Tre positiva saker att plocka upp från gårdagens val - i väntan på det definitiva valresultatet.
Socialdemokraterna gjorde med 28.4 procent ett betydligt bättre val än vad opinionsinstituten och politiska bedömare förväntat sig. Valresultatet gick också tvärs emot den gamla sanningen att Socialdemokraterna brukar tappa i valspurten. Ja, jag vet att det samtidigt i procent är partiets sämsta valresultat sedan den allmänna rösträttens införande. Men Socialdemokraterna är fortfarande landets största parti och i ett europeiskt perspektiv var det ett bra valresultat.
Det finns förutsättningar att även fortsättningsvis isolera Sverigedemokraterna och hålla detta parti, impregnerat av rasism, borta från politiskt inflytande. Sverigedemokraterna gjorde med sina 17.6 procent ett avsevärt sämre valresultat än vad partiets anhängare och många kommentatorer och opinionsinstitut förväntat sig. Partiets förhoppningar om att bli landets största parti, eller åtminstone få över 20 procent av väljarstödet, kom på skam.
Moderaterna blev valets stora förlorare. Partiet tappade med sitt valresultat på 19.8 procent 3.4 enheter jämfört med valet 2014, vilket då var ett mycket dåligt resultat jämfört med 2010. Moderaternas planer på att bli Sveriges dominerande politiska kraft, eller till och med Sveriges statsbärande parti som Fredrik Reinfeldt talade om, har tills vidare skrinlagts.
Det jämna valresultatet innebär att argumenten för dem som argumenterat för blocköverskridande samverkan har stärkts. Om ett block fått 10-15 mandats övervikt till det andra blocket hade det kanske gått att göra rimligt att blockpolitiken skulle fortsätta. Men nu är det ju så väldigt jämnt. Onsdagens rösträkning kan utmynna i att de rödgröna och Alliansen får lika många mandat. Då går vi mot en lotteririksdag varje gång Sverigedemokraterna lägger ned sina röster, alternativt att Sverigedemokraternas röster får avgöra varje enskild omröstning där de rödgröna och allianspartierna är oense. Det är inte en hållbar situation.
11 kommentarer:
Socialdemokraterna gjorde med 28,4 sitt sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande.
Regeringskollegan MP klarade sig med nöd och näppe över riksdagsspärren efter
sin kraftiga minskning. Folket verkar ha sagt sitt vad de anser om den sittande regeringen.
Alliansen bestämmer nu om de vill ta stöd av SD för att få regera och därmed genomföra den politik som väljarna anser är den bästa för landet.
Högern är starkare än någonsin och Sossarnas enda hopp verkar stå till att fortsätta smutskastningen av SD.
Hur dåligt är 28,4%? Tror någon att ett bra valresultat nu skulle vara 45 eller 50%? Ett sådant resultat är idag omöjligt i en fungerande demokrati. Däremot kunde som känt Sovjetunionen uppvisa siffror nära 99%, men det berodde (enligt Stalin) på vem som räknade rösterna.
Man kan inte jämföra med 1960-talet. När det var fem partier som tävlade om folkets gunst skulle alla få 20% om alla lyckades lika bra. S kunde då uppnå 45 eller t o m mer. Dvs dubbelt eller lite mer än den "matematiska kvoten".
Idag, med åtta partier, är den "matematiska kvoten" 12,5%. Med 28-29% har S med råge dubbelt upp mot den "matematiska kvoten", alltså i princip lika bra som på 1960-talet.
Ju fler partier som vunnit inträde i riksdagen, desto svårare att kunna visa upp de imponerande siffrorna från svunna tider. Och detta är ju egentligen en självklarhet, som i varje fall jag inte sett från någon politisk expert eller kommentator någonstans.
Är glaset halvfullt eller halvfullt?
Socialdemokraterna gjorde med 28.4 procent ett betydligt bättre val än vad opinionsinstituten och politiska bedömare förväntat sig.
Eller
Den samlade vänstern (S+V+Mp+Fi) minskar med 6 procentenheter, från ca 7 till ca 41.
