Första maj-manifestationerna i Göteborg i dag präglades av en viss återhållsamhet, särskilt om vi jämför med motsvarande manifestationer förra året. Första maj 2014 genomfördes i början av ett supervalår och den politiska temperaturen var hög. I dag är den politiska temperaturen något lägre, och i Decemberöverenskommelsens Sverige släpper en svag opposition frivilligt fram en svag regerings budget.
I fjol gjorde Feministiskt initiativ sensation med 3 600 deltagare i sin demonstration. Gudrun-feber rådde, och många valde att först gå i Feministiskt initiativs tåg för att sedan rusa tillbaka till Järntorget och gå med även i Vänsterpartiets tåg. Så var det inte i år. Feministiskt initiativ fick nöja sig med 1 100 deltagare, vilket i och för sig är en respektabel siffra.
Syndikalisterna och Kommunistiska partiet höll ställningarna från förra året, med 1 400 respektive 700 deltagare. Vänsterpartiet hade ifjol en väldigt stor demonstration med 4 500 deltagare, i år fick de nöja sig med 3 700 deltagare.
På Götaplatsen talade Margot Wallström. Överlägset kraftigast applåder fick hon när hon påminde om Sveriges erkännande av Palestina. I Socialdemokraternas tåg gick i år 1 500 personer, mot 2 000 förra året.
Sammantaget demonstrerade nära 10 000 människor i Göteborg i dag och ännu fler deltog på de avslutande mötena. Fortfarande fyller första maj-manifestationerna en viktig funktion för arbetarrörelsen. Medlemmar och sympatisörer mobiliseras och den mediala uppmärksamheten är stor. Formerna kan förstås utvecklas, särskilt vid de möten som avslutar manifestationerna.
Skulle också vara intressant om det gick att samla de olika parti- och rörelsetågen i en gemensam manifestation, med några få gemensamma paroller. Risken är förstås att en sådan samlingsmanifestation skulle bli demobiliserande i stället för att mobilisera. Projektet är orealistiskt, men tanken lockar.
2 kommentarer:
Arbetarrörelsen!? Både ordet och tanken låter totalt anakronistiska i ett modernt service- och kunskapsinriktat post-industriellt samhälle. Enligt www.svensktnaringsliv.se är bara 36% av landets anställda klassificerade som "arbetare", resten är antingen "tjänstemän" 35% eller offentligt anställda 29%. I kategorin "arbetare" ingår dock tekniker, maskinoperatörer och liknande, vars arbete kan liknas vid tjänstemäns. Om man grovt räknar att högst 20-25% av landets samtliga anställda utför manuellt arbete i den privata sektorn, då ställer sig frågan vilken sorts "rörelse" är arbetar-rörelsen? Både ordet och tanken (liksom naturligtvis 1-maj demonstrationerna) borde förpassas till samma sophög där den röda flaggan och kommunismen numera befinner sig.
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
"Skulle också vara intressant om det gick att samla de olika parti- och rörelsetågen i en gemensam manifestation, med några få gemensamma paroller"
Jamen ojdå, den "fina" gamla folkfronten dammas av. Alla progressiva krafter framåt under det Socialistiska Enhetspartiets visa ledning så att inte skarorna ser så glesa ut.
Patetiskt är bara förnamnet!
Skicka en kommentar