2015-07-07

Om osmaklig raljans och konsekvenserna av Greklands nej

I samband med söndagens folkomröstning i Grekland fylldes nätet av sarkasmer. Hånfulla personer föreslog diverse omröstningar om de skulle behöva betala tillbaka sina banklån/studielån eller ej. När folkomröstningens klara och entydiga nej till euroländernas slutbud var ett faktum var det många som närmast triumferande mästrade att grekerna varit så dumma att de röstat mot sig eget bästa och nu skulle de minsann få se.

De senaste månaderna har jag börjat dölja eller blockera twitteranvändare som regelbundet använder raljans som debattstil. Raljansen skymmer argumenten och bidrar till en sämre debatt. Särskilt osmakligt är det förstås när raljansen - som i fallet Grekland - förekommer i situationer där människor far illa.

Om framtiden vet vi ingenting, och det går förstås inte att säga om väljarnas entydiga nej på sikt gynnar eller missgynnar det grekiska folket. Jag är inte ekonom, men kan en hel del om politik. I min bok stärker väljarnas entydiga nej den grekiska regeringens förhandlingsmandat och dess möjligheter att förhandla fram en mer gynnsam uppgörelse för Grekland. Euroländerna, IMF och den europeiska centralbanken ECB kan inte hoppas på att ett nyval i Grekland skulle leda till en mer försonlig grekisk regering. Den grekiska regeringen vet nu att dess nej har en förankring i det folk den företräder.

Folkomröstningens resultat påminner också om den gamla sanningen att beroenden är ömsesidiga. Visst, Grekland är beroende av euroländerna och IMF för att klara sin ekonomi. Men euroländerna och många storbanker är beroende av att Greklands ekonomi inte kollapsar. Ömsesidiga beroenden tenderar att mildra konsekvenserna av ojämlika maktförhållanden och därigenom gynna den svagare parten, i det här fallet Grekland.

Jag läste med förtjusning Per Lindvalls artikel i SvD Näringsliv i dag - artikelförfattaren gav ord på hur jag tolkar situationen, men inte varit förmögen att uttrycka. IMF borde ha dragit i bromsen betydligt tidigare, när det stod klart att ytterligare åtstramningar i Greklands krympande ekonomi skulle leda till katastrof. Nu måste Greklands skulder rekonstrueras och delvis avskrivas, för Greklands, euroländernas och till och med storbankernas skull.

Tillsammans med (S)-studenters ordförande Elin Ylvasdotter skrev jag för några dagar sedan om läget i Grekland och behovet av internationell solidaritet.

7 kommentarer:

Doctorgedda sa...

Jag tycker det vore bäst att Grekland lämnar Euron, då kan de stärka sin konkurenskraft och kunna återbetala sina lån samt utveckla sin ekonomi.De hamnar annars i en ond cirkel ned ständigt nya lån. De kommer att bli ett land som bara tar emot bistånd .

Anonym sa...

Det en person uppfattar som raljant uppfattar någon annan med en annan vinnel som en fullt rimlig analogi.

Det finns säkerligen tillfällen där du uppfattas som raljant ("aggressiv konservatism" ang. EBT exempelvis) men

Huvuproblemet med Grekland är inte skuldavskrivningar eller brist på solidaritet från de många fattigare medlemmarna i eurozonen. Problemet är en katastrofal brist på sjukdomsinsikt där allt är någon annans fel.

Visst borde IMF ha gjort mindre krav på nedskärningar. Men å andra sidan så har ju Grekland knappt genomfört en enda av de reformer som de satte att genomföra. Förtroendet är helt förbrukat och skuldavskrivningar nu leder bara till att Grekland kommer försätta sig i samma situation igen. Grekland har ju trots allt defaultat tiotals gånger innan euron så det är knappast där skon klämmer. Problemet är att de vill ha större statliga utgifter än de vill betala i skatt.

Sist men inte minst har jag svårt att förstå kraven på solidaritet när det grekiska folket smiter undan sina egna skatter på en episk skala. Börja betala dessa och övriga länder kan säkert tänka sig avskrivningar.

Bind utlovade avskrivningar mot reformer och höjd skattebas/moral.

Anonym sa...

