I stället för att fokusera på gemensam politikutveckling tvingas allianspartierna lägga kraft på att hantera inbördes oenighet i regeringsfrågan och om budgeten. De fyra allianspartierna representerar här fyra helt olika linjer.
Moderaterna vill att Alliansen redan i höst lägger en gemensam budget och öppnar dessutom dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.
Kristdemokraterna vill också att Alliansen redan i höst lägger en gemensam budget, men vill inte öppna dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.
Centerpartiet vill inte att Alliansen redan i höst lägger en gemensam budget, utan i stället bryter ut och försöker stoppa enskilda delar av regeringsbudgeten. Centerpartiet vill inte öppna dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.
Liberalerna vill inte att Alliansen redan i höst lägger en gemensam budget, men inte heller att allianspartierna bryter ut och försöker stoppa enskilda delar av regeringsbudgeten. Liberalerna vill inte heller öppna dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.
Hänger ni med? Det är inte helt enkelt. Det är inte heller helt enkelt att förstå hur dessa fyra partier under överskådlig tid på ett trovärdigt sätt ska kunna uppvisa enighet i dessa för regeringsdugligheten viktiga frågor.
Å andra sidan har Alliansen inte råd med fortsatt oenighet i dessa viktiga frågor. För varje dag som går urholkas bilden av Alliansens regeringsduglighet och svårigheterna att utveckla en gemensam slagkraftig politik inför valet 2018 växer.
Nöden sägs vara uppfinningarnas moder. I så fall lär vi få se något remarkabelt komma ut ur alliansledarnas möte på tisdag. I annat fall ser det fortsatt dystert ut för Alliansen.
3 kommentarer:
Onekligen är alliansen mer splittrade än på länge. Dels gäller det förutsättningarna för att bilda regering - finns SD eller inte? I sakpolitiken skiljer det mest inom migrationspolitiken där M ligger nära S och C ligger nära V, MP. I övriga sakfrågor ligger ligger allianspartierna nära varandra. Ulf är uppenbart förtjust över alliansens kris. (Som den finske satirikern mm Henrik Tikkanen skrev: Mina kollegers uselhet är det som håller mig uppe.) Vad som kommer ut av tisdagens möte tror jag inte kommer att ha någon större betydelse för tiden efter 2018. Det som skett den senaste tiden är ju att alliansen bytt väljare med varandra medan S står och stampar. Jag håller med klarsynte Widar Andersson, Folkbladet, som konstaterar att S strategiska problem är att de för en politik som inte lockar över borgerliga väljare. Så sent som när S vann valet 2002 fick de 40% av rösterna. SD fick 1,4%. Enligt Ekots senaste sammanvägning har S 27%, SD har 18%. En förskjutning som inte minst Ulfs falang inom S ligger bakom och en kris för S som är betydligt allvarligare än alliansens "käbbel".
Klas Bengtsson
Märklig rubrik... det är snarare en tuff tid för regeringen som saknar tillräckligt stöd i riksdagen och att oppositionen genom tillfälliga samspel bl.a. med SD kan driva igenom sina frågor alternativt sätta käppar i hjulet på olika S-märkta förslag. Det märkliga är att regeringen tuffar på som om de hade en säker position i riksdagen.
Jag tycker att man bör avhålla sig från att använda termen "Alliansen" i bestämd form (och med versal) eftersom man då befäster tanken på något existerande. Tänk bara på borgerligheten väser fram "kommunisterna" när de vill tillvita någon åsikter och förslag som de menar vara uttryck för socialism. Jag föreslår därför att man alltid betonar at de är olika partier.
Skicka en kommentar