Lagom till ettårsdagen av nazisternas attack på en antirasistisk manifestation i Kärrtorp får vi en obehaglig diskussion om värdet av att registrera människor efter deras föräldrars nationella bakgrund. I en motion till riksdagen föreslår Sverigedemokraten Kent Ekeroth att Kriminalvården ska registrera om fångar som är svenska medborgare har en eller båda föräldrarna födda utomlands. Sverigedemokraternas pressansvarige Martin Kinnunen säger att motionen inte avviker från partilinjen.
Kent Ekeroths motion har väckt stark kritik. Varför inte ett tygmärke på jackan också?, skriver Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg på Twitter. Artisten Malena Ernman har initierat en satirisk kampanj där hennes följare på Twitter uppmanas att inrapportera sina föräldrars nationella bakgrund direkt till Sverigedemokraterna. (Ja, jag deltog också: Hej SD. Pappa föddes i USA och var länge amerikansk medborgare. Farfar föddes i Australien. Sänd gärna registreringblankett. @Malena_Ernman)
Genom en ödets ironi förenas Sverigedemokraterna med delar av den antirasisistiska rörelsen i sin tilltro till registrering av människors etnicitet och hudfärg som ett medel för att skapa ett bättre samhälle. Syftena är naturligtvis motsatta. Sverigedemokraterna vill registrera för att skaffa kontroll och kunna exkludera. Antirasister vill registrera för att kunna motverka diskrivminering och därmed inkludera. Men medlen - att registrera människors nationella bakgrund eller motsvarande - är desamma.
Personligen har jag väldigt svårt för denna tilltro till registrering av människors "nationella bakgrund" eller vilket ord man nu väljer att använda. Varför i så fall nöja sig med att registrera föräldrars nationella bakgrund? Etnicitet, religionstillhörighet och politisk åsikt är väl minst lika viktiga? De historiska spåren förskräcker. Jag instämmer helhjärtat i vad två mig närstående personer skrev på DN Debatt förra året: svensk politik ska baseras på en statistik som helt bortser från
kollektiva identiteter och lämnar inkludering i den
etniska/religiösa/kulturella sfären till individens eget val, bortom det
offentligas horisont.
Om man för övrigt vill leta samband mellan grov brottslighet och kollektiva tillhörigheter så finns det ju en social grupp som är extremt överrepresenterad när det gäller brottslig verksamhet och fängelsevistelser. Då handlar det inte om "föräldrars nationella bakgrund" eller etnicitet eller religionstillhörighet. Då handlar det i stället om kön. Gruppen män är enormt överrepresenterad i nästan all form av brottslighet, särskilt när det gäller grova våldsbrott. Det vore kanske något för Sverigedemokraterna att fundera över.
Visar inlägg med etikett Etniska svenskar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Etniska svenskar. Visa alla inlägg
2014-12-14
2012-05-18
Varför det nu är dags att sluta tala om etnicitet
Uppdatering söndag 20/5 kl 20.15 längst ned i posten.
Det har varit mycket etnicitet och religion under den gångna veckan. Diskussionen lär fortsätta, inte minst eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt kommer till SVT Agenda på söndag för att förklara sitt hårt kritiserade uttalande om "etniska svenskar".
Min egen position i frågan om Reinfeldts uttalande om "etniska svenskar" är följande. För det första är jag tveksam till det fruktbara i att dela in Sveriges befolkning i grupperna "etniska svenskar" och "icke etniska svenskar". Mer om det nedan. För det andra är jag kritisk till att Reinfeldt använde uttrycket för att visa att vi inte har massarbetslöshet i Sverige. Som jag tidigare diskuterat hävdade Alliansen inför valet 2006 att det rådde "massarbetslöshet" i Sverige. Då uppgick arbetslösheten till 6.5 procent. I dag har arbetslösheten ökat till 7.5 procent, men samma Allians förnekar nu med emfas att det råder massarbetslöshet i Sverige. Reinfeldt påstod att eftersom arbetslösheten var så kraftigt överrepresenterad i den grupp som inte var "etniska svenskar" så var det fel att tala om massarbetslöshet. Jag tycker det var ett förskräckligt sätt att argumentera i en så viktig fråga. Jag kommenterar saken för SVT Nyheter här.
Frågor kring etnicitet och religion diskuteras ofta lite knöligt i Sverige. Sannolikt beror det på att vi lever i det som ibland kallas "det sekulära undantaget", ett hörn av nordvästra Europa där sekulariseringen gått särskilt långt. Många uppfattar det sekulära som det normala och inte som ett undantag. Jag noterar ibland att nyhetssändningar översätter ett uttalande av president Barack Obama där han säger att "he is praying" för något med att han "hoppas på något" i stället för att han "ber för något". På samma sätt översätts ofta uttrycket "blessing" inte med "välsignelse" utan med "glädje" Det är som att svenska TV-tittare inte skulle förstå om Obama talade i religiösa termer. Jag har mycket svårt att tro att motsvarande omskrivningar sker om det är muslimska politiker som uttalar sig.
