Lagom till ettårsdagen av nazisternas attack på en antirasistisk manifestation i Kärrtorp får vi en obehaglig diskussion om värdet av att registrera människor efter deras föräldrars nationella bakgrund. I en motion till riksdagen föreslår Sverigedemokraten Kent Ekeroth att Kriminalvården ska registrera om fångar som är svenska medborgare har en eller båda föräldrarna födda utomlands. Sverigedemokraternas pressansvarige Martin Kinnunen säger att motionen inte avviker från partilinjen.
Kent Ekeroths motion har väckt stark kritik. Varför inte ett tygmärke på jackan också?, skriver Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg på Twitter. Artisten Malena Ernman har initierat en satirisk kampanj där hennes följare på Twitter uppmanas att inrapportera sina föräldrars nationella bakgrund direkt till Sverigedemokraterna. (Ja, jag deltog också: Hej SD. Pappa föddes i USA och var länge amerikansk medborgare. Farfar föddes i Australien. Sänd gärna registreringblankett. @Malena_Ernman)
Genom en ödets ironi förenas Sverigedemokraterna med delar av den antirasisistiska rörelsen i sin tilltro till registrering av människors etnicitet och hudfärg som ett medel för att skapa ett bättre samhälle. Syftena är naturligtvis motsatta. Sverigedemokraterna vill registrera för att skaffa kontroll och kunna exkludera. Antirasister vill registrera för att kunna motverka diskrivminering och därmed inkludera. Men medlen - att registrera människors nationella bakgrund eller motsvarande - är desamma.
Personligen har jag väldigt svårt för denna tilltro till registrering av människors "nationella bakgrund" eller vilket ord man nu väljer att använda. Varför i så fall nöja sig med att registrera föräldrars nationella bakgrund? Etnicitet, religionstillhörighet och politisk åsikt är väl minst lika viktiga? De historiska spåren förskräcker. Jag instämmer helhjärtat i vad två mig närstående personer skrev på DN Debatt förra året: svensk politik ska baseras på en statistik som helt bortser från
kollektiva identiteter och lämnar inkludering i den
etniska/religiösa/kulturella sfären till individens eget val, bortom det
offentligas horisont.
Om man för övrigt vill leta samband mellan grov brottslighet och kollektiva tillhörigheter så finns det ju en social grupp som är extremt överrepresenterad när det gäller brottslig verksamhet och fängelsevistelser. Då handlar det inte om "föräldrars nationella bakgrund" eller etnicitet eller religionstillhörighet. Då handlar det i stället om kön. Gruppen män är enormt överrepresenterad i nästan all form av brottslighet, särskilt när det gäller grova våldsbrott. Det vore kanske något för Sverigedemokraterna att fundera över.
9 kommentarer:
Det borde inte vara så kontroversiellt att registrera brottslingars nationalitet. Så sker i Danmark och Norge och gjordes även av svenska BRÅ så sent som 2005
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf
Hur vet vi att män är överrepresenterade? Beror en överrepresentation inte först och främst på en definition av vad som är en normal representation? Finns en sådan för män?
Är det överhuvudtaget lagligt att registrera fångars kön?
Det förestående extravalet blir spännande. Men jag har förtröstan: Sedan nu Jimmies fernissa på partibilden redan har flagnat av, och partiets bruna kulör framträder tydligare, så bör rimligtvis mandaten bli färre i mars. De moderatväljare som valde fel i september kanske återgår, i glädjen över sin nya ordförande. Om å andra sidan SD ändå skulle göra ett nytt kanonval -- skäl till missnöje saknas förstås aldrig -- ökar pressen på Alliansens partier, inte minst på M, att ta sitt eventuella förnuft tillfånga och förhandla fram en överenskommelse med Löfven. Utan maskrosor.
Så vill jag också tipsa om en psykolog, Mattias Lundberg, som på sin blogg har presenterat en teori om att Smarta Jimmie kanske inte återvänder till partipolitiken.
Kostnaden för öppna hjärtan är hög inte bara i pengar. Trygghet och tillit är andra värden. Jag antar att den kostnaden är det angeläget att mörka.
Ytterst är det väl fråga om faktainsamling för empiriska studier som avses.
