En fråga som diskuterades var om Socialdemokraterna bör befrämja en mer nätverksliknande organisationsform, eller bli bättre på att samarbete med nätverksorganisationer i enskilda sakfrågor. Syntesen blev att partiet borde bejaka fler nätverksbaserade sakfrågerörelser inom ramen för sin partiorganisation - partiets organisationsform i dag är fortfarande alltför stor utsträckning territoriellt betingad. Migrationspolitiska s-föreningen nämndes som ett positivt exempel.
Därefter förde jag ett samtal med Sarah Delshad, initiativtagare till nätverket Muslimska feminister. Sarah Delshad har nominerats till Raoul Wallenbergpriset, för sin verksamhet som samhällsdebattör inom ämnen som mänskliga rättigheter, feminism och antirasism. Sarah Delshad lyfte bland annat fram bilden av muslimska kvinnor som ständigt förtryckta, en objektifiering ofta utförd av sekulära och/eller islamkritiska personer. Sarah Delshad gav också uttryck för en trötthet över att debatten om islam och kvinnor ständigt fixerade sig vid kvinnans kropp och kläder - bärandet av hijab, badkläder, badhusens öppettider samt hälsning med hand eller inte.
Båda seminarierna arrangerades av Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Kongressförhandlingarna präglades av lugn. I första hand diskuterades organisationsfrågor och journalisterna syntes närmast sysslolöst vanka omkring i korridorerna. Expressens Niklas Svensson rasade på Twitter över att statsminister Stefan Löfven vid sidan av sin presskonferens sade sig inte ha tid att ge enskilda intervjuer.
Nu sitter jag på tåget hem till Göteborg. I morgon söndag deltar jag i Domkyrkans jubileumshögmässa (Göteborgs Domkyrka firar 200 år) och på måndag kväll ser jag IFK Göteborg på Gamla Ullevi försvara sin allsvenska serieledning när anrika Djurgårdens IF kommer på besök. Det går bra nu.
3 kommentarer:
S är ett parti på tillbakagående, i all synnerhet genom sin koalition med det i många avseenden extremistiska MP. Det kan inga kramar på ett podium dölja. Hur många tillkännagivanden av riksdagsmajoriteten tål regeringen innan den avgår? Ingen vet men regeringen har förmodligen helt klart för sig att en misstroendeförklaring mot den inte automatiskt leder till ett extraval, utan kan leda till en borgerlig regering som stöds av det växande SD.
Det går bra nu,skriver Ulf. Nej, det tycker inte jag som bor på Hisingen och inte gillar brottarfotbollutan gillar Häcken ;-).
Inte heller går det bra för s med juholtska opinionssiffror. Och inte lär det gå bättre genom att ge Muslimska feminister och Migrationspolitiska s-föreningen större inflytande. De flesta aktiva muslimer röstar redan idag på s och när jag läser att de senares vision "är en värld utan gränser med global fri rörlighet för alla världens folk" tar jag mig för pannan. Adjöss med välfärdsstaten. Dessa exempel säger mer om Tro och solidaritets preferenser än vad som krävs för att vinna tillbaka väljare. Mitt intryck är att s förlorat väljare dels till den vänster som sätter den postmoderna identitetspolitiken i högsätet (yngre väljare), dels de som vill ha en annan migrationspolitik än MPs (oftast LO-medlemmar). De förra är svåra att återvinna eftersom Fi, v och Mp alltid kommer att vara "radikalare". Fördelen med ungdomen är ju att den går över och dess väljarmönster ändras automatiskt. S kommer aldrig att bli ett "ungdomsparti". De till SD flyktade är lättare att återvinna med en restriktivare migrationspolitik som ändå kan (bör) vara mycket generösare än SDs. Men som långvarig s-väljare vet jag faktiskt inte vad s egentligen vill. Enligt referat från kongressen höll Löfven en s-variant av "öppna hjärtan talet". Men samtidigt sa han att vi arbetar hårt för att andra länder ska ta sitt ansvar. Därför vill jag fråga Ulf, som har större insikt i partiet än jag, vad detta innebär. Morgan Johansson svävade på målet i svenska media efter EUs förslag om rättvisare fördelning att detta kan innebära att färre kommer till Sverige. Men i finska Huvudstadsbladet sa han att syftet inte är att vi ska ta emot färre utan att andra ska ta emot fler. I så fall skiljer han sig från den andra pådrivaren Tyskland, där Merkel varit tydlig med att det innebär att Tyskland ska ta emot färre. Min hypotes är att syftet från Sveriges sida (Löfvens och Johanssons) naturligtvis är att vi ska ta emot färre, men att de vågar (kan) säga detta i klartext, bl a pga regeringssamarbetet med Mp, beroendet av v och grupper inom s som t ex Tro och solidaritet som har en annan agenda. Har jag fel? I vilket fall tror jag att migrationsfrågan är den viktigaste för de flesta av s flyktade väljare och också den fråga som har störst påverkan på möjligheterna att nå Europas lägsta arbetslöshet med tanke på den mycket låga sysselsättningsgraden bland utrikes födda.
Klas Bengtsson
Jag tycker inte det känns som att Stefan Löven är någon riktig statsminister. Det verkar vara på nåder ,och goodwill, från alliansen han bildar en Regering. En sällsynt svag Regering som sannolikt kan falla när som helst. Att Stefan Löven överhuvudtaget vill är en gåta.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar