Vad är det med bilförare, egentligen? Jag vet inte hur många gånger jag fått höra hur hopplös stad Göteborg är att köra bil i. Det klagas på köer, parkeringsavgifter, brist på parkeringsplatser, trängselskatt och bensinpriser. När jag hör klagomålen brukar jag stillsamt undra vilka andra städer av Göteborgs storlek där villkoren för biltrafik skulle vara så mycket bättre.
Nu behöver jag inte undra längre. I en nyligen genomförd studie över bilvänlighet placerar sig Göteborg på en sjundeplats av de hundra städer som ingår i undersökningen. Studien bygger på ett index som bland annat inbegriper bensinkostnader, trafikstockningar, kvaliteten på vägnätet, olyckor samt luftkvalitet. Listan toppas av Calgary i Kanada. Malmö hamnar på 14:e plats och Stockholm på 18:e plats. Längre ner på listan hittar vi städer som Oslo (21), Glasgow
(30), Köpenhamn (34), Boston (40), Berlin (52), Paris (72) och New York
(87). I botten återfinner vi Bombay (100).
Vad är det som gör att frågor kring biltrafik ofta blir så konfliktladdade? Frågan om bensinpriser väcker till exempel starka känslor, och vid sidan av kostnaden finns här sannolikt också inslag av identitets- och frihetsaspekter och genus.
På den omtalade GAL/TAN dimensionen antar jag att frågan om villkoren för biltrafik i storstäder laddar på den auktoritära TAN (Tradition, Auktoritär, Nationalism)-polen och inte på den mer frihetliga GAL (Grön, Alternativ, Liberal)-polen. Kan det vara så att det finns samband mellan å ena sidan åsikt om villkoren för biltrafik i storstäder och å andra sidan åsikt om klimathot, flyktingmottagning, brott & straff, och jämställdhet? Och att medelålders äldre män med lågt politikerförtroende är överrepresenterade i den grupp som är mest upprörd över villkoren för biltrafik i städerna?
Det finns intressant forskning av till exempel Dennis Andersson och Henrik Ekengren Oscarsson om vad som förklarar inställning i stridsfrågorna om trängselskatt och om Västlänken i Göteborg. Men finns det någon internationell studie om vad som konstituerar villkoren för biltrafik i storstäder som en skarp politisk stridsfråga? Tipsa i så fall gärna mig och bloggens alla läsare.
Jag kör inte bil själv. Men jag har körkort. Jag tog körkort 1978 när jag gjorde lumpen i trafikmässigt lugna Hässleholm. Jag insåg snart att trafiken i Göteborg var något livligare än vad den var i Hässleholm. Kanske dags att börja köra nu igen när jag inser att villkoren för bilkörning knappast kan vara bättre än vad de faktiskt är i Göteborg?
3 kommentarer:
Med cirka 200 000 mil bakom mig och alla typer av körkort - lämnade tillbaka alla för fyra år sedan utom bilkörkortet. Livnärt mig på tungtrafik och taxi i GBG. Häromdagen tänkte jag på en promenad i från Femman till hemskheten utanför stadsbiblioteket; vilket trafikvänligt centrum vi har! Imponeras över hur väl att trafikomläggning fungerar. Inte att undra på att GBG ligger högt på välfärdslistan!
Som det är nu kostar det pengar att parkera och är gratis att köra på gator och vägar. Om man verkligen vill minska biltrafiken borde det vara tvärtom - kosta pengar att bruka vägnätet, men gratis att ställa ifrån sig bilen föra att gå eller åka kollektivtrafik.
Homo Economicus
Denna skala leder till helt fel sorts tratt som styr tankebanorna alldeles bortitok.
HE tänker rätt.
Ett borgerligt perspektiv innebär att kostnader ska tas där de uppstår.
Vill Miljöpartister i Stockholms riksdag kunna susa ToR till Bryssel i 350 Km/h
för att de inbillat sig att detta räddar moder jod, så låt dem betala notan själva
En kommunister princip är inte fel, om den är kommunister, tex att satsa på regional tågutveckling
så att miljontals människor kan pendla med tåg mellan olila regioner. DÅ är investeringen samhällsnyttig
eftersom den görs med skattemedel, och som kommer till någon slags kollektiv nytta (Eftersom kollektiv består
av individer, så måste det alltså vara ROI per individ, annars är det inte verksamt.
Naturligtvis ska vägsystem betalas av de som åker på vägen, men alla dumskallar missar det mest fundamentala,
med vägar, eftersom all fått för sig att vi ska konsumera och köpa paket enligt just in time-principen, så allt på kö från Kina,
och fler hamnar än Göteborg och Rotterdam, tar nu containerfartyg med 10.000 burkar per frakt, räkna på den trafiklasten när
10.000 trailers ska iväg från Oxelösund eller Nynäs. Suck, politikerna bygger ut med trippel motvägsled. men inte betalar
de som får ner fraktpriset för väginvesteringen. Det gör de som ska köra bil, och det är oftast inte hantverkarna som får betala mest efter skatt. Det är vanliga löneslavar.
Ergo, vägar ska betalas med skatt per nyttjandetillfälle om man är höger, och ska vara gratis om man är vänster.
kollektiv nytta. Men nu har ju inte alla bil, och då ändras kalkylen, från ideologi till praktisk.
Det är inget annat än en enkel intressekalkyl, de som har bil, gillar inte pålagor, och de om inte har bil, gillar pålagor för bilar.
Resten är baklängesförklaringar som kokas ihop av hela andra orsaker.
Blir är mycket lönsamma för kommunen, tex i Stockholm. Den borgerliga majoriteten fullkomligt håvar in pengar till kassan, ideologiskt rätt, men eftersom den andra sidan av myntet, intresset säger att det är fler borgare som åker egen bil, så är det en del som är sura, eftersom det fullkomligt kryllar av lisor Pnissar i innerstan, men är gratis att parkera dygnet om, i vissa områden där inte ens polisen går säker. Så det är väl som Marx formulerade saken, Intresset ljuger inte? S.W
Skicka en kommentar