större än alliansens, med eller utan Sd.
Det borde alltså bli ett skådespel av guds nåde.
I grunden finns tre lägen för Sd
- stödja en m-budget
- stödja en s-budget
-lägga ner.
Rödgröna är större än alliansen, och Sd kommer inte att stödja en rödgrön budget, så i kammaren vinner i så fall en alliansbudget bara om Sd lägger ner. Men visst har de kokat ihop ngn slags plan, alliansen, frågan är mer om planen sedan håller för trycket. Det borde vara så att både M+kd samt C samt Fp har egna planer, som inte inbördes kommunicerats, beroende på vad som händer om plan A och B havererar. S.W
Leijonborgs kattlucka är redan bevingad. Dvs sedermera ngn slags mysko kattlucka för att räkna in stöd av Sd, utan att Lööf eller Björklund tappar ansiktet. Kontakterna man har på vänsterkanten ser nog detta som den mest överhängande risken. Men centerpartiet är outgrundligt, de har i akt och mening arbetat frenetiskt för att inte läka ihop kabinettsfrågan, migrationen, inte minst genom gymnasielagen. Så inom M, ver de var de har sina "vapenbröder" - inte mycket till allierad när kulorna viner. Så för egen del är jag tämligen övertygad om att om/när alliansen spricker, eftersom den inte kan bli vald utan bifall från Sd, så kommer den inte att kunna flyga. Vid detta läge, plan C, så aktiverar C + Fp planen att regera med stöd av S, eftersom deras mål är att regera och komma åt Bryssel, och går det inte med M och Kd, så går det med S.
Tips:
Alliansregering - Glöm det.
RÖd-grön regering - Glöm det.'
------------------------------
M-ministär alt M+Kd ministär 50 - 75 %
S-ministär 40 - 60 %
------------------------------
C + Fp-ministär: 20 - 40 %
------------------------------
M+S-ministär, alltså M i förarsätet: 5 - 10 %
S+M-ministär, alltså S i förarsätet: 20 - 20 %
Det är den där kattluckan, alltså frågan är varför C + Fp skulle stödja en M-ministär, utan att själva sitta i regeringen?
S.W
Skicka en kommentar