Kanske bidrar SCB-mätningen därför till att ge Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra ett litet välbehövligt andrum. På ett år har Moderaterna i SCB:s mätningar tappat en fjärdedel av sina synpatisörer, och i partiet finns starka röster som kräver hennes avgång.
Vad talar då för och emot att Anna Kinberg Batra kommer att sitta kvar som partiledare för Moderaterna över valet 2018?
Vad talar för att Anna Kinberg Batra sitter kvar: De flesta inser att Moderaternas problem inte i första hand är ett partiledarproblem. Partiet är splittrat i viktiga frågor, särskilt i synen på Sverigedemokraterna och i regeringsfrågan. Det finns ingen motkandidat som Anna Kinberg Batras kritiker självklart skulle kunna enas kring. Svensk politisk historia uppvisar få exempel på partiledareffekter och även få exempel på partiledare som inte får möjlighet att leda partiet i val. (I modern tid kommer jag bara på Håkan Juholt, men kanske har jag glömt någon?)
Vad talar för att Anna Kinberg Batra tvingas avgå? Även om Anna Kinberg Batra inte är orsaken till Moderaternas problem så har hon misslyckats med det som kanske är en partiledares viktigaste uppgift: Att hålla samman sitt parti. Hon har heller inte varit framgångsrik i att kommunicera partiets politik utåt - hennes ovilja eller oförmåga att ge tydliga svar på journalisters fråga skadade tidigt hennes trovärdighet. Beslutet att öppna dörren för samarbete med Sverigedemokraterna ledde till ett opinionsras, och Anna Kinberg Batra har ett ansvar både för att beslutet fattades och hur det kommunicerades. Få bedömare tror att Anna Kinberg Batra har förmågan att vända Moderaternas opinionskurva uppåt igen.
Vi får väl se ur det går. Om Anna Kinberg Batra tvingas bort är det - som ovan påpekats - svårt att peka ut någon självklar efterträdare. Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson är dugliga politiker - men också tydligt förknippade med dagens moderata politik. Johan Forssell är obesmittad av partiets misslyckanden, men inte särskilt känd utåt.
Kanske är det helt enkelt dags att kalla in Carl Bildt igen?
4 kommentarer:
Tycker överhuvudtaget att ledarskapet inom politiken har försvagats genom åren och av det starka ledarskap som fanns innan finns intet.
Annars är det väl naturligt att en ledare, oavsett om det gäller inom idrott,företag eller politik, avgår om han/hon förknippas med ett misslyckande.
Oavsett vilken ny ledare M skulle välja, så får den ledaren det knepigt.
Närmandet till SD har ju redan fått konsekvenser och att nu ta avstånd skulle möjligen gynna SD än mer, utan att de som redan lämnat partiet kommer tillbaka.
Jag funderar på hur ärliga folk är när de svarar? SCB är såvitt jag vet en myndighet. Bara det faktum att SCB är en myndighet får mig att fundera.
Förmodligen garanterar SCB anonymitet mm när de intervjuar. Men hur vet jag det?
Om jag sätter mig in i en presumtiv SD-väljares situation, och antar jag skulle bli uppringd av SCB. Jag är då inte helt säker på att jag skulle vara ärlig,,,, hur vet jag till 100% att min åsikt inte registreras. Jag skulle definitivt ljuga och ange ett annat parti, eller inte medverka alls. Kan detta vara en delförklaring till att SD fick betydligt bättre resultat i valet 2014 än vad opinionsmätningarna visade?
Kjell Eriksson
AKB orsakade M-krisen genom sitt utspel i januari, när hon öppnade för en icke definierad dialog med SD -- "Pandoras ask". Detta schackdrag är oåterkalleligt, det kan inte göras ogjort av henne själv. Om M ska kunna komma vidare måste det ske av en ny partiledare och partiledning.
När M nu väljer ett par bondeoffer i stället för en ny partiledare betyder det att utförsåkningen kommer att fortsätta.
Överströmningen från M till SD har kanske stoppats (tillfälligt), men flykten till Centern är så tydlig att krisen i M är ohjälplig -- utan ett radikalt ledarskifte.
Den möjlighet som finns är om Mikael Odenberg kan engageras som ny partiledare. Hans trovärdighet är kanske det enda av värde som finns kvar i M, sedan han sa NEJ till Reinfeldt/Borg som t o m offentligt betraktade Försvaret som ett "särintresse", och resolut avgick som försvarsminister.
Jag röstade på moderaterna i senaste valet, men kallar man in Carl Bildt igen så kommer jag definitivt inte att rösta på moderaterna i nästa val.
Det här inte att göra med att jag tycker Bildt är dålig, eller så. Men om vi talar om förnyelse, skall vi då verkligen ta in personer om är uppemot 70 år? Det känns som Bildt har gjort sitt inom politiken. Det behövs yngre förmågor. Bildt tror jag skall vara en rådgivare, och verka i bakgrunden, inte vara ansiktet utåt.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar