2011-03-06

Moderaterna rasar - försprånget halverat

OBS - UPPDATERAT: Baylans avgång kommenteras nederst i posten.

Rubriken Moderaterna rasar - försprånget halverat har jag fräckt stulit från dagens Expressen, bara för att ingjuta lite mod i rödgröna tigerhjärtan. Den färska opinionsmätningen från Demoskop visar att att Moderaterna tappar 4.4 procentenheter, att Kristdemokraterna ligger kvar under fyraprocentsspärren och att de rödgröna partierna sammantaget går framåt. Alliansregeringens försprång i opinionen har nu minskat till 2.6 procentenheter i förhållande till de rödgröna.

Visst, jag ger här en liten glädjebeskrivning av mätningen - men den är likafullt sann. Jag möter inte så sällan en smula uppgivenhet när jag medverkar på olika arrangemang inom Socialdemokraterna. Den smått parodiska jakten på en ny partiledare i kombination med att Fredrik Reinfeldt regerar på utan fungerande opposition kan suga musten ur de rödaste rörelsehjärtan. Då kan det finnas en lisa i att veta att när Socialdemokraterna går igenom sin värsta kris någonsin så skiljer det ändå, enligt Demoskop, bara 2.6 procentenheter till regeringsmakten.

Socialdemokratin är inte ett parti som andra. Så inledde den socialdemokratiska kriskommissionen sin nyligen publicerade slutrapport. Formuleringen gav upphov till en hel del spe i borgerliga press. Dessa borgerliga skribenter rådde i stället Socialdemokraterna att inse att partiet blivit just ett parti som andra, utan den insikten skulle partiets kräftgång fortsätta.

De borgerliga skribenternas råd till Socialdemokraterna baseras naturligtvis på ren välvilja. Men jag tror de har fundamentalt fel. De svenska Socialdemokraterna är faktiskt inte ett parti som andra. Den enorma mediehajp som nu vecka efter vecka, månad efter månad, kringgärdar sökandet efter en ny socialdemokratisk partiledare skulle inte vara densamma om det gällt partiledarposten i t ex Folkpartiet, Centerpartiet eller Moderaterna. Socialdemokraternas ställning i svensk politik och i svenskt samhällsliv är - efter alla år som dominerande kraft - så stark att partiledarfrågan av många betraktas inte bara som ett socialdemokratiskt utan också som ett nationellt intresse.

När Socialdemokraterna genomgår sin värsta kris i partiets historia ligger man i opinionsmätningarna på 25-30 procent. Hur många procent låg Moderaterna på när det partiet genomgick sin värsta kris i partihistorien?

Under veckan lär det bli klart vem som blir ny partiledare för Socialdemokraterna. Den nye partiledaren tillträder i en situation när partiet knappast kan sjunka så mycket lägre i opinionsmätningarna. Drygt två år före valet 2010 ledde de rödgröna med upp till 20 procent i en del opinionsmätningar - ändå lyckades Alliansen vända underläget till valseger. Ur det perspektivet är 2.6 procentenheter naturligtvis ingenting alls.

Det svåra uppgiften blir inte att vinna valet 2014. Det valet kan vinnas och det valet kan förloras. Den svåra uppgiften blir att återupprätta Socialdemokraterna som landets dominerande kraft och lägga grunden för ett regeringsinnehav av samma dignitet som under 1900-talet. Uppgiften är svår. Men att degradera sig själv till "ett parti som andra" vore att ge upp utan ansträngning. Det skulle visserligen glädja borgerliga ledarskribenter, men knappast tjäna Arbetarrörelsens kamp för ökad frihet, för ökad jämlikhet och för solidaritet med de fattiga och de förtryckta.

Uppdaterat söndag kl 19.00: I kväll tillkännagav Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan att han avgår i samband med extrakongressen i slutet av mars. Beskedet kommet inte oväntat. Frågan har sedan länge inte varit om utan när Baylan skulle ställa sin plats till förfogande. Valnederlaget i kombination med att den nye partiledaren med stor sannolikhet blir en man har gjort Baylans position omöjlig.

