Moderaternas tapp är störst i frågan om den ekonomiska politiken. Andelen som anser att Moderaterna har den bästa ekonomiska politiken har minskat till 31 procent, från 40 procent i juni 2016. Socialdemokraterna får 22 procent, jämfört med 24 procent i juni. Avståndet mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i frågan har inte varit så litet sedan 2009, om jag läser figurerna rätt.
Stödet för Moderaternas politik har också minskat signifikant inom jobb- och sysselsättningspolitiken (från 32 till 24 procent) och skolpolitiken (från 15 till 9 procent). Inom dessa politikområden ligger stödet för Socialdemokraternas politik i princip stilla, vilket innebär att partiet gått om Moderaterna med avseende på stöd för jobb och sysselsättningspolitiken.
Den ekonomiska politiken och jobb- och sysselsättningspolitiken var två av Moderaternas starkaste kort under Fredrik Reinfeldts tid. Det var också de områden där Moderaterna riktade sina hårdaste attacker mot Socialdemokraterna. Under det senaste året har Moderaternas politik mera fokuserats på flyktingpolitiken och på frågor om lag och ordning. Detta skiftade fokus från ekonomi/jobb till flyktingar/lag och ordning kan vara en förklaring till att Moderaterna tappat stöd i de förstnämnda frågorna.
Har Moderaterna då i stället vunnit stöd i flykting- och invandringsfrågor och i frågorna om lag och ordning? Svaret är nej. I flykting- och invandringsfrågor minskar stödet från 14 till 11 procent och över tid ligger resultaten stilla. När det gäller lag och ordning har Ipsos inte ställt frågan sedan 2013. Då fick Moderaterna 31 procent, nu får de 23 procent. Sett över tid är det i stället Centerpartiet och Sverigedemokraterna som signifikant har stärkt sitt förtroende i flykting- och invandringspolitiken.
Det är uppenbart att Moderaterna står inför en kris som tar sig tre olika (men självklart inte orelaterade) uttryck: en väljarkris, en förtroendekris för politiken och en ledarskapskris. Moderaternas Sverigemöte i Karlstad 24-25 mars blir intressant.
Socialdemokraterna kan naturligtvis glädja sig över Moderaternas ras. Men viktigare för partiet är att ta fasta på de egna svaga siffrorna. Jämfört med 2014 har Socialdemokraterna förlorat stöd i välfärdsfrågor som skola, sjukvård och äldreomsorg. Omsvängningen i flyktingpolitiken och den nya restriktiva lagstiftningen har heller inte ökat stödet för partiets politik i frågan. Tvärtom är dagens resultat på 16 procent den lägsta siffran på många år.
Jag tror inte att Socialdemokraterna har mycket att vinna på att försöka tävla med Moderaterna eller Sverigedemokraterna i frågor om lag och ordning eller en restriktiv flyktingpolitik. Snarare bidrar en sådan linje till att ge legitimitet åt Sverigedemokraternas inställning i dessa frågor. Varför välja en kopia om det finns ett original? Därför skulle jag välkomna en socialdemokratisk politik med starkare fokus på välfärdsfrågor som vård, skola och äldreomsorg, utifrån ett jämlikhetperspektiv. Vi får se - kanske frågan om vinst i välfärden kan bidra till att vrida politiken i en sådan riktning.
Läs gärna Ipsos opinionschef David Ahlins analys av resultaten.
1 kommentar:
För mig som numera är partipolitiskt oberoende är det inte så intressant att de statsbärande partierna s och m eller några andra har högt eller lågt förtroende olika frågor. Jag skulle tro att det i allt väsentligt speglar deras väljarbas. Eftersom t ex s är "pensionärspartiet" är det naturligt att äldreomsorgen får relativt högt betyg. Jag undrar också vilka svar man skulle få på kunskapsfrågor om t ex ekonomisk politik.
Jag tycker också att s (liksom alla andra) borde satsa mer på välfärdsfrågor. Men då gäller det att börja i rätt ända och inse att basen är samhällsekonomin. Med världens näst intill högsta skatter finns det inte mycket mer att hämta även om jag tycker att jobbskatteavdragen inte skulle genomförts. Inte heller borde fastighetsskatten ersatts av en fastighetsavgift, den verkligt omvända Robin Hood-politiken. Men det finns ju inget politiskt stöd för att ändra på detta, möjligen med undantag av v.
Den viktigaste faktorn för samhällsekonomin är sysselsättningen. Och vårt välfärdssystem förutsätter ju en mycket hög sysselsättningsgrad, helst minst 80% av befolkningen i arbetsför ålder. Tillspetsat är min erfarenhet att ju längre till vänster, desto bättre på välfärd, ju längre till höger, desto bättre på ekonomi och vice versa.
Arbetsmarknadspolitiska rådet presenterade 17 februari en gedigen genomgång av sysselsättningsläget i Sverige. Den borde vara obligatorisk läsning (även om den är lång) för alla politiker - även för de som ogärna lämnar den ideologiska retoriken. Därmed inte sagt att rådets slutsatser måste köpas. Men det finns faktiskt fakta även i postmodernismens och Trumps tidevarv. Och trots att rådet finansieras av Svenskt näringsliv. För en icke oväsentlig anledning till de "utmaningar" vi har är att politiken allför ofta utgår från önsketänkande och inte från verkligheten.
http://www.arbetsmarknadsekonomiskaradet.se/publicerat/
Klas Bengtsson
Med hopp om att passera censuren denna gång
Skicka en kommentar