2008-10-09

Är s + mp verkligen = sant?

Jag är ambivalent till Mona Sahlins val att äkta miljöpartiets Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. I grunden ser jag bara en enda rimlig anledning till utfästelsen om en rödgrön koalitionsregering: Oron för att miljöpartiet skall hoppa över till det borgerliga blocket. Men att låta den oron bära så långt att socialdemokraterna två år före ett val och i ett lysande opinonsläge stänger möjligheten att regera ensamma - det är för mig att låta svansen vifta med hunden.

På ett sätt är samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet bra. Vänsterpartiet kan hålla vänsterflanken och slipper kompromissa in sig i en mittenorienterad s-mp-koalition. Mittenväljarna kan rösta på socialdemokraterna eller miljöpartiet utan att behöva vara rädda för Lars Ohly.

Men vad händer med socialdemokratin? Jag har alltid varit svag för uttrycket: Säg mig vem du umgås med, och jag skall säga dig vem du är. Och så länge miljöpartiet slirar i vänster-högerfrågorna så vill åtminstone jag vara på min vakt när det gäller en nära och långvarig relation. Vad kommer samarbetet att innebära för socialdemokratins själ?

Men jag är också besviken på Lars Ohly, som har misslyckats med att utveckla vänsterpartiet till ett modernt parti som förmår attrahera nya väljargrupper utan att för den skull röra sig mot det politiska mittfältet. Vänsterpartiet borde ha en potential att utveckla en politik som attraherar alla dem som kämpar för gemenskapsvärdena i vårt individualiserade kunskapssamhälle. Men det lyfter inte. Vänsterpartiets politik andas genom Lars Ohly för mycket klasskampsretorik och industrisamhälle.

För mig tycks det som att Lars Ohly aldrig riktigt hämtade sig från det karaktärsmord han som nytillträdd partiledare utsattes för i ett par kontroversiella Uppdrag granskning-program hösten 2004. Vre jag vänsterpartist så skulle jag förorda en ny partiledare. Varför inte Josefin Brink? Eller ännu hellre Alice Åström.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Mona Sahlin har hamnat på hal is.Det bådar inte gott att i ett så här tidigt skede redan ha valt partner utan att ha rådgjort närmare med partiet i övrigt.Det börjar redan mullra i leden.
Tänk om Mona innan det blir för sent!
E

krigstid sa...

Ja, gärna Josefin Brink, men varför inte samtidigt byta ut Sahlin? Tänk vad det hade varit värt med en socialdemokratisk ledare med djupa rötter i facket i det här (opinions- och finans-) läget! Vänstern har en fantastisk möjlighet att lägga om kursen rejält efter 2010, att återuppfinna politiken och återfinna dess glöda möjligheter. Politiker som Mona Sahlin, bakåtsträvare i den mening att de saknar egna nya idéer och mest vill göra om New Labours 90-tal, kommer aldrig att kunna leva upp till den potential läget erbjuder.

Hur tänkte ni egentligen när ni valde henne? "Det är hennes tur nu"?

Daniel Carlstedt sa...

Hej Ulf! Håller med dig, varför gå ut och redan nu presentera hur en regering efter valet 2010 ska se ut? Jag tycker att det vore bättre att fortsätta som vi brukat, att efter valet är klart se hur många röster vi fått och om det är under 50 procent se vilak vi kan samarbeta med för att bilda regering.

Tycker också att det är viktigt att komma ihåg att miljöpartiet i många avseenden är ett borgerligt parti och att de på många platser i landet regerar tillsammans med borgarna. Under det senaste samarbete röstade de också ner viktoga frågor för fackföreningsrörelsen och Socialdemokraternas väljare, bland annat att heltid ska vara en rättighet och att minska antalet anställningsformer och göra dem säkrare för arbetstagarna.

Ska vi nu bilda regering tillsammans med andra partier är vänsterpartiet en nödvändighet för att inte den socialdemokratiska politiken ska slira för långt ut på högerkanten.

Läs mer på min blogg:
Ska ohly få vara med?
och Sluta mobba vänsterpartiet!

Ulf Bjereld sa...

Byta ut Mona Sahlin? Efter mindre än två år på posten, och när hon fört partiet till ett lysande överläge i opinionen? Det måste väl ändå vara måtta på ett partis självdestruktivitet...

En partiledare måste också ha förmågan att hålla ihop partiet, och inom socialdemokratin råder onekligen splittring i synen på samarbete med miljöpartiet eller vänsterpartiet. Mona Sahlins sätt att hantera dilemmat blev ju inte helt lyckat denna gången.

Kerstin sa...

Ulf:
Jag tror inte för ett ögonblick att det är Mona Sahlin som "fört partiet" till de opinonssiffror s har nu. Det är nog snarare trots henne, och pga alliansens impopulära politik.
När nu Mona ställer i utsikt, i alltfler frågor, att hon tänker fortsätta på samma linje som alliansen - ja då kan det gå riktigt illa i nästa val.

Enligt mitt förmenande är hon en olycka för s och kommer att bli en ännu större sådan ju närmare valet vi kommer. Jag begriper fortfarande inte hur man kunde välja henne till ordförande.

Nils sa...

Lustigt att du nämner just Brink och Åström som tänkbara efterträdare. Jag diskuterade saken med någon med, som det brukar heta, insyn, och föreslog just Brink och Åström. Åström var ju fantastisk i FRA-debatten.

Men personen med insyn verkade bli mest förbryllad av mina förslag och nämnde en för mig helt okänd v-politiker (vars namn jag dessutom snabbt glömde) som självklar kronprinsessa.

Ulf Bjereld sa...

Kerstin: Nej, det är kanske för starkt uttryckt att det är Mona Sahln som "fört partiet" till dessa opinionssiffror. Men vi kommer inte ifrån att opinionsläget äger rum just under en period av Mona Sahlins ledarskap. Varför det blev Mona? Ja, vem skulle det ha blivit i stället? Det gäller som sagt också att hålla ihop partiet. Med ett splittrat parti spelar det ingen roll vilken politik som förespråkas, eftersom man aldrig kommer att få möjlighet att genomföra den.

Nils: Lite nyfiken blir man ju onekligen på denna för omvärlden helt okända kronprinsessa. Återkomm gärna om dina minnesluckor öppnas...

Anders Eriksson sa...

Nils: Kan det vara Ulla Andersson du tänker på?

Per Tenggren sa...

Det är egentligen ganska enkelt. Det finns för få väljar så långt vänsterut som de socialdemokratiska kritikerna drömmer om att föra partiet. Ska man vinna val i Sverige så måste man lyckas vinna de viljare som befinner sig runt den politiska mittpunkten. Det arbetet handlar om att föra en politik som är relevant och trovärdig för en majoritet av väljarna. Jag har svårt att se hur en sådan politik skulle kunna formuleras med vänsterpartiets nuvarande syn på de ekonomiska frågorna. Jag har också svårt att se hur vi skulle kunna hävda att socialdemokratin ensam skulle kunna formulera detta. Även om opinionssiffrorna idag är goda, så kommer gapet sannolikt att krympa och därmed möjligheten att bestämma själv. Och att ett år innan valet komma på att vi kanske borde skaffa oss lekkamrater är inte trovärdigt.

Kerstin sa...

Ulf Bjereld:
Nej det är klart, det fanns inte så många renläriga nyliberaler och EU-entusiaster att välja mellan när det skulle tillsättas ny s-ordförande. Det var ju illa (för att inte säga något om vad det indikerar) och värre tror jag att det kommer att bli.