I går fredag uppmärksammades de hemlösas situation i Göteborg, genom en manifestation som kallas De hemlösas natt. Bland arrangörerna återfanns bl a Stadsmissionen, Göteborgs Räddningsmission och Frälsningsarmén.
Antalet hemlösa i Göteborg uppgår enligt Kjell Larsson vid Stadsmissionen till drygt 130 personer. Jag måste erkänna att det är betydligt färre än vad jag hade trott, även om det är illa nog och varje enskilt människoöde måste tas på största allvar.
Jag har alltid känt mig lite stum inför den s k hemlösheten, och haft svårt att formulera förslag på politiska åtgärder för att komma åt problematiken Men igår slogs jag av en insikt. Jag tycker att beteckningen "de hemlösa" är vilseledande, och att den döljer i stället för att sprida ljus över problemen. Uttrycket "de hemlösa" skapar en falsk bild av att dessa människor skulle utgöra en homogen grupp med gemensamma problem, som i sin tur skulle kunna hanteras genom gemensamma åtgärder.
Men så är det ju inte. Under rubriken "de hemlösa" inryms individer eller grupper av individer som skiljer sig åt i centrala avseenden. Deras problem varierar mellan t ex psykisk sjukdom, alkohol- eller annat drogmissbruk och sociala eller ekonomiska svårigheter. Deras enda gemensamma nämnare i fattigdomen är just att de inte har något ordentligt boende och att de ofta sover under bar himmel.
Insikten om det vilseledande i uttrycket "de hemlösa" har kanske inte inneburit att jag har några färdiga lösningar på problemet. Men insikten har gjort mig bättre rustad att förstå problemet, och därmed i förlängningen givit mig förutsättningar att formulera politiska förslag för att i solidaritetens namn förbättra dessa människors livssituation.
6 kommentarer:
Vore intressant att hora dessa politiska forslag!
Eleni Schmidt
Det förefaller som att Göteborg (med undantag av 91-94) haft en vänstermajoritet under en lång rad år. I det perspektivet är 130 hemlösa extremt förvånande och eventuellt betecknande för det politiska haveri som har svårt att göra det samhället ska för de som står "längst ned".
För mig är det obegripligt att det inte går att åtala politikerna i Göteborg för detta. Politikeransvaret är sämre "samhällsskyddat" än tjänstemannaansvaret vilket är trist. Jag undrar om det finns några broderskapare i kommunledningen för Göteborg, kraven på dessa är väl om möjligt högre än övriga... om inte annat vore det särskilt intressant att höra dessas försvar av varför samhället lämnar dessa 130 så långt utanför.
Det var svårt när alltför många som hade kunnat leva friare liv var intagna på mentalsjukhus för långvård. Sedan när trenden svängde och man stängde sjukhus eller avdelningar för psykiskt sjuka tror jag det kan ha blivit för svårt för många att klara sig på egen hand. Med bättre mediciner trodde man problemet var fixat, men tyvärr... Detta är ett problem överallt i världen.
A-K Roth
Det finns ungefär 130 uteliggare i göteborg, dvs människor som ofta sover utomhus. Det finns ett par tusen hemlösa enligt socialstyrelsens definition dvs ”saknar stadigvarande boende och som inte har möjlighet att få det de närmsta tre månaderna”.
De konkreta förslagen avvaktar jag nog något med...
När det gäller historien så tror jag att det var ett stort misstag att stänga mentalsjukhusen på det som som det nu gjordes.
Antalet hemlösa i Sverige ökar från år till år utan att någon gör ett handtag för att denna trend ska brytas och att det faktiska antalet hemlösa ska minska. Bara i Malmö har antalet hemlösa barn under ett år ökat med 70 %. Trots denna katastrofala ökning av människoöden är det enda som sker i frågan, att olika organisationer som byggt sin plattform på detta inhumana tillstånd hemlöshet, att de ansöker om mer pengar till sin organisation. Vilket under så lång tid dessa funnits aldrig visat sig fungera. Pengar har väl som alla förstår ingen som helst anknytning till hemlöshet, det är trygga hem som behövs. Dessutom har pengar en förmåga att hamna i de redan etablerade människornas fickor. Det skulle bli avsevärt mycket svårare att dölja detta hyckleri att hjälpa hemlösa, om billiga integrerade hyresbostäder togs fram som den enda lösning de är. Och därefter ge det stöd i hemmet som krävs för de människor som vill och är i behov av detta för att behålla sitt hem. Hur lång tid och hur många skattemiljarder varje år behöver oförmögna beslutsfattare och alla dessa organisationer slösa bort innan de erkänner sin ovilja, då det gäller att hjälpa hemlösa med det primära behovet, ett tryggt integrerat hem?
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86
Skicka en kommentar