I dag skriver jag tillsammans med Sofie Blombäck, Marie Demker och Linn Sandberg på DN Debatt om de politiska partiernas försvagade band till väljarna och på vilket sätt detta är ett bekymmer för den representativa demokratin. Partierna har till uppgift att samla upp och syntetisera medborgarnas idéer och intressen för att omvandla dem till konkret politik på folkviljans grund. Om medborgarna inte längre uppfattar att partierna är de avgörande och självklara aktörerna i den processen försvårar det för partierna att uppfylla sin demokratiska uppgift.
Hur påverkar då digitaliseringen partiernas möjligheter att förstärka banden till medborgarna? I artikeln presenterar vi resultat och reflektioner ur vår just utkomna bok Digital demokrati? Partierna i en ny tid (Atlas, 2018). Vi kritiserar de politiska partierna för att de använder sociala medier som en megafon för att tala till medborgarna, i stället för att göra saker tillsammans med medborgarna. För att fungera som länk mellan medborgare och valda representanter måste partierna våga släppa sina inarbetade stela organisationsformer. Och också ibland släppa kontrollen över processen. Exempelvis kan de använda massans kreativitet till att lösa problem och utveckla politik med så kallad crowdsourcing.
Vi hoppas att artikeln och boken ska stimulera till debatt om det representativa demokratins ställning i dag, och om hur digitaliseringen förändrar förutsättningarna för partierna och för politiken.
Följ gärna vårt helt nya twitterkonto @DigitalTid och delta i diskussionen.
Boken kan köpas till exempel här. Snart finns den som e-bok också.
Ni är också hjärtligt välkomna till boksläppet på Atlas förlag tisdag 12 juni kl 17.00 - 20.00 (Barnhusgatan 4, Stockholm).
Artikeln i DN finns här.
4 kommentarer:
Inget problem alls för demokratin att partisystemet är på nergång. Lösningen är enkel - övergå till enmans valkretsar, som i USA, UK, och en del av parlamentsplatserna i BRD.
Det systemet har många fördelar, den främsta är den direkta demokratin och ansvarstagande av den folkvalda gentemot sina väljare.
Homo Economicus
"Som Fredrik Reinfeldt sa: Förändra er eller dö" avslutar debattörerna med. Och Reinfeldt "dog" ju.
I mitten på 60-talet engagerade jag mig partipolitisk under en tid. Besökte flera partiers möten från mitten till S och V. Blev medlem i S men slutade efter en tid som aktiv. Det var döda tillställningar. På sin höjd sändes rådslag ut som i praktiken gick ut på att konfirmera centrala facit. I stället engagerade jag mig fackligt (TCO) och mötte en helt annan dynamik, ett levande engagemang och stor sammanhållning.
På 60-talet började jag också jobba med ADB, det som idag kallas digitaisering. Det glädjande med digitaliseringen är faktiskt att partierna alltmer tappar kontrollen över medborgarna. Och denna förändring tror jag är utan återvändo. Visst finns det många avarter, men i huvudsak är förändringen som sagt positiv.
Min uppfattning är att den representativa demokratin blivit alltmer representativ. De flesta toppolitiker har aldrig haft ett civilt yrke, inte minst inom S som jag känner bäst, utan har arbetat på olika poster inom "rörelsen" sen SSU-tiden. Och på lägre uppdrag ska varje grupp ha sin kvot. Målarna, kommunalarna, byggnads, SSU m fl mfl. En annan orsak till den försämrade represaetaviteten är naturligtvis att antalet förtroendevalda minskat kraftigt.
Praktiska exempel på när ökat medborgarengagemang leder till motsatsen är att ordna en folkomröstning om biltullar som i Göteborg och där sedan det ledande kommunalrådet åker upp till Örebro och gör upp med en centerpartist (då i regeringsställning) och något helt annat som strider mot folkomröstningsresultatet.
S kommer aldrig (och knappast något annat av de nuvarande partierna) våga att släppa styråran och riskera att medborgarnas kreativitet ger ett inte önskat resultat. Så tyvärr tror jag att politiken alltmer blir en marknad där det gäller att köpa politikens konsumenter, något vi får se mer av ju närmare valet vi kommer. Och där lobbygrupper som allt från #jagärhär till Timbros kampamjer får ökad betydelse på bekostnad av folkmajoriteten.
Framför allt är jag övertygad om att den (statsvetenskapliga) akademiska världen inte har lösningen på de representativa problemen med sina egan politiska agendor.
Klas Bengtsson
"Är partidemokratins tid förbi?"
Åtminstone börjar det kännas som om Socialdemokratins tid är förbi.
I dagens digitaliserade värld är ju förutsättningarna bättre än nånsin att genom lyhördhet, avläsa folkviljan och verkställa denna i god demokratisk ordning.
Om man då som regeringen går särintressens och lobbyorganisationers ärenden istället, så kommer straffet per omgående från väljarkåren.
Jo, med e-platformar (dataadminstrativa) så är varje medborgare sin egen potentiella adminstratör av information, dvs medborgaren kan sända budskap till partigångarna.
Nu finns det nog en liten risk att inget blir bra. Partierna har sina centrala staber som paketerar information och budskap, liksom övriga proffstycare högt upp i näringskedjan som DN-debatt. Där det inte är säkert att någon part för dialog med någon annan. Dvs man skjuter förbi varandra.
Det är lite som att partiserna tror att allt går att rädda med bättre digitla plattformar, men inte ändrar detta arbetsbelastningen på en vanlig svensk polisstation en lördagsnatt.
I identitetspolitikens anda blir människor allt mer fångna i sina egna föreställningar, i sina egna bubblar, samtidigt som det inte går att mörka information, i synnherhet inte lokalt. Har en tonåring råkat ut för något, så vet hela bygden tämligen omgående vad som hände, i vart fall de yngre.
Det ser alltså ut som att SD går som en farsot bland yngre tonåringar. Det beror inte på att SD är bättre än någon annan på att tillämpa digitalisering (hyperonymen är för övrigt automatisering/rationalisiering), nä, det beror på att det är våra ungdomar som är i främsta ledet och möter den nya verklighet som företrädesvis deras föräldrar pegat upp.
Det går att följa vissa trender rätt bra med NLP, datalingvistik och big data, att sedan koda av vad olika grupper tycker och tänker är så klart nästa steg i marknadsanalysen, men det ändrar i sak inte så mycket på verkligheten. Antingen har du blivit rånad på din mobil och jacka, eller inte. När lite får många ungdomar inte upplever samma fördelar som 68-generationen med vad det nu är för frågor som förfäktas, så kommer lojaliteten att ändras.
I vart fall tittar inte de unga på TV-nytt, inte lyssnar de på dagens eko heller. Frågan är om någon läser DNs ledarsida etc. De som kan ta tillvara all digital kunskap är plattformarna själva, så det är förvisso en sak att vara på Youtube, ta del eller lägga upp, men det viktiga är om man själv är You tube, då har man kontroll, och kan kränga information om något, men vilka som sänder framgångsrikt är fortfarande en öppen fråga.
Digital språkteknik, dvs AI, där datorer tränar sig på ett litet copus och sedan sätter fart själva, har ju nu funnits i några år. det är första gången någonsin forskarna, tex på datavision, på allvar inte hur det fungerar som teori. alltså mer än att det är fråga om simpel regressionsanalys. Datorer drar iväg och dammsuger upp all information som vi matar nätet med, och drar sina egna slutsatser. Det vanliga människor, som jag själv, inte man förså och inte kommer att kunna förså, är nästa steg, när datorerna själva börjar tillverka (Automatisera) information, och sända iväg utan direkt kontroll, som de själva sedan analyser. Vad som då blir över, dvs vad som går att mäta att vi människor faktiskt konsumerar, VAR konsumerar vi (geografiskt och på vilka plattformar), VAD kosnsumerar vi, HUR konsumerar vi och NÄR. Då är man ganska nära VARFÖR, och det är för att få gynnsamm effekt inne i hjärnan på bland annat produktionen av dopamin. Jisses, den nya tiden har bara börjat. Vi är ännu kvar i en fördatorisk tid, som en gång Adolfsson och Falk skaldade, jämfört med vad som komma skall. S.W
Skicka en kommentar