I dag lanserade Jonas Sjöstedt överraskande riksdagsledamoten Lotta Johnsson Fornarve som Vänsterpartiets kandidat till posten som andre vice talman. Den posten är enligt praxis tänkt att besättas av riksdagens tredje största parti, i det här fallet Sverigedemokraternas Björn Söder. Men Jonas Sjöstedt menar att Björn Söder bland annat genom sina uttalanden om att det inte går att samtidigt vara jude och svensk visat att han inte är lämplig för talmansposten.
Jag tycker att Jonas Sjöstedt gör alldeles rätt och jag hoppas att Lotta Johnsson Fornave blir vald. Visst kan man hävda att det är fel att bryta praxis i formfrågor som till exempel vid talmansval. Men det finns väl i dag inte längre någon sådan praxis. Tidigare tillsattes talmannen från antingen det största partiet i riksdagen eller från det största partiet i det största blocket i riksdagen. Men nu tänker ju Alliansen av allt att döma lansera en egen kandidat, som varken kommer från det största partiet eller det största blocket. Och då är praxis redan bruten.
Sedan håller jag med Jonas Sjöstedt i sak. Nomineringen av Björn Söder är närmast att betrakta som en provokation från Sverigedemokraternas sida.
Hur kommer det då att gå? Det vet vi ännu inte. Frågan kommer att avgöras genom sluten omröstning. Sverigedemokraterna har 62 mandat. Men vilka förutom Sverigedemokraterna kan tänkas rösta på Björn Söder? Vänsterpartiet har 28 mandat. Miljöpartiet har 16, varav förmodligen de allra flesta röstar på Lotta Johnsson Fornarve. Det blir som mest 44 mandat.
Jag skulle sedan tro att väldigt många av övriga ledamöter väljer att lägga ned sina röster, just för att skydda "praxis". Men omröstningen är sluten, så varje ledamot har möjlighet att följa sitt hjärtas väg. Om ingen utanför SD röstar på Björn Söder räcker det med att 19 ledamöter från till exempel Socialdemokraterna, Liberalerna eller Centerpartiet rösta på Lotta Johnsson Fornarve så blir hon vald.
Det vore bra om Björn Söder inte valdes till riksdagens andre vice talman. Jag hoppas därför att Vänsterpartiets kandidat Lotta Johnsson Fornave blir vald i stället.
10 kommentarer:
Jag kan tänka mig att en del socialdemokrater röstar på V-kandidaten, men tror inte att alla Mp-ledamöter gör det. Det har hänt förr att ledamöter avvikit, vid val av talman. (Valet av Ingemund Bengtsson)
Mattias Karlsson vill ju ha strid så då är det bra om det blir om demokrati och alla människors lika värde. Jimmie Åkesson slåss sitt eget kulturkrig med folkdräkt och att sjunga nidvisor när Sveriges statsminister mördats.
Det löser sig på ett utmärkt sätt om SD röstar på Alliansens kandidat som talman och sedan Alliansen röstar på SD:s kandidat som andre vice talman. Det viktigaste är ju att talmännen kommer från de tre största partierna och inte från ett 8 procent som V. Bättre då att talmansvalet speglar röstresultatet.
Det är lurigt med demokrati. Nu är det väl så att parlamentarismen är fastslagen i RF, och att "all makt" utgår därifrån. Är man inte överens, så är det majoriteten som styr.
Det där kan man så klart ogilla. Vad som är svårt att begripa är varför Björn Söder valdes förra gången? Dvs Riksdagen valde att följa praxis. Nu gick Sd fram, och själv har jag inte läst något direkt komprometterande om Söder, förutom då olika tolkningar av vad som är skillnad mellan stat (medborgarskap), nation och etnicitet.
Det är ju hopplöst och sannolikt enkelt att bli missförstådd. Samiska "folket" måste väl vara något som skiljer, i vart fall juridiskt, eftersom detta folk är inskrivna i vår regeringsform. Hur som helst, vill nu inte vänsterpartiet ha Söder, så får de väl finna sig i att det blir kohandel, vill alliansen ha en kandidat, så krävs det alltså majoritet, vilket innebär stöd från Sd, alternativet är då en talman från C, men då spricker väl alliansen? eftersom det skulle kunna antas vara Vänsterpartiet som kräver att tidigare praxis ska ändras.