Många har uppfattat det som att Baylan under valrörelsen förlorade de flesta debatterna mot sin dåvarande motsvarighet i Moderaterna Per Schlingmann. Så kan nog ha varit fallet. Men på samma sätt som Thorbjörn Fälldin förlorade de flesta debatterna mot Olof Palme men ändå vann publikens hjärta, så tror jag att Baylan av många - med rätt eller orätt - uppfattades som mer genuin och äkta och mindre slug och strategisk än Schlingmann.

Baylans besked kan tolkas på åtminstone två sätt: 1.) Valberedningen får genom Baylans avgång bättre möjligheter att sy ihop en kompromiss där Damberg kan lanseras som ny partiledare och där Dambergs kritiker kompenseras med att få utöva inflytande över partisekreterarposten. 2.) Valberedningen har nu snickrat ihop ett färdigt helhetsförslag som partidistrikten har att omgående ta ställning till.

Vem blir då ny partisekreterare? Den frågan betingas förstås främst av vem som blir ny partiledare. Men varför inte Anna Johansson?!

14 kommentarer:

Andreas sa...

Med Damberg som partiledare blir S de nya moderaterna ... samtidigt som kri(s)rapporten vill vrida S åt vänster ... förvirrande!

S är inte ett parti som alla andra, S är ett maktparti med stor vana att bestämma själva, därav att de beter sig som de gör mot Mp, det kanske inte finns en vänsterkartell i nästa val ....

Damberg och hans geliker (s.k. sosse-broilers) dras givetvis till ett stort maktparti som S eftersom de där har störst chans till karriär, men kan en riktigt (grå) sosse lita på en sådan kamrerklädd pojkspoling?

Eller är Damberg en typisk sosse, med den typiska kluvna sosetungan där man pratar solidaritet och rättvisa osv men handlar annorlunda, gynnar sig själv och de egna, marknadsanpassar fast i smyg utan att stå för det, där teori och praktik har ett rejält pragmatisk glapp ...

Anonym sa...

Baylan har varit en katastrof från dag 1...

Han har varit ett alibi för invandrare...

Ställ inga krav etc...

S enda chans är att gå åt mitten men samtidigt dumpa den nyliberala politik man bedrivit sedan 90-talet.

Dvs alla huvudlösa avregleringar som inte fungerar... Elmarknaden, järnvägen, apoteken, posten etc...

Det finns en marknad som har fungerat och det är mobiltelefonin. Ok fast telefoni och bredband fungerar hyggligt också.

Anonym sa...

jag vet att S inte gillade avregleringen av apoteken...

Infrastruktur ska inte ägas av privata företag som kan råna medborgarna på pengar. Privata elnät ska inte tillåtas och elmarknaden måste återregleras...

Kerstin sa...

Är det ändå inte väldigt trist att S går framåt och får som mer stöd bland väljarna när partiet inte säger något alls utan låter Alliansen göra bort sig alldeles själva?

Ännu värre är väl att just det som gör att Alliansen får mindre stöd, är det som även S har stått för de senaste 20 åren - men det glömmer folk bort så länge S håller tyst om var man står numer.

Dystrare än så kan det knappast vara.

Anonym sa...

Anna J som partiledare skulle vara ett bra val, annars så bör hon bli paretisekreterare.
Fast jag vill ha A.J som partiledare tillsammans med en manlig partiledare och Veronica Palm som partisekreterare
Gydvan

Viktor sa...

Tycker du verkligen att Baylan har framstått som äkta? Jag räknar honom till den kategori av "asperger-politiker" som jag kallar dom. Det är politiker som för fram ett inrepeterat budskap utan att anpassa sig till frågeställaren eller den aktuella situationen. I kategorin ingår förutom Baylan även Andreas Carlgren, Tobias Billström och Bosse Ringholm. För att nämna några.

M. E. sa...

(S) går inte ens framåt i mätningen, Kerstin, det är det (Mp) och (V) som gör.

annars är det förstås löjeväckande med pratet om frihet, solidaritet och jämställdhet om Damberg väljs. då blir det om möjligt ännu svårare för (S) att lura väljarna än det varit hittills i partiets högersväng. jag vet vad jag gör i så fall: röstar Alliansen enligt logiken att minimera chansen för Damberg dels att bli statsminister dels att för alltid göra (S) till ett högerparti bland andra.