Det finns förutsättningar att även fortsättningsvis isolera Sverigedemokraterna och hålla detta parti, impregnerat av rasism, borta från politiskt inflytande.
Eller
Aftonbladets utrikesreporter Woffgang Hansson skriver i dagens AB under rubriken ”Svenska partiers inställning till SD är dödsdömd” bl a ” I december 1999 blev det ett ramaskri i hela EU när Österrikes konservativa parti ingick ett regeringssamarbete med högerpopulisten Jörg Haiders FPÖ. Haider hade ett förflutet som nazistsympatisör.
EU, som då bestod av 15 länder, ansåg att Österrike passerade en oacceptabel gräns. Under mer än ett halvårs tid frystes landet ut och utsattes för sanktioner. Alla vägrade träffa företrädare för Österrike.
Det är svårt att tänka sig en liknande aktion i dag.
I slutet av förra året bildade det konservativa partiet åter regering med FPÖ utan någon som helst reaktion från EU. Tiderna har förändrats och högerpopulisterna blivit en politisk kraft att räkna med i de flesta europeiska länderna.”
Moderaterna blev valets stora förlorare.
Återstår att se.
Inte om alliansen bildar regering med Kristersson som statsminister. Den enda säkra förloraren hittills är V som blir utan inflytande.
Klas Bengtsson
Sedan råkar nestor Tommy Möller ha ungeför samma uppfattning, om själva syftet med den nya regeln:
Möller:
– Det tycker jag inte att han (statsminstern) gör.
Vad grundlagen stipulerar det är ju att statsministern
för den händelse han väljer att inte avgå frivilligt
ställs inför en obligatorisk omröstning om hans förtroende
i Riksdagen när Riksdagen väl samlas.
Det är vad grundlagen stipulerar."
För att komma i åtnjutande av regeringsmakten krävs det helt enkelt stöd av parlamentet :-) och för att få stöd för detta, krävs (aktivt)stöd av Sd, och det är väl inte omöjligt att Sd i vart fall ställer frågan, åhå ni vill alltså avsätta regeringschefen, utan att tala med oss, och sedan vill ni föra fram Kristersson som statsministerkandidat, och hur ska då detta röstas fram, utan stöd av Sd, och sedan ska landet regeras i fyra år, med stöd av S?
Nä, nu inväntar alla torsdagen, till att börja med, Löfvens situation kan nog inte förbättras, utan möjligen försämras, om det bli ett lika mellan blocken. Sedan är då frågan om vad som egentligen förändras av att avgå innan statsministeromröstningen eller att vara kvar. Av borgarnas tal om att leka talman, undrar man om det är där skon klämmer, dvs att det kommer att bli förhandlingar om vem som ska bli talman när Riksdagen öppnar, och att de i vart fall inte nu kan vara säkra på att skälva knipa den posten (utan att förhandla eller samtala med Sd :-)
Hehe, vi i valmanskåren, valboskapen är allt bra nyfikna hur våra politiker ska förvalta vårt mandat, eftersom det är på nåder, sköter ni er inte, så dras mandatet undan, och just nu kanske väljarna som likt ett gudomligt ingripande givit regeringschefen övertaget med en poäng, om det inte bli jämt skägg. Det skulle vara närmast poetiskt.
S.W
Fotnot. Naturligtvis anser undertecknad att en regeringschef faktiskt ska erkänna väljarnas makt på valdagens kväll, och har man inte en uppenbar majoritet med sig, så ska man respektera väljarnas dom och faktiskt avgå. Så borde det vara i en ideal demokrati. Men eftersom det nu ändå är en obligatorisk omröstning inskriven i grundlagen, och det är något skumt med de besked delar av alliansen givit före valet, att under inga som helst kringliggande omständigheter regera med stöd av Sd, och sedan kallt kalkylera med Sds aktiva stöd efter valet avgjorts, så går detta före. Dvs det är ingen stor grej att regeringschefen väntar in regelboken och låter grundlagens ostrida körschema regera.
