Ekot berättar att medlemmar av Liberalernas partitopp går till angrepp mot riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson och kräver att hon lämnar partiledningen. Skälet är att Birgitta Ohlsson öppet argumenterat emot partiledaren Jan Björklunds uppfattningar om att Sverigedemokraterna borde bjudas in till blocköverskridande politiska samtal och om att så kallade religiösa friskolor borde förbjudas.
Säga vad man vill om Liberalerna, särskilt högt i tak tycks där just nu inte vara. Birgitta Ohlsson är en person som sticker ut. Hon har tidigare argumenterat emot partilinjen i till exempel FRA-frågan och om den nya restriktiva flyktingpolitiken.
Jag har en motsatt uppfattning än Birgitta Ohlsson i väldigt många frågor, inte minst om svenskt Nato-medlemskap och om den israelisk-palestinska konflikten. Men jag uppskattar alltid hennes frimod och självständighet, och hennes insatser för feminism och mänskliga rättigheter.
Visst, enighet ger styrka. Enskilda riksdagsledamöter kan förstås inte rösta precis som de vill i alla frågor. Väljarna röstar på partier, och dessa partier har ett ansvar att försöka genomföra så mycket som möjligt av den politik de gick till val på. Men för ett parti som inte vill vara en bunker är det viktigt att bejaka öppenhet och mångfald. Jan Björklunds utspel om att bjuda in Sverigedemokraterna till samtal och att förbjuda judiska, kristna och muslimska friskolor är ju heller inte den officiella partilinjen.
Nej, Liberalerna mår inte bra. I valet 2014 erhöll partiet 5.4 procent, vilket var det näst sämsta resultatet i partiets historia. I den senaste mätningen från Demoskop fick partiet bara 4.3 procent, vilket var det sämsta resultatet sedan 2007. Enligt Demoskop har Liberalerna också svårt att få genomslag i sina hjärtefrågor, som till exempel utbildning och försvar.
Är Liberalernas kris också liberalismens kris? Debattlandskapet har förskjutits i en riktning bort från frihetlighet och internationalism till kontroll, auktoritet, nation, gränskontroller samt lag och ordning. Högernationalistiska krafter vinner framgångar i flera länder. En del liberala debattörer och ledarsidor flyter med i denna utveckling. Andra liberaler gör motstånd. Birgitta Ohlsson tillhör dem som gör motstånd.
Expressen uppger att Liberalernas riksdagsgrupp kallats till ett extra möte i dag på förmiddagen för att diskutera den uppkomna situationen. Något säger mig att vi får anledning att återkomma med en uppdatering av denna bloggtext senare i dag.
En lätt reviderad version av texten publicerades just i Expressen.
Uppdaterat onsdag 14/9 kl 21.45. Efter ett maratonmöte på över sju timmar (!) med Liberalernas riksdagsgrupp kunde partisekreterare Maria Arnholm till sist komma ut och informera om vad man kommit överens om. Beskeden var dock vaga och mångtydiga. Maria Arnholm gjorde en poäng av att Birgitta Ohlsson nu lämnade Liberalernas riksdagsgrupps förtroenderåd (en slags styrelse för riksdagsgruppen). Men Birgitta Ohlsson ansökte redan i mars 2016 om att få lämna uppdraget, så den avgången kan knappast beskrivas som en eftergift. I SVT Aktuellt talade Maria Arnholm om att gruppen enats om att kombinera "högt i tak" med "tydlighet" - men vad den formuleringen i praktiken innebar var det nog inte så många som förstod.
Birgitta Ohlsson har en stark ställning bland Liberalernas fotfolk, men inte en lika stark ställning inom partiorganisationen. Konflikten inom Liberalerna och mellan Birgitta Ohlsson och Jan Björklund kvarstår, och det är en öppen fråga vilka uttrycksformer den kommer att ta sig.
Vi lever i en individualiserad tid, där krav på öppenhet och individens stärkta rättigheter förändrat samhället. Då är det svårt att bibehålla ett ideal som medför att enskilda politiker ska rösta mot sin övertygelse och tiga om deras partiledare säger något de tycker bryter mot deras/partiets grundläggande värderingar. Samtidigt röstar väljarna på partier, inte på individer. Det blir en utmaning för partierna att hantera denna växande spänning framöver.
9 kommentarer:
Visserligen håller jag med Birgitta Ohlsson när det gäller Israel-Palestina och NATO t ex, men jag tycker inte att det är konstigt att någon i PARTILEDNINGEN som ofta fronderar inte kan ingå i partiledningen. Om nu Ulf tycker det är viktigt med högt i tak hade jag väntat ett inlägg om t ex Staffan Danielsson, c, som hotats med uteslutning i riksdagsgruppen för att han sen 2012 krävt systematisk ålderskontroll av ensamkommande, något som sen om sider blev s-politik. Men det var väl fel fråga. "Sverige behöver en kraftsamling mot rasism och främlingsfientlighet, för feminism och mänskliga rättigheter." Det tycker jag faktiskt är en förolämpning mot "medelsvensson", till vika jag räknar mig. Svenskarna i gemen är varken främlingsfientliga, rasistiska, antifeministiska eller mot mänskliga rättigheter. Att de reagerar mot en asylinvandring utan motstycke i historien är varken främlingsfientligt eller rasistiskt. Inte heller är det antifeministiskt att reagera på det kulturella förtrycket i vissa förorter som t ex Malin Pekul, Hanna Gaban m fl gjort och gör. Men det stämmer förstås inte överens med den postmoderna rasifieringspolitiken, senast manifesterad av SSU Stockholm.
