I dag meddelade Miljöpartiet att partiet kommer att rösta för Vänsterpartiets kandidat Lotta Johnsson Fornarve som andre vice talman. Hur kommer då Socialdemokraterna att göra? Kommer partiet också att rösta ja till Lotta Johnsson Fornarve och därmed förhindra att Sverigedemokraternas Björn Söder blir vald? Eller kommer Socialdemokraterna och följa praxis och rösta blankt, vilket i så fall sannolikt innebär att Björn Söder väljs till andre vice talman?
Svaret är inte enkelt. Det finns ett stort värde i att de politiska partierna fördelar talmansposterna efter storleksordning. Ett sådant system är opartiskt och förutsägbart. Därigenom minskar risken för att talmansuppdraget politiseras och att talmannens legitimitet urholkas. För ett parti som vill vara statsmannaaktigt - i det här fallet Socialdemokraterna - är det därför både sakpolitiskt och strategiskt klokt att värna den ordning som hittills gällt vid valet av talman.
Men det finns naturligtvis också en anständighetens gräns. Talmannen är riksdagens främste representant och har bara kungen före sig i rang när det gäller att representera Sverige. Om riksdagen utser en ledamot som till exempel likt Björn Söder upprepade gånger ifrågasatt svenskheten hos judar och samer riskerar valet att skada inte bara riksdagens utan också Sveriges anseende.
Till detta kan läggas att allianspartierna nu brutit praxis genom att föreslå Andreas Norlén (M) till talman. Tidigare har Socialdemokraterna röstat efter principen att talmannen ska komma från "största parti", allianspartierna efter principen att talmannen ska komma från "största parti i största block". Olika principer, men likväl principer. Nu röstar allianspartierna tillsynes utan princip, eller möjligen efter principen "största parti i minsta block".
Praxis är således bruten och anden är ute ur flaskan. I det läget väger de sakpolitiska argumenten kring Björn Söders uttalanden och ageranden tyngst. Jag hoppas att Socialdemokraterna i morgon säger nej till Björn Söder och i stället väljer Lotta Johnsson Fornarve till andre vice talman.
14 kommentarer:
Jag förstår att Ulf vill se Johnsson Fornarve som talman i stället för Söder. Ulf vill ju också se V i regeringen. Det sistnämnda kommer förstås inte att inträffa, för de styrande socialdemokraterna vill knappast se ett parti som i praktiken har avskaffandet av marknadsekonomin på sitt program. Ett sådant system har hittills inte varit möjligt att förena med demokrati. Jag vill heller inte se Söder som talman. Men en partiföreträdare som hade broderliga (systerliga) förbindelser med kommuniststaterna i Östeuropa så länge som de existerade, som gratulerade t ex Ceausesco strax innan han störtades, som slopade partinamnet kommunisterna 1990 med 136 röster mot 133 och så sent som förra året firade "100 år av solidaritet" som i praktiken främst var solidaritet med kommunistdiktaturer och kritik av frihetskämpar som Solidaritet, har också denna passerat min anständighetsgräns. Uppenbarligen har jag och Ulf olika syn på vad som är anständigt.
Klas Bengtsson
Vill verkligen Alliansen hellre ha en vänsterpartist som andre vice talman, än en andre vice talman från SD, dvs från partiet som kommer att se till att de får talmansposten?
Att S kommer att rösta på vänsterns kandidat är väl givet, efter att ha sett Ygemans framträdande.
Med risk för att framstå som partisk, eller rent av med något bakomliggande motiv, för det antas man sannolikt vara om man har en uppfattning i frågor som är kontroversiella.
Att propagera för Söder som talman för riksdagens tredje största parti, borde alltså inte vara kontroversiellt. Dessutom, rent maktstrategiskt, inte fel att Sd ges den insyn vid regeringsbildningen, som partiet är berättigat till.
Det finns en poäng med att det ska finnas flera vice talmän, det ger hela parlamentet legitimitet och motverkar dolkstötslegender.