Detta är ett litet oskick jämfört med att dra en vals för väljarna om hur vit och oskuldsfull man är avseende rätt "värderingar" - när så inte riktigt är fallet. Alltså m och i någon mening Kd har varit mer ärliga, Dö var en katastrof, underförstått, att inte tillerkänna Sd något slags inflytande i parlamentet var fel.
Sedan erkänner man att man vill ta makten även om alliansen är mindre, genom att lägga en gemensam budget. Det var akbs linje. Nu hade C och Fp en annan uppfattning, och när det nu, peppar peppar, ser ut att rödgröna blir ett mandat större än alliansen, så är det obegripligt att Fp och C trummar på om att Löfven ska avgå frivilligt, för detta visar ju, själva handlingen, att de själva tänker regera, och om de är mindre än rödgröna kräver detta Sds stöd. Så något är alltså lurt så in i norden. S.W
Denna ystra dans, i garderoben, kommer m och kd ur ngt mindre moraliskt tilltufsade, alltså om de med värderingar anser att de anser att det finns värderingar som är sanna och moralsikt mer giltiga än andra i universell mening och att det inte är vad man säger (före valet) om värderingar, som räknas, utan hur de praktiskt omsätter sina värderingar efter valet. Det är vad man gör som räknas, alltså resultatet som räknas, alltså om nu värderingar anses ha någon slags inverkan på hur man kan förväntas agera framgent - för om värderingarna ändras, när man vunnit någons förtroende, så är kanske värdeingarna inte värda något?
Värde -> värdera - > värdefull
Värdering -> bedöma - > Värdelös?
Kan man inte hålla vad man lovat, kanske man ska hålla lite tyst om vilka slags värderingar som gäller, dvs om de ändras, efter att man fått vad man vill ha,
stödet från väljarna.
Fast å andra sidan, vad vet vanliga väljare, som har makten, en gång vart fjärde år, kanske är det så att de inte förstår - att det på något magiskt vis går att regera för alliansen - även om den är mindre än Rödgröna - med hjälp av rätt sorts värderingar om tex arbetsrätt, skatter och transfereringar. Nä, den gubben går nog inte, C och Fp borde inte ens tänka tanken att regera, innan valet är klart och det mirakulöst skulle visa sig att alliansen är större, för då kommer i vart fall Vp att tolerera denna regering.
men Mp då?
M. = 70 (alternativt 71)
Kd = 23
C. = 30 (alternativt 29)
Fp = 19 (möjligen 20)
Sum 143 OM Sd får 62 mandat, och det blir 142 mandat, om Sd får 63.
Så de är inte ens nära 175 mandat, det saknas ca 8 - 10 mandat, lite som förra valet.
S.W
Det bästa som kan hända med onsdagsrösterna...... för att göra hela situationen ännu mer historisk, som det kanske faller ut, eller i vart fall förefaller, är att det blir lika mellan blocken, då blir den en massa intressanta semantiska diskussioner, varför fanns inte alliansen före valet med en budget? Vad skiljer egentligen blocken åt, är det inte stöd för politiken i Riksdagen som räknas, inte vilka som avser sitta i regeringen?
Annars, mer sannolikt, blir det 144 mot 143. En ekvation som bara kan ändras om Mp byter till det blå laget.
MCLK = 142 (143)
MP = 15 (16)
Summa 157 (159)
Fast mp kommer aldrig i sportmössan att stödja en moderatledd regering, om det inte är öppna hjärtan, den linje Reinfeldt försökte halta vidare med, efter valet 2010. Så Att få över Mp är nog hopplöst, med moderaterna och Kd i med i båtens ledning.
Dessutom:
S = 101
Sd = 63
Sum = 164
Inte ens i teorin går det att få med sig Mp och bli största block, och då är det ännu mer obegripligt hur Folkisarna och Centern resonerar, hur ska de kunna regera som allians, utan Sd, jo med stöd av S, dvs någon slags märkligt gisslandrama, om inte S stödjer oss, så tvingas alliansen ta stöd av Sd, och eftersom vi i alliansen är för fina för att få igenom vår politik, med fel sorts röster, så vill vi inte få igenom vår politik, såvitt inte S stödjer vår politik, för om inte S gör det, så måste vi söka stöd hos Sd.
