2018 - Hoppets år

Må hoppets stråle gå igenom världen, och ljuset skimra över land och hav, sjunger vi i Adams julsång eller som den oftast kallas O helga natt.

Må hoppets stråle gå igenom världen. Det är en av de vackraste meningar jag känner. Vi talar alldeles för mycket om oro, och alldeles för lite om hopp. Jag har bestämt mig för att 2018 ska bli ett år då jag efter förmåga prioriterar hopp framför förtvivlan, tillit framför misstro och längtan framför liknöjdhet.

Jag brukar säga att politiker borde ägna sig mindre åt att lyssna till människors oro och mera åt att lyssna till människors hopp och längtan. Det är inte att gömma undan människors problem, det är att angripa grunden till problemen utifrån en starkare och mer konstruktiv position.

Och det finns inför 2018 väldigt många skäl till hopp. I alla internationella listor över bra länder att leva i intar Sverige en topposition. Ekonomin går strålande. Arbetslösheten är mycket låg. Pensionärerna får det bättre. Barnbidragen höjs. Det byggs överallt. Högerpopulisternas framgångsvåg har stannat av och på senare tid har Sverigedemokraternas stöd i opinionen minskat. #Metoo-kampanjen har visat att kvinnor (och män) inte längre tyst accepterar sexuella övergrepp och trakasserier. I stort som smått går världen framåt. Islamiska staten (IS) har pressats tillbaka och försvagats. Zimbabwe förbjuder barnaga. Taiwan tillåter samkönade äktenskap. H&M och Filippa K lovar att fasa ut djurpäls ur sina modesortiment. Listan kan göras hur lång som helst. Världen blir successivt en bättre plats att leva på. Det var inte bättre förr. Det var sämre förr. Det är bättre nu.

Att världen går framåt betyder naturligtvis inte att det finns stora samhällsproblem och mycket lidande. Jag tänker bland annat på ohyggligheterna i Burma, Jemen och Afghanistan, de förbannade (förlåt uttrycket) skjutningarna i storstadsområdena, Donald Trumps innehav av presidentmakten i USA, klimathotet, den förändrade retoriken kring brott och straff och kring flyktingpolitiken. Men jag känner mig starkare i kampen mot dessa och andra viktiga samhällsproblem om jag agerar utifrån en plattform byggd av hopp, tillit och längtan än om jag agerar från en plattform byggd av oro och misstro. Och att ta fasta på det positiva i ställer för det negativa som sker i världen är en icke oväsentlig pusselbit i processen.

Höstens valkampanj riskerar att bli smutsig och präglas av arrogans och illasinnad retorik. Då gäller det att inte dras med, utan att stå emot och hålla huvudet högt. Det handlar om värdighet och om anständighet.

Jag rekommenderar Niklas Ekdals artikel på DN Debatt i dag, där han skriver att han som ateist nu väljer att gå med i Svenska kyrkan igen efter 20 års utanförskap: En klubb som tappar femtio tusen medlemmar om året i dessa bakvända tider måste göra något rätt. Dessutom går han med i FN-förbundet och avlägger nyårslöftet att han under 2018 ska försöka betala mer i skatt. (Bloggens läsare får gärna följa hans exempel i alla dessa tre avseenden...)

Jag inledde med ett citat ur Adams julsång, och avlutar med ett citat från Job (5:16): Det tänds ett hopp för den fattige, och ondskan tvingas till tystnad.

Med dessa hoppfulla ord önskas bloggens alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Gott nytt år och tre önskningar inför 2015

Vi har väl alla förhoppningar inför det nya år som kommer. Här är tre önskningar som jag hoppas att 2015 kommer att behandla med välvilja.

1. En samhällsdebatt som mera handlar om politiska sakfrågor och mindre om partiernas spelstrategiska överväganden. I brist på skarpa, urskiljbara motsättningar mellan vänster och höger tenderar de politiska partierna att tränga ihop sig i mitten. De politiska partierna måste ta sitt ansvar och formulera distinkta ideologiska och sakpolitiska alternativ för medborgarna att förhålla sig till. Politik skall inte vara ett svenskt mästerskap för revisorer. Politik skall vara blod och eld, för att travestera Frälsningsarmén. Jag ser gärna en migrationspolitisk debatt mellan de rödgröna partierna och allianspartierna som synliggör vilka skillnader som finns även inom detta politikområde. Den debatten skall förstås handla om hur vi bäst tar hand om de människor som söker sig hit och inte om Sverigedemokraternas ytterlighetsståndpunkter i frågan.

2. Partier som förmår utveckla sin politik och sin organisationsform så att de åter blir relevanta plattformar för medborgarnas politiska engagemang. De politiska partierna har svårt att rekrytera nya medlemmar. Svårigheten beror inte på att svenska medborgare blivit mindre intresserade av politik eller mindre politiskt engagerade. Men medborgarnas politiska engagemang tar sig allt oftare andra uttryck än genom de politiska partierna, till exempel istället genom olika löst organiserade nätverk som mobiliserar i enskilda sakfrågor som till exempel antirasism, feminism, och miljö. Partierna måste bejaka samhällets individualisering och digitalisering på ett sätt så att de blir attraktiva för alla de solidariska individualister som brinner för att förändra världen.

3. En intressant debatt kring min just utkomna bok om förre justitieministern Lennart Geijer. I boken "Och jag är fri. Lennart Geijer och hans tid" (Atlas) skildrar jag den egensinnige radikalen Lennart Geijers liv och politiska gärning. Lennart Geijer var justitieministern som ville riva alla fängelser. Efter helgerna kommer jag att initiera debatter om kriminalpolitik och brott och straff där jag ställer Lennart Geijers frihetsideal mot vår tids samhälle. Boken har just kommit ut, och fått en positiv recension i Svenska Dagbladet. Boksläpp organiseras i Stockholm 20 januari kl 18.00 (Arenagruppen, Saltmätargatan 22) och i Göteborg 21 januari kl 17.00 (Sprängkullsgatan 19). Välkomna även till Göteborgs Stadsbibliotek söndag 8 februari kl 14.00. Boken kan av den lässugne beställas här för det facila priset av 178 kronor.

Med dessa rader önskas bloggens läsare ett riktigt Gott Nytt År. Om några dagar möts vi på barrikaderna igen. Ha det så bra tills dess.