Klas Bengtsson
Så omtänksamt av dig att fälla socialdemokratiska krokodiltårar för Liberalerna.
Om man ingår i en ledning får man väl lära sig att stå bakom fattade beslut, inte sticka dolkar i ryggen på de andra. Det är en stil som kanske ger applåder men visar ju samtidigt hur olämplig man är som en ev. framtida partiledare.
Hur ska riksdagsarbete egentligen kunna fungera om varje ledamot får göra lite som del vill. Blir ju lite svårare att förhandla mellan partierna om det är allmänhetens fria åkning i riksdagsgrupperna. Märkligt att Ohlsson ska ha såna förmåner medan andra ska acceptera de spelregler som gäller i riksdagsarbetet och i de flesta partier.
Man undrar hur ofta Jan Björklund förankrar hans utspel inom ledningsgruppen ? Alternativet är han tycker att han måste tävla och eller på sikt samarbeta med SD . Det vill säga döda liberalismen för att rädda den !
Liberalerna plockar från olika ideologier. Nu senast är det Marxism-Leninismen som jävlar i mig ska råda. Ja om man lyssnar uttalanden från partitoppar.
Wikipedia.
Demokratisk centralism är ett leninistiskt organisationsbegrepp. Principen innebär att partiet eller sammanslutningen gemensamt fattar ett beslut, demokratiskt, oftast genom omröstning. När beslutet väl är fastställt är alla medlemmar skyldiga att finna sig i beslutet och fullfölja det, även om de själva personligen hade röstat emot. Principen brukar sammanfattas som "frihet i diskussion - enhet i handling"
Det är något som inte stämmer, och vad som inte stämmer beror på:
- vem som tolkar, de inne i bubblan eller väljarna
- individperspektiv eller partiperspektiv
- tidpunkt för tolkning, nu eller om två år
- opinionsdata, vad man tror mätningarna visar.
Vem som tolkar syftet med Olssons utspel avgör, vad som är uppenbart är att många i vår politiska elit, helt enkelt är vilsna och ligger kvar i en diskurs från Reinfeldt-tiden, och det är inte helt säkert att detta fungerar på dagens situation, och vad som är knivigare, i fråga om partiledarfrågor, vems tolkningsperspektiv som kommer att fungera bäst om två år, och sedan gälla 2018 till 2022, det kommer att vara en helt annan värld, och hur denna kommer att vara vet vi ännu litet. Brexis var osannolikt, Trump ÄR helt osannolik, Krim och Ukraina var otänkbart, 11 september var inte ens möjligt att fantisera ihop, och följderna efter Irak-invationen --> IS, gick inte heller att föreställa sig, och den där där finanskrisen 2008, som var mer än en Grek-kris, den var också osannolik som följd av insolvens och konkursen med Lehman brothers. Det finns så klart många svarta svanar kvar, som vi ännu inte vet, och att SD skulle vara vågmästare på väg mot 20 % som följd av hövdingens politik, ja det skulle alla skrattat åt 2006. S.W
Det som talar mot BO är att hon så tydligt vill bli folkpartiledare att hon inte kan låta bli att vänta på sin tur,
vi cyniker som bara tänker i termer av minst dålig ledare, föredrar typer som Carlsson, Löfven med flera, sådan som helst inte vill vara partiledare, för det är i grunden osunt att vilja ha makt under rådande förutsättningar, alltså Trump-effekten, inga normalt funtade människor vill bli ledare med dåliga odds.
BO utmanar JB när partiet är i kris, och behöver ro för omställning, dvs jaget går före kollektivet, partigängarna.
Frågan är nu om BO kan knycka röster från SD - nix, det blir tvärt om. Då är frågan om BO kan knycka röster från M, mja, den platsen har redan fru Lööf intagit i fråga om migration, vilket är BOs paradgren. Sedan har vi den socialliberala delen, som alltså är oförenlig med fria gränser, dvs socialliberalerna är ganska sossiga, dvs står för hög omfördelning och att stötta svagare grupper vilket innebr hög skatt.
Det krävs inget under av analytisk begåvning för att inse att liberalernas utrymme är snävt, och att man kanske inte heller kan nalla röster från KD :-) så hur Olsson tänkt, marknadsanalys, vilka väljargrupper hon ska värva är inte helt klart, i vart fall kommer hon inte att dra sd-männen till sig, inte heller invandrarmännnen, av fler orsaker är utrikespolitiska. kulturmännen är för få, och Södermalmshipsters likaså. Arbetarmännen kan hon glömma, så målgruppen torde vara kvinnor med hög moralisk svansföring med hyfsade inkomster. S.W
Kanske är hennes plan att nalla röster från S? eller så är det från M, men eftersom akb svängt, utan att tappa röster, så är frågan vad som skulle få Reinfledtmoderater att falla för Olsson?
Nä, ser man det krasst, är det svårt att hänga med på hur Olsson-lägret tänkt, det är alltså lite Leisner känsla, även om Olsson sticker ut mer, frågan är om detta att vara motvallskärring ger önskad effekt, och vilka grupper som tilltalas av Olssons världsbild snarare än Björklunds, kanske är det miljömänniskorna. S.W
Jag tror att S.W. har rätt, Birgitta O har funnit tiden mogen för att fälla Jan.
Och vart har han tagit vägen? Thailand, Florida eller Mallorca?
Jaså, partiledare Björklund var inte bortrest. Men har ändå svårt att hålla ordning på torpet?
Det som nämns i den första kommentarens första sats + språktest är väl de frågor Liberalerna drivs av. Detta bud sockras av Birgitta Ohlssons önskan att lägga ned den svenska nationen. Undrar om det räcker till 4 % i nästa val?
Skicka en kommentar