Anna Kinberg Batras tal i Almedalen präglades av lågmäld återhållsamhet. Talet var fjärran från Annie Lööfs brinnande marknadsliberala appeller och från Ebba Busch Thors aggressiva konservatism. Visst, här fanns lite Nato-vurmande och en tendens att falla tillbaka till Alliansregeringens "låna till skattesänkningar"-strategi. Men i huvudsak kan Anna Kinberg Batras tal klassificeras som ett slags (S) Light.
En stor del av talet kretsade kring "första jobbet", det vill säga första gången en människa får ett arbete. Anna Kinberg Batra valde att illustrera fenomenet utifrån egna erfarenheter från när hon sommarjobbade i kiosk. Valet av exempel var lite märkligt. När jag tänker på mitt "första jobb" var det när jag 1978 heltidsanställdes som sjukvårdsbiträde på Kallebäcks sjukhem i Göteborg, ett arbete som jag behövde för att försörja mig. Jag tänker inte på mitt sommarjobb 1974 i Angels kiosk i Båstad, ett arbete jag behövde för att dryga ut studiebidraget (eller om det var veckopengen).
Överhuvudtaget tycker jag att de politiska partiernas syn på och retorik kring "arbete" är daterad. Det är väckarklockor hit och karensdagar dit. Utgångspunkten för debatten om arbete är en norm där människan förväntas arbeta åtta timmar om dagen, och där den människa som inte tycker att en 40-timmarsvecka är livets mening stigmatiseras för brott mot "arbetslinjen".
Det är hög tid att på allvar ifrågasätta 40-timmarsveckans primat. Projekt- och korttidsanställningar blir allt fler, digitalisering och robotar gör manuella och analoga arbeten obsoleta. Vi ser nya sociala grupper i fria, kreativa yrken växa fram - "den kreativa klassen" för att tala med Richard Florida eller "fria logotyper" för att tala med Ulf Bjereld och Marie Demker. Att mäta arbete i timmar och minuter blir i framtiden en ganska meningslös sysselsättning.
Vilket parti blir först med att på allvar utmana industrisamhällets syn på arbete? (Ja, jag vet att Miljöpartiet och Vänsterpartiet arbetar i den riktningen.) Är tiden ännu inte mogen? Det parti som blir först med att skapa en modern syn på och en modern politik kring "arbetet" skapar sig ett försteg inför framtiden.
8 kommentarer:
Jag tycker AKBs tal om som dominerades av "det nya utanförskapet" framför allt var en vidräkning med alliansens åtta år vid makten. Det "gamla utanförskapet" definierades ju som tex extremt många förtidspensioneringar. Det nya utanförskapet enligt AKBs definition beror ju framförallt på att Reinfeldt gjorde miljöpartiets extrema migrationspolitik till sin. Arbetslösheten bland utrikes födda är ju över 16%, en direkt följd av att vi har Europas klart största flyktingmottagande per capita. När över en tredjedel av de nyanlända inte ens har grundskola hjälper ingen integrationspolitik i värden på en arbetsmarknad med extremt få låglönejobb, jobb som dessutom trendmässigt minskar (Källor riksrevisionen och AMS). Om denna orsak och verkan låtsas AKB inte. Hon föreslår i stället ett sjätte jobbskatteavdrag för första jobbet som ska kosta 9 miljarder och ge 10 000 jobb. En kostnad per jobb på 900 000 kr, dvs om möjligt ännu dyrare än andra sk jobbskapande skattesänkningar. Nu är min och Ulfs socialdemokrati inte samma. Att kalla moderaternas nyliberalism för s-light tycker jag är konstigt. Det tyder på att man tar fasta på retoriken och inte effekterna av politiken. Lika konstigt tycker jag faktiskt att den uppblåsta beteckningen den nya kreativa klassen ska få någon större betydelse för arbetsmarknaden. Det trodde jag var reserverat för trendnissar a la Schlingman och inte för seriösa socialdemokrater. Efter drygt 40 år i arbetslivet, en stor del av tiden med avancerad IT, tror jag att den tekniska utvecklingen framför allt ökar produktiviteten och slår ut rutinjobb. Det är bl a därför dessa jobb trendmässigt minskar. Men som Ulf skriver har MP och V börjat anamma den syn på jobb som Ulf förespråkar. Jag hoppas att socialdemokraterna inte anammar denna verklighetsfrämmande syn. För inom överskådlig tid finns ett starkt samband mellan arbetade timmar och levnadsstandard. Det har traditionell socialdemokrati alltid insett. Att sedan allt fler anställningar är otrygga är en effekt av svagare fackföreningar (lägre organisationsgrad) och bemanningsföretagens intåg.
Klas Bengtsson
Jag håller helt med om huvudpoängen här, det behövs en ny syn på arbete och målet med politiken!
