Underskatta aldrig Fredrik Reinfeldt, betonade Aron Etzler, chefredaktör för oberoende socialistiska Flamman, i Godmorgon, världen i P 1 i dag. Underskatta aldrig Fredrik Reinfeldt. Det är ett viktigt påpekande i tider när ett opinionsöverläge på 11.4 procent i den senaste Sifo-undersökningen öppnar dörren för ett alltför tidigt rödgrönt segerrus inför höstens riksdagsval.Underskatta aldrig Fredrik Reinfeldt. Måndagen den 25 november 2002 ledde jag en debatt under rubriken EU- hot eller garant för fred? I debatten medverkade Fredrik Reinfeldt, tillsammans med dåvarande Europaparlamentarikern för Miljöpartiet Per Gahrton samt chefen för Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning (TFF) Jan Öberg. Debatten arrangerades av Utrikespolitiska föreningen i Göteborg tillsammans med några EU-kritiska organisationer.
Förutsättningarna för debatten var inte särskilt jämlika. Per Gahrton och Jan Öberg var båda säkerhetspolitiskt skolade och retoriskt mycket skickliga EU-motståndare, medan Fredrik Reinfeldt för sin del gjorde debut i den utrikes- och säkerhetspolitiska debatten. Enligt mina bedömning delade åtminstone 80 procent av publiken Gahrtons och Öbergs ståndpunkter. Lite patriarkalt tog jag därför före debatten Fredrik Reinfeldt åt sidan och förklarade att jag som debattledare skulle se till att han fick tillräckligt med utrymme att utveckla sina ståndpunkter.
En sådan debatt det blev! Gahrton och Öberg var i högform, och eldade upp publiken med formuleringar som inte så sällan tangerade gränsen till det populistiska. Reinfeldt kunde sakfrågorna sämst av de tre debattörerna, men imponerade genom sitt mod och sin integritet. Vid ett tillfälle läxade han länge och utförligt upp publiken för att den hade mage att applådera sådana stolligheter som han menade att Gahrton och Öberg förde fram.
Jag funderade en del över varför Fredrik Reinfeldt hade valt att tacka ja till att delta i en debatt på dessa villkor, inför knappt 60 själar en måndagskväll i Göteborg. Jag gjorde bedömningen att Reinfeldt - som ett knappt år senare skulle väljas till partiledare för Moderaterna - insåg att han måste kunna hantera dessa frågor om han på allvar ville nå ända fram till statsministerposten. Debatten i Göteborg blev en slags preparé för större uppgifter som skulle komma. Beslutet att ställa upp var modigt, och hans insats vittande om den politiska kompetens han obestridligen besitter.
Så underskatta aldrig Fredrik Reinfeldt. Visst, det är lätt att raljera över hans fubblande i samband med ministerutnämningarna vid regeringsbildningen, hans oförmåga att förstå FRA-frågan och fildelningsproblematiken, hans begränsade kulturella vyer (kronprinsessan fick en platt-tv i 30-årspresent och hans vurm för Magnus Uggla). Men bakom den ibland något känslokyliga fasaden och den arroganta uppsynen finns en skicklig, målmedveten, lyssnande och strategisk politiker, som just ny flirtar med de apolitiska stämningar som kan finnas i väljarkåren. Nu är EU-ordförandeskapet avslutat och Fredrik Reinfeldt är tillbaka på den inrikespolitiska scenen. Jag är övertygad om att han har lärt och lyssnat in av det som skett kring sjukförsäkringsfrågan och alliansregeringens kraftigt försvagade ställning i opinionen. Med full kraft kommer han att ta sig an uppgiften att få väljarnas förtroende för ytterligare fyra år som statsminister.
Jag tror inte han kommer att lyckas. Men de rödgröna bör i varje fall inte göra hans uppgift lättare genom att underskatta honom.
7 kommentarer:
Säg så här: Underskatta inte heller Mona Sahlin ;-)
Både hon och Reinfeldt är riktigt skickliga politiker. Båda har en pedagogisk uppgift framför sig. Där tror jag att Reinfeldt kan ha en fördel, han kan mer. Om han själv deltar i debatten vill säga.
Så för min del är förstås siktet inriktat på att Reinfeldt kommer att vinna 2014.