Knöligheten kom också till uttryck när Tomas Tengby i dagens Ring P1 uppmanade "manliga imamer" att ringa in. Manliga imamer? Antingen menade Tengby att det inte finns några kvinnliga imamer, vilket dels är felaktigt och om det vore sant gjorde tillägget "manliga" överflödigt. Eller så menade Tengby att kvinnliga imamer inte skulle ringa in, vilket blir obegripligt. Det kan verka vara en liten sak, men Djävulen gömmer sig alltid i detaljerna.
Jag tycker att etnicitet är ett problematiskt begrepp, som oftast döljer mer än det täcker av. Begreppet "etnicitet" spelade en progressiv roll när rastänkandet avvecklades, och människors egenskaper inte längre förklarades av vilken ras de tillhörde utan utifrån deras kulturella, religiösa och språkliga tillhörighet. Nu är rastänkandet lagt åt sidan för överskådlig tid framåt. Samtidigt växer insikten om att det som gömmer sig bakom begreppet etnicitet är en mångfald av företeelser som inte alltid har så mycket gemensamt med varandra. Jag tycker det är bättre att prata om språk om man menar språk, om kultur om man menar kultur, och om religion om man menar religion. Att använda "etnicitet" som ett samlingsbegrepp för dessa företeelser tror jag inte längre är en framkomlig väg. Bättre att diskutera vad det är i kulturen, i religionen och i språket som skapar tillhörigheter och gemenskaper och som kan forma beteenden och attityder. Etnicitetstänkandet sorterar in människor i identiteter i stället för att främja en allmän medborgarskapskänsla.
Här är jag oenig med till exempel min statsvetarkollega Andreas Johansson Heinö som skiljer mellan etniska, kulturella och religiösa identiteter. Men vad blir kvar av etniciteten om man plockar bort kultur och religion? Inte särskilt mycket mer än hudfärg och/eller ras.
På min Facebook-status skrev jag: Min farfar föddes i Australien. Min pappa föddes i USA. Hur skall jag göra för att få veta om jag är etnisk svensk? Jag tror aldrig jag fått så många kommentarer på en Facebook-uppdatering. Men trots alla goda råd grubblar jag fortfarande över svaret på frågan
Uppdaterat söndag 20/5 kl 20.15, inför kvällens Agenda.
Om en timma medverkar Fredrik Reinfeldt i SVT Agenda, bland annat för att bemöta den kritik som riktats mot honom för utspelet om "etniska svenskar" och arbetslösheten. Jag är rätt säker på att Fredrik Reinfeldt kommer att argumentera ungefär så här: Det är ett stort problem att arbetslösheten bland utrikesfödda invånare i Sverige är så hög. Hans tidigare uttalande syftade till att synliggöra detta problem, och han tycker det är tråkigt att många väljer att medvetet missuppfatta innebörden av det han sa. Han kommer att ducka för frågan om han ångrar användandet av uttrycket "etniska svenskar", men om han pressas kommer han att påpeka att även socialdemokrater och vänsterpartister tidigare använt det i olika sammanhang.
Min tyngsta kritik mot Reinfeldt går ut på att han på ett olämpligt använde skillnaderna i arbetslöshet mellan "etniska svenskar" och "övriga svenskar" som ett sätt att komma undan frågan om det råder massarbetslöshet i Sverige. Vi får se hur hårt Mats Knutson lyckas pressa Reinfeldt i just frågan om "massarbetslöshet" i Agenda i kväll.
Det har varit mycket etnicitet och religion under den gångna veckan. Diskussionen lär fortsätta, inte minst eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt kommer till SVT Agenda på söndag för att förklara sitt hårt kritiserade uttalande om "etniska svenskar".
Min egen position i frågan om Reinfeldts uttalande om "etniska svenskar" är följande. För det första är jag tveksam till det fruktbara i att dela in Sveriges befolkning i grupperna "etniska svenskar" och "icke etniska svenskar". Mer om det nedan. För det andra är jag kritisk till att Reinfeldt använde uttrycket för att visa att vi inte har massarbetslöshet i Sverige. Som jag tidigare diskuterat hävdade Alliansen inför valet 2006 att det rådde "massarbetslöshet" i Sverige. Då uppgick arbetslösheten till 6.5 procent. I dag har arbetslösheten ökat till 7.5 procent, men samma Allians förnekar nu med emfas att det råder massarbetslöshet i Sverige. Reinfeldt påstod att eftersom arbetslösheten var så kraftigt överrepresenterad i den grupp som inte var "etniska svenskar" så var det fel att tala om massarbetslöshet. Jag tycker det var ett förskräckligt sätt att argumentera i en så viktig fråga. Jag kommenterar saken för SVT Nyheter här.