Den som argumenterar emot att vissa åsikter inte passar, har inte begripit demokratins principer. Det enda parti som har fattat ett öppet beslut om att avskaffa vår demokrati som den är formulerad i RF, är Folkpartiklarna, som har som mål att upplösa nationalstaten Sverige.
Det vill i vart fall inte Sd :-) så avseende att vilja följa de principer för demokrati, som företrädesvis S och de gamla liberalerna slagits för, kan i vart fall inte Sd belastas.
Det finns några enkla allmängiltiga regler/dygder att hålla sig till, dessa har för övrigt den blivande talmannen formulerat i en avhandling som berör normativ etik, nämligen;
- rättrådighet
- ärlighet
- pålitlighet
- lojalitet
- omsorgsfullhet.
Ärlighet och pålitlighet torde vara de viktigaste dygderna när man ingår avtal. I någon mening ingår alla politiska partier som ställer upp i valet och äntrar riksdagen ett slags avtal med väljarna. Men kanske är rättrådighet mest intressant. Nog fasiken har de gamla socialdemokraterna trots allt varit rättrådiga över tid. Möjligen drabbade postmodernismen partiet lite väl hårt på 2000-talet, men sånt är livet. Nu är det nya moderna tider, och en ny parlamentarisk situation, som ska lösas praktiskt och funktionellt, utan en massa skitnödiga moralkakor, som inte betyder någonting, när allt kommer omkring. Down to earth. De materiella frågorna spelar roll. S.W
Nu är goda råd dyra?
Alltså inte bara rättrådighet mot de väljare som själva valt parti x eller y, utan även rättrådighet mot samtliga väljare. Detta är "fair play" är inte oviktigt, vid beaktande av ett partis väsen, ande och rykte.
Börjar några partier fuska och tulla på rättrådigheten, lite som Trumph, så är fan lös, och demokratin körd för tid och evighet.
Så S kunde gott hålla styvt på principerna och se till att falla snyggt, i denna fråga, det kommer att löna sig, även om tyvärr, det finns en annan regel som säger att snälla pojkar aldrig får chans på en vacker prinsessa.
Så visst, det finns otaliga exempel på att oärlighet vinner, eller för att spetsa till det;
- villrådighet
- falskhet
- opålitlighet
- illojalitet
- slarvighet
som faktiskt lönar sig, men frågan är om skenhelighet lönar sig i den demokrati vi är vana vid.
Det kommer ju att visa sig, som akb föll på, att om SD nu har 3 gubbar i ett utskott, och uppenbar utslagsröst, om det är 7 lika för de övriga blocken, så är man väl en tomte eller en intellektuell tönt, om man inte tänker samtala med de som faktiskt har formell makt, allt annat är ju dumheter. Att man sedan inte håller med, ja det är en annan femma. Sakta men säkert kommer sanning ikapp, och i vart fall akb kommer att få viss upprättelse, för att ha intagit rollen som barnet i kejsarens nya kläder. På kort termin vann Lööf, men i sak vann Anna. Insikten kommer denna mandatperiod att infinna sig, i synnerhet inom PS, att det finns viktigare frågor än att kivas om en moralkompass, det viktiga är att kunna samarbeta när det gäller och är drabbning.
Det börjar i vart fall osa katt under några partiers moraliska väktare, och det är inte mer än rätt. S.W
Det finns flera principiella och strategiska skäl att inte avvika från praxis:
- Normativt etiska, universella dygder, jmfr ovan angivna avseende "avtal"
- Respekt mot vårt demokratiska system, att följa regelverket, inkl oskrivna lagar
- Visa väljarna respekt - det går att lita på S, till skillnad från somliga andra
- Vem ogillar principfasta goda förlorare? i en tid av moralsvansand hyperinflation
- Alliansen lovar lägga ner, och försöker provocera fram sandlådebeteende hos S
- S bygger tillit för framtiden, att bygga samarbete i en framtid vi inget vet om.