Nä, dessa problem hade vi inte i Sverige före 2010, och efter att Sd äntrade Riksdagen, för något borde vara orsakat av, inkl ökningen till att bli Sveriges tredje största parti. Sedan infinner sig frågan, om man frångår storleksprincipen, vilket "block" som inte innehåller Sd, ska tillsätta talmannen utan majoritet, och då borde det vara S, eftersom det blocket är större.... men utan Dö, så borde alltså parlamentarismens principer gälla, dvs flest röster, och detta saknar alliansen utan Sd, så alternativet till en moderat bli så klart en centerpartist, som får stöd av S, Vp, Mp och C :-)
Vilken föreställning. Alliansen vill så gärna regera, men utan Sd så saknas faktiskt stöd, och den frågan har fortfarande inte Fp och C lyckats förklara, varför de tillhör en allians, som vill regera, men saknar stöd, såvitt inte stödet kommer från Sd :-)
Alltså, man måste som demokratiskt skolad medborgare få ta sig rätten att vara en smula skadeglad. Alliansen är överens om:
- att inte vilja ha kvar Löfven som statsminister
- att inte på något vis göra sig beroende av stöd från Sd
- att regera tillsammans på nåder av S, som antas rädda alliansen, så att de inte blir beroende av Sd.
Spännande blir det. Det var sluten votering även förra valet.
S.W
Ulf Bjereld skriver. "Nomineringen av Björn Söder är närmast att betrakta som en provokation från Sverigedemokraternas sida." I Sverige är SD en provokation rent generellt i mån av sin existens av den anledningen att Sverige tills för något år sedan har haft anseende som en humanitär nation och ett föredöme för andra länder angående att bistå människor som drabbats av krig och andra katastrofer. Detta anseende har fått rejäla hack i kanten av politiker och beslutsfattare men vissa möjligheter finns till att de hacken kan repareras. I de "reparationerna" tänker inte SD delta utan tvärtom, SD väljer att fortsätta hacka sönder Sverige i ett "vi-och-dom" och fortsätter hacka sönder det humanitära förhållningssättet. Självklart kan vi som värnar om Sverige inte åse det under tystnad. Självklart kommer vi som värnar om Sverige att agera och reparera anseendet.
Nu framstår det ju klart och tydligt varför V lanserade en talmanskandidat som ett alternativ till Björn Söder.
S signal till SD är ju tydlig. Röstar SD på Alliansens kandidat, så röstar S på Vänsterns kandidat som andre vice talman.
Återstår att se om Alliansen aktivt kommer att rösta på Björn Söder, annars kan de nog glömma posten som talman.
Efter utspelen hittills idag gissar jag att Lindestam blir talman, Norlen första vice, Söder andra vice. Men om SD röstar på Norlen straffas de av S och V:s kandidat slår ut Söder, en kandidat som uttryckte uppskattning av DDR medan det ännu fanns.
Detta spel vinner nog ingen, utom möjligen Vp.
Det var väl klart att S trevare, att öppna upp för en talman från C, inte
gick hem. Detta att C skulle vara mer mitten än M är inte sant. C står för
den mest extrema politiken avseende Manchesterliberalism. Dock är det svårt
att argumentera för helt ny praxis....det näst största partiet, i det
minsta blicket, fast den största hypotetiska regeringskonstellationen,
ja det partiet ska tillsätta talman.
Två förslag till talman, en s och en från m.
Sd borde lägga ner, eftersom de riskerar att
bli bluffade i nästa led. Dvs stödjer de Norlén,
som för visso är den formellt mest lämpade och
med bakgrund som DÖ-arkitekt och specialist inom
tillämpad etik, så riskerar de alltså att få
Söder bortröstad, eftersom Alliansen är fräck
nog att nominera en kandidat som bara vinner
bifall, om Sd stödjer.
Det blir lika dant med statsministeromröstning.
Alliansen förväntar sig stöd från Sd utan att ge
något tillbaka, och sätter press på Sd, som då bara
har att välja att stödja S, som stödjer sig på Mp
Vp. Hur Sd än gör, så kommer de bägge blocken inte
att ge efter en tum. Fp och C inser naturligtvis detta,
och kör showen in i kaklet. Dvs de kommer med vett och
vilja, i akt och mening, att se till att räkna alliansens
dagar, eftersom alliansen trots allt är mindre än de röd-
gröna. Innebär sannolikt att Sd lägger ner i första vändan,
dvs det blir inte Norlén. Sedan har S trumf, och detta för-
enklar för Fp och C att förhandla utanför alliansens rågångar,
vilket leder till att alliansen sannolikt spricker, vilket
ligger i både S och Sds intresse.