Men jag måste bara tillägga en sak jag finner väldigt provocerande med alliansens och ibland socialdemokraternas jobbretorik, nämligen att det inte är någon som frivilligt låter bli att arbeta: det existerar inte sådana möjligheter i detta land (om man inte är snorrik förstås). Problem är att många tvingas leva i utanförskap och fattigdom utan möjlighet att komma in på arbetsmarknaden eller få rimligt jobb med rimlig lön. Att prata om väckarklockor och eget ansvar är nedlåtande trams, människor som säger så har aldrig behövt oroa sig för om de ska ha pengar till hyra eller mat, då hade de vetat att det inte finns några alternativ när man lever på marginalen. Jo jag minns fattigdoms-"debatten" med, många slipper svälta tack vare försörjningsstöd, men nog är det fattigdom relativt vad en normalsvensk har för möjligheter. Att sedan utöver det redan väldigt destruktiva i att leva som arbetslös, sjukskriven, etc, få höra att det beror på lathet och ovilja gör en bara förbannad och ledsen! Nä, så länge det låter på det viset lär inget bli bättre på ett tag.
@10.49 em
Behövs det en ny syn på arbete? Varför det? "Att mäta arbete i timmar och minuter blir i framtiden en ganska meningslös sysselsättning." skriver Ulf. Tala om det för ett deltidsanställt butiksbiträde som inte får arbeta heltid. Jag som har några år på nacken har sett trendnissarna komma och gå. Beteckningarna på samhället växlar som modet. Industrisamhället, tjänstesamhället, kunskapssamhället etc etc. Men till skillnad från t ex miljöpartiets syn att arbetsmängden i stort sett är konstant och måste delas rättvist tror jag som att arbete skapas och att därmed välfärden kan öka. Naturligtvis sker det en betydande omvandling över tid. Det var länge sedan t ex boråssömmerskornas jobb flyttades till Portugal och vidare till Kina och vidare till Bangladesh. Men sömmerskorna blev inte "fria logotyper". Snarare jobbar de i hemtjänsten. Möjligen imponerar dessa diskussioner i vissa akademiska kretsar - sedan postmodernismens genombrott där sanningar ligger i betraktarens öga är det mesta möjligt. För "vanligt folk" är diskussionen verklighetsfrämmande.
Klas Bengtsson
@Klas Bengtsson
Om man jämförde med förr i tiden så jobbade nästan alla med matproduktion och det mest nödvändiga, men det gick inte nöd på folk (lite beroende på när förstås). Idag är det (om jag minns rätt) ca 3% om inte mindre som jobbar med det mest nödvändiga som matproduktion. Detta tack vare den tekniska utvecklingen, en person kan idag sköta åkerarealer som tidigare tog många olika gårdar och människor att hantera. I framtiden kommer det se ut mer och mer såhär: https://www.youtube.com/watch?v=Boo-T12hxzE och såhär https://www.youtube.com/watch?v=MZIv6WtSF9I . Samtidigt jobbar människor lika mycket idag om inte mer (fast inte med lika fysiskt krävande jobb). Det är något i den ekvationen som inte går ihop riktigt. Enligt den nuvarande logiken måste vi hela tiden jobba mer och producera mer med resultatet att vi bränner naturresurser snabbare och får mindre tid till andra viktiga saker som att ta hand om våra nära och kära. Inte blir vi rikare heller för lönerna sätts i förhållande till konsumentprisindex och det i sin tur sätts i förhållande till vad basvaror som bröd kostar... så även om brödet kan tillverkas för en spottstyver idag så anpassas lönerna så att vi har råd till lika många limpor som tidigare.
Så världen har blivit väldigt mycket rikare och effektivare men de flesta människor har inte mer fritid eller medel för det. Möjligen lite fler prylar. Och det är där man kanske skulle tänka om. Målet med livet är kanske inte att jobba och att ha flest prylar när man dör utan det kanske finns andra saker som är värdefulla också?
Det är svårt att sia om framtiden. Bara för att lönearbetets död är på modet för närvarande och du spånar om fria logotyper tillsammans med andra i den kreativa klassen betyder inte på något sätt att ni kommer ha rätt. Kanske får ni rätt. Kanske inte. "This time it's different"-gänget har haft fel förr gällande arbetets död och andra frågor så din tvärsäkerhet är svår att förstå.
Under alla omständigheter så är vi inte i närheten av detta scenario ännu och för tillfället är det bara ett av många potentiella framtidsscenarier som politiken bör förbereda sig på.
Just nu känns det som du argumenterar som en klassisk politiker snarare än statsvetare. Dvs först kommer åsikten och därefter anpassar man bilden av verkligheten efter den.