Frågor kring etnicitet och religion diskuteras ofta lite knöligt i Sverige. Sannolikt beror det på att vi lever i det som ibland kallas "det sekulära undantaget", ett hörn av nordvästra Europa där sekulariseringen gått särskilt långt. Många uppfattar det sekulära som det normala och inte som ett undantag. Jag noterar ibland att nyhetssändningar översätter ett uttalande av president Barack Obama där han säger att "he is praying" för något med att han "hoppas på något" i stället för att han "ber för något". På samma sätt översätts ofta uttrycket "blessing" inte med "välsignelse" utan med "glädje" Det är som att svenska TV-tittare inte skulle förstå om Obama talade i religiösa termer. Jag har mycket svårt att tro att motsvarande omskrivningar sker om det är muslimska politiker som uttalar sig.
Knöligheten kom också till uttryck när Tomas Tengby i dagens Ring P1 uppmanade "manliga imamer" att ringa in. Manliga imamer? Antingen menade Tengby att det inte finns några kvinnliga imamer, vilket dels är felaktigt och om det vore sant gjorde tillägget "manliga" överflödigt. Eller så menade Tengby att kvinnliga imamer inte skulle ringa in, vilket blir obegripligt. Det kan verka vara en liten sak, men Djävulen gömmer sig alltid i detaljerna.
Jag tycker att etnicitet är ett problematiskt begrepp, som oftast döljer mer än det täcker av. Begreppet "etnicitet" spelade en progressiv roll när rastänkandet avvecklades, och människors egenskaper inte längre förklarades av vilken ras de tillhörde utan utifrån deras kulturella, religiösa och språkliga tillhörighet. Nu är rastänkandet lagt åt sidan för överskådlig tid framåt. Samtidigt växer insikten om att det som gömmer sig bakom begreppet etnicitet är en mångfald av företeelser som inte alltid har så mycket gemensamt med varandra. Jag tycker det är bättre att prata om språk om man menar språk, om kultur om man menar kultur, och om religion om man menar religion. Att använda "etnicitet" som ett samlingsbegrepp för dessa företeelser tror jag inte längre är en framkomlig väg. Bättre att diskutera vad det är i kulturen, i religionen och i språket som skapar tillhörigheter och gemenskaper och som kan forma beteenden och attityder. Etnicitetstänkandet sorterar in människor i identiteter i stället för att främja en allmän medborgarskapskänsla.
Här är jag oenig med till exempel min statsvetarkollega Andreas Johansson Heinö som skiljer mellan etniska, kulturella och religiösa identiteter. Men vad blir kvar av etniciteten om man plockar bort kultur och religion? Inte särskilt mycket mer än hudfärg och/eller ras.
På min Facebook-status skrev jag: Min farfar föddes i Australien. Min pappa föddes i USA. Hur skall jag göra för att få veta om jag är etnisk svensk? Jag tror aldrig jag fått så många kommentarer på en Facebook-uppdatering. Men trots alla goda råd grubblar jag fortfarande över svaret på frågan
Uppdaterat söndag 20/5 kl 20.15, inför kvällens Agenda.
Om en timma medverkar Fredrik Reinfeldt i SVT Agenda, bland annat för att bemöta den kritik som riktats mot honom för utspelet om "etniska svenskar" och arbetslösheten. Jag är rätt säker på att Fredrik Reinfeldt kommer att argumentera ungefär så här: Det är ett stort problem att arbetslösheten bland utrikesfödda invånare i Sverige är så hög. Hans tidigare uttalande syftade till att synliggöra detta problem, och han tycker det är tråkigt att många väljer att medvetet missuppfatta innebörden av det han sa. Han kommer att ducka för frågan om han ångrar användandet av uttrycket "etniska svenskar", men om han pressas kommer han att påpeka att även socialdemokrater och vänsterpartister tidigare använt det i olika sammanhang.
Min tyngsta kritik mot Reinfeldt går ut på att han på ett olämpligt använde skillnaderna i arbetslöshet mellan "etniska svenskar" och "övriga svenskar" som ett sätt att komma undan frågan om det råder massarbetslöshet i Sverige. Vi får se hur hårt Mats Knutson lyckas pressa Reinfeldt i just frågan om "massarbetslöshet" i Agenda i kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)