Jag är väldigt trött på det eviga bengalbrännandet på allsvenska fotbollsmatcher. Mina argument är tre.
1.) Bengalbränning på läktarplats är farligt och uppfattas av många som skrämmande. Bengalerna utväxlar en stark hetta och den kraftiga rökutvecklingen kan orsaka skada. Brännandet utförs oftast av maskerade män med svarta luvor, vilket kan vara vara hotfullt och skrämmande (inte minst för barn).
2.) Bengalbränning är förbjuden och genomförandet urholkar därför klubbens/matcharrangörens
auktoritet. Dessutom försenas inte så sällan matchen, vilken innebär att rytmen störs för såväl spelare som för publik.
3.) De som bränner bengaler sätter sig själva i stället för klubben i centrum. Bengalbrännandet blir en egotripp, på klubbens och publikens bekostnad. Lojaliteten blir med den egna gruppen i stället för med den klubb man säger sig vilja stödja.
Vilka sätt finns det då att få bukt med problemet. Jag tror de som ropar på en quick fix ropar förgäves. Bengalbränningen handlar om en kultur som fått fäste i små, högmobiliserade grupper och det krävs ett långsiktigt arbete för att åstadkomma förändring.
En del förespråkar ett legaliserande och ett organiserat användande av pyroteknik i samband med matcherna. Den lösningen tror jag inte så mycket på. Det är förbudet som gör pyrotekniken attraktiv. Bengalbrännandet handlar om unga män och makt - att visa styrka och visa vem som det är som bestämmer på läktarplats. Om klubben organiserar egen pyroteknik kommer dessa unga män att fortsätta bränna sina egna bengaler.
Andra förespråkar starkare läktarinsatser från polis och vakter när bengalbrännandet genomförs. Men det är ingen enkel strategi. Risken är stor att ett polisiärt ingripande leder till upploppsliknande situationer på läktaren, där helt oskyldiga åskådare kommer att skadas.
Jodå, kvinnan som ingrep igår visade civilkurage och förtjänar respekt. Problemet löses på sikt bäst genom att polisen och vaktpersonal under matchtid förmår identifiera de personer som bränner bengaler och sedan ingriper mot dem i efterhand. Klubbarna och polisen måste också samarbeta i att luckra upp de små men väl ihopkittade grupper som är bärare av denna kultur.
5 kommentarer:
IFK Göteborg, AIK, Djurgården, Helsingborg och Malmö är de allsvenska klubbar som har ligister som supportrar. De andra klubbarnas supportrar är civiliserade. Jag saknar en punkt på Ulfs åtgärdslista: klubbledningarnas gullande av rädsla för att stöta sig med sina supportrar. Visserligen tar de formellt avstånd från avarterna, men skärpan saknas. T ex att bengalbränning ledar till avstängning från matcher på livstid.
Dock vill jag gratulera Ulf till en poäng i gårdagen derby mot Häcken. Visserligen fick hans lag hjälp av domaren vi åtminstone ett, kanske båda målen. Men det behövdes ju för poängen.
Klas Bengtsson
Och vad tycker du om bilbrännandet?
Att andas in den kemiska röken ger hälsorisker. Dessutom får man kläder, ansikte och hår smutsat
Helt otroligt att svenskar är rädda för att låta polisen ingripa mot brottslingar!! Om det finns risk att ligisterna sätter igång våldsamma upplopp är det väl bara att skicka in fler poliskonstaplar med rätt utrustning. Eller är det meningen att fotbollsläktarna också skall bli officiella NO-GO zoner där polisen inte är välkommen och därför håller sig borta? I det här fallet finns inget annat medel än att sätta hårt mot hårt, och om en eller annan maskerad ligist skjuts ihjäl så må det vara hänt. (Polisen kan använda .22 FMJ i stället för 9 mm HP för att minska risken för dödsskjutningar.)
FDR hade helt rätt när han sade att "det enda vi måste frukta är fruktan själv". Tål att upprepas för svenska myndigheter i dessa tider.
finns nästan inga effektiva åtgärder i ett land där det för
gärningsmännen är ofarligt att kasta sten på polisen.
Effektivt är att som i England erbjuda enbart sittplatser och
till ett pris som håller bengalbrännarna utanför arenan. Men
det vill inte klubbarna. De måste ju inte ta kostnaderna för extra
polisinsats. Ett fult spel! /AN
Skicka en kommentar