Jean Harlow och Pre-Code Hollywood

I dag skulle Jean Harlow ha fyllt 100 år. Jean Harlow var en av sin tids allra största Hollywoodstjärnor och sexsymboler. Beundrarbreven påstås ha kommit i hundratal eller tusental – varje dag. I augusti 1935 prydde hon omslaget på Time, en hedersbetygelse ytterst få skådespelerskor förunnat.

Men Jean Harlow dog den 7 juni 1937, i sviterna av en njursjukdom, endast 26 år gammal. Hon hade då hunnit med tre äktenskap och över 20 spelfilmer. Jean Harlows korta och dramatiska liv speglar en brytningstid i amerikansk filmhistoria. Efter påtryckningar från katolska intressegrupper och av rädsla för skärpt censurlagstiftning accepterade filmbolagen att följa den s k Hays Code, vilken skulle garantera att moralen upprätthölls i amerikansk film. Införandet av Hays Code begränsade i ett slag filmmakarnas kreativa utrymme och gjorde amerikansk film mer stereotyp och förutsägbar.

Som en tribut till Jean Harlow publicerar jag i dag en artikel Under strecket i Svenska Dagbladet. Hela artikeln kan läsas här och utdrag följer nedan.

*

Jean Harlows genombrott kom i Howard Hughes storfilm Hell's Angels (1930). Filminspelningen hade kantats av problem och pågått i flera år. Problemen accelererade när ljudfilmen kom ikapp produktionen och det visade sig att den ursprungliga skådespelerskan Greta Nissens röst (med norsk brytning) inte fungerade för filmen. Greta Nissen plockades helt enkelt bort och hennes scener togs om, nu med Jean Harlow i rollen.

Filmen blev en stor succé, även om kritikerna inte var övertygade om Jean Harlows artistiska kvaliteter. Hell’s Angels var en typisk Pre-Code-film. Jean Harlows rollgestalt Helen vandrar kring i djupt urringade klänningar, har ett förhållande med två bröder som är soldater (och som är omedvetna om varandras relation med Helen), men tvekar inte att inleda ett förhållande med en tredje man. De båda svikna bröderna går tragiska öden till mötes under kriget, medan Helen undgår straff och heller inte behöver göra bot och bättring.

*

Under sitt första år med MGM gjorde Jean Harlow fyra filmer, däribland Red-Headed Woman (där Clara Bow inledningsvis varit påtänkt i rollen som Lil, och där Greta Garbo och Joan Crawford tackat nej till samma roll) och Red Dust (igen med Clark Gable). Red Dust är en av Jean Harlows mest ihågkomna filmer, där hon i även för tiden vågade scener spelar en prostituerad sällskapsdam åt Clark Gable i Indokinas djungler. Här återfinns en klassisk scen där Harlow naken i en badtunna beordrar Gable att komma och ”skrubba henne på ryggen”.

*

Den 2 juli 1932 gifte sig Jean Harlow mycket överraskande med Paul Bern, en av de mest framstående filmproducenterna inom MGM. Paul Bern var 22 år äldre än Jean Harlow och hade aldrig uppfattats som en person med kvinnotycke. Redan efter två månader – den 5 september 1932 – får äktenskapet ett dramatiskt slut. På morgonen återfinns Paul Bern i parets gemensamma hem, skjuten i huvudet och med en pistol i sin hand. Jean Harlow hade tillbringat natten hemma hos sina föräldrar.

Butlern som hittade Paul Bern död valde att samtidigt kontakta MGM och polisen. Filmbolagets personal var först på plats och fick tid att ostört undersöka huset. Vid Paul Berns sida återfanns en lapp där Bern till sin käresta (“Darling Dear”) beklagar att detta var det enda sättet att gottgöra det onda han förorsakat henne och undkomma sin egen förödmjukelse. Lappen avslutas med den kryptiska formuleringen ”Du förstår att den senaste natten endast var en komedi” (You understand that last night was only a comedy”).

Jean Harlow sade sig inte ha någon kännedom alls om motiven till Paul Berns självmord. Ryktesspridningen var stor, och inbegrep allt från Paul Berns påstådda homosexualitet och/eller impotens, hans våldsamhet eller att han i själva verket blivit mördad. Inga formella misstankar riktades mot Jean Harlow.

Affären kring Paul Berns död fick ytterligare mystik när det framkom att Bern i någon mening var bigamist. I unga år hade han ”under äktenskapsliknande former” sammanlevt med en kvinna vid namn Dorothy Millette, vilket i några delstater juridiskt jämställdes med ett äktenskap. Dorothy Millette var psykiskt otillräknelig och Paul Bern hade i många år i hemlighet besökt henne någon gång om året samt bekostat hennes permanenta boende på ett hotell i New York. Men när Paul Berns äktenskap med Jean Harlow blev känt lämnade Dorothy Millette sitt hotell i New York och begav sig till Los Angeles. Kort efter Paul Berns död kastade sig Dorothy Millette i Sacramento River och drunknade. Det är oklart om Dorothy Millette sökte upp eller lyckades få kontakt med Paul Bern efter det att hon lämnat New York för att åka till Los Angeles.

*

Från 1933 och framåt erbjöds Jean Harlow allt fler kvalificerade roller, som t ex i Dinner at Eight (1934, med Marie Dressler och bröderna Barrymoore), China Seas (1935, med Clark Gable), Wife vs. Secretary (1936, med Clark Gable och Myrna Loy) eller Libeled Lady (1936, med William Powell). Hon var inte längre endast en sexsymbol utan också en komedienne i klassisk screwball-stil och fick positiva recensioner för sitt skådespeleri. Delar av denna utveckling kan bara förstås mot bakgrund av filmbolagens frivilliga genomförande av Hays Code (uppkallad efter sin upphovsman Will H. Hays, egentligen Motion Picture Production Code). Med en ofattbar detaljrikedom beskrev koden vad som var oacceptabelt att visa på bio i USA, t ex ”lustfyllda kyssar”, förlossningsscener eller dansdräkter som markerade kvinnobröst i rörelse. Koden stadgade att ingen intrig fick konstrueras så att åskådaren kunde tvivla på vad som var moraliskt rätt och fel och ingen intrig fick bidra till att rikta sympati mot rollgestalter som ägande sig åt brott, synd eller moraliskt felaktiga handlingar.

Koden innebar att den typ av kvinnor som Jean Harlow gestaltat i sina tidigare filmer inte längre var möjliga. I den mån de fortfarande förekom så måste publiken få veta att dessa kvinnors handlingar var moraliskt oacceptabla. Antingen kunde den syndfulla kvinnan inse det orättfärdiga i sitt leverne och göra bot och bättring. Eller så måste hon straffas, oftast genom att dö i slutet av filmen. Av de filmer som producerats före kodens genomförande totalförbjöds flera nu i efterhand. En av Jean Harlows filmer som var under inspelning när koden infördes bytte i hast namn från Borned to be Kissed till The Girl from Missouri.

*

Disciplineringen av den amerikanska filmindustrin i början av 1930-talet ägde förstås inte rum i ett samhälleligt vakuum, utan i en period av massarbetslöshet och ekonomisk kris. I dag gäller debatten inte spelfilmens negativa inverkan på moralen – i stället är det nätet vars obegränsade möjligheter av en del uppfattas som ett hot mot den moraliska ordningen. Låt oss - i finanskrisens och massarbetslöshetens skugga - värna nätets frihet och den frihet som nätet ger, som en blinkning och en hyllning till Jean Harlow.