- Reta gallfeber på DN och C :-) dvs inte gå i fällan, eftersom somliga anser att det är S som bär det moraliska ansvaret för potentiellt Sd inflytande, om det nu går som det går, och att det absolut inte är Fp och Cs fel, att om inte S lägger sig platt i samma säng som Fp och C, (som DN-ledare plötsligt inte längre anser tillhör "högern") så är det för att citera DN "att leka med elden" - eftersom högern då blir beroende av stöd från Sd. Suck.
Dock finns det kanske mer kortsiktiga taktiska skäl att bryta praxis, vad som avgör är sannolikt några få personers inställning på den egna positronen i partiet, och inte nödvändigtvis tankar på vad ett sådant beslut kan implicera vid talmansvalet 2022, som ingen idag vet någonting alls om.
Nä, det är aldrig att leka med elden, att vara konsekvent och förutsägbar, och framför allt, riskminimera och inte låta sig ryckas med i negativa spirlaer, som ingen vet var de slutar.
Det ska bli buskul att se hur "högern" ska hålla sina vallöften,
2018 - 2022, genom att låtsas att vara absolut oberoende från Sd, dvs luta sig på S, för att få igenom sin politik, mot bakgrund av hur alliansen varit behjälplig under innevarande mandatperiod. S.W
BTW
Andreas Norlén skriver själv:
"Min avhandling syftar till att närmare bestämma innebörden som oskälighetsrekvisitet kan ges, med normativ etik som en kompletterande rättskälla och med beaktande av viss avtalsrättslig doktrin från andra europeiska länder samt Principles of European Contract Law."
"36 § avtalslagen, som stadgar att avtalsvillkor som är ”oskäliga” kan jämkas eller lämnas utan avseende, är en mycket omdiskuterad bestämmelse i svensk avtalsrätt."
"I synnerhet har den närmare innebörden av dess centrala oskälighetsrekvisit varit föremål för olika åsikter."
"Jag identifierar bl a fem dygder, som jag menar är centrala för att man skall uppnå ”den goda avtalsrelationen”:
- rättrådighet,
- ärlighet,
- pålitlighet,
- lojalitet och
- omsorgsfullhet."
"Dessa dygder är för övrigt, enligt min uppfattning, viktiga för samhällslivet i allmänhet, inte endast för avtalsrelationen."
Källa:
https://andreasnorlen.wordpress.com/andreasnorlen/doktorsavhandling/
Rättrådgihet är väl lite ålderdomligt, och så klart i grunden ett subjektivt normativt substantiverat adjektiv, men förklaras enl SAOB som;
"allmännare: redlig, redbar, hederlig, rättskaffens; sveklös; rättänkande; rättvis; dels om person, stundom äv. stat o. d., dels om ngns väsen l. omdöme l. tal l. om handlingssätt,
Dvs att vara rättrådig är att vara omdömesgill, att med rätt intention ge ett råd som inte bara uppfattas som rätt när det ges, utan även blir rätt, när det kommer till kritan. Att hålla praxis, som förutsättningarna nu ser ut, må vålla en och annan kverulant en massa tandagnisslan just i morgon, men kan komma att visa sig vara just rättrådigt på sikt. S.W
Ett bra exempel på bristande rättrådighet var gymnasielagen. Lagstiftaren visste om att vi tagit bort uppenbarhetsrekvisitet, och sedan sågade lagrådet lagen, minst dubbla gånger, och ändå skulle de tvinga igenom en lag som inte var rättrådig, med argumentet; ändamålet helgar medlen"- och inte fan blev det bättre för grabbarna de ville hjälpa, det blev sämre, och man kan inte undgå att tänka att det handlade om partiprofilering, mot bättre vetande. Rättrådighet är helt enkelt att allvarligt fundera igenom konsekvenserna av sina beslut, och inte falla för kortsiktigt populära eller enkla lösningar. Här borde S kunna ha ett litet övertag? S.W
Talmansvalet är förvisso viktigt, men inte så ända in i norden viktigt, som utskottsvalen.