M. E. sa...

Det är inte direkt förvånande, men jag blir ändå upprörd, för det rör sig trots allt om en professor har jag för mig, visserligen en (S)-professor, men ändå. Vad pratar jag om? Två citat som utgångspunkt:

"När Socialdemokraterna genomgår sin värsta kris i partiets historia ligger man i opinionsmätningarna på 25-30 procent. Hur många procent låg Moderaterna på när det partiet genomgick sin värsta kris i partihistorien?"

"Under veckan lär det bli klart vem som blir ny partiledare för Socialdemokraterna. Den nye partiledaren tillträder i en situation när partiet knappast kan sjunka så mycket lägre i opinionsmätningarna."

Vad är upprörande med dessa citat? Jo, arrogansen som ligger bakom. Jag hoppas verkligen att botten inte är nådd för (S) sin del, för då kanske partiet kan börja sluta ta folk för idioter. Hur ser man på (S)-väljare när man mer eller mindre har attityden att en stor del kan tas som givna, nyttiga idioter?

Det känns som att den där förnyelsen kanske inte kommer göras på riktigt på en bra stund än...

Själv har jag röstat (S) två gånger och (V) två gånger i mitt liv, och med Damberg eller Östros eller Österberg som partiledare tvingas jag för första gången rösta på Alliansen, för att undvika just logiken bakom (S)-arrogansen. I hur många val har vi tagits som gisslan nu: "röstar ni inte på ett parti som leder till (S)-regering och -statsminister så får ni det sämre äm om ni hade gjort det", samtidigt som partiet flyttat sig längre och längre högerut och blivit ett sterilt, ruttet Machiavelli-maktparti i större och större utsträckning (vad Damberg gjorde i SSU är synnerligen symptomatiskt, liksom Primegate).

Nu vill vi inte betraktas som nyttiga idioter, tas för givna, betraktas som kontrollerbara gisslan, vi ser igenom era kort och jag kommer göra allt vad jag kan för att bidra till att så många som möjligt befriar sig från denna destruktiva logik och röstar på Alliansen om partiledaren blir Österberg, Damberg eller ÖStros. Och även med annan partiledare kan ni inte ta oss för givna!

Kerstin sa...

Och när folk börjar resonera som M.E. då har vi redan den amerikanska situationen. Obama valdes för att folk hoppades på den ändring han lovade dem, men de såg ingen sådan. Så i mellanvalet kom republikanerna tillbaka, som en hämnd från väljarna. Det var inte bra det heller, tycks många av dem tycka nu.

Alltså, situationen där man har två alternativ som båda är lika illa sedda. Det är också väldigt dystert, vid sidan om att vi nu ser samma uppköp av politiker här som där, corporativism således. När kapitalet betalar för att politiker ska tala för dem i sina partier, då är det inte längre mycket bevänt med demokratin.

Toofan Salehpour sa...

Det känns för övrigt som att Moderaterna har fått en del av sin statsbärande position genom en stark PR och slug kommunikationsstrategi, som har kunnat föreviga deras paroller om att vara ett arbetarparti.

Eller, vad tycker du? Tycker du att Moderaterna har rätt att kalla sig själva för det? Jag hör nämligen ofta ungdomar klaga och jämra sig över det här, men från statsvetare och politiker råder total tystnad.

M. E. sa...

Ursäkta mig, Victor, men jag har asperger och tycker du kan hitta på något annat att kalla de politiker som du uppfattar på det sättet, för att ha asperger innebär inte att föra "fram ett inrepeterat budskap utan att anpassa sig till frågeställaren eller den aktuella situationen".

Jag har ibland känslan av att vi lever i en tid med många besserwissrar som inte just vet så mycket som de vill låtsas med... Respekten för research och verifiering är det väl också si som så med...
Vad som finns på TV bidrar möjligen till detta.

