I dag säger sig de fyra alliansföreträdarna sträcka ut en hand om att göra upp över blockgränsen om spelregler som underlättar för minoritetsregeringar att regera. Bland de åtgärder som nämns återfinns förändrade röstningsregler i riksdagen, särskilt i frågor som är budgetrelaterade, samt blocköverskridande överenskommelser som skapar ökad tydlighet kring hur statsministern ska utses.
Företrädare för regeringen och de rödgröna partierna ler i mjugg, och menar att allianspartiernas utsträckta hand varit trovärdigare om förslagen framförts före budgetomröstningen i stället för efter. En del ställer den retoriska frågan varför allianspartierna inte också kräver att åtgärderna skall tillämpas retroaktivt.
De rödgröna partiernas sarkasmer ekar något ihåligt mot bakgrund av att det faktiskt var Fredrik Reinfeldt som i god tid före valet i september förespråkade att största blocket skulle släppas fram och få regera. Då var det Stefan Löfven som vägrade avge en motsvarande utfästelse. Socialdemokraterna misstänkte att en sådan uppgörelse skulle befästa blockpolitiken och därigenom försvåra för partiet att locka över mittenpartierna till en eventuell regeringssamverkan. Jag tyckte då att Socialdemokraternas agerande var fel, och tycker så fortfarande.
Har alliansföreträdarna då rätt när de i dag argumenterar för att förändra regelsystemet för att stärka minoritetsregeringars handlingskraft? Nja. Det är kanske inget fel på principen i sig. Men det är sällan en god sak att ändra på principer för att hantera ett enskilt problem - i det här fallet Sverigedemokraternas brott mot riksdagsordningens idé. Dessutom är alliansföreträdarnas trovärdighet i frågan just nu extra låg, mot bakgrund av det maktspel som sedan en vecka pågår i parlamentet.
Kanske vore det av värde att fundera på mer långsiktiga åtgärder, till exempel det svenska valsättet. Sverige använder sig av proportionella val, samtidigt som blockpolitiken innebär att vi i praktiken har ett tvåpartisystem i regeringsfrågan. (Sverigedemokraterna är ju inte på något sätt tänkbara i ett regeringsalternativ.) Risken är att Sverige nu befinner sig i den sämsta av världar. Vi utnyttjar inte den potential för flexibilitet som ryms i kombinationen proportionella val - flerpartisystem och inte heller den tydlighet i regeringsfrågan som åstadkoms genom kombinationen majoritetsval - tvåpartisystem.
Själv är jag trots allt svag för kombinationen proportionella val - flerpartisystem. Ett välfungerande sådant system erbjuder större politisk mångfald och synliggör fler av de konfliktlinjer som genomsyrar varje mänskligt samhälle.
I min förra post beklagade jag mig över ursäktseländet i svensk politik. I dag känner jag samma trötthet över alla de "utsträckta händer" som nu används som retoriskt grepp i den politiska debatten. En skicklig politiker behöver inte berätta att hen sträcker ut en hand - det skall märkas ändå.
5 kommentarer:
Vårt problem är inte valsystemet. Vårt problem är att vi väljer representanter som inte är vuxna. Diskussionen om att trixa med röstningsregler bekräftar.Jag har på nära håll sett den göteborgska kommunalpolitiken och upptäckte hur oerhört introvert den var. När man tyckte att man lyckades tvåla till motståndare, jublade man mycket mer än när man gjorde något bra för medborgarna. Olle Svenning sa nyss fritt översatt att många av dagens politiker är unga politiska brojler utan arbetslivserfarenhet. Idag surrade Alliansen fast sig vid masten igen och Löfven sitter på sin styråra. Som gammal seglare vet jag att sitter man på styråran kan man inte styra. Risken grundstötning och skeppsbrott är överhängande. Och Alliansen följer med Löfven till botten. Frank Zappa sjöng "We are all in it for the money". Ersätt pengar med makt så har vi dagens politik. Bara att hoppas att 87% är fler än 13% efter nästa val. Inte mycket tyder på det hittills.
Intressant inlägg. Jag håller med i mycket av din analys. Dock skriver Alliansledarna så här:
"Vi är även beredda att diskutera hur röstningsreglerna i riksdagen fungerar för att undvika den typ av ansvarslösa agerande som Sverigedemokraterna nu givit exempel på. Utgångspunkten skulle vara att det budgetalternativ som har det starkaste stödet i kammaren faktiskt också blir det som beslutas. Förändrade röstningsregler skulle kunna genomföras genom överenskommelse mellan partierna eller en förändring i riksdagsordningen avseende budgetbeslutet."
Det är något delvis annorlunda än det du skriver:
"Bland de åtgärder som nämns återfinns förändrade röstningsregler i riksdagen, särskilt i frågor som är budgetrelaterade, samt blocköverskridande överenskommelser som skapar ökad tydlighet kring hur statsministern ska utses."
Som jag tolkar författarna menar de att ett alternativ är en blocköverskridande överenskommelse om att det mindre blocket lägger ner alla eller delar av sina röster vid framtida budgetomröstningar. Om den tolkningen är riktig kan man ju verkligen fråga sig varför Alliansen inte la ner sina röster redan vid denna omröstning (som du är inne på).
En skicklig politiker behöver inte berätta om en utsträckt hand- det skall märkas ändå. Så behövs ingen genusmarkering.
Min fars utsträckta hand som vägledde mig mot vuxenvärlden kallade han Lavett.
Sträcka ut händer och förhandla?
Jag förstår varför Stefan Löfven var en så bra förhandlare. Efter ett par rundor vid föhandlingsbordet så är förmodligen motparten helt bortkollrad och vet inte ens var dörren ut är.
Stefan är ungefär som om man blandar Arnstad med Ringholm. Den ene har mycket fantasier och den andra upprepar sig utan problem 10-20ggr.
Åskådligörs här, så roligt får nästan ont i magen. https://www.youtube.com/watch?v=cdrazC_Z3tE
Skicka en kommentar