Visar inlägg med etikett Arbetslinjen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arbetslinjen. Visa alla inlägg

2015-07-04

Anna Kinberg Batras tal och behovet av en ny syn på "arbete"

Anna Kinberg Batras tal i Almedalen präglades av lågmäld återhållsamhet. Talet var fjärran från Annie Lööfs brinnande marknadsliberala appeller och från Ebba Busch Thors aggressiva konservatism. Visst, här fanns lite Nato-vurmande och en tendens att falla tillbaka till Alliansregeringens "låna till skattesänkningar"-strategi. Men i huvudsak kan Anna Kinberg Batras tal klassificeras som ett slags (S) Light.

En stor del av talet kretsade kring "första jobbet", det vill säga första gången en människa får ett arbete. Anna Kinberg Batra valde att illustrera fenomenet utifrån egna erfarenheter från när hon sommarjobbade i kiosk. Valet av exempel var lite märkligt. När jag tänker på mitt "första jobb" var det när jag 1978 heltidsanställdes som sjukvårdsbiträde på Kallebäcks sjukhem i Göteborg, ett arbete som jag behövde för att försörja mig. Jag tänker inte på mitt sommarjobb 1974 i Angels kiosk i Båstad, ett arbete jag behövde för att dryga ut studiebidraget (eller om det var veckopengen).

Överhuvudtaget tycker jag att de politiska partiernas syn på och retorik kring "arbete" är daterad. Det är väckarklockor hit och karensdagar dit. Utgångspunkten för debatten om arbete är en norm där människan förväntas arbeta åtta timmar om dagen, och där den människa som inte tycker att en 40-timmarsvecka är livets mening stigmatiseras för brott mot "arbetslinjen".

Det är hög tid att på allvar ifrågasätta 40-timmarsveckans primat. Projekt- och korttidsanställningar blir allt fler, digitalisering och robotar gör manuella och analoga arbeten obsoleta. Vi ser nya sociala grupper i fria, kreativa yrken växa fram - "den kreativa klassen" för att tala med Richard Florida eller "fria logotyper" för att tala med Ulf Bjereld och Marie Demker. Att mäta arbete i timmar och minuter blir i framtiden en ganska meningslös sysselsättning.

Vilket parti blir först med att på allvar utmana industrisamhällets syn på arbete? (Ja, jag vet att Miljöpartiet och Vänsterpartiet arbetar i den riktningen.) Är tiden ännu inte mogen? Det parti som blir först med att skapa en modern syn på och en modern politik kring "arbetet" skapar sig ett försteg inför framtiden.

2010-01-11

Edvard Unsgaard och arbetslinjens sanitära problem

Dagens olycksfågel i media är stackars Edvard Unsgaard, tidigare journalist på Dagen Eko och numera pressekreterare åt statsminister Fredrik Reinfeldt samt riksdagskandidat för Moderaterna. Edvard Unsgaard har haft det dåliga omdömet att i en statusuppdatering på Facebook berätta historien om hur han en söndag blev dyster över att hitta avföring i sin trappuppgång. Men på bara en halvtimma, via en städfirma som drivs av invandrare, löstes problemet då Edvard Unsgaard fick tag på en "ryska som städade" och gjorde trappen fin igen. Ryskans arbetsinsats en söndag sammanfattar Unsgaard i formuleringen "det är arbetslinjen det"!
Kommentarerna har varit många och den rödgröna skadeglädjen stor. Ingen missunnar Edvard Unsgaard att få professionell hjälp med att avlägsna den sanitära olägenheten från sitt trapphus. Men det som gjorde Edvard Unsgaard till dagens driftkucku var dels hur han beskäftigt inpräntade i läsaren att städfirman och städerskan var invandrare, dels att han tolkade den ryska städerskans blixtinsats på en söndag som ett uttryck för den borgerliga alliansregeringens arbetslinje.
Unsgaard-affären är förstås på många sätt en storm i ett vattenglas. Men slappheten i Unsgaards beskrivning av det inträffade blir en sinnebild av den kritik som de rödgröna riktat mot alliansregeringens syn på hushållsnära tjänster: duktiga invandrare som bokstavligen skall torka bort skit hemma hos oss andra - gärna också på söndagar. Ur de rödgrönas perspektiv blir saken inte sämre av att Fredrik Reinfeldts pressekreterare själv beskriver det inträffade som en seger för alliansregeringens arbetslinje. En arbetslinje som genom tricksandet med sjukförsäkringsfrågan redan börjat hamna i vanrykte.
Jag har sagt det några gånger - just nu blåser det medvind för de rödgröna. När statsministerns pressekreterare inte förstår konsekvenserna av vad man skriver offentligt är det bara för de rödgröna att sitta still med öppen mun och invänta de stekta sparvarna.
*
Valvindar friska, leka och viska,
de rödgröna kring likt älskande par.
Väljarna ila, finna ej vila
förr'n ner i djupet Reinfeldt han far.