Vi har väl alla förhoppningar inför det nya år som kommer. Här är tre önskningar som jag hoppas att 2015 kommer att behandla med välvilja.
1. En samhällsdebatt som mera handlar om politiska sakfrågor och mindre om partiernas spelstrategiska överväganden. I brist på skarpa, urskiljbara motsättningar mellan vänster och höger tenderar de politiska partierna att tränga ihop sig i mitten. De politiska partierna måste ta sitt ansvar och formulera distinkta ideologiska och sakpolitiska alternativ för medborgarna att förhålla sig till. Politik skall inte vara ett svenskt mästerskap för revisorer. Politik skall vara blod och eld, för att travestera Frälsningsarmén. Jag ser gärna en migrationspolitisk debatt mellan de rödgröna partierna och allianspartierna som synliggör vilka skillnader som finns även inom detta politikområde. Den debatten skall förstås handla om hur vi bäst tar hand om de människor som söker sig hit och inte om Sverigedemokraternas ytterlighetsståndpunkter i frågan.
2. Partier som förmår utveckla sin politik och sin organisationsform så att de åter blir relevanta plattformar för medborgarnas politiska engagemang. De politiska partierna har svårt att rekrytera nya medlemmar. Svårigheten beror inte på att svenska medborgare blivit mindre intresserade av politik eller mindre politiskt engagerade. Men medborgarnas politiska engagemang tar sig allt oftare andra uttryck än genom de politiska partierna, till exempel istället genom olika löst organiserade nätverk som mobiliserar i enskilda sakfrågor som till exempel antirasism, feminism, och miljö. Partierna måste bejaka samhällets individualisering och digitalisering på ett sätt så att de blir attraktiva för alla de solidariska individualister som brinner för att förändra världen.
3. En intressant debatt kring min just utkomna bok om förre justitieministern Lennart Geijer. I boken "Och jag är fri. Lennart Geijer och hans tid" (Atlas) skildrar jag den egensinnige radikalen Lennart Geijers liv och politiska gärning. Lennart Geijer var justitieministern som ville riva alla fängelser. Efter helgerna kommer jag att initiera debatter om kriminalpolitik och brott och straff där jag ställer Lennart Geijers frihetsideal mot vår tids samhälle. Boken har just kommit ut, och fått en positiv recension i Svenska Dagbladet. Boksläpp organiseras i Stockholm 20 januari kl 18.00 (Arenagruppen, Saltmätargatan 22) och i Göteborg 21 januari kl 17.00 (Sprängkullsgatan 19). Välkomna även till Göteborgs Stadsbibliotek söndag 8 februari kl 14.00. Boken kan av den lässugne beställas här för det facila priset av 178 kronor.
Med dessa rader önskas bloggens läsare ett riktigt Gott Nytt År. Om några dagar möts vi på barrikaderna igen. Ha det så bra tills dess.
9 kommentarer:
kan inte annat än hålla med dig. speciellt när det gäller debattens inriktning. Den andra önskningen är verkligen på sin plats - men SÅÅÅÅ svår att förverkliga. Men. Man vet aldrig. Kanske kunde vårt parti börja med detta?
Om du tillåter att vi från olika barrikader möts på din blogg , vill säga? :) Gott Nytt År!
Geijer. Var han inte stjärnan i ramsan om Nixons lakejer? Har han blivit rehabiliterad av vänstern?
Jag instämmer också i Dina synpunkter, särskilt vad gäller partiernas sakfrågor/spelstrategiska finter. Dessvärre ser nu "utvecklingen" efter Decemberöverenskommelsen att leda till alltmer av finurligt manövrerande, där den stora fråga som media serverar till allmänheten kan sammanfattas i "Vem lurade egentligen vem", i decembermörkret den 27/12.
Att överenskommelsen ger stora möjligheter till lur och finter framgår t ex av en utmärkt upplysande artikel i dagens SvD av professorn i rättsvetenskap, Joakim Nergelius http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/loslig-och-lattvindig-decemberoverenskommelse_4222601.svd
Jag tycker din blogg är mycket intressant. Den visar att skribenten är väldigt initierad i ämnet. Och även om jag inte håller med om allt som skrivs, så ger ändå bloggen uppslag till intressanta diskussioner och kommentarer, vilka många ggr ger mig andra och nya intressanta perspektiv på frågorna. Så fortsätt blogga!
Gott nytt år!
Kjell Eriksson
Gott Nytt BloggÅr 🎉
//@Portvakten
Huruvida överenskommelsen är demokratisk eller ej tycker jag personligen är en icke-fråga. Givetvis är den demokratiskt så länge samtliga partier deltar av fri vilja. Den viktiga frågan är ju huruvida den är bra eller ej? Givet det uppenbara faktum att budgeten är det som spelar roll för ett parti - särskilt för ett skattesänkarparti som m. De frågor de kan opponera på är ju trams i sammanhanget.
1. Ur en borgerlig synvinkel är den givetvis dålig eftersom den ger bort regeringsmakten till de rödgröna i åtta år ( om den håller). Sds inträde i riksdagen närmast garanterar ju att det rödgröna blocket är större än det blåa.
2. När det ett halvår innan valet är tydligt att alliansen ligger hopplöst efter de rödgröna kommer överenskommelsen vara rena raketbränslet för sd. Vad är poängen med att rösta på ett alliansparti som lovat stöda de rödgröna i fyra år till?
3. Varje år i tre år framöver kommer de rödgröna i vanlig ordning lägga fram en budget med diverse stolliga straffskatter på arbete, flyg, flit, företagssamhet osv som med närmast kirugisk precision tar pengar från alliansväljare för att ge till rödgröna väljare. Detta kommer över tid göra alliansväljarna skogstokiga och de 57% som vill se ett sd-samarbete kommer raka i höjden.