Därför är det hela indirekt S hela fel, att alliansen kommer bli tvingade att regera med stöd av Sd, vilket alltså C och Fp sagt att de under inga omständigheter tänker göra, medan m sagt att man tänker driva igenom sin politik i riksdagen, genom att ta stöd av de som stödjer denna politik, med undantaget att Sds stöd kalkyleras in, utan att man talar med dessa, dvs man känner på sig hur det kommer att gå och gör en eller annan SOU, och sedan chansar man, att den går igenom, utan att alltså veta. Det verkar inte lite riskabelt.
En gissning är att Mp inte får ngt mer mandat, utan att s behåller sina 101.
Sedan är frågan om det blir Fp eller M som får ett ev mandat av C, och sedan är det frågan om Sd stannar på udda eller jämt, och skulle Sd hamna på 63 och det blir jämt, så är det 143 lika mellan blocken, annars 142 - 144, och om Sd går fram till 64 eller går tillbaka till 62, så blir det helt enkelt en mandats skillnad mellan blocken, och sannolikt till rödgrönas fördel.
Så även om nu alliansen gått fram sedan förra valet, och regeringen bakåt, så är ju trots allt ändå rödgröna större, som det ser ut, och om alliansen hade sagt att de räknar med stöd från Sd hade ju saken varit klar, men eftersom de inte gör det, så ska man väl tro dem på deras ord, och då är alliansen mindre, och dessutom var Lövins utsaga om fungerande regeringssamarbete, som skrattades ut, en föraning om hur Mp ställer sig, dvs att släppa fram en moderatledd allians, är nog faktiskt helt otänkbart.
Ska alliansen få igenom en budget, som inte röstas ner av S+V+mp, så måste den ha (aktivt) stöd av Sd, annars faller den. och med den uppsättning förutsättningar, borde man inte bli utsedd av talmannen att bilda en regering, vilket man påstår att man inte tänker ta, dvs lägger Sd ner, så faller alliansens budget. Varför utsätta sig för en sådan svekdebatt? Matematiken går inte ihop, annat än att C + Fp släpper fram en moderatledd regering, med något slags stöd av Sd. S.W
– Ett valdistrikt i Färgelanda i Västra Götaland hade helt enkelt rapporterat in fel val, säger Lars Aden Lisinski, presstalesperson på Valmyndigheten.
Resultatet från kommunvalet eller landstingsvalet rapporterades in som riksdagsvalets siffror. Det upptäcktes klockan 18.18 på måndagskvällen.
Det fanns alltså en förklaring till varför det blev oklart med mandatfördelningen.
Inte 144 vs 143 vilket skulle ge Sd 62, utan
144 vs 142, med Sd på 63.
kl sex upptäcktes felräkningen - valdistriktet Färgelanda i Västra Götaland hade rapporterat in fel val till Valmyndigheten, dvs ngt av resultaten från kommun- eller landstingsvalet, fick status som riksdagsvalets siffror, därmed tappade C ett helt mandat. Därmed backade C från 31 till 30.
S = 101 (100)
Vp = 28
Mp = 15 (16)
Sum 144
M. = 70 (71)
C. = 30
Fp = 19 (20)
Kd = 23
Sum 142
Sd = 63 mandat.
Onsdagsrösterna ger nog viss sannolikhet att den borgerliga sidan kan återhämta ett mandat, och i så fall blir det ju attans spännande om detta +mandat knapras från det röd-gräna blocket eller från Sd. Tas ett sådant mandat från Sd hamnar partiet på 62 igen, varför det skulle bli 144 för rödgröna och 143 för alliansen, som alltså behöver Sds aktiva stöd för sin budget, men om det skulle bli 143 för blå laget och 63 för Sd, så tappar rödgröna ett mandat, och då blir det alltså lika. Det kommer att komma en Alliansbudget som ställs mot en rödgrön budget, och Sd kan nog bara lägga ner i en sådan omröstning, vilket skulle kunna innebära lottdragning?