Det otroliga, mot alliansens opinionssiffror före valet, är alltså att de total förnekade hur
vår parlament fungerar. De själva borde ju veta.
Om en regent har egen majoritet i Riksdagen, som Reinfeldt hade 2006 - 2010, så är Riksdagen ett rent transportkompani, där man lika gärna kunde ha robotar i kammaren, svs utgången är given, eftersom alla riksdagsledamöter, som drabbas av samvetsnöd och inte håller med regeringens linje, kan justera ut sig med kvittningssystemet.
Men nu var det inte riktigt så efter valen 1998, 2002, 2010 och definitivt inte efter 2014. Makten ligger i Riksdagens händer, om regenten inte har egen majoritet. Ett utskott arbetar med sakfrågor, och har 17 ledamöter, med krav på att leverera svar till regeringens propositioner, samt nytt från 2010, att även utvärdera sitt eget arbete.
Så valen till utskotten blir fundamentalt, och idag ska de sannolikt välja valberedning för utskotten, valberedningen
har sedan något vecka att komma fram till något väldigt klokt.
När det kommer till kritan är den 15 utskott som ska styras från ett utskott med 26 utiftsområden, och det är och förblir finansdepartementet som förser finansutskottet med underlag, som sedan ska tröskas, stötas och blötas, innan det når de övriga 14 utskotten.
Handlingsfriheten är monumentalt liten, och det gäller att klara av att få igenom sin politik i samarbete med andra.
I synnerhet om det är exakt lika mellan blocken i utskotten, och ett mandats övervikt för röd-gröna i kammaren.
Sd har brutal utslagskraft i både utskott och i kammaren, så fort som inte regering och opposition är överens.
Varje fråga de inte är överens om i alliansen, givet att de ska regera tillsammans, måste alltså sedan stötas och blötas i utskotten, där förslaget enda måste söka stöd hos S eller hos Sd, för att sedan vinna gehör, och få förslagen inte gehör av S, så återstår Sd, och frågan är om Fp och C tänkt igenom detta rent praktiskt, var enda fråga, ska de söka stöd hos S för, för att kunna regera utan stöd av Sd, och om S går i opposition, eftersom Alliansen röstar bort Löfven, så är då frågan varför i helskotta S skulle jama med och hålla alliansen under armarna, för att sitta och glassa i Rosenbad, utan stöd av Sd. S.W
Efter valen 1998, 2002 satt regering kvar och problemet vid förhandlingarna stavades Mp. 2006 års val gav en majoritetsregering, utan Sd eller Mp och alliansen kunde sätta sin prägel på sitt första regeringsår med en stark reformagenda. Förutsättningarna för detta fanns inte 2010 och i ännu lägre grad 2014, när Sd definitivt blev tungan på vågen.
Den gamla och den nya regeringsformen - praxis.
För att möjliggöra för riksdagen att avsluta budgetarbetet före jul :-) har en förenklad behandlingsordning tillämpats i riksdagen efter valen 1998, 2002 och 2006. Dvs budgeten är inte föremål för granskning av övriga utskott, som enligt RF är ansvariga för att utvärdera sina egna områden.... Bra tänkt.
Fackutskotten har alltså avstått från att yttra sig om sina fördelningar till finansutskottet, vilket innebär att det är ett utskott som styr och ställer med ramen som sätter agendan fyra år framåt. De som ska ansvara för målen, styr inte över medlen, eller får ens lämna synpunkter. Allt styrs centralt från finansdepartementet via Finansutskottet, och det är alltså detta förslag som kohandlas och bildar underlag för regeringsbildningen.
Rambeslutet innebär att riksdagen
1. först tar ställning till helheten i regeringens budgetförslag sedan
2. därefter anpassar detaljerna för utskotten till ramen, men utskotten är redan fast i sin ram.
Riksdagen, dvs regerings budgetprop, lägger fast utrymmet för budgetens samlade
inkomster (skatter) och utgifter och fördelar utgifterna på 27 områden som fungerar som ramar för styrningen genom utskotten.
