Så har då den svåra och tumultartade nomineringsprocessen till ny partiledare för Socialdemokraterna nått sitt slut. En enig valberedning föreslår Håkan Juholt till ny partiledare och Carin Jämtin till ny partisekreterare.
Jag tillhör ju dem som varit starkt kritisk till det sätt på vilken nomineringsprocessen gått till. Desto skönare är det då att kunna säga att jag tycker valberedningen presenterar ett modigt förslag. Håkan Juholt är ett oskrivet kort i dessa sammanhang. Han saknar ministererfarenhet och hans namn uppfattades länge som något som fördes fram inte i dess egen kraft utan som ett försök att spärra ut Mikael Damberg. Själv förde jag försiktigt fram hans namn redan samma dag som Mona Sahlin avgick, men då som en av två i ett delat ledarskap. Med dagens gemensamma presentation av Juholt och Jämtin känns det som att jag fick lite rätt i alla fall. :-)
Håkan Juholt är tryggt placerad i partiets mittfåra, med en lätt dragning åt vänster. Han är en god lyssnare, samarbetsinriktad och skicklig kommunikatör. Han har integritet och är självständig.
Hur blir det då med förnyelsen? I några uppmärksammade uttalanden har Juholt i förklenande ordalag uttalat sig om "mantrat" förnyelse. Här tror jag Juholt är präglad av den tid då partiet delades upp i förnyare och traditionalister, där förnyarna drog lite åt höger och traditionalisterna lite åt vänster. Men när partiet i dag talar om förnyelse är det något helt annat som åsyftas. Förnyelse i dag är inte att välja mellan en väg åt vänster eller en väg åt höger. Förnyelse är att bana en helt ny väg där partiets värden kring frihet, jämlikhet och solidaritet kan sätta lika starka avtryck i informationssamhället som de gjorde i industrisamhället. På denna nya väg som Socialdemokraterna måste bygga är det förstås möjligt att hålla lite mer åt höger eller lite mer åt vänster, men det är underordnat i sammanhanget.
Nomineringen av Juholt innebär en förnyelse i den meningen att partiet nu kommer att ledas av en person som inte har den gamla politiken att släpa på i en tung ryggsäck på ryggen. Bara det känns befriande.
Sedan har Håkan Juholt förstås en hel del att lära. Hans uttalanden om Twitter och sociala media visar på en okunnighet som förhoppningsvis bara är tillfällig. Hans Facebook-sida imponerar inte, för att uttrycka det milt. Men jag är övertygad om att det bara är en tidsfråga innan han själv finns på Twitter, och att han med sin humor och slagfärdighet kan göra Gudrun Schyman och Göran Hägglund rangen stridig om att vara landets främste elit-twittrare inom den politiska sfären.
En person i min närhet påpekar att förra gången Socialdemokraterna valde en okänd person till partiledare fick partiet över 50 procent av rösterna. Men det tog 22 år. Partiets tålamod är kanske inte lika stort i dag...
11 kommentarer:
Kan bara säga att jag hoppas att Juholt som partiledare kan innebära att S förnyar sig och äntligen koncentrerar sig på att presentera idéer för jobb, välfärd, frihet, miljö och jämlikhet - och lämnar de senaste årens unkna feminism och övervakningsvurmande bakom sig.
Mico: Jag förstår inte vad du menar med unken feminism. Jämställdhet är ju just ett uttryck för jämlikhet.
"nu kommer att ledas av en person som inte har den gamla politiken att släpa på i en tung ryggsäck på ryggen" så du menar att en riksdagsman, en utskottsordförande och ockupationsförespråkare (för jag antar att han skickat svensk trupp till Afghanistan) tillika distriktsordförande (har han suttit i partistyrelsen också?)inte SLÄPAR PÅ EN RÄTT STOR RYGGSÄCK.
