Ebba Busch Thors tal på Kristdemokraternas riksting i Umeå i dag kan delas upp i två delar. Den första delen vill jag helst lämna därhän. Det var en gestaltning av den ytliga och hånfulla retorik och gapiga politiska stil som jag tycker så väldigt illa om och som präglar alltför stor del av svensk politisk debatt i dag. Och då tänker jag tyvärr inte bara på Kristdemokraterna. Ebba Busch Thor talade om konkurrenternas "nedärvda makthunger" och "självuppjagade rädsla". Skolverket liknades vid förtryckarregimen i DDR. Det var "verklighetens folk" hit och "myndighetsvänstern" dit. De andra partierna tänker bara på sig själva, men Kristdemokraterna tänker minsann på Sverige. Jag kom på mig själv med att undra: hur hamnade vi här egentligen? En sådan retorik är inte värdig Ebba Busch Thor och den är inte värdig Sverige.
De andra inslagen i talet var betydligt mer intressanta. I den blandning av liberalism och konservatism som präglar svensk borgerlighet presenterade Ebba Busch Thor idag Kristdemokraterna som ett synnerligen socialkonservativt alternativ.
Jag ska inte skriva att talet var anti-liberalt - men det var faktiskt bra nära att jag skrev så. I talet fanns nästan ingenting av liberalismens fokus på individens fri- och rättigheter eller något bejakande av den pluralism och mångkultur som kännetecknar dagens Sverige. I stället betonades samhällsgemenskap och kollektiva tillhörigheter: "Vi hör ihop", "Vi är inte fritt svävande atomer", "Vi äger en plats tillsammans" och det "binder oss till varandra", "Vi är just ett vi", "Vi har ett samfällt projekt - en gemenskap", "Familjen är samhällets minsta byggsten". Listan på denna typ av gemenskapsformuleringar kunde lätt göras betydligt längre.
Och den som vill bygga sitt liv i Sverige måste, enligt Ebba Busch Thor, "bli svensk". Vad nu det innebär. Att "bli svensk".
Jag tycker det är bra att Kristdemokraterna renodlar en socialkonservativ idéströmning. Renodlingen skapar tydlighet i politiken, klargör konfliktlinjerna inom borgerligheten och skapar reella politiska alternativ för väljarna att förhålla sig till. Jag finner för egen del också sympati i den sociala omsorg och gemenskapsidé som ryms i socialkonservatismen (och kanske framförallt i den katolska socialläran).
Men snälla, lägg bort den populistiska retoriken. Den känns faktiskt varken socialkonservativ eller riktigt svensk.
2 kommentarer:
Jag tycker inte att Bush Thors "populistiska retorik" var mer populistisk än den som brukar förekomma när partiledare talar inför sina egna i de flesta partier. Och jag är absolut inte störd av hennes tal om att hålla ihop.
Ulf frågar vad det innebär att bli svensk. Ett svar får vi i World Value Surveys undersökningar som mäter graden av sekularisering och tillit.
https://fof.se/tidning/2015/3/artikel/sverige-ar-ett-udda-land
Som synes är graden av dessa faktorer extremt hög i Sverige. Motsatsen gäller framför allt länder där de flesta av våra asylinvandrare kommer från.
Enligt Lars Trägårdh och Henrik Berggren (Är svensken människa?): "Å ena sidan kännetecknas Sverige av starka sociala värderingar – av hög mellanmänsklig tillit och av ett stort förtroende för gemensamma institutioner.
Å andra sidan har svenskar värderingar som betonar individens frihet, rätt till självförverkligande och oberoende, något som även omfattar ett bejakande av jämställdhet, barns rättigheter och homosexuellas rättigheter. Ledstjärnan är autonomitanken."
Men Trägårdh har (som bekant) också lyft fram två andra dimensioner som påverkar debatten. Den första utgår från medborgarskapstanken "Som få andra länder lyckades Sverige institutionalisera den franska revolutionens paroll om frihet, jämlikhet och broderskap. Det svenska samhällskontraktet vilar på en synbart paradoxal blandning av sociala och individualistiska värderingar och ideal.En nationell gemenskap – ”broderskap” – vars medborgare bejakar såväl social jämlikhet som individens frihet."
Det andra idealet är "idén om mänskliga rättigheter (MR). Även detta ideal kan spåras tillbaks till den franska revolutionen och dess universalistiska strävanden." Han fortsätter: "Tanken om alla människors lika värde som är grunden för MR-idealen står med andra ord i konflikt med medborgarskapsprincipen. Våra skyldigheter gentemot en fattigpensionär i Malmö är väsensskilda från de vi har för flyktingar från Syrien."
Detta är enligt min mening den principiella skillnaden mellan Ulfs och min uppfattning om "att bli svensk". Enligt min mening går det att "bli svensk". Enligt Ulfs går det tydligen inte eftersom begreppet är en chimär.
Klas Bengtsson
Jag har inte direktlyssnat på förkunnelsen från partistämman. Ulfs referat här räcker nog bra. Ebba stjäl några nyckelbitar ur Jimmies vokabulär, som visat sig effektiva vid hans framträdanden.
Skicka en kommentar