Rödgröna kommer rösta för s kandidat och alliansen på sin kandidat.
Vinnare blir den som får flest röster....
Däremot kanske Sd, beroende på valet av talman, ändå röstar med de
borgerliga, vid statsministeromröstningen. Sedan, vid val av stats-
minister, så vinner den kandidat som får flest röster....Eller? S.W
Sd kommer inte att stödja en S-kandidat som har stöd av Vp och Mp, utan kommer i värsta fall att lägga ner, alternativt, att rösta på U.K, men kanske inte utan
att få ngt i gengäld. Som det ser ut får Sd ingenting, och därför blir det
sannolikt migrationspolitiken som avgör.
Minns någon Lööfs utspel i mars i Sydsvenskan och HD, när hon gick och rävlurade och förhandlade om gymnasielagen?
"Annie Lööf varnar Ulf Kristersson för att i höst föra
egna samtal med Socialdemokraterna om migrationen.
Enligt Lööf kommer det att spräcka en borgerlig regeringsbildning."
– "Moderaterna kan inte köra ett eget race. I så fall lämnar man
den alliansregering man varit med och bildat, säger Lööf".
Jo, det verkar vara någon slags utstuderad taktik hos C, att klämma åt moderaterna vad de kan, genom att polarisera en för väljarna hyfsat central fråga. Alltså inte enbart
Sds väljare. Vi andra ser ju att denna fråga splittrar valmanskåren och sår split på alla håll och kanter. Dan Anderssons och Bo Bernhardssons debattartikel i AB idag
visar på ungefär samma sak, att "liberlismen" inte räddar arbetarrörelsen.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/L0EXnJ/mer-liberalism-raddar-inte-ditt-parti-lofven
men Center-liberlismen räddar inte heller liberlismen, vilket nestor Thelin visar
med all önskvärd tydlighet i en artikel; "Alla för" - om negativ frihet, frihet från tvång och komplikationen med MR.
https://axess.se/magasin/default.aspx?article=3844#.W6X1l16ezgo
För nu verkar det inte handla om att regera, utan att fortsätta politiken med öppna gränser. MR åt alla, och vem som betalar kalases diskonteras till en obestämbar framtid, och blir väljarna upprörda, så avskaffar vi parlamentarismen och tar resten i Bryssel.
Problemet med taktiken var att SD fick 62 mandat och moderaterna förlorade mer än S sedan nyåret. Ingen på den borgerliga kanten kunde förställa sig att röd-gröna skulle bli större, trots att de regerade med stöd av Vp.
Nu är det lite orent ljud i skällan, nog får det sägas vara klantarslen, hela alliansen, eftersom borgarna har gedigen beprövad erfarenhet av vad det kostar att vara oeniga.
Nu kunde de inte enas före valet och M får ta straffet, eller snarare, hela alliansen blir straffad, vilket vi belackare av istadigt etiskt högmod, tycker är alldeles våldsamt underhållande. Kanske inte delar av näringslivet, som vill ha kakan och äta upp den. S.W
Noteras bör att Lööfs yttrande i mars alltså var ett svar, efter att moderaterna yttrat att frågan om migration borde lösas över blockgränsen med S, i en parlamentarisk kommitté. Varför är Lööf emot parlamentariska överenskommelser, när inget block samlar 175 mandat, tror hon att hon kan styra och ställa utan att ha parlamentet med sig, eller ska det styras och ställas i sektreta utskott, dvs på partikanslierna?
Hur hade alltså det juridiska stjärnskottet Lööf annars tänkt lösa frågan om migration, uppehållstillstånd och medborgarskap? Genom lagstiftning efter valet som grundas på en majoritet av; Vp, S, Mp och C? Stifta lagar....kräver 175 mandat, alltså om man regerar, annars blir det ett tillkännagivande.
(denna kommentar om Lööf skrevs ursprungligen ngn månad före valet, så det är inte direkt raketforskning, hur det fungerar med parlamentarism, och att det inte går ihop, partiledarnas utspel, eftersom det inte går ihop, så går det inte ihop även i det praktiska. Så nog är det många som kommer att bli förlorare. Ännu så länge, så har inte S förlorat mest på detta cyniska spel, och det är helt rätt. Sd kommer inte heller att förlora, eftersom de inte behöver ta ansvar för kommande kaos. Huruvida m kan hantera Fp och C förefaller oklart, men bäddar å andra sidan sängen för framtiden. S.W
Skicka en kommentar