Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof mötte en ström av kritik när han påstod att den moderate lokalpolitikern Kahin Ahmed inte är svensk och inte är välkommen i Sverige. Kahin Ahmed är svensk medborgare och har bott i Sverige i 26 år. Bakgrunden till utspelet var att Kahin Ahmed i en artikel kritiserat arrangörernas beslut att bjuda in Sverigedemokraterna till Politikerveckan i Järva.
Centerledaren Annie Lööf fördömde Jomshofs uttalande i utomordentligt hårda ordalag: Enligt Jomshof, SD:s yttersta partiledning, är islam en trojansk häst & Kahin Ahmed ska lämna landet. Hatets politik. Liberalernas partiledare Jan Björklund var också upprörd: Ofattbart uttryck. Hatet blir ny ton i svensk politik. Bedrövligt.
Men, som Emil Arvidson visar i en artikel i Expressen, från sin egen partiledning fick Kahin Ahmed inte lika starkt stöd. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra kommenterade återhållsamt: I Sverige gäller yttrandefrihet för alla, även när man inte håller med. Att vilja kasta ut någon för sin åsikt däremot, hör inte hemma här.
Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forssell valde att fördela skuldbördan mellan Kahin Ahmed och Richard Jomshof: Jag delar ej Kahin Ahmeds syn att endast vissa riksdagspartier är välkomna till Järva. Samtidigt är Jomshofs uttalande anmärkningsvärt. Allvarligt att partisekreteraren till ett riksdagsparti ifrågasätter hans medborgarskap. Även Moderaternas presschef Linda Norberg fann sig manad att ta avstånd från sin partikamrats ställningstagande: Man behöver inte hålla med om människors åsikter för att försvara deras rätt att uttrycka den. Såklart ska alla Rd-partier få vara i Järva.
Varför väljer då Anna Kinberg Batra och den moderata partiledningen att vara så mild i kritiken mot Richard Jomshof? Jag ser åtminstone tre olika förklaringar.
1.) Anna Kinberg Batra vill inte riskera att fjärma sitt parti från väljare som tvekar mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna.
2.) Om Moderaterna är för hårda i sin kritik av Richard Jomshof undergräver de sin egen position där de öppnat dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.
3.) Är det så - vilket vore den värsta tolkningen - att Moderaterna genom att öppna dörren för Sverigedemokraterna också börjat vänja sig vid partiets hatfyllda retorik?
Har ni andra och bättre förklaringar? I så fall får ni gärna delge mig dem.
4 kommentarer:
När jag läser om alla kommentarer, många motsägelsefulla, får jag den uppfattningen att ingen kan hyllas för ngn större politisk skicklighet, men båda klandras för överträdelse av vad som är acceptabelt i vår demokratiska rättsstat.
De har lyckats blanda till en farlig blåbrun soppa, som alla som vill ta poäng i ämnet bör smaka på först. Den är inte hälsosam för någon anser trovärdiga källor.
Väljarna, inga, är betjänta av att behöva se och lyssna på denna trista tillställning, som skall vändas ut och in på i bl.a. alla medier.
För det gäller viktiga frågor.
Det är Ni inte värda.
Ta varandra i handen och ta tillbaka och be om ursäkt så kanske vi slipper mera av detta och Ni kanske får folkets accept denna gång, men inte fler.
Eller annars, ta time-out för utbildning i hur man får och bör förfara som politiker i Sverige och var gränserna går samt konsekvenser av överträdelser.
Alldeles för mycket tid, texter, ord och bilder har åtgått i denna sak. Och som tar oproportionerligt för mkt focus från många andra viktiga samhällsfrågor vi står i och inför.
Ulfs tre avslutande punkter/frågor: Korrekta, och svaret på 3:an är JA. Tyvärr.
Som jag tidigare framhållit kan denna egenkonstruerade M-kris endast lösas genom att Anna KB lämnar partiledarposten. Efterträdaren bör vara Mikael Odenberg.
Moderaternas ledning har förskräckt börjat förstå hur det muttras och gnälls i stugorna när det gäller flyktingar/migranter. Därför ligger de lågt när det gäller SD som sannolikt tagit en stor andel av moderaternas traditionella väljare.
Jag har inte försökt gradera vem som gör mest fel utan bara konstaterat att jag tycker både Ahmed och Jomshof gjort fel.
DNs ledarsida hade en annan vinkling. Nämligen att Ahmed bara uttalat sitt ogillande över SDs medverkan i Järva, inte att Jimmie Åkesson inte skulle ha varit välkommen. Vad menar DN? Skulle Åkesson vara välkommen att tala men inte SD som parti? Skillnaden????
Jag förstår varför diskussionen uppstått, men av alla synpunkter jag har sett så förstår jag inte alls DNs. Någon annan som gör det?
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar