Ebba Busch Thor markerade tidigt att hon ville profilera Kristdemokraterna som ett högerparti. Det är klart att vi står mer till höger i svensk politik än vad de övriga partierna gör, sade hon i en intervju i DN för snart två år sedan (ett uttalande hon sedan modererade något). Hösten 2015 gick Ebba Busch i täten för kraven på en skärpt flyktingpolitik. Hon har också representerat en betydligt tuffare linje än sin föregångare Göran Hägglund i frågor om brott och straff och hon har argumenterat för att svenskar som rekryterats till IS ska kunna dömas för landsförräderi.
Som nyvald partiledare försökte Ebba Busch Thor positionera in Kristdemokraterna i det politiska tomrummet som fanns mellan Alliansen och Sverigedemokraterna. Men hon mötte två problem. För det första lyckades Ebba Busch Thor inte hålla samman sitt parti för denna ompositionering - och att hålla samman sitt parti är en partiledares kanske viktigaste uppgift. För det andra valde Moderaterna efter Fredrik Reinfeldts avgång att snabbt söka sig till samma jaktmarker som Kristdemokraterna. Tomrummet var inte längre ett tomrum, snarare ett överfyllt väntrum inför 2018 års val. Stor slår liten och Kristdemokraterna fick inte längre plats. Vart ska partiet då ta vägen? Jag har ännu inte hört någon kunna ge ett övertygande svar på den frågan.
Ebba Busch Thors seger över Jakob Forssmed i partiledarstriden och hennes sätt att hantera partiledarskapet demobiliserade de delar av Kristdemokraterna som brann för en mer generös flyktingpolitik och som ogillade partiets hårdföra profilering i frågor om brott och straff. Hade Ebba Busch Thor lyckats lyfta partiet i opinionsundersökningarna hade hon kanske ändå kunnat få med sig några av dessa för sin politik. Men eftersom partiet ligger sämre till i opinionsmätningarna än vad partiet brukar göra så här långt in i mandatperioden börjar missnöjet nu röra på sig.
Aftonbladet berättar om en motion till Kristdemokraternas riksting i höst som kräver en betydligt mindre hård asyl- och flyktingpolitik och som redan samlat ett 50-tal namnunderskrifter. Bland undertecknarna återfinns bland annat David Lega, kommunalråd i Göteborg och ledamot av Kristdemokraternas partistyrelse.
”På samma sätt som våra förfäder utmanades under mellankrigstiden så utmanas vi idag av att människor är på flykt. I likhet med att det då fanns folk som ansåg att problemet skall lösas av någon annan så finns det idag de som anser att vi redan har ”tagit vår del av ansvaret”. Men denna inställning håller inte. Ur ett kristdemokratiskt perspektiv kan vi aldrig slå oss till ro när en människa lider eller tvingas på flykt.", skriver motionärerna bland annat.
Kristdemokraternas riksting 2015 blev en dramatisk historia, då ledamöterna körde över sin partiledning och fällde Decemberöverenskommelsen. Mycket talar för att även rikstinget 2017 blir en livlig tillställning. En och annan känner nog att det inte bara är partiets existens utan också dess själ står på spel.
5 kommentarer:
Väntar på att samma sak ska hända i Socialdemokraterna. Att det finns folk som säger ifrån.
@Anki Thunman
Det har redan hänt. Arbetarekommunerna i åtminstone Stockholm och Lund motionerar till kongressen om en "generösare" flyktingpolitik. De får garanterat stöd av Tro och solidaritet m fl. " Ur ett kristdemokratiskt perspektiv kan vi aldrig slå oss till ro när en människa lider eller tvingas på flykt." citerar Ulf uppenbarligen gillande. Då får vi verkligen fullt upp. Över 60 miljoner är flyktingar och många, många fler lider.
För min del hoppas jag att KD åker ur riksdagen oavsett vilken migrationspolitik de förespråkar. Jag tror också att den socialdemokratiska ledningen trots allt inser att vi inte kan leka Europas humanitära stormakt en gång till oberoende av hur övriga världen agerar, i alla fall inte om vi ska ha en teoretisk möjlighet att komma till rätta med försiktigt uttryckt "utmaningarna" inom sjukvården, bostadsförsörjningen, rättsväsendet osv osv. För bortsett från sociala konsekvenser begriper ledningen så mycket om samhällsekonomi att de ekonomiska resurserna är ändliga, även i Sverige. Och trots allt vill inte s-ledningen att SD ska bli Sveriges största parti. Man har ju förlorat tillräckligt många LO-medlemmar redan. Men kampen på kongressen blir säkert hård bakom kulisserna. För utan tvekan är s ett starkt splittrat parti i dessa frågor. En fråga jag aldrig lyckats få svar på från de som förespråkar en "generös" politik är hur många flyktingar de anser vi ska emot. För det är ju mycket lätt att mångdubbla antalet, t ex genom att ge asyl via ambassader. Hur många tycker du?
Klas Bengtsson
Den bästa valarbetaren för SD är de konsekvenser som blivit av massinvandringen. SD behöver bara se på när polis, sjukvård, skola och omsorg går på knäna.
Bostadssituationen och kriminaliteten i utanförskapsområdena, folk som fått asylavslag, men väljer att gå under jorden istället.
Att då agera för en generösare flyktingpolitik, trots att den ekonomiska bubblan som denna gången omfattar hela samhället spricker, tyder på en brist på verklighetsförankring som är häpnadsväckande.
Många flyktingar är så mycket flyktingar att de
får flyktingstatus i Sverige ! 30% ca av dem som kom
2015-16 till Sverige sade sig komma från Syrien. /AN
Det är en helt ny spelplan, och vad som fört oss hit kan man ha sina åsikter om, ingen kunde tro att SD skulle ligga och tävla med s och m om att vara 3e största parti. Så, den enes bröd, den andres död. KD har alltid balanserat på gärdesgården utom 2002.
Grejen är att om man struntar i KD och bara ser till det borgerliga blocket, så är det rätt konstant relation i förhållande till s.v.mp, dvs inom alliansen är det dynamik, men sammantaget konstant. Så ökar någon minskar någon annan, och just nu går det bra för fru Lööf. Men behöver inte vara partistrateg, för att inse att flyktingpolitik handlar om något mer än att vara human. S har mp och vp att ta hänsyn till, med m har övriga småborgerliga partier att ta hänsyn till. Samtidigt finns det bara en (1) vågmästere, som nog får anses vara en liten rekyl på förd politik.
Å enda sidan kanske kd ökar om de sluter upp med c, å andra sidan finns inget alls som säger att detta kommer att ske, så kruxet är ett annat, vilket block kommer att bli minst oaptitligt för SD, som i princip har makten i fråga om budgetomröstningen, såvitt inte de borgerliga partierna bestämmer sig för att de inte vill regera en mandatperiod till, (vilket är fullt tänkbart. Det är opinionsläget om ett år som är intressant, när partierna ska presentera sina vallöften. Man kan lova vad som helst, på en kongress, men inför valet måste de finansiera sina förslag, och det finns en del som talar för att debatten om ladorna, kommer igen, dvs några välfärdsreformer blir det inte, men väl resurstillskott till verksamheter som går på knäna, och sedan ska budgeten gå ihop. Flyktingmottagande kommer att tonas ned, eftersom det helt enkelt är en budgetfråga, som alla är överens om ska tonas ned, och då blir det fokus på vad man istället vill satsa på, och man kan vara säker på att alla vill komma undan knipan, genom att vulja satsa på "integrationen" Bollen är rund, synnerligen rund. S.W
Skicka en kommentar