Underlaget för beslutet arbetas fram av finansutskottet, som hämtar in berörda fackutskotts synpunkter på regeringens budgetförslag och på de alternativa förslag som oppositionen lägger fram. Riksdagen ramen för resp utgiftsområde utgör tak för det fort-satta budgetarbetet. S.W
Förutsättningarna för att en ny regering ska ha möjlighet att sätta sin prägel på sitt första budgetförslag är ytterligt begränsade, och ännu värre blir det om regeringsbildningen, som det ser ut, drar ut på tiden. Visst ökar tiden att förhandla, men samtidigt svävar alla i ovisshet, inför kommande års budget, och verksamheten 2019 behöver alltså tid att hinna anpassa sig.
Den förändrade parlamentariska situationen med Sd som 3e hjulet som inget block eller uskottskartell vill samtala med leder således till smått kaosartade förhållanden i budgetarbetet - när förhandlingar ska bedrivas med snäva tidsramar mellan en sittande regering eller snarare mellan olika partier som avser att regera tillsammans. Det verkar vara av mindre intresse hur verksamheten i Sverige faktiskt ska fungera, och mer intresse på just sina profilfrågor, där man kan undra om inte Rosenbad har blivit ett medel för andra mål, dvs Bryssel, och är det så, så är det bara att säga grattis Sd.
Det är naturligt att en ny regering vill få genomslag för den politik den har fått väljarnas mandat att föra. Men frågan är nu vilken sorts regering som fått mandat, alliansen har inte heller gått till val på en samlad ekonomisk politik, och är mindre än de rödgröna, så mandatet man förhandlar om är skralt.
I grundlagsutredningen (Prop. 2009/10:80) anförde bl.a. Svenskt Näringsliv att budgetbehandlingen är riksdagens viktigaste uppgift, och inte desto mindre viktig efter ett val. Det finns därför demokratiska betänkligheter att inskränka riksdagens roll som första statsmakt, dvs att runda riksdagsmän som inte sitter i finansutskottet, genom att utskotten som sedan ska ansvara för politikens genomförande, inte ges möjlighet att få utöva synpunkter på budgeten.
Regeringen konstaterade att Grundlagsutredningen har haft samråd med riksdagens talman och företrädare för riksdagspartierna och att det framkommit att riksdagen var beredd att överväga förändringar, men alltså enbart att flytta valdagen en vecka bakåt.
En nyvald riksdag samlas femton dagar efter valet. Genom en ändring i RO 3.2.1 Budgeten lämnades tidigare senast en vecka efter riksmötets öppnande. Denna frist blir nu möjligen något längre. Val av en ny statsminster kommer sannolikt i framtiden inte kunna ske förrän man pratat ihop sig i finansutskottet, om vad det är för grundmateria man förhandlar kring, för den regent som söker talmannens stöd, och i Fu sitter faktiskt några Sverigedemokrater, och det ser ut att bli jämt som sjutton mellan blocken.
Förlängs fristen att förhandla/kohandla minskar tiden för officiell budgetbehandling i riksdagen men samtidigt ges regeringen, eller de som nu har för avsikt att sitta i regeringen :-) ytterligare förbättrade möjligheter att faktiskt sätta någon liten prägel på sin regeringsperiod genom sitt första budgetförslag av den politik som regeringen...vilken den nu blir, anser sig har fått väljarnas förtroende att genomföra.
Men som sagt, det är en smula suspekt att den första budgeten enbart är en produkt som får på remiss till FU, och inte får stötas och blötas av de riksdagsmän som ska vara väljarnas representanter för respektive politikområde, och utöver att granska regeringen, även granska sitt eget fögderi. Kommer det att bli fler mellanting mellan departement och utskott, likt FöBer? Budgetberedningen :-) S.W
Jo, när det blir klart med hur S ställer sig, blir det enklare att begripa taktiken,
dvs nu handlar det om att hålla ihop sina block, karteller, och då gäller det så klart att straffa Sd, som röstade på alliansens kandidat. Detta för rimligen Sd något lite mer över till den moderata avbytarbänken, men samtidigt verkar det som att det inte bli någon allians mer officiellt, eftersom Björklunds och Lööfs exit verkar vara att villkora en allians, med stöd från S, och när de nu ska rösta bort Löfven i veckan, så är då frågan hur de alltså tänkt i nästa skede, och förmodligen har de inte tänkt alls, på förhand, utan helt enkelt vaknat upp i en ny verklighet.
Under alla omständigheter, så får vi nu en helt ny praxis, parlamentarismens lagar gäller i mycket hög grad talmännen, och trots allt verkar det vara två väldigt bra val av M och S, så det kommer säkert att fungera det med. Ska bli intressant att höra hur mycket Fp och C kverulerar över Vs kandidat, och framför allt, varför Vs kandidat ska bli andre och Cs tredje, men det finns nog ngn slags logik i detta med. S.W
Så blev det söndag, en dag kvar till Jultomten kommer.
Svar till Anders Holmberg på SvT, som ställt några adekvata frågor samma dag:
Holmberg:
"Kan de fyra borgerliga partierna bilda regering ihop eller gör löftena från @bjorklundjan och @annieloof att en alliansregering i praktiken redan är utesluten?
Lööf 23/9 kl 12:04
"Svar: Vi fyra partiledare i Alliansen vill bilda en Alliansregering, men givet det komplicerade parlamentariska läget säger vi alla fyra nej till SD och ja till blocköverskridande samtal och överenskommelser med S. Läs mer här: https://www.dn.se/debatt/vi-bjuder-in-stefan-lofven-till-samtal-om-samarbete-over-blockgransen/ …
Fråga av hjälpryttare: (minuten senare)
- Så en röst på Annie är en röst på Stefan?
Lööf svarar blixtsnabbt:
- "Nej, på en Alliansregering. Läs gärna igen."
sw viktigt påpekande, det är bara ett fel, alla säger väl ja till överenskommelser med S, om det är villkorslöst, men inget säger att S i opposition kommer att göra livet annat än surt för alliansen, om de sitter i regeringen.
Det blir alltså inga beslut om inte S är med på båten, och varför skulle de stötta regeringen, alliansen med S och Sd i opposition kommer alltså inte att få igenom "väldigt mycket" politik, om det nu är sakfrågorna man bryr sig om.
Lööf 23/9 kl 12:20
"2 veckor sedan valdagen. Vi har ett gemensamt ansvar
att förvalta det förtroende som väljarna gett oss.
Konstruktivt & uppriktigt. Det C sa innan valet gör
vi nu: - Blocköverskridande samtal med Alliansen & S.
- Nej till SD-stöd för att regera & nej till SD i utskottspresidier."
sw samma budskap vevas om och om igen, "Blocköverskridande samtal"
Jaha, som med talmannen? och menar Lööf samtal om vem som ska bli statsminister och menar hon samtal med S om en borgerlig budget. Nä, det är tramsfiafasoner. Alliansen räknar inte med att Sd ska lägga ner, för att få UK vald på fritt mandat, så frågan är då vad som händer om/när Sd lägger ner?
Lööf 23/9 kl. 22:57
Det C sa innan valet gör vi nu:
✔️ Blocköverskridande samtal
✔️ för breda politiska reformer mellan Alliansen och S.
✔️ Nej till att förhandla o samarbeta med SD.
✔️ Nej till att SD ska sitta i utskottspresidier i riksdagen.
✔️ Nej till att SD ska få politiskt inflytande.
sw låter bara lite för bra för att vara sant.
"Blocköverskridande samtal, vad fasiken innebär det, en diskussionsklubb, om breda politiska reformer, i vilka frågor då? arbetsrätt? Marknadshyror? Skattesänkingar.
