Göran Hägglund smutskastar politiken

I dag fredag inleddes Kristdemokraternas kommun- och landstingspolitiska dagar i Jönköping. Partiledaren Göran Hägglund lyfte i sitt tal bl a fram kravet på sänkt skatt för pensionärerna - en fråga som mycket väl kan bli en framgångsrik profilfråga för Kristdemokraterna i 2010 års val.

Talet innehöll också ett par udda formuleringar om att det skulle vara "farligt" om svenska folket röstade fram en rödgrön regering ("det vore farligt för Sverige om de rödgröna fick makten", "det blir rent av farligt" om de rödgröna vinner valet). Nu är ju en rödgrön valseger inte en naturkatastrof eller något som någon ond makt slänger över nationen, utan i stället ett uttryck för svenska folkets i demokratiska val uttryckta vilja. Ur det perspektivet blir "farligt" ett märkligt ordval.

Hägglund fortsatte också sitt korståg mot kulturvänstern, denna gång benämnd "den radikala eliten, som alltid älskat att provocera". Jag har svårt att se "provocera" eller "radikal" som negativa benämningar. Jesus var mig veterligen både radikal och provocerande, även om han inte tillhörde någon elit.

Det principiellt intressanta i Hägglunds tal kretsade kring Kristdemokraternas kommande kampanj för att minska politikens inflytande. Enligt Hägglund är det "övertron på lagar, regleringar och politiska ingrepp" som håller "oss" tillbaka (oklart vilka som inbegrips i dessa "oss" som hålls tillbaka). Det goda samhället beskrev Hägglund som en plats där: folk får vara ifred från pekpinnesförsedda ideologer och kommissarier. Med sina barn, med sina hem och med sina värderingar - med sina livsval överhuvudtaget.

Göran Hägglund smutskastar politiken. Det är viktigt att så många som möjligt - från höger till vänster - står upp för politikens försvar. Politiken är nödvändig för att hantera de motsättningar och skiljelinjer som präglar samhället. Dagens svenska samhälle är det kanske mest individualiserade samhälle som världen hittills har skådat och politiken behövs för att motverka en uppluckring av det kitt och de gemenskapsvärlden som håller samhället samman. Det är trist att Göran Hägglund och Kristdemokraterna väljer att ställa sig vid sidan av en sådan strävan.
Alla som vill vara med och försvara politiken (och som råkar vara medlemmar på Facebook) uppmuntras att bli ett fan till sidan Den Nödvändiga Politiken, där jag och Marie Demker i växelspel med läsarna utvecklar de tankar som ligger till grund för vår avslutande bok i den trilogi som inleddes med I Vattumannens tid. En bok om 1968 års auktoritetsuppror och dess betydelse i dag (2005) och Kampen om kunskapen. Informationssamhällets politiska skiljelinjer (2008). Boken heter Den Nödvändiga Politiken. Makt och motstånd i en individualiserad tid och utkommer ut på Hjalmarson & Högberg förlag våren 2011.