Huruvida problemområdet är forskningsbart eller ej - får väl avgöras av en akademisk institution med ansvarig professor.
Men att politiker och aktivister av olika schatteringar skall styra frågan - får nog betraktas som synnerligen olämpligt. Vi har ju sett hur detta har gått i världshistorien.
De krav man som lekman kan ställa - är att den personliga integriteten tillgodoses - som i alla empiriska studier.
Själv avhåller jag mig att ge pekpinnar till forskning inom ex det samhällsvetenskapliga området 😄.
// @Portvakten
Tycker det är värt att lyfta att det inte bara verkar vara kriminalvården som ska registrera invandrares och deras barns "ursprungsnationalitet" i Ekeroths vision. Motionen föreslår att även andra myndigheter, exempelvis SCB, ska få i uppdrag att registrera detta hos svenska medborgare. Jag tolkar det som att Ekeroth vill ha bakgrundsstatistik att relatera kriminalvårdens siffror till. Men också för att "få tillgång till relevanta parametrar för att förstå samhällsutvecklingen".
Kopplar man det till Björn Söders idéer om "nationstillhörighet" (inte detsamma som medborgarskap) som Orrenius beskriver i dagens DN blir det lätt att undra om det är något mycket större än bara brottsstatistik SD är ute efter.
Denna totala besatthet av allt vad sverigedemokraterna säger och gör måste få ett slut. Vi har faktiskt problem i Sverige som är på riktigt, problem som SD varken är orsaken till eller har lösningen till. Att registrera brottslingar på etnisk grund kan inte SD bestämma. (Vi vet ju att män med invandrarbakgrund är överrepresenterade på våra fängelser, även Ulf Bjereld vet, än sen.) Inte heller om minoritetsgrupper tillhör den svenska "nationen" eller inte - det avgör dom själva. Hittillsvarande strategi - ibland tror jag att SD har hypnotiserat de andra partierna - har som synes varit helt misslyckad. Politiker och journalister ska sluta ljuga om faktiska förhållanden. Det tycker bl a jag, en nationalekonom som forskat om invandring (Joakim Ruist) och en nationalekonom som redovisar officiell statistik utan att förvanska den (Tino Sanandaji).
http://www.tino.us/2014/12/forskare-ger-mig-ratt-aven-den-har-gangen/. Strategin att förneka de problem (på nysvenska: utmaningar) som är uppenbara för alla som lever bland vanligt folk har nått vägs ände. Efter valet medger alla etablerade att integrationen är "utmaningen". Annie Lööf presenterade sin nyliberala lösning i dagens DN: otrygga anställningar och lönedumpning. Ett sådant samhälle vill inte jag ha. Som socialdemokrat förespråkar jag en tredje ståndpunkt: fortsatt generös flyktingpolitik men med förnuft. Strama upp arbetskraftsinvandringen. En politik mellan extremerna MPs och SDs, dock betydligt närmare MP än SD. Då är det möjligt att hjälpligt - men inte bra - klara integrationen. S och M - vars partiledningar går i otakt med sina väljare - kommer att växa och SD reduceras till ett av många småpartier. Sverige kan åter regeras.
Det är förstås oroväckande nog det Ulf beskriver.Lite skrattretande är den retorik som "blockpolitikerna" använder " ni får stöd av SD".
Snart får väl politikerna sluta lägga fram bra förslag med argumenetet "Ja, det är ett jättebra förslag, med eftersom SD också tycker det är bra så kan vi inte lägga fram förslaget". När Göran Persson anser att sossarna skall skaka av sig samarbetet med MP ycker Gustaf Fridolin det är roligt, och hänvisar till Göran Persson som någon som eg. inte menar vad han säger. Säger SD samma sak är det förstås förskräckligt.
Stefan Löven hänvisar gärna till SDs rötter, men sällan till sossarnas, eller vänsterns rötter.
Det är olustigt att se "gamla gubbar" uppträda som barn i sandlådan . Det oroar mig. Byt ut hela bunten.
Kjell Eriksson
Mycket olustig koppling mellan nazister och SD. Men visst, kör på det och SD växer ytterligare. Folk är inga idioter.
Skicka en kommentar