Det förvånar mig inte att Ulf håller med Lindvall i "solidaritetens namn". Men faktum är att 2011 skrev den privata banksektorn av 50% av sina grekiska statsobligationer. Grekland bluffade sig in i euron genom att fiffla med sin statistik, förmodligen med EUs goda minne. Greklands politiska kultur kännetecknas av klientelism och annan korruption allt sedan det styrts av socialisterna Papaandreo (far och son) och högerns Karamanlis. De reformer som utlovats har ofta inte genomförts. Mats Sjöstrand, förre chefen för skatteverket säger bl a efter att ha försökt hjälpa grekerna: "Vad vi fick se var att situationen i landets skatteförvaltning var långt sämre än vad IMF hade trott. Att korruptionen var utbredd var väl känt men att kompetensen saknas är inte lika känt, fortsätter han." Det finns naturligtvis ingen quick fix i ett land med sådana politiker och en sådan statsförvaltning. De kommer naturligtvis inte heller att kunna betala sin statsskuld, pengar de levt upp genom att t ex höja de statsanställdas löner mycket snabbare än den största långivaren Tyskland. Naturligtvis kan man diskutera avvägningen mellan åtstramningar och stimulanser. Men med åtstramningspolitiken fick baltstaterna, Spanien, Portugal, Irland näsan över vattenytan eftersom de genomförde de reformer som grekerna inte gör mer än i bästa fall på papperet. Jag tycker det är självklart att grekerna ska ut ur euron. Men det tror jag inte kommer att ske pga politisk prestige. Men att grekerna behöver ha kniven på strupen för att göra något är ju uppenbart. Därför är de kontraproduktivt att redan nu skriva av skulder. Vänsterpopulisterna gick till val på att göra det ekonomiskt omöjliga (vilket ju ligger i populismens natur). Då får de och deras väljare stå sitt kast. Min solidaritet med de staters medborgare som gått igenom sitt stålbad är större än med grekerna. Jag tycker nämligen inte att de ska behöva betala en gång till, allra helst som de ofta har en lägre levnadsstandard. Jag läste också Lindvalls artikel, men som framgått var min reaktion motsatt Ulfs.
Klas Bergström

Hans G Eriksson sa...

När grekiska fullt friska och arbetsföra pensionärer på några och femtio ondgör sig över att de inte får tillräcklig hjälp av omvärlden så är inte raljansen i kommentarerna det jag hänger upp mig på. Men jag kan bli oheligt nånting när jag tänker på med vilken självklarhet hårt arbetande tyskar förväntas bära andras bördor bara för att beskyllas för kommersialism och utnyttjande. Storbritannien hade en pärs på 70-talet. Danskarna genomled sin Kartoffelkur i mitten av 80-talet och vi i början av 90-talet med en attack på det svenska pensionärskollektivt. Vi har sett hur Spanien, Portugal, Island m f fått bjuda till och ödmjuka sig.

Grekerna kräver att få leva i en värld med avsteg från EU-normaliteten med hjälp av generösa, kravlösa bidrag från hjälpbehövande nationer. Dags för grekerna att inse att Gudasagornas era är all.

Nemokrati sa...

Bedrövligt att se SD-spammet. De har ju dessutom så fel. Det är Deutsche Bank vars förluster Merkel nu med sitt nej till skuldavskrivningar - "kommer inte på fråga" - försöker skydda. Istället vill hon vältra över ansvaret på icke euro-länder, dvs IMF ska betala tycker hon. Där har Alliansen fattat beslut om att Riksbanken ska bidra med 100 miljarder till stöd till "euroländer" vid kris. Som om det inte räckte med Nuon. Så vi kan emotse en förlust på 100 miljarder på söndag, ifall inte S-regeringen stoppar Riksbanken från detta för det är ju pengar som vi aldrig kommer få tillbaka, eftersom vad Grekland behöver är skuldavskrivningar i enlighet med vad de själva begär. http://t.co/phNLEoy4Ro

Anonym sa...

Driver den gode Ulf Bjereld med sina läsare? ”Jag är inte ekonom, men kan en hel del om politik” säger han. Då borde han veta att det inte finns någon politik utan ekonomi! Grekland har varit med i den Europeiska Gemenskapen och sedan EU i snart 35 år. Man skulle gärna vilja veta hur mycket pengar grekerna under denna tid fått i bidrag och hur det kan komma sig att man idag hör på radion att tyska Röda Korset förklarat sig beredda att ge nödhjälp till Grekland. Om Ulf Bjereld tycker sig höra raljans i kommentarerna, så beror det nog på en kombination av uppgivenhet och att man försöker undvika använda de ord och det tonfall som man verkligen tycker är passande för situationen.

Anonym sa...

Kanske på tiden att folk inser att vi alla är beroende av varandra, går det dåligt för Grekland går det dåligt för oss själva också. Därför borde det vara än mera uppenbart nu att vi måste hjälpa dem komma på fötter igen och förhindra korruption etc. Var å en för sig kan vi inte göra speciellt mycke, det är samarbete som gjort mänskligheten framgångsrik och då borde alla inse hur korkat det är att inte hjälpas åt så alla kan vara med.

Sedan tycker jag det är konstigt att vi inte får lära oss ekonomi i grundskolan eftersom det är en så viktig del för att förstå samhället idag, gjorde vi det skulle nog vissa saker vara annorlunda.