I valet om ny statsminister, givet att Löfven avgår efter statsministeromröstningen, givet att Sd röstar på det borgerliga förslaget, att det saknas stöd, så innebär det alltså att det blir Löfvén mot U.k och att Sd i detta val kan tänkas fördra U.K, då får väl Löfven ge sig? Men frågan är om Sd röstar för U.K utan motprestation, och sedan är det ändå budget, i detta läge lägger S fram en budget som motförslag till Alliansens, - röstar då Sd för S budget, så kan U.k alltid hota att utlysa nyval, dvs sitta kvar och regera på S budget, men frågan är mer om han kan vinna Riksdagens förtroende på kort tid, dvs få med sig Sd, utan förhandling om budget.
Nä, det mesta talar för att Löfven sitter kvar, eftersom han mot bakgrund av Cs och Fps uttalanden kan stödja sig på att dessa inte kommer att stödja en borgerlig statsminister som är beroende av Sd. Sedan blir det ändå statsministeromröstning, med ny talman, senast 14 dagar efter att riksdagen haft upprop. Visst har Sd makt, och väljer de att avsätta regeringen Löfven, så blir valet av ny statsminister avhängigt vems budget som går igenom, och alliansens kräver stöd av Sd, om den inte ska förlora mot S, vp och Mps sannolikt samordnade förslag. Blir det lika mellan blocken, borde egentligen inte Sds ställning försvagas, eftersom ett stöd från ett parti är ett bättre stöd än stödet från lotten. S.W
Nu har S och M chansen att hjälpa Jimmie Åkesson att uppfylla sin historiska mission: Att få de båda statsbärande partierna att samarbeta på allvar, på riksplanet. Sådant samarbete förekommer hittills bara kommunalt, t ex i Strängnäs.
Klipp bort ytterfransarna i respektive politiska program, fokusera på de stora linjerna och de för medborgarna viktiga frågorna, och konstatera att S och M har mycket gemensamt. Bortse från prestigefrågor, låt största parti ta statsministerposten.
Eftersom S+M inte har tillräckligt antal mandat måste hela Alliansen vara med i denna för riket så viktiga omstart.
Enligt rösträkningsexpertisen idag lär de senkommande utrikesrösterna inte räcka till för att göra Alliansen större än Vänsterblocket.
Jo, årets val är lite ny metod för att fördela utjämningsmandaten, och anses inte gynna de större partierna riktigt lika mycket.
RF 3 kap 8§
"Vid mandatfördelningen mellan partierna används uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1, 2. Lag (2014:1385)."
Svante Linussons "killgissning" verkar hålla i sig:
S = 101 (100)
Vp = 28
Mp = 15 (16)
Sum 144
Dvs inom rödgröna finns en risk (eller chans) att S tappar en mandat, som i så fall skulle kunna tillfalla Mp, givet att trenden att utlandssvenskar i högre grad röstar på Mp än de som bor kvar. Å andra sidan finns ingen grund för detta samband, bara för att det var så förra valet. I vart fall är det alltså S och inte V som ligger pyrt till, om mp alltså skulle gå framåt efter onsdagsrösterna.
M. = 70 (71)
C. = 30
Fp = 19 (20)
Kd = 23
Sum 142 (143)
Sd = 63 (62) mandat.