Lööf 23/9 kl. 22:58
Läs hela min text om att alla partier och partiledare
har ett gemensamt ansvar att förvalta det förtroende
som väljarna gett oss. Konstruktivt och uppriktigt:
https://instagram.com/p/BoFLX56Fh46/
sw magiskt, alla har ett ansvar - för att alliansen ska kunna regera med stöd av S, på låtas, och med Sd som i talmansvalet på riktigt. Alla har ansvar, suck ansvar är alltid personligt, blir det kollektivt, upphör ansvaret, dvs kollektivt ansvar är inte vatten värt, om det inte faller tillbaka på personer, det borde en sann liberal veta? S.W
Lööf 24/9 kl. 09:12
Grattis Kerstin Lundgren som tredje vice talman och
varmt grattis till nya talmanspresidiet. Ni har en
viktig uppgift kommande fyra år att leda riksdagens arbete!
sw Ingenting nytt, förutom att Lööf firar triumfer i media och föreställer sig ha kokat ihop en ny DÖ, fast med den lilla nyheten att minsta block ska få igenom sin budget, eftersom den förra uppgörelsen inte höll, om att största block ska få igenom sin budget.
Det som är så besynnerligt är varför inte de övriga partiledarna står och utropar sig som några slags kungar som vunnit något slags nytt himmelrike. Det är märkligt att inte UK studsar runt i shottis, dansar jenka och utövar små gutturala språng, över att ha kommit fram till lösningen på valresultatet. Vi bjuder in vår huvudmotståndare, alltså S, som vän med en öppen hand, och låter S villkora vilken politik som ska föras av en borgerlig regering. Nä, det finns en anledning att M och Kd inte är lika glada, det finns nämligen ingenting som Kd, M eller C vill göra, som S gör vågen åt.
Nä, man blir lite imponerad, hur hon får till det, utan att blinka. Man börjar nästa tvivla på sitt eget förnuft, men hon kan ha hitta en helt ny magiskt formel, att sas kringgår tid och rum, och bara flyger förbi verkligheten, men nu tror ingen att Lööf är korkad, det är hon inte, det är mer att Lööf helt enkelt är van att komma undan, och sannolikt lite tror att omgivningen är småkorkad, vilket det stundom går att hålla med om. För hur i hela friden hamnade vi annars där vi är nu? S.W
"– Men det är klart att jag inte tänker ge Socialdemokraterna vetorätt mot ambitionen att bilda en alliansregering, säger Ulf Kristersson"
Sedan är det en gåta att Björklund få klä mest skott för att vara tjalle tvärvigg, han har ju varit knäpptyst, den som varit talesman för alliansen sedan konferense är Lööf. Sedan är det nog så, att Bjärklund helt enkelt är mer krass och uppriktigt, både inåt och utåt, och säger som han tycker, och då blir det han som är problemet. Han säger ju bara som det är, om inte Sd ska få något inflytande alls, så måste stödet komma från S, och eftersom de samtidigt vill regera, alltså alliansen, så måste S vara i opposition, och Björklund vet mer än väl att det inte kommer något stöd från S, att alliansen ska regera, och därmed blir det nog så, för den samvetsgranne, att det endera blir S som regerar med stöd av Mp och Fp, eller så blir det M som regerar med stöd av Kd och Sd.
Björklund ska ha all heder, han säger som det är, och tar väljarna på allvar:
"Är det uteslutet att ni går fram själva utan stöd från S?
JB
"– Inget av blocken har tillräckligt stöd så vi behöver samarbeta över blockgränsen. Om Sverige inte kan bilda ny regering så går Sverige mot nyval"
– "Ja, vi måste hitta någon form av samförstånd över blocken. Att bli tillsatt som regering och sedan behöva avgå efter en månad för att man förlorar budgetomröstningen, det är en dålig strategi."
Men frågan var strategin var före valet, väljarna visste om premissserna före valet.
Inget block får egen majoritet, och det kommer bli väldigt jämt mellan blocken.
S.W
S.W
Skicka en kommentar