Ungdomar dricker mindre alkohol, röker mindre och är inblandade i färre brott, skriver professor Sven-Åke Lindgren i Göteborgs-Posten i dag. Inte använder de mer narkotika heller. Det är bra. Kanske är resultaten också kontraintuitiva för alla dem som tenderar att ondgöra sig över ungdomars livsstil och sedernas förfall.
När jag tipsade om artikeln på Twitter i morse var det förstås många som uttryckte sitt gillande. Men det var också många som var kritiska och raljanta. "Ja men då så. Då kan vi nog leva med lite ofog som dödsskjutningar i våra storstäder", skrev en. "Muslimer i EU är överrespresenterade i terrorbrott", skrev en annan.
Goda nyheter provocerar. En del har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Ja, det finns problem i Sverige med segregation, ojämlikhet och gängrelaterat våld. Ja, ungdomar dricker mindre alkohol, röker mindre och är inblandade i färre brott. Båda sakerna kan vara sanna samtidigt.
För ett par år sedan skrev jag en text kring temat "Varför är det provocerande att påstå att rasismen minskar i Sverige"? Det blev en av mina mest uppmärksammade bloggtexter överhuvudtaget. I texten lyfte jag fram samstämmiga studier som t ex visade att svenska folkets syn på invandrare och på
flyktingmottagning blivit mer positiv över tid. Allt färre hade
invändningar mot att ha en människa från en annan del av världen som
granne eller att få ingift i sin familj. Sverige var också det land i Europa där rasismen och främlingsfientligheten var minst utbredd.
Många rasade, inte minst delar av den politiska vänstern. (Javisst, jag kan tillstå att jag underskattade mobiliseringspotentialen i de främlingsfientliga och rasistiska strömningarna som ändå fanns i Sverige, och jag underskattade kanske också förekomsten av det som ibland kallas för strukturell rasism. Men det är en annan historia.)
Att lyfta fram positiva saker tolkas ibland som att man blundar för de problem som faktiskt finns. Eller att man har en politisk agenda som syftar till att skifta perspektiv i debatten. Så kan det säkert vara ibland. Men faktum kvarstår. Goda nyheter kan provocera och har ofta svårt att tränga igenom en medielogik baserad på katastrofer, våld, brott och andra negativa händelser.
Till alla debattens alarmistiska Krösa-Major uppmuntrar jag till läsning av liberalen Johan Norbergs bok "Progress". Ja, det finns ett stort antal samhällsproblem att ta sig an. Men så väldigt mycket har faktiskt blivit så mycket bättre. Den insikten inger hopp och mod i det fortsatta arbetet med att förändra och förbättra världen.
2 kommentarer:
Ofta är det som iaf. provocerar mig, att den typen av artikel som du nämner ofta publiceras eller delas just i respons till något fenomen. Exempelvis statistiken för minskande fyrverkeriskador eller trender i dödligt våld för att ta några exempel.
Istället tar man en övergripande trend och döljer därmed underliggande trender som på sikt kan få stor betydelse.
I fallet med dödligt våld så förefaller det som den positiva trenden nu är bruten (i stort) tack vare en underliggande trend kring ökat våld i kriminell miljö, som funnits och ökat kontinuerligt sen 90-talet.
I fallet med fyrverkeriskadorna så säger den oss ingenting eftersom den inte undersöker det som frågan handlar om. Det är en svag operationalisering.
Artikeln är inte symptomatisk för den typen av felslut men den är typisk i att tona ned avvikande trender (som att det inte alls går bra för pojkar i förorten, platsspecifik motkultur mm) och underförstått så låter det iaf. i mina öron som att problemen inte kräver någon ytterligare analys, eftersom det trots allt i stort faktiskt går riktigt bra och att de förlorade fåren förmodligen hittar hem till flocken tids nog.
A
Har svenskarna blivit Krösa-Major? I går redovisade Aftonbladet en undersökning om vilken Lena Mellin skriver " Det här är den mest skrämmande opinionsmätning jag har läst i hela mitt liv." Och det skrämmande framgår av rubriken: " SD vinner fråga efter fråga" Enligt undersökningen anser väljarna att SD har den bästa politiken för försvaret, flyktingar och invandrare och äldreomsorgen och ligger också högt inom andra politikområden. Ett häpnadsväckande resultat, kan tyckas. För så borde det ju inte vara. Ja, så är det ju inte.
Ulf hänvisar till nyliberalen Johan Norberg som förutom Progress bl a skrivit boken "Migrationens kraft – därför behöver vi öppna gränser" tillsammans med Fredrik Segerfeldt. Samma Segerfeldt som ansåg att vi skulle ha råd eftersom invandrare skulle kunna leva på 450 kr i månaden om de levde på att äta ris.
Men eftersom många onekligen fått det bättre, varför har då - enligt Aftonbladet - svenskarna blivit Krösa-Major? Kan det bero på att under samma tid som de arbetandes disponibla inkomst ökat med 60% har inkomsten för pensionärer ökat väsentligt mindre och inkomsten för arbetslösa och sjuka stått stilla? Kan det bero på att medan de flesta ungdomar är skötsamma , vissa skjuter raketer mot medborgare medan polisen står och tittar på, enligt uppgift från en polis på order av ledningen, som i Malmö i nyår? Kan det bero på att antalet gangstermord har ökat trots att väldigt få medborgare drabbas direkt? Jag skulle kunna räkna upp ett stort antal liknande exempel. "Allt färre hade invändningar mot att ha en människa från en annan del av världen som granne" skriver Ulf. Sant. Men verkligheten? Enligt en studie från Linneuniversitetet börja "vit flykt" från ett bostadsområde redan när antalet invandrare blir så få som 4-5%. Det kallas att rösta med fötterna.
Vad Aftonbladets undersökning visar enligt min gissning är inte att de svarande tycker att SD har utmärkt politik på ett antal områden - kunskapen om partiernas politik torde inte vara särskilt djup - utan är ett uttryck för misstro mot det politiska etablissemang där Ulf ingår. Att inse att påståendet att "så väldigt mycket har faktiskt blivit så mycket bättre", åtminstone inte i Sverige de senaste åren inte är sant kan vara ett första steg att minska misstron.
Klas Bengtsson
som hoppas att denna kommentar platsar inom Ulfs åsiktskorridor.
Skicka en kommentar