När robotsamhället slår igenom på allvar kan vi börja ifrågasätta fyrtiotimmars veckans primat. Men än så länge så har robotarna inte tagit över utan det är ett gäng utvecklingsoptimister i Kalifornien som pratar om det och därefter plockar Europavänstern upp frågan som en anledning att börja dela ut bidrag till folk för att inte arbeta. Dvs exakt vad de sagt i tiotals år utan robotursäkten.
En intressant notis är ju diskrepansen gentemot migrationsdebatten där det ofta hävdas att det behövs fler händer i vården och att en stor migration behövs pga våra pensionsavgångar. Det rimmar illa med resonemanget i ditt inlägg. Har Löfven inte läst sin Richard Florida?
Det är svårt att spå, speciellt om framtiden. Men man kan ju konstatera att vi lägger mindre arbete på t.ex. matproduktion nu än förr, d.v.s. den tekniska utvecklingen har gjort oss mycket mer effektiva så att det nu är möjligt för oss att lägga mer tid på andra saker. Det vi gör är ändå att arbeta lika mycket eller mer än tidigare! Varför är det så? Är det klokt? Vem tjänar på det?
Re anonym 12.49: Vi arbetar absolut inte lika mycket eller mer än tidigare idag? Varför tror du det.
Veckoarbetstiden aänktes successivt från 45 till 40 timmar under årtiondena fram till 1973 när den reformen var genomförd. Därefter har man ytterligare sänkt veckoarbetstiden i många kollektivavtal, infört fem veckors semester 1978 samt en generös föräldraledighet som ytterligare sänkt genomsnittlig årsarbetstid.
Vi har alltså sänkt vår årsarbetstid kraftigt både före och efter 40-timmarsveckans införande 1973.
Tiden före 1973 sammanföll med en otroligt stark produktivitetsökning och en snabb ökning av antalet kvinnor på arbetsmarknaden. Det senaste årtiondet har produktivitetsökningarna varit historiskt låga och bortsett möjligen från utomeuropeiskt födda så finns det inga stora grupper som står utanför arbetsmarknaden. Således har det inte funnits någon uppenbar möjlighet att ytterligare sänka arbetstiden utan monumentalt stora finansieringsproblem.
Anonym 9:51 fm: "Vi arbetar absolut inte lika mycket eller mer än tidigare idag? Varför tror du det."
Det beror naturligtvis på vad man menar med förr, jag hade ett lite längre perspektiv än 1900-talet. T.ex. under störa delar av medeltiden, vikingatiden och en del andra tidsepoker, men det beror ju lite på var och när och vem i de fallen också. (Och kvinnor satt sannolikt inte hemma och rullade tummarna innan de började lönearbeta, så man kan ju fråga sig vad man menar med arbete också.)
Poängen är att vi tack vare teknikutvecklingen blivit effektivare på att producera men detta har inte gett tillnärmelsevis lika stort utslag på arbetstiden. Man hade naivt kunnat tro att i takt med att gamla arbetsuppgifter automatiseras skulle vi få mer tid över till annat än lönearbete men så är ju inte fallet.
Jag har inte någon bra siffra, men det är väl lätt att övertyga sig själv om detta om man tänker på hur mycket en person med handkraft kan producera på ett fält utan konstgödsel (förr), jämfört med moderna storskaliga jordbruk med konstgödsel och självgående maskiner. Man kan ju fundera på allt som krävs för att baka ett bröd (odla vete, mala till mjöl, blanda ingredienser, baka av). Hur det gjordes förr i tiden och hur det görs idag (storskaligt) så får man förhoppningsvis lite perspektiv. Skulle vara intressant att se hur mycket en modern bonde arbetar i förhållande till vad hen producerar och jämföra med bönder under andra epoker.
Jag förstår inte hur du kan säga att det inte finns stora grupper som står utanför arbetsmarknaden? 8% är officiellt arbetslösa men vem som är arbetslös är ju en definitionsfråga. Endast 65% är "sysselsatta" enligt SCB och i den senare gruppen ingår även de i arbetsmarknadspolitiska program, d.v.s. grupper som ändå inte har riktiga arbeten.
De som har tur nog att ha ett arbete och därmed en inkomst. De som är ofrivilligt arbetslösa (t.ex. nollklassade, invandrare, lågutbildade) tvingas leva på svältgränsen (försörjningsstöd) utan en rimlig chans att komma in på arbetsmarknaden. Och man vill helst glömma det globala perspektivet?
Politiker borde satsa på att hjälpa människor som inte har arbete men vill/kan arbeta att få ett rimligt sådant genom att hjälpa dem bli mer attraktiva på arbetsmarknaden. Istället fokuserar man på olika former av bestraffning och att sätta människor i meningslösa förnedrande förvaringsåtgärder som inte leder till rimliga jobb med rimlig lön på överskådlig tid.
Skicka en kommentar