2019-01-30

Nya tider i svensk politik!

Slutligen noterar jag att Ebba Busch Thor väljer att ta replik på mig, och inte på Jimmie Åkesson, sa Annie Lööf i dagens partiledardebatt i riksdagen. Annie Lööfs kommentar gestaltar det nya politiska landskap som växer fram. Ebba Busch Thor blev, enligt DN, den första alliansledare på 15 år som begärde replik på en annan alliansledare i en partiledardebatt i riksdagen.

Den forna blockpolitiken spricker, åtminstone tillfälligtvis upp. Det känns uppfriskande, och innebär nya strategiska förutsättningar för partierna.

Centerpartiet och Liberalerna har ett gemensamt intresse i att värna den blocköverskridande överenskommelsen och verkligen betona att Januariavtalet innebär ett framgångsrikt genomförande av liberal politik. Samtidigt vill Centerpartiet och Liberalerna framstå som oppositionspartier mot den rödgröna regeringen och inte i förväg stänga några dörrar för att gå fram tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna i en ny borgerlig allians inför valet 2022. Ett reptrick, kallade någon i Studio Ett denna utmaning tidigare i dag.

Moderaterna vill förstås framstå som det största och självklara oppositionspartiet, och från höger. Då gäller det å ena sidan att underkänna bilden av Centerpartiet och Liberalerna som oppositionspartier och i stället beskriva dem som en del av de rödgröna partiernas regeringsunderlag. Å andra sidan vill Moderaterna inte i förväg stänga några dörrar för valsamarbete med just Centerpartiet och Liberalerna inför valet 2022. Till detta kan läggas Moderaternas vankelmodiga inställning till Sverigedemokraterna. Å ena sidan kan samverkan med Sverigedemokraterna underlätta för Moderaterna att få igenom sin politik i riksdagen. Å andra sidan skulle en sådan samverkan oåterkalleligt klippa banden mellan Moderaterna och Centerpartiet/Liberalerna och omöjliggöra en ny borgerlig allians 2022.

Kristdemokraterna hade i Ebba Busch Thor en, jämfört med Ulf Kristersson (M), betydligt mer yvig och konfrontatorisk retorik i debatten i dag. Den slängiga debattstilen kan på sikt kanske locka över en del väljare från Moderaterna och Sverigedemokraterna till Kristdemokraterna. Det blir intressant att framöver följa opinionsströmmarna mellan de tre olika partierna på högerkanten.

Sverigedemokraterna riskerar att bli över i debatten, i takt med att Moderaterna och Kristdemokraterna breder ut sig på högerkanten och migrationsfrågorna dalar på den politiska dagordningen. Tyckte jag mig notera en lite mer vänsterorienterad retorik från Jimmie Åkessons sida i debatten i dag? Det har länge förvånat mig att Sverigedemokraterna valt att placera sig så långt till höger i välfärdsfrågorna.

Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt kämpar på för att framstå som en trovärdig vänsteropposition, trots att partiet valde att släppa fram en socialdemokratiskt ledd regering som samarbetar med Centerpartiet och Liberalerna. Sverige behöver en stark vänsterrörelse, både utanför och inom socialdemokratin. En sådan rörelse, hur den är mobiliseras, kan bidra till att vrida det politiska landskapet och debattklimatet åt vänster och den vägen underlätta genomförandet av reformer som stärker jämlikheten och bidrar till att hålla samman Sverige.

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Slutligen noterar jag att Ebba Busch Thor väljer att ta replik på mig, och inte på Jimmie Åkesson, sa Annie Lööf i dagens partiledardebatt i riksdagen. Annie Lööfs kommentar gestaltar det nya politiska landskap som växer fram" skriver Ulf men hörde kanske inte EBTs replik: "Det går att anklaga Jimmie Åkesson för mycket, men det går inte att anklaga honom för att ha släppt fram Stefan Löfven. Jag frågar för att mina väljare (underförstått som röstade på en alliansregering) vill veta vad januariöverenskommelsen innebär”. Ett högst relevant svar.
"Den förra mandatperiodens olyckliga vänstersväng har nu avbrutits,” sa Annie Lööf i ett annat inlägg. Olycklig eller inte, visst blev det en kraftig högergir.
S påstod att valet var en folkomröstning om sänkta skatter för de rika mot välfärd. Tydligen var inte M-KD-budgetens skattesänkningar nog för nu fick Björklund igenom vad han inte lyckats med under 8 års alliansregering, ännu större skattesänkningar för de allra rikaste. Så visst har Lööf rätt, särskilt om vi adderar sämre anställningstrygghet, lägre ingångslöner, fri hyressättning vid nybyggnation etc. Och Shekarabi, som påpekade att vinst är stöld när det gäller vinster för skattefinansierade företag i välfärden får nu se stölden utvidgad till arbetsförmedlingen , som ska privatiseras. Ett uppdrag som Ylva Johansson ser fram emot att genomföra. ”Man har ju inte alltid rätt.” Så jag har stor förståelse att vänstersocialister är bekymrade, antingen de nu kallar sig för vänsterpartister eller särskilt de som kallar sig socialdemokrater. För socialdemokraternas vänsterflank ligger nu helt öppen för Sjöstedt samtidigt som de riskerar fortsatt läckage till SD med tanke på uppluckringen av migrationspolitiken.
För övrigt är jag förvånad över hyllningen till liberalism utan prefix. För mig står nyliberalismen som representerades (efter modell av Friedman) av Reagan i USA och Thatcher i UK och av Lööf i Sverige i de avseenden som varit måttstocken för för mig och traditionella socialdemokrater till höger om både M och KD.
Klas Bengtsson

Jan Holm sa...

"Sverigedemokraterna riskerar att bli över i debatten, i takt med att Moderaterna och Kristdemokraterna breder ut sig på högerkanten och migrationsfrågorna dalar på den politiska dagordningen."

Låter nog mest som önsketänkande.
Att migrationsfrågan skulle bli mindre intressant, i tider då migrationen kommer att ta ny fart och integrationsproblemen blir allt fler, är knappast sannolikt.
Att Löfven i debatten hellre talar om bostadspolitiken, på frågor om migrationen från Kristersson, är kännetecknande för en politiker som vill undvika något som är känsligt att debattera.
Eftersom M,KD och SD är den enda egentliga oppositionen, så blir det också dessa partier som först och främst kommer att gynnas av den kommande regeringens vanstyre. Möjligen kan även V växa, i kraft av att vara det enda alternativet till vänster.
Till skillnad från C och L, så har ju inte M och KD några problem med att SD stödjer deras politik, så även om det nästa gång inte blir en regering bestående av M,KD och SD, utan enbart KD oh M, så kommer ändå SD få igenom mycket av sin politik, då denna i mångt och mycket kommer att anpassas efter SD.
Mycket tyder på att kommande opinionsundersökningar, kommer att stärka bilden av att väljarna nästa gång vill ha en regering bestående av M,KD med eller med stöd av SD.
Hela upplägget med att till varje pris hålla SD utanför inflytande hos den nuvarande regeringskonstellationen, kommer mer än något annat att gynna SD i dess vidare tillväxt.