Visst, man får gärna ha starka åsikter, men asperger är faktiskt något som jag inte tycker det är lämpligt att ta sig friheter med, gör man lite research inser man ganska snabbt att asperger dels är något man vet en hel del om, dels är något ytterst sammansatt. Och nej, alla aspergers är inte som i "I rymden finns inga känslor". Alla med asperger får inte veta det på en gång, somliga har aldrig varit emdvetna om det, fortfarande upptäcker somliga det efter tonåren. Surfa lite på gayaspie.com till exempel, inte så dumt för att få en nyanserad bild tycker jag.

M. E. sa...

Kerstin, om jag röstar Alliansen, så är det inte för att jag vill det, jag hoppades att det skulle framgå. Som sagt, då gör jag det som ett desperat försökt att undvika att (S) definitivt blir ett högerparti. Alternativet är att acceptera att (S) går till val med Damberg, Österberg eller Östros som om ingeting hänt och fortsätter sin högervridning. Då låter man även (S) tro att folk verkligen är så dumma som partiet eller i varje fall partiets ledning har för sig.

Det är just det som fler och fler inser: (S) har nu i åratal argumenterat med att partiets högersväng måste sväljas eftersom det ändå kortsiktigt är bättre att rösta på ett parti som leder till (S)-regering och -statsminister, men nu inser fler och fler att på det viset dör ju det verkliga (S) sotdöden och urvattnas, liksom demokratin.

(S) har det samma problemet som andra partier: Till en början är det ett parti med dynamik. När det kommer till makten gör det saker. Oundvikligen innebär det också att göra fel, inte bara rätt. Men dessa fel vid makten utnyttjas och ett maktspel tar sin början inom partiet på ett sätt som gör att det förlorar mer och mer dynamik och kontakt med sitt existensberättigande. (S) har gått så långt i detta om Damberg, Österberg eller Östros väljs att klarsynta väljare inser att det värsta för samhället vore att ge regeringsställning till ett sådant parti.

Personligen är jag för tillfället rätt skeptisk till reformistiska partiers förmåga att förändra samhället långsiktigt i den typ av samhälle vi lever i. Historien visar att man även kan vara skeptisk till såkallade revolutionära partier, för det finns exempel på att även de hamnar i den destruktiva spiral (S) befinner sig i när de kommer till makten. Men jag tror att om partier som (S) inte lyckas, får man helt enkelt inrikta sig på revolution. Vi har ju ännu inte haft något försök till progressiv revolution i ett modernt samhälle, medan partier som (S) har haft all chans i världen att visa vad de går för, så utnyttjar vi all den historiska lärdom vi har och kan ha finns det nog just nu större anledning att tro på möjligheten till ett rättvisare och bättre samhälle genom en nutida revolution än genom partier som (S) och (V) om Damberg, Östros eller Österberg väljs. Skulle sedan (S) ändra sig, verkligen återknyta till sitt existensberättigande, ja, så kan man ju vara benägen att återigen ge reformismen en chans. Men det finns förstås en gräns. Även om rätt många inom (S) inte verkar tro det...

Andreas sa...

Kerstin, om man är mot korporativismen så kan man väl inte rösta på sossarna? Ända sedan de bröt med kommunismen (d.v.s. för cirka 100 år sedan) så har ju korporativismen varit deras ideologiska grund.

Staten - (S) - storföretagen - LO har under stora delar av 1900-talet levt i en väl integrerad symbios, i praktiken en form av korporativistisk enpartistat där gränserna mellan dessa skilda sfärer upphör.

Se på Göteborg idag, staten styrs på klassisk S vis. Storföretags VD:s tar beslut i bastun tillsammans med ledande socialdemokrater, lägger upp strategier hur staden ska utvecklas för att gynna både partiet och storföretagens ekonomiska intressen och maktbas.

Kerstin sa...

Andreas:
Jodå, S har väl alltid kommit bra överens med storföretagen, och det gick ju an när de alla var överens om att vanligt folk skulle kunna leva drägligt och få det bättre.

Idag är det en helt annan sak, och jag tror inte att socialdemokrater köptes tidigare på det sätt som sker idag, och som är det normala i USA, där storföretagen äger partierna på samma sätt som de äger fotbollsklubbar ungefär. Det är att ta corporativismen till nya höjder.