Att du och resten av s är nöjda förstår jag då man säkrat upp den här mandatperioden iallafall. Om fura år är situationen så annorlunda att man inte har en aning vad som gäller då så er uppoffring är ju obefintlig.
jag vill ävenifrågasätta ditt påstående att man får detsamma som när man tänkt lägga egna budgetar. Om man bara hade deklarerat detta hade man fortsatt kunna hota med att lägga en gemensam när s försöker återinföra löntagarfonderna. Det kan man inte nu.
Sist men inte minst undrar jag om den migrationspolitiska debatt som folk önskar sig handlar om hur man bäst tar hand om de som flyr för sina liv. Betydligt fler önskar nog istället en debatt kring vad definitionen är på att fly för sitt liv (asylsökningar från Balkan....) samt i vilken utsträckning man kan ta hit anhöriga utan skyddsbehov om man inte kan försörja dem?
Den debatt du tycks önska dig kommer ju i stort sett utmynna i samma fluff om "bättre integration" som man hört i tjugo år och som inte efterfrågas av någon.
Överenskommelsen gynnar sd i väljarstöd och s rent maktpolitiskt. Borgarna har skrivit under sin egen dödsnotis om man hedrar den här överenskommelsen,
Anonym 9.55 fm kommenterar bl a migrationsdebatten. Ulf skriver:
"Jag ser gärna en migrationspolitisk debatt mellan de rödgröna partierna och allianspartierna som synliggör vilka skillnader som finns även inom detta politikområde. Den debatten skall förstås handla om hur vi bäst tar hand om de människor som söker sig hit och inte om Sverigedemokraternas ytterlighetsståndpunkter i frågan."
Men Ulf, du vill ju inte ha en debatt om migration, du vill ha en debatt om den usla) integrationen. Att ifrågasätta migrationen är tydligen fortfarande tabu, inte minst inom den s-organisation där Ulf ingår, Tro och solidaritet. Ordföranden Peter Weiderud skriver i SVD 23 dec bl a : "Så självklart står och faller inte vår välfärd med flyktingmottagande – även om vi så skulle slå världsrekord i antal asylbeviljanden. Välfärden står däremot och faller med solidariteten till vår nästa. Vi måste enas om att inte slå sönder den!" Som socialdemokrat sedan 50 år är jag hjärtligt trött på denna (för att uttrycka det snällt) billiga demagogi. Ulf och Weiderud (och jag) har vårt på det torra, men de som drabbas av denna ansvarslösa migrationspolitik är de redan fattiga de som Tro och solidaritet säger sig värna. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur bildade personer kan styras av en ideologi som totalt saknar markkontakt. Genom att urskiljningslöst bevilja PUT och i praktiken avskaffa försörjningskravet vid anhöriginvandring har vi skapat en magnet som innebar att vi fick drygt 6 asylsökande per 1000 invånare medan den andra "humanitära stormakten" Tyskland fick färre än 2. Därför är vi många från olika partier, förmodligen en folkmajoritet,
som förespråkar ett tredje alternativ med en generös men humanitär migrationspolitik, en politik som gör det åtminstone teoretiskt möjligt att klara integrationen. Vi kommer fortfarande att vara en humanistisk stormakt, "säkerhetsavståndet" är ju mycket stort. Man behöver ju inte vara särskilt begåvad för att inse att det är lättare att integrera färre än fler. Och efter valet har ju tom Björklund erkänt att integrationspolitiken är ett misslyckande, något som ihärdigt förnekades av hans integrationsminister Ullenhag före valet, bl a med fejkad statistik. Vi som förespråkar den tredje vägen kan tänka egna tankar utan att hela tiden tänka på om de gynnar SD eller inte. På ren svenska: vi skiter i SD. Men vi är mycket angelägna att behålla välfärdsstaten.
Ett par konkreta exempel från Göteborg i höst. I bostadsbristen Gbg reserveras 200 hyreslägenheter för "nyanlända". Ställ inte grupp mot grupp, säger kommunstyrelsen. Nähä, säger bostadslösa som inte har råd att köpa en bostadsrätt. OK säger villaägare i Askim och intellektuella i Vasastan. En skola i Askim måste stänga. Motiv enligt stadsdelsnämnden: ensamkommande flyktingbarn kostar så mycket mer än budgeterat att pengarna inte räcker. Då ropar föräldrarna på mer pengar från staten som har en migrations/integrationsbudget som redan är kraftigt underfinansierad. Många liknande exempel finns från andra delar av Sverige. Därför förstår jag uppriktigt sagt inte hur man kan vara så förblindad av sin förmenta godhet att man inte ser verkligheten. Ta en spårvagn till Biskopsgården, Bergsjön eller Hjällbo och studera den integration som är resultatet av 20 års s-styre i Göteborg.
Men som sagt, nu är integration på modet i etablissemanget. Löfven vill bilda en grupp (igen). De borgerliga säger nej: socialdemokraterna har inga förslag. Deras förslag är sämre anställningstrygghet och lägre löner. Och av taktiska skäl blir det ingen sjuklöver om integrationspolitiken. De borgerligas förhoppning är att är att deras modifierade politik ska locka tillbaka SD-väljare. Själv tycker jag att decemberöverenskommelsen är en olycka för s. Den binder fast s vid ytterpartierna v och mp och cementerar blockpolitiken.
Jag hoppas 2015 blir året då journalisterna återgår till mer journalistik och inte agendasättande revisionism. Flera tidningar är verkligen i *danger zone* så som de behandlar sanning och fakta.
Som läget är nu skulle vi behöva klona Tino Sanandaji.
Skicka en kommentar