På den borgerliga sidan verkar det som att moderaterna eller Folkisarna ligger närmast ett till mandat, och att det i så fall är Sd som får släppa till, dvs om utlandssvenskarna fortsätter mönstret att rösta borgerligt, tex på moderaterna, eller Fp. Linusson tror alltså inte att ett mandat kan spilla från rödgröna över blockgränsen, vilket innebär att rödgröna sannolikt är ett mandat större, och eftersom regeln om att "största" konstellation ska regera, formulerades av Reinfeldt, och sedan upprepades till leda inför detta val, i synnerhet av C och Fp, att man anser sig fri att regera som allians om de blir större än rödgröna, men inte om de blir mindre, så får man väl anse att Löfven har stöd, dvs samma stöd som han har haft sedan han blev vald. Detta att räkna bort Vp är i och för sig inte något märkligt, men nu var det trots allt alliansen som kom med förslaget redan före valet 2014, att största "konstellation" ska regera, och med detta märkliga uttryck avsåg Reinfeldt alltså alliansen + Mp. S.W
Detta val får nog anses vila lite på praxisen inför 2014 och därefter, där Vp är en del av regeringsunderlaget, genom s.k budgetsamverkan. Den uppfinning som började gälla med Perssons samarbete med Mp 2002. En form som tom Nuder i dag förklarat kostade på rätt mycket, och som Mp upprepade med alliansen efter valet 2010, eftersom Fp, C och förmodligen kd annars hotade att hoppa av.
Kardemummans summa är att det ser ut att bli 144 för rödgröna och 143 för blå laget, och att jakten på "stöd" pågår febrilt, dvs när "alliansen" trycker på om avgång, är det uppenbart att de helst vill slippa statsminister-omröstningen, samtidigt som de är besvärade över att regeringen sitter kvar, och därmed har övertaget genom att lägga fram en budget, eller i vart fall slipa på den, ända fram till den 8 oktober.
Så blir det votering i kammaren om förtroendet, så kan man nog nästan utgå från att Sd kommer att bidra till att avsätta regeringen, för att visa väljarna vart skåpet ska stå, men frågan är om det sker utan eftergift?
Så visst måste man räkna med, mot bakgrund av att alliansen stängt dörren, och mot bakgrund av uttalanden i dag av Mps partisekreterare och så klart Gharton, att Mp avser att ingå i en regering igen, för att hålla Sd ute. Dvs taktiken blir att pressa S genom att förhandla med alliansen, om den vanliga frågan, vilket alltså ger utgångsläget att U.K nu är dömd att i första eller andra rundan lägga fram ett regeringsunderlag som innehåller Mp, och då är det inget stöd att vänta från Sd, och då är det att vänta ett nederlag för U.K i den första statsministeromröstningen, men först ska de alltså enas som talman :-) Och vem det blir står skrivet i stjärnorna, eftersom ingen vet vem som kommer att bilda regering. Där har trots allt rödgröna ett försprång....såvitt inte någon tar hjälp av Sd. Nä, jisses vilket rävspel.
Regeringsförklaring på riksmötets tredje dag? och före det val av statsminister, det lär väl inte hända, varför regeringen sitter kvar till den 8 oktober, dvs om den som blir talman kommer fram till att det då ska ske en statsministeromröstning.
Ska bli intressant när det börjar dyka upp information om olika budgetalternativ som cirkulerar, eftersom det inte står på förrän det blir budgetomröstning. I valet 2014 skedde detta den 3 december, och bägge regeringsalternativen hade lagt exakt samma nivå för utgiftsområdet migration, eftersom bägge alternativen slogs om Mps gunst. När Sd röstade på alliansens förslag, uppstod regeringskrisen, där Löfvens alternativ till att avgå, och släppa fram Reinfeldt, vilket nog var vad Hövdingen iskallt räknade med, blev att istället utlysa nyval. Ingen i alliansen ville utsätta sig för detta, eftersom man befarade större tapp till Sd, mot bakgrund av öppna hjärtan. Så det var bara att bita ihop. Frågan är om hotet av ett extraval riskerar att Sd går upp, eller ner. Det är frågan, och detta avgörs i sin tur hur väljarna nu uppfattar dansen kring regeringsbildningen.
Vid ett extraval skulle å ena sidan kanske Mp utsätta sig för vissa risker, och därmed har det partiet inte lika mycket ballar av stål, medan det inte är säkert att borgarna skulle vinna. Nä, risken är stor, och oförutsägbar för bägge blocken, att utsätta sig för detta, varför SD helt säkert skulle våga satsa på att rösta på en S budget, för att stoppa en blå-grön röra (C är gröna) eller en blå-grön-grön röra som inkluderar Mp.
S.W
Skicka en kommentar