Intressant reflektion. Men: tråkigt att se att du hakar på det orwellska modeordet "förnyelse". Det är ett politiskt-filosofiskt meningslöst ord importerat från den falska marknadsföringens värld. Se här, NYA Axe super deo plus plus! Målet måste vara en politik som ger mer rättvisa, jämlikhet, trygghet, produktivitet eller något annat begripligt värdemål. Alla som vill ha en förändring har en skyldighet att tydligt förklara utifrån vilka moraliska värderingar de vill att förändringen ska sträva mot. Snacket om "förnyelse" trollar bort den ideologiska frågan.
Alla borde nu sluta upp bakom Juholt och ge honom ett kompakt stod , istallet for att grama sig over att det inte blev en kvinna pa partiledarposten. Den kons och aldersfixering som rader har helt klart skadat socialdemokratin. Nu galler det att satta partiets intressen fore de egnas och ta utgangspunkten i de varderingar som tar fasta pa solidaritet och omtanke om de grupper som missgynnats av Alliansens politik.
Fornyelse behover nodvandigtvis inte innebara en hogervridning, snarare ar det val sa att de varderingar som skapar ett samhalle dar alla kanner sig hemma , ar det samhalle som har framtiden for sig.
Ulf Bjereld. Du brukar skriva om nödvändigheten att kunna orientera sig i dagens informationssamhälle. Jag är inte särskilt insatt i Håkan Jurholts kunskaper, eller retoriska förmågor, men han alstrar kollektivism vid snabb anblick. Det kan vara en fördom, men det kan också vara nyckeln till människors spontana reaktioner.
Tror du att Juholt kommer stärka Socialdemokraternas förutsättningar i det här nya samhället?
Jag blev en aning besviken. Håkan Juholt är säkert kanon -- men jag kan inte släppa känslan ...
Tycker det verkar utomordentligt dystert. Här är nästan alla enade om att nye ledaren måse kunna attrahera högutbildade personer och stockholmare i betydligt högre grad än tidigare, och så väljer man en person som vad jag kan se helt saknar högre utbildning (om man inte räknar två-årig social linje från gymnasiet och interna kurser i partiet och SSU), vars främsta meriter verkar vara att han kan attrahera socialdemokrater som idag är lockade av vänsterpartiet, och som önskar sig 70-talets politik och retorik tillbaka.
Själv kan jag inte påminna mig att jag någonsin sett eller läst något om/av Juholt som vittnar om någon högre intellektuell kapacitet. Men jag har å andra sidan inte följt honom väl, och jag hoppas innerligt att han har väl dolda talanger.
Nu gäller det att skaffa nära medarbetare med en kompetens som kan matcha och helst överträffa regeringens, vilket inte blir enkelt.
Framförallt gäller detta valet av s k ekonomisk-politisk talesman där det gäller att matcha Borg. Bland kända socialdemokrater ser jag idag ingen med högre kapacitet än Östros, men denna räcker inte, och dessutom är han ju förknippad med valnederlaget. Namn som Sommestad och Nuder räcker absolut inte till här (trots Sommestads professorstitel och Nuders finansministererfarenhet). Jag tror man måste leta utanför partets kända namn efter någon yngre talang med exceptionell kognitiv kapacitet, där man inte får vara rädd för att anklagas för elitism, eller att personen inte kan uttrycka sig tillräckligt enkelt så att kärnväljarna skall förstå eller känna igen sig (den delen får Juholt fixa).
Varför är ledande socialdemokrater helt ointresserade av Sandro Scocco som ekonomisk talesman?
Jag tillhörde dem som jublade och applåderade när Sahlin tog över efter Persson, hur det skulle gå för Sahlin var inte svårt att räkna ut. Allt pekar på att Juholt kommer att fortsätta språngmarschen ner mot 20% nivån.
Sven, jag inser att jag inte muntrar upp omgivningen här, men jag anser att Scoccos kapacitet absolut inte är tillräcklig i detta sammanhang (även om han säkert kan ha god medial potential).
Kom just på det, enligt mig, ultimata namnet på ekonomisk-politisk talesperson: Mårten Palme!
http://people.su.se/~palme/
Förmodligen vill han väl inte dock...
Skicka en kommentar