Funderar på varför man förvånar sig över att Reinfeldt kan klara en debatt med Gahrton och Öberg, och på hur det kan relatera till hur man uppfattar politisk kompetens. Reinfeldt är tveklöst en av Sveriges skickligaste nu aktiva politiker, att klara debatter bör vara en av hans centrala kompetenser. Jag tror att akademiker (inklusive jag själv) ibland har en tendens att underskatta detta, och samtidigt överskatta vår egen kompetens i relation till politikernas. Att klara offentliga debatter ingår definitivt inte i våra centrala arbetsuppgifter. Att det finns vissa akademiker som är jämförelsevis bra på det ändå ändrar inte detta.
Sedan en fråga av ren nyfikenhet: Är Gahrton säkerhetspolitiskt skolad? Hur? Erfarenhet vet jag att han har, men skolad?
När det gäller Mona Sahlin så håller jag med Mary. Samtidigt tror jag att det är en av de borgerliga partiernas strategiska problem att de tenderar att underskatta henne. Frågan är om detta kan ha någonting att göra med skillnader i ledarstil, att många borgerliga kan ha direkt svårt att förstå vilka kompetenser som gjorde att hon blev vald.
Jag anser Reinfeldt mycket överskattad. Han talar utan att säga något och det imponerar inte på mig.
Personligen tror jag att Jimmie Åkesson och Maria Wetterstrand blir valets stora segrare 2010.
Tobias: Jag har sett många framstående politiker komma till korta i debatter mot Per Gahrton. Fredrik Reinfeldt imponerade genom att göra så bra ifrån sig i ett sakområde där han dittills inte hade profilerat sig.
Det är nog för mycket sagt att Gahrton är säkerhetspolitiskt skolad. Däremot kan han EU-systemet ut och in, och har under hela sin aktiva tid som politiker engagerat sig i utrikespolitiska frågor (främst Palestinafrågan).
Håller med om att Reinfeldt inte ska underskattas. Men orsaken till att han kan ha framgång trots alliansens politik, som varit ett rått angrepp på välfärden, ligger nog mest i medelklassens förändrade syn.
Tvistade med min dotter i helgen om ett TV-program där den nyss förhärskande nyliberala synen på att mänsklighetens utveckling handlat om egoism och konkurrens förkastades. Människor har lika mycket eller mer utvecklats genom samarbete och empati. Men det senare gäller bara de nära - ju längre bort lidande och förtryckta människor lever ju mindre kan den fungera.
Jag ansåg att detta är fel, i historien har ändå medmänsklighet och kultur spelat större roll än krigsherrarna.
Medelklassen vill för att försvara sin nuvarande brist på engagemang för drabbade och lidande människor i fjärran tro på en naturlag för empatins avtagande med avståndet.
Men empatin finns bevisligen hos stora delar av svenska folket - se på resultaten i insamlingar. Och opinionsundersökningar visar ju på stor majoritet för skattehöjningar för vård, skola och omsorg.
Stor del av medelklassens politiska vilja handlar numera däremot om ytterligare skattesänkningar.
I egenskap av gammal statsvetare som blivit kulturforskare så har jag då och då funderat på den där platt-TV-historien. Var den verkligen ett misstag? Reinfeldt har trots allt byggt stora delar av sin image på sin medelklassighet. Att ge bort en platt-TV till kronprinsessan låter som helt i linje med den visuella retorik som han brukar odla. De/vi som upprörs är naturligtvis också medelklass, om än bildad, akademisk eller kulturell medelklass, kalla de vad man vill. De som eventuellt tyckte att det var en schyst present hörs inte lika mycket. Men, som sagt: Reinfeldt var den första som gick in för att bygga och värva detn väljargrupp som andra senare hitta på att kalla "verklighetens folk". Den beskrivningen är däremot en retorisk överdrift som Reinfeldt aldrig skulle göra sig skyldig till.
Det kanske bara är kultursnobbar som gång på gång retar upp sig på platt-teven till prinsessan. Varför inte spekulera att det är vad hon ville ha eller att man visade en skämtsam sorts folklighet. Ulf hade kanske hellre beställt en graverad silverbricka/kristallvas eller startat en fond. Men finns det inte tid nog att ge mer raffinerade och selektiva saker, kanske tom nu i juni? Get over it, Ulf! Och Gott Nytt År!
A-K